Tydligen har pannan havererat i natt.

Jag vet inga detaljer, för jag vägrade lyfta mina blå ögon mot maken inatt.
Efter att han hoppat ur sängen sisådär fem gånger till pannrummet, undrade jag om han fått magsjuka (jag ville inte låtsas om att jag hört vad han pysslat med, han kanske ville ha hjälp där vid tre-tiden när jag sov som godast, ja, jag är jätte ego)
Då morrade han något om att han bara försöker hålla systemet igång så han kan ringa rörmockaren direkt på morgonen. men han sover än. Så allvaret vet jag sannerligen inte graden på.

Känns trevligt om vi ska inleda vårt nya år med ett oplanerat pannbyte. Kan säga att det inte låg med i vår budget. Ingen budget finns alls, i ärlighetens namn. Hå hå ja, ja.

Nog om det, återkommer när det finns något att säga.

Däremot ska jag justera mig lite. Jag har räknat mina barn och mina katter, de är fulltaliga. Så stanken i köket måste bero på en älg, (eller möjligen två) ingen liten mus kan väl lukta så illa?!
Doften trängde inatt upp i vårt sovrum. Jag som ständigt är lite tät i näsan märkte inte det förrän jag tagit natt-dos av Nezeril. (Jag är grymt beroende, mina tio dagars användning gick ut någon gång i oktober...)
Jag önskade då att det gick att snyta ur Nezerilen igen och förbli tät.... Blä vad det stinker!