Sömn

När jag får småbarnsföräldrar på tråden (telefon) inser jag att mina småbarnsår är över.

Det kan ibland kännas vemodigt, vi planerar ingen ny tandlös människa som ska kläs i söta kläder och stoppas om i ombonad vagn.

Men, vi har heller inga vaknätter och supertidiga mornar längre. Allt oftare går jag upp på helgerna före Lovis (det är ingen svårighet att gå upp före de stora, de får sparkas ur sängen framåt elva), och snor åt mig några minuter själv. Det måste ju betyda att jag är i fas med sömnen?

Minns en tid, när Julia och Linn var små, då den högsta önskan var:
Sova hela natten, mellan 22 - 08.
Det tog några år men plötsligt hände det. Om och om igen. Det är lätt att glömma hur bra det är nu men så kommer de där samtalen av supertrötta mammor och jag minns. Vilka små terrorister och torterare de små är emellanåt.

Men älskade ändå, genom en dimmig syn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0