Insomnia...

Hela helgen, mellan trevligheterna, har jag varit stup trött. Kunnat somna stående. (Nej, jag är inte gravid!)

Martin har varit lika trött han så igår släckte vi lampan redan klockan tio och somnade som barn. Före en del barn kan jag säga. (F.ö en märklig känsla, att lägga sig före sina barn och veta att de fixar släckning mm på egen hand utan vårt överinseende) 

Idag, efter en utsökt middag hos svärföräldrarna, blev jag så trött att jag nästan somnade på stolen. Höll även på att somna i bilen på väg hem, en resa på ca 10 minuter.

Det är helt onormalt. Jag kan nämligen inte sova när jag åker bil, har jag inte gjort sedan jag var barn. Litet barn. Kan möjligen sitta och blunda men inte sova.

Något är galet med mig. Vill inte bli sjuk. Vill Inte. Inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0