Nu har jag umgåtts med Martins släktingar ett par timmar varje kväll och jag är helt tom i huvudet. Märkligt att folk som bara finns nerskrivna på papper kan trötta ut en på detta viset!

De tjatar inte, de vill inte bli bjudna varken på det ena eller andra men likafullt - det går runt i skallen. Årtal, hustruar och ungar, födelsedagar och dödsdagar i meterlånga listor (inte riktigt sant, bara tre A4 ark..).

Nu är jag klar. Från mina tjejer är 10 generationer bakåt klara.

Nu behöver jag besöka biblioteket för att säkerställa lite information. Har vissa fördomar om vilken typ av kvinna/man jag kommer att stöta på. Har svårt att tro att det är värsta party-pinglan som bestämmer över släktdata-basen på bibblan....


         

Jag tror jag möter kvinnan till vänster.....