Liten blir så stor

Eller kan det vara så att det är åren som går?

Lovis och jag "gick på upptäcksfärd" i nedre lådan i min garderob. Där har jag sparat små godbitar efter Julia och Linn. Inte mycket, men sånt som känns tidlöst och har hållt färg och form (vilket inte är så mycket med tanke på att ffa Linn har varit en vilde som helst lekte med grabbar när hon var liten = hål och fläckar på det mesta).

Fram kom en liten klänning som Linn hade när hon var brudnäbb på min kompis bröllop.

- Åh, mamma, den här vill jag ha!, utropade Lovis

- Den är alldeles för stor, kontrade jag men satte ändå på henne klänningen.

Och den passade! Pyttelite för stor i ryggen men på det hela taget satt den riktigt bra. Jag räknade lite fram och tillbaka och insåg att det där bröllopet kanske inte var "förra sommaren" utan för sex år sedan och att Linn faktiskt inte var mer än knappa sex år då....

Efter en stund började min hjärna räkna framåt istället för bakåt. Om sex år kommer Julia vara nitton, Linn fylla arton och lillsnurran fylla elva. (Själv kommer jag ha passerat det grymma fyrtio-års strecket men det behöver vi inte ta så hårt på, det är väl bara en siffra, ingen ålder?)

Då kommer vi mao inte ha några småbarn hemma längre (om vi överlevt två tonårsflickor vill säga, det är ju inte så självklart efter vad jag hört andra berätta). När Lovis sover hos någon kompis kommer vi per automatik vara barnlediga. Om vi vuxna ser till att ha lite pengar kvar före varje utbetalning av studiebidraget till de stora betalas, kan vi säkert utnyttja dem till att panka sitta hemma och passa lillasyster medan vi ser en bio eller går ut och käkar på lokal mitt i veckan.

Känns vemodigt men ffa - väldigt bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0