Vid läggdax igår var tanden jättelös. Så lös att jag ansåg att det var bäst att "få det gjort", annars skulle flickebarnet aldrig somna. Bara ligga och vicka på tanden.

Med hjälp av lite toapapper fick Lovis grepp om den och utan ploff hade hon den snart i handen. Och vilken lycka! Hon jublade lyckligt, ringde Martin (som arrangerade skoldisco) och somnade sedan gott med ett leende på läpparna.

Lika stolt idag. Dessvärre hittar vi ingen kamera för att ta en bild på den fina, fösta gluggen. Men den finns och detta är nu dokumenterat.