Fy så otäckt, minns den även nu på morgonen!

Mörker och storm ute. Träd som kastar sina grenar mot huset och skapar okända ljud. Månen som bryter genom molnen och på utsidan ser jag Någon som går, som inte borde finnas där ute. En mörk skepnad. Jag tror det är varulven.

Jag vet att alla dörrar är låsta och lägger mig under täcket. Syns jag inte, finns jag inte, är nog min tanke. Har en varm katt i sängen.
Jag ligger där och hör krafsandet på husväggen och tänker på träden (som faktiskt inte finns så nära husväggen!).

Känner rörelser i sängen och tror det är katten. Plötsligt får jag inte ihop det, katten är ju vid min huvudkudde. Något tar tag i min vrist och börjar dra av mig täcket. Jag är rädd och kämpar emot.

Jag hörde mina egna jämmerljud när Martin i grevens tid väckte mig. Så här, i skrift mitt på ljusa dagen ser det ganska harmlöst ut men det var det inte i natt.

Låg länge och stirrade i taket innan jag somnade om.