Har nyss läst ut Dödergök. Mycket bra. Jag tycker om hur K Wennstam i romanform får fram hur svagt vårt samhälle reagerar på våld mot kvinnor.

Att det fortfarande är "Hon får väl gå om hon vill"-mentalitet. Att det alltid ska finnas förmildrande omständigheter som friar männen. Att det är kvinnan som kaxar och provocerar.
Jag vet att jag själv kan provocera oerhört i gräl med min käre man men aldrig att han skulle dänga mig för det! Inte om jag struntar i disken/städ/tvätt heller. 

Jag håller absolut inte med den där kvinnoorganisationen som för något år sen hävde ur sig -Män är djur. Inte alls. Alla män jag känner är underbara personer.

Men den lilla, lilla klick rötägg som finns ska buras in! 

Nu ligger hennes tredje bok, Alfahannen, på sängbordet. Ser fram emot i kväll när det är dags att vila ögonen i den.