Panik och kaos. Frustration och ångest.

Julias skidor och pjäxor var inte inställda tillsammans än och Martin är på jobbet. Klockan tio ska vi hämta Julias kompis och köra till backen. Fan. Jag hade aldrig, aldrig någonsin ställt in en bindning.

Jag svor åt Martin (det är ju hans jobb att fixa sånt på något sätt) och gick sedan arg ut i garaget. Det var som Martin sa - sprättlätt.

För Julia framstår jag nu som en sorts guru. Så där är mitt utbrott förlåtet. Ska bara ta en kaffekopp innan jag ringer Martin och erkänner att mitt humör ibland tar överhand (knappast någon nyhet för maken men ändå) och att jag nu är glad igen, och att jag älskar honom.