Låg länge och irriterade mig på att Martin förde väsen på nedervåningen. Somnade om i samma sekund som de lämnade hemmet - äntligen tyst.

Vaknade halvtimmen senare och lufsade ur sängen.
Skulle vädra ur Linns rum (hon är inte så noga med sånt själv) och upptäcker att ungen är kvar hemma!

Glömd, av sin far. Vad säger man om sånt? Kommentarslöst!

Efter att hon svalt två smörgåsar i princip hela satte vi oss i bilen och for till skolan. Hon hann, nätt och jämt.

Och jag fick bege mig ut innan morgonkaffet (ni vet hur heligt det är).

Han ska få plikta det här, tror jag ska ge honom städningen under trappan som straff. Dynorna måste in och där är så rörigt att det inte går att få in en kapsyl ens.

Hoppas han läser här idag och längtar hem.