Likt en liten unge

Lerig långt upp i hårfästet (marken har kanske inte riktigt hunnit torka upp), nyinköpta stenar, spadtag så leran skvätter, pusslade med dessa nya stenar....

Lycklig som ett barn trotsar jag blåsten och grejar för fullt. Insåg nu att jag är tvungen att äta också - hade jag i lyckoruset glömt av helt.

Men snart på´t igen, äta ur en matlåda går ju fort! (Har inte haft på spisen sedan i måndags då jag lagade mat för hela veckan, smart va???)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0