Ledig eftermiddag. Busväder ute. Inget alls planerat. Köttgrytan på spisen skötte sig själv. Damm och tvätt under kontroll. La mig på golvet bredvid Lovis och så målade vi varsin sida i målarboken. Så gjorde jag ofta med Julia och Linn, med Lovis händer det nästan aldrig.

När vi låg där, tätt ihop på mattan och sträckte pennor mellan varandra och pratar om klätterställningar, blodproppar(?!) och bokstäver säger hon plötsligt:

- Det här är lycka det mamma, att ligga här med dig!

Och visst är det så. De där små stunderna när man verkligen tar sig tid är det bästa i hela världen.



Att jag är osminkad och blek bryr hon sig inte det minsta om heller. Jag var pecis den här stunden den bästa mamman i hela världen i alla fall (vilket varierar plötsligt åt alla möjliga håll på kort tid).
Jag noterar dock glatt att om jag ligger platt på rygg med armarna över huvudet för att ta kort med läsplattan - då ser brösten heeelt ok ut!