Det som inte dödar...

Hoppsan, det var inte skumtomtar som tog kål på magen, det var förra veckans stress.
Igår eftermiddag firade vi Martin i all enkelhet och bjöd gästerna på glögg när de kom. Första advent och bitande kallt, passande tyckte vi.

Det tyckte inte magen min som protesterade bums efter en liten mugg.

Inte blev det bättre efter ett argt samtal från min man i morse att min bil minsann inte fungerar. Han hade lånat den och skulle med ett tåg, självklart var det i tid. Det dåliga samvetet orsakade svid i lilla magen hela dagen.

Men redan i förmiddags började jag min behandling så det blir nog snart bra med allt.

Bilen, som stod vid tågstation startade när jag kom dit och den står nu hos bildoktorn. Ska hämtas på onsdag, kostnad okänd ännu. Snälla mek-killen körde mig tillbaka till station och jag tog mig hem till slut.

Snart ska Martin hämtas, vi är ju en bil kort. Lyckligtvis kan jag samåka med Martin imorgon så det löste sig det med.

Dessutom hjälpte jag en släkting supersnabbt efter jobbet (lite stressad över hur eftermiddagen skulle bli rent logistiskt med bilar hit och dit) och tog några stygn.
För det fick jag en hel låda(!) skumtomtar! Då är det bra lyckosamt att det inte var små nissar som orsakade svidet i magen.
Men jag sparar dom ett tag.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0