Imorse hade det helt plötsligt, från ingenstans, flyttat in en hel familj med blom/bananflugor i köket. Jag ser inte skillnad på de där små rackarna men ni vet de där små, segflygande som inte går att få tag på med händerna.

Jag beslöt mig för att döda dem. Rakt av. Ingen nåd.

Vet från tidigare erfarenheter att de gillar att förstöra vinet man hällt upp i glaset om helgen. Återkommer jag från ett toabesök eller dyligt är det inte ovanligt att det ligger ett par tre stycken i glaset. Irriterande.

Nu hade jag en box stående, kvarleva från kräftskivan, och fyllde en äggkopp med rödvin och ställde på bänken. Två timmar senare - inte en enda fluga!

Måste de drunkna i kristall eller?

Jag var övertygad om att jag och martin skulle sitta kletade framför bioduken på premiären. Reviderad sedan till att komma iväg första månaden, sedan till "vi måste hinna se den innan de slutar visa den på bio".

Vi hann inte det.

Men ikväll. Då. Visserligen hemma i soffan men ialla fall - jag får äntligen se den!!! Män som hatar kvinnor. Ska skruva om klockorna här hemma, hojta att det är läggdax, poppa popcorn, ta en filt och krypa upp i favorithörnet. Ett litet steg för människan, grymt stort för mig, som älskade de där böckerna.

Stjärnklart och kallt som bara busen ute.

Martin hade varit go´ mot hästarna och satte på dem pyjamas inatt. Kan nog vara skönt för dom. Tyvärr känns det alldeles för tidigt för den sortens beklädnad, det är faktiskt inte ens september än! (Fast ganska snart..)

Jobbhelg. Har några timmar här hemma innan kvällskiftet drar igång.

Kvällen igår var intressant. Vi läste en mängd gamla lagfarter och släktträd. Vi tror att vi hittade ett nytt syskon. Det dök upp ett namn i ett testamente i början av 1900-talet som var helt okänd för svärfar.
Alla är ju döda så då blir det ju bara en extra krydda i det hela, ingen idé att gräma sig över hur folk låg i början av 1800-talet, eller hur?

Nu ska jag ta vid där vi slutade igår. Bena lite i släktträdet. Har en plan - att ta gamla kära Exel till hjälp för att få en vettig överblick i hur det hänger ihop. Det är inte helt enkelt då de fick en 5-8 ungar i varje äktenskap (och några utanför) att begripa vem som är vem....

Dessutom tog de ju alltid faderns förnamn och gjorde om till barnens efternamn ända fram till början av 1900-talet och det underlättar ju inte heller det hela. Om vi kunde följa Johansson rakt uppifrån och ner hade jag varit tacksam!

Om en stund kommer svärföräldrarna. Vi ska gå igenom gamla kort och äntligen skriva ner lite historier från förr. Jag tänkte så många gånger att jag skulle sätta mig ner med Martins farfar och få alla de gamla historierna. Nu finns han inte längre.

Nu ska jag inte skjuta på det längre - vill passa på medan svärfar är redig i huvudet (fniss). Jag ska dricka lite vin men han får inget.... Vem vet vad han glömmer att berätta då?

Min lilla goa söta Klara. Att hon kan lägga en spya innehållande en mask långre än henne själv känns smått otroligt.

Hur som helst var äckel-faktorn här hemma i nivå med K2. Hade den (masken) fortfarande krälat runt (sånt har jag sett) så hade jag och Linn nog svimmat av ren och skär vämjelse.

Nu har Martin en lång instruktion om vad som ska handlas på apoteket, ikväll ska vi med våld (Klara hatar verkligen att ta mediciner) trycka i henne avmaskningsmedel.

Fick hjälp idag att få ett mycket gammalt papperskort till digital bild. Resultatet blev bättre än jag vågat hoppas, bilden blev bättre än innan!

Jag hade någon sorts tro att de förlorade lite skärpa på vägen men så var det inte! Nu är den hur som helst laddad och kopierad. Jag kan sluta vara orolig för att Någon ska få fatt på den och använda den till undrelägg filtallriken eller som allmänt "lära sig använda sax-projekt!

Leenden, skratt, tårar.

Allt på samma gång. Ska bege mig till en kompis senare i eftermiddag och scanna bilder till en bok till. Letar igenom ALLA våra papperskort nu för att hitta det som ska med i boken.

Mina barn är små och nyfödda och sedan lite större och busiga - det ler och skrattar jag åt.

Jag och Martin är unga och släta och fina - det suckar jag över.

Det dyker upp bilder på nära som inte längre finns - och dom gråter jag över.

Martin undrade försiktigt om jag är gravid när jag berättade för honom över telefon vad jag pysslar med här hemma. Men så illa (?!) är det inte!
Men känslorna åker berg-och dalbana i alla fall!

Blogg och facebook har fått konkurrens.

Så kan det bli. Jag har hittat något nytt och precis lika beroendeframkallande sysselsättning. Det här kan vara tillfälligt, men jag har redan nya ideér...

Vad?

Jo, jag har äntligen insett att jag måste ta i itu med problemet:

Vi Har Inte Framkallat Några Kort De Senaste Fyra Åren!

Så i två kvällar har jag pysslat med en foto-bok till Lovis, det finns knappt en bild på hennes barndom här hemma insåg jag häromdagen.

- Mamma, jag vill se kort på mig när jag var liten, bad sötungen.

- Eh.... Titta i Linns, ni var väldigt lika!, svarade jag men insåg att ungen måste få ett album. Nu är det på G.

Det är roligt men tidsödande att gå igenom två olika hårddiskar med bilder som av säkerhets-skäl blivit flyttade.  Så nu går jag över till fotoboken - jag ser en ände!

Lovis är mer än nöjd med sin dag (och jag med)! Trötta och slitna är vi alla och fyra-åringen har precis snurrat sitt sista varv för dagen rakt ner i sängen.

Jag ska snurra lite till, en sista skruv till soffhörnet. Mer bilder från dagen kommer imorgon.

Lovis är SÅ nöjd med alla presenter hon fått och ville en stund leka med allt samtidigt, vilket inte gick förstås. Tur att hon är ledig imorgon och kan prova lite i lugn och ro!

Världens bästa Lovis fyller fyra år idag!!

Ja, morgonen har varit super för lilla damen. Jag och alla gäster kommer få hälsan noga undersökt idag och hästarna (i plast) flyttar från koja till slott. Sen var det lite mer rassel i paketen men detta var det som föll henne mest i smaken....

För fyra år sedan, exakt, möblerade jag om här hemma i barnens rum. Vattnet hade gått men inte en värk hade kommit än.

Julia och Linn skrattade hysteriskt varje gång "vattnet rann över" och jag fick springa iväg och byta om. Det var så mycket vatten att jag började oroa mig för att det bara var vatten där i magen, att en bebis nog inte fick plats!

Men hon kom sen. På natten. Smöl-ungen. Rosenmonstret. Den högt älskade sladdisen!

Vi åkte hem tidigt och var hemma strax efter nio på morgonen. Knappt 12 timmar är hon här..... Och poserar snällt med sina stolta stora systrar!

Det är aldrig för tidigt att tänka på julen. Idag kunde jag inte motstå den första julklappen, om alla klappar som ska köpas kommer till mig lika lätt kommer julhandlingen gå som en dans i år!!

Är det någon ute i stora världen som vet när det börjar kvalitets-serier på tv igen?

Tänker då på Nip/Tuck, Grey´s och Desperet Housewifes...  kanske lite Bygglov, Arga snickaren och annat smått och gott. Är det inte höst nu när man är tillbaka på jobbet och ungarna har börjat skolan?

Det är bara skräp på tv varevig kväll!

Sol, ledig dag, kaffe och en liten som fortfarande sover. I like!

Idag ska det pysslas och förberedas för den stora dagen imorgon - Lovis blir fyra år! Jisses, hon är ju bara en liten skrutt.

Upptagen idag således. Men på ett bra sätt.

Nyhämtad flicka på dagis - hon pratade, jag satt tyst (av skäl som står i ett annat inlägg).

- Mamma, jag hjälpte I upp på bänken i hallen på dagis, jag tog henne i röven och puttade till. (Sägs lugnt och sansat, helt naturligt liksom).

Bet ihop runt gapskrattet och kraxade sedan fram:
- Jaha, du puttade henne lite i baken menar du?

- Ja.

Måste lära min lilla flicka ett bättre språk, alternatvit tvinga min äkta hälft att aldrig uttala de där orden högt i hennes närvaro. För helt klart är det därifrån de kommer.....

Hon säger även ibland att -Det kliar i röven, och det kära vänner - det har jag aldrig sagt i hela mitt liv!

Ja, det ska råda för min del resten av eftermiddag/kväll. Min hals låter alldeles förfärligt (till Julia och Linns stora glädje) och jag har fattat beslut om röstvila.

Jag klarade mig fint på kräftskivan, dillen var inte så farlig och jag mådde utmärkt igår, även om rösten var lite darrig redan då. Imorse var den värre, mycket värre och efter ett ivrigt pratande med en vän som skulle skolas in på jobbet gör den nu ont (halsen då, rösten har vad jag vet ingen direkt känsel). Fast inte ont som ont i halsen vid förkylning, mer ett diffust molande så fort jag sagt mer än fyra ord i följd. (Det händer ytterst sällan att jag säger färre ord i följd, snarare fyrahundra ord i stöten är min melodi).

Melodier var just det som fått min röst på fall. Jag sjöng en hel del på kalaset här hemma och det var högst oklokt att försöka överrösta musikanläggningen. Jag hade nämligen ingen mick (vilket var tur för då skulle säkert en störnings-jour hittat hit, inringda från sunne kommun) utan provade för egen maskin. Nästa år ska det bara spelas franska och italienska sånger så det inte blir någon allsång!

Så nu viskar jag lite till barnen. Martin kommer nog också bli väldigt nöjd med mitt beslut och hittar säkert på något som vanligtvis får mig att protestera högljutt!

Jag kl 10.00: 0.0 promille (det är i sanning inte fel att övergå till svagare drycker framåt natten!)

Sen var det lite spridda skurar.... En vän som sov länge idag blåste kl 13.00 1.3 promille. Måste betyda att det var rejält kalas inatt!

Martin som oxå hade ganska höga siffror hävdar att det är fel på mätaren, men det tror faktiskt inte jag.

Nu kommer snart barnvakterna hem med barnen och då har de med sig familjepizza. Mums!

Jag låter bilderna tala för sig själva. Roligt hade vi hur som helst. Många bilder finns men faller under censur-regeln och publiceras ej....

Det var länge sedan jag var på ett så strålande festhumör. Musiken dunkar både på logen och inomhus (den andra stora fördelen med ny anläggning på logen - vi kan behålla musik inne med).

Jag gör mina moves i kök och på log-golv, längtar till natten. Då ska dansas ända till gryningen!

Happ.

Så kom den äntligen, dagen jag väntat på. Eller rättare sagt, jag väntar på kvällen som komma skall.

Nu blir det väckning av ungar som tidigt ska deporteras till annan ort, handling, dukning mm.

Enligt YR.no och SMHI ska vi få ett fantastiskt augusti väder ikväll, vi har ju logen och klarar av regn riktigt bra men det blir så mycket enklare allting om man slipper gummistövlar och paraplyer!

Nu kanske vi kan våga oss på att anordna någon form av lek oxå.... Skid-stafett kanske?

Det drar sig mot kväll. Tackar jag för. Mitt huvud har varit....off, hela dagen. Vädret? Mental laddning för imorgon? Något virus som kroppen dealar med på egen hand utan min vetskap? Vad vet jag, jag vet bara att jag ingenting gjort på hela dagen.

Inte det som stod på min lista i varje fall. Jo, badtunnan, Lovis har till och med tagit ett dopp!

Nu ska jag bege mig till tågstationen och hämta lite gäster samt barn som spridit sig över byn. Lite handling och sen middag. Sen middag. Efter det blir det nog en tidig nerbäddning av lilla mig.

Imorgon blir det en rolig dag/kväll/natt och jag vill inte på något sätt riskera att vara trött. Hellre då komma in i andra andningen, som när man jobbar dubbelpass och tar en natt efter kväll. Det blir oftast bra kalas om man är uppe ett dygn...

Hihi - imorgon är det fest!

Fram till höstlovet är det klart med skolbuss för ungarna här på byn. Är ju skönt. Nu ska vägverket och polisen åka runt och titta på de olika sträckorna. Lite synd att just polisen är med.
Annars skulle jag glatt åka förbi i den hastighet som de flesta (inte jag, det får ni inte tro!) har utmed vägen. Det är 70 km/h men.... Tyvärr, inte många som håller den hastigheten.

Hjärnan har nu startat upp. Lite piggare men ändock en aning slö.

Dagen idag:

* Mer kaffe

* Fylla badtunna

* Förbereda sovplatser

* Plocka/röja logen

* Hämta långväga kräftskive-gäster vid tåget

* Hoppas att N kommer ihåg att kopiera sånghäften, (annars har jag ett stort problem).

(Tvätt, disk, matlagning och barnpassning pågår som vanligt... Om jag låter bitter är det inte så, jag längtar så till på lördag och vill ju fixa till så mycket jag kan för att vi ska kunna ha hur kul som helst! Däremot vill jag ha en James, Nu, som sköter alla vardagliga tråk-sysslor).

Gammal och nött rubrik men fortfarande sann.

Jag är trött idag, så är det. Sovit som en sten men pga minimänniska är vi uppe, tillsammans, för tidigt.

Igår bråkade jag med samtliga mina barn i princip hela dagen och kvällen, vilket gav mig en dundrande huvudvärk att ta med till sängen. Kanske är det det som sätter spår idag, vad vet jag? Jag har i varje fall inte jobbat ihjäl mig sista tiden...

Det blir lite kalas här på lördag, enda anledningen:

Få ha kräftskiva med vänner. (Vara vuxen (!?) och oansvarig, i tryggt sällskap).

Nu håller Martin på tillsammans med kompisar att arrangera värsta ljudanläggningen på logen. Oj, oj, oj.....

De grannar som inte kommer (alla är bjudna) kan ju väldigt enkelt med hjälp av vår musik dansa inne hos sig. De behöver nog inte ens öppna fönstret.

Åh, vad jag längtar till på lördag!

Min bror kom med en bra idé.

Ställa fram makens middag på bordet, ett vinglas framför, ett otänt ljus.

Släcka ner hela huset och gå och lägga sig tidigt, i långärmad pyjamas med mormors-trosor under. Som en markering.
Du är sen..... Har missat allt det roliga liksom.

Just nu är jag trött på ungar och äkta man.

De där små, omyndiga personerna i hemmet bara bråkar med mig och med varandra. Den stora, myndiga personen, kommer aldrig hem efter jobbet.

Argh. Jag längtar till Paris! (Och till en barnledig lördag kväll/natt)

Blir det så himlans bra.

Hovslagaren var planerad till imorgon men när jag var på väg hem från samhället ringde han. Han ville byta till idag istället.

Jag kunde, hade tagit ut pengar och fått bullar av min bror. (Vi bjuder alltid på en fika när han och hans medhjälpare är här).

Så ingen panik utbröt, kan lugnt konstatera att jag har en ledig eftermiddag imorgon. Ingen tid att passa! (Men har en del att stå i inför ett lite kalas här på lördag....) Så nu är hovslagaren nöjd och jag är nöjd.

Nu ska jag springa ut och torva upp boxarna, de (hästarna) vill nog inte stå och vänta på sin tur på blanka betong-golvet. Men rent och fint är det!

Doggy-bag är inte något vi tar med oss från krogen i Sverige, men varför inte det? Det måste ju egentligen betyda:
 
Jag är mätt, men maten var så god att jag vill ta med den hem istället för att slänga den!

Det är ju en komplimang till kocken och själva restaurangen!

Och som det skrivs i artikeln, så länge det inte går att välja storleken på portionerna borde det vara självklart att få ta med sig maten hem - den är ju betald!

Tja, det går att läsa i både NWT och VF idag om problemet skol-skjuts. Den som lever får se. Bara att hoppas att den väg som varit trafikfarlig i så många år (och inte på något sätt förändrats) blir klassad så även i år.

Hur ska jag kunna jobba i vinter annars?

- Hej alla arbetskompisar (ffa nattpersonalen), jag kommer vid 8.30 på vardagarna, det blir bra va?!

Nej, det kommer inte att uppskattas.....

Men en del på agendan. Inga stora uppgifter men väl en hel bunt med småsysslor som bör göras. Några hinns med imorgon men då under stress...

Tex måste jag köpa kräftor idag, snabbtinade kräftor är inte så goda.

Jag måste komma ihåg att ta ut pengar till hovslagaren imorgon.

Jag måste köpa betfor.

Jag måste komma ihåg att möta min bror i Kil för lite fuffens bak i skåpet.

Senare i eftermiddag kanske jag måste bli arg på någon politiker i barn och utbildningsnämnden. Vi får se var det blir av den här dagen.

Ha det gott alla, njut av solen!

Jag har tagit det med ro, jag tror det löser sig om någon dag men om det inte gör det.... Jag kan bli arg, riktigt arg, särskilt när det gäller mina barn.

Barnen här i Nedre Bondestad har i närmare femton år haft dispens, och fått skolskjuts trots att det bara är tre kilometer till skolan. Detta pga att vägen anses trafikfarlig. Den är smal, kurvig och helt obelyst. Vintertid är den ännu smalare pga snövallar (om den blir plogad).

Men det är mörkret och halkan jag orar mig mest för. För er i stan kan det vara svårt att sätta sig in i hur mörkt det är här på landet När Ingen Lampa Lyser Alls. Det spelar ingen roll om de har reflexer och västar på sig, ungarna ser inte bättre för det.

Min ena granne har gått till pressen, en annan till radion. Hoppas det hjälper!

Inte blir man rik på pengar av deltid men det känns rätt okej ändå...

Arbetat två arbetspass efter semestern och tar nu långledigt i fyra dagar, den lyxen är värt ganska mycket. Så nu:

På med kaffebaljan och ut i solen!

Jag har någonstans utanför hemmet lagt ifrån mig en kofta. För längesedan, våras?

Mörkgrå, 3/4 ärm, lång med stora fickor fram.

Någon som sett den? Jag fikar runt ganska bra...

Nu har flugorna kommit på allvar. Minns förra året med svart tak och förfasar mig. Äckligt är vad det är.

Jag har tiotalet som snurrar runt mig här vid datorn och dom sexar på tangentbordet! Ingen hyfs alls.

... Nu är det dax. Om några timmar iaf.

Passerkortet - packat

Parkeringskortet - i bilen

Stödstrumpor - varje par är rent, bara att välja färg!

Matlåda - två stycken fint iordning i kylen, gäller bara att komma ihåg att ta med....

Nu är det bara att hoppas att ingen vikarie har tagit mitt skåp. Efter att jag klippte låset (pga försvunnen nyckelknippa) har jag inte skaffat något nytt hänglås, av den enkla anledningen att det inte finns något av värde i mitt skåp.
Jag glömde detaljen att någon kan vilja flytta in i själva skåpet vilket kan bli knepigt, jag vill inte byta. Har haft samma sedan jag praktiserade, sju år, och kommer troligen inte hitta på morgonen om jag har ett annat!

Jag har haft en lång sommar. Visseligen taskigt väder många dagar på semestern men jag är nöjd ändå! Imorgon blir det jobb igen.

Konstigt nog känns det riktigt bra. Det är helt ok. Jag vill faktiskt gå och jobba imorgon. (Kan ha med alla de små människorna här hemma att göra, otåliga små rosenmonster som även de har tröttnat på den här ickevardagen vi/de befunnit oss i i tio veckor).

Nu är det nog med ledighet! Nu kör vi ett år till nästa semester!

(Den där sista meningen kändes kanske en smula....hurtig *harkel* Måste nog ha liiiite ledigt runt nyår iaf....)

Åter till nybyggaren.

Här ute har vi samma adress som gårdsnamnet. Ett tag tog posten bort de där namnen och införde tråkiga postlåde-nummer. Tack och lov ändrade de tillbaka!

Nu måste ju nybyggaren ha ett namn på sin stuga. Jag har kommit på ett, känner mig väldigt stolt och påhittig!

Vi bor på Nergården, grannarna närmast på Övergården. Hans stuga hamnar mitt i mellan, vilket blir:

Perineum! (Mellangården)

(Fick en ond blick av min nya granne men erkänn att det är ganska bra?)

- Mamma, om Hanna på dagis gifter sig med Jonatan, då, då kommer jag krossa henne!

Iiiiii!
Min första tanke var "Farlig förbindelse"......!

  Ska min lilla, söta Lovis växa upp till Kanin-kokerska...?!

Två par istället för ett men vad gör man inte, bara de viktiga skorna blir köpta! Lovis vägrade prova några gymnastik-skor innan jag avgett löfte att hon skulle få köpa de svartvita.... De är två storlekar för stora men jag ska gömma dem ikväll och hoppas på att hon glömmer dom. 
Det var 70% rea på dom så till våren tycker jag nog att det var ett bra köp....

Ja, det blir ännu en dag med alla barnen hemma. I några veckor har jag trott att de skulle börja skolan idag, men det var visst inte förrän på onsdag. Då känner jag mig som en riktigt bra mamma, med full koll...

Nåväl.

Min semester är slut idag. Fördelen med önskeschema är ändå att jag är ledig idag (när jag la schemat hade jag koll på skolstarten och tyckte att två dagar kunde innebära syskonmord så här i slutet....)

Ska fixa lite bra höstskor till Lovisen idag. Attans, det är så kallt på morgonen nu att hon behöver något varmare än sina "Hoppa- skor" (Foppa-tofflor).

Men först det obligatoriska morgonkaffet, en syssla som får ta sin tid.

Vi har fått barnvakt.

I eftermiddag går vi på bio, ska nog ta en matbit oxå. Åh, så skönt! Jag gillar mina ungar, det gör jag, men dygnet runt i fyra veckor (dvs hela semestern) gör att jag tycker att vi förtjänar några timmars ledighet.

Hittade den här:

Självporträtt:

Vi har gamla ärvda redskap här hemma. Mycket bra grejer som håller i många år till. Naturen har dock ordnat det så att åldrat trä och lite rost blir helt osynligt i trädgården. Det gör att ca en halvtimme går åt till att leta efter spadar och krattor när vi behöver dem. (Vi har ingen bra redskaps- bod och om vi hade en skulle grejerna inte stå där ändå de de ofta är ute på jobb)

Inatt någon gång kom maken hem. Jag sov som ett barn så vi växlade inte ett ord av förståeliga själ.

Nu, med en varsin kaffekopp får jag höra mycket. Är inte naiv och tror att jag får höra allt, han censurerar bland sina rese-minnen...

Jag är tacksam att han är hemma i ett stycke. En bekant (kvinnlig) kallar de där åkar-resorna för "Gris-resor/fester" och det ligger mycket sanning i det.

En medföljande resenär hittade sin fru utanför mässområdet igår. Enl Martin "var hans resa till Ljusdal inte förankrad i hemmet" så han blev helt sonika hemhämtad. Jag hade nog hellre valt ett låsbyte i ytterdörren, dryga 50 mil enkel väg hade jag inte ens i ilska kostat på min egen gubbe!

Vi hade en evighetslång dag framför oss. Samtliga hemmavarande medlemmar i familjen hade sovit för lite (någon hade dessutom druckit vin..) och humöret sviktade på oss alla tidigt.

(O)Lyckligtvis sitter det fler uttråkade gräsänkor i andra hus och vi fick en inbjudan att komma och spendera lite tid i Hynboholm.
Efter att kommit dit som en skurtrasa vaknade jag till liv efter kaffe och bulle. Det kunde ha blivit min sista måltid då det hoppade in en katt med en jättelik sork i gapet i fönstret (jo, det stod öppet) bakom mig. Jag är inte rädd varken för katter eller sorkar men denna överrasknings-manöver från katten fick alla att skrika som om han varit en yxmördare....

Lovis, som vanligtvis är en rejäl lekkompis muttrade och surade en del. Nattsudd och tidiga mornar sätter sina spår även hos småfolk. Jag hade gärna stannat längre men efter ett antal skrik i toner som skulle göra Pernilla Wahlgren grön av avund begav vi oss hem.
 


Nu är vi mätta och iklädda pyjamas och jag tror kvällen blir tidig för oss alla. Är säkert inte ens vaken tills Martin dyker upp.

Sangrian var god, vi drack varje droppe som fanns i karaffen. När det var slut tog vi en liten sängfösare oxå...  Så idag blir det halvfart.

Våra gäster har farit men det var väldigt roligt att ha dem här! Tjejkvällar ska man ha oftare! Helst ska flickorna vara en aning större, så de inte hittar på sånt som uppstigning 6.30 men men. Lovis har ju sovit hårt varje morgon hela veckan så någon gång måste hon ju se gryningen.

Nu försöker vi lista ut vad vi ska hitta på med idag, gräsänkor som vi är. Badstranden går bort, jädrar vad kallt det är ute!

Inte här men min stackars make!

Pratade med honom nyss och han var i färd med att hitta 40 personer (av varierande nykterhets grad) och få in dem i en buss som skulle avgå klockan 17.00.

Klockan 17.05 fick jag en pratglad person i andra änden av luren, en som var tvungen att prata med Martins fru. Jag har ingen som helst aning om vem han är men trevlig var han. Vid sidan av vårt samtal pratade han med min stackars man och jag skrattade gott åt kommentaren:

- Du Martin, jag tror du har ett problem - det är bara du och jag här vid bussen!!

Jag hörde Martin lite frustrerad i bakgrunden:

- Jag ser det!!
 
Håll igång älskling, bara 38 stycken kvar att finna på ett mässområde!

Dagarna går och ungarna är mig i hasorna mest hela tiden. Vissa dagar har jag önskat att jag haft råd att skicka dem på läger, långt, långt bort.

Så kom den här dagen.

Julia och Linn har sovit hos kompisar och har ännu inte kommit hem. Lovis skulle få prova en heldag på dagis, ända till mellanmålet och är heller inte hemma.

Då händer det, efter någon timme:

Jag får tråkigt!

Kommer mig inte för med någonting alls. Har inte ens ro att sätta mig och läsa en bok.

Tragiskt är vad det är!

Säger jag ödmjukt . *Hahaha*

Har varit modig idag och gått till byns nya frisör. Han har ett rykte om sig att vara snabb, duktig och billig (rena Kinderägget).

Jag, som är extremt rädd för att byta frisör (mammas fel, hon var frisör och var den enda som rörde mitt huvud i 18 år) gick nervöst in i lokalen.

17 minuter senare gick jag nöjd ut därifrån.

Tvättat hår, klippt, iordningställd samt noppade ögonbryn. Summa: 170 kronor!

Har aldig sett make till saxföring. Det lät som om jag hade en syrsa i håret istället för det vanliga klipp, klipp, klipp. Han ska få se mig igen, helt klart.

Solen skiner från en klarblå himmel. Maken har farit iväg till den där mässan och mycket trevliga aktiviteter planeras här hemma.

Den här dagen ska avnjutas i sus och dus. De dammråttor som ligger - får ligga.

Jag är rörd, så tårarna kommer.

Vänner, det viktigast som finns i livet utanför familjen, är stort att ha. Ovärderligt och livsviktigt. Jag är så glad för en inbjudan jag fått idag, (här på bloggen av alla ställen, läs kommentaren på "planering") att tillsammans med lyckokänslorna stiger tårarna i ögonen.

Linda: Jag lovar att inte göra dig besviken! Vi ska visa fransyskorna hur vi, snart medelålders kvinnor, roar sig i en storstad!

Martin ska på mässa under helgen vilket jag har vetat om sedan evigheter. Trots att jag själv är en helg-jobbare tycker jag att det är såååå tråkigt när han är borta på helgkvällar.

Detta har vi rått bot på Lovis och jag.

Vi har bjudit in två tjejkompisar, en i min storlek, en i hennes.

Lovis och jag planerar nu för fullt för detta. Madrass på golvet i hennes rum, jajamensan, där ska kompisen ligga. Jag vill helst att min kompis ligger i en säng, fast inte i min, så jag har motiverande samtal med mina förpubertala att de ska dela rum och låna ut en säng. (Det går bra!)

Popcorn ska vi tycket Lovis och så godis förstås. Pizza vill de stora ha och jag och min kompis M, vi planerar vinet.

För när katten är borta, då dansar råttorna på bordet!

Är ett minne blott i den här familjen.

Det är omöjligt att i farten hoppa in i duschen, snabbt tvätta sig och fara vidare i livet.

I det nya badrummet är jag mest nöjd med just duschen. Jag planerar en snabb tvättning i en reklampaus - och missar halva filmen.

Det är nästan omöjligt att motivera sig att vrida av kranen och kliva ut. Det är njutning - 100% husmorslyx! Me, myself and I, älskar den nya kvadratmetern! (Alla övriga gillar badkaret, så jag har den nästan helt själv!)

Jag:
- Idag har jag gjort något jag vet att du inte kommer att tycka om....

Martin:
- Jaha, vaddå? (Inte särskilt orolig men ändå lite osäker på vad som ska komma, det syns tydligt. Bilkrock, eldsvåda, tokdyrt inköp, han har hört det mesta och stålsatte sig).

Jag:
- Jag visste att jag inte fick men jag var verkligen tvungen...

Martin:
- Ja, vad då?!

Jag:
- Eh....

Martin:
- Säg då! (Lite desperat)

Jag:
- Jag var tvungen att ta din rakapparat och ansa lite i armhålan idag, det fanns inte en hyvel i hela huset, jag skulle ha klänning, jag kunde inte ha det så, med stora buskar under armarna, jag lovar, jag letade överallt efter en hyvel!!

Martin:
- Jag vet att det inte finns några hyvlar, jag har slängt dom.

Jag:
VA!

Martin:
- Du har samma i en evighet, dom blir slöa och fulla med bakterier. Hör på, ENGÅNGSHYVEL, den har man EN gång, inte ETT ÅR....

Försökte förklara att det är först då som de där engångs hyvlarna inte flår en fullständigt under armarna men han förstod inte... Men han skällde inte över att jag lånade rakapparaten heller!

Ska köpa hyvlar imorgon, (det blir stubbigt med trimmer).

Några av er läsare är gifta, andra ska gifta sig och andra borde definift börja tänka på det! Jag tittar med spänning i brevlådan och väntar på inbjudningar men vissa syskon i vår närhet har väldigt svårt att gå till altaret!

Saknas det inspiration möjligen? Det kommer finnar massor av det på Lindas nya mässa ! Boka in datumet i agendan redan nu. Och vi som redan har gjort vårt kan ju alltid gå runt bland allt det vackra och bara njuta (kanske önska sig något till årsdagen?)



(Lite reklam för min driftiga vän,självklart kommer jag jobba även på den här mässan, nu slipper jag blöjhinkarna!)

Ännu en oplanerad dag som börjar fyllas på i agendan. Jag älskar sånt. Att vara oplanerad och hoppa på första bästa roliga alternativ som dyker upp!

Ibland är jag oplanerad och inget roligt dyker upp = det blir en otroligt tråkig dag. Men de behövs väl för att man ska uppskatta det roliga?

Idag blir det mariebergs-skogen. Oklart hur många här hemifrån jag får med mig, allt från att vi åker två till att golfen är fylld till bristningsgränsen. Och ärligt talat, det spelar ingen som helst roll.

Nu ska jag avnjuta mina två timmar utan det lilla rosen-monstret. (Bulan i pannan är bara öm idag, syns inte alls, vilket troligen är mest tur för Martin. De som inte har små barn har nog svårt att förstå hur extremt starka och våldsamma de faktiskt kan vara).

Vi har som bekant en nybyggar på gatan. En energisk karl som hamrar och spikar från morgon till kväll när han är ledig, ibland är han på långjobb och då är tystnaden total.

Den här veckan har han semester. Det återstår en hel del att bygga och han gör det själv. ALLT. Viss uppgivenhet i rösten på honom härom dagen.

Nu spikar han spånt på sin farstukvist. Jag satt på altanen på framsidan i grodan ro, inga barn är uppe än så det var njutbart.

Pang, pang, pang med hammaren. (Inget störande alls faktiskt, jag gillar byggen).
- Helv***, dj***la skit!!, vrålades sendan ut över markerna.
- Spikhel**te, gå i då!

Oj, tänkte jag. Lilla snälla nybyggaren.... Vad händer?

Så hörde jag små försynta dropp på taket.

- Det kunde jag ge mig f*n på, mer regn den här för*****nnade sommaren!!!

Det håller jag med honom om. Och ha spont på taket som ligger opappat när spöregnet kommer skapar vissa frustrationer.
Stämningen som innan var god, upplöstes, och jag smög in. Vill inte att han ska veta att jag hörde hans små (?) utbrott.

Inskolning. Jag och en pappa kunde gå en 15 minuters promenad. (Hans pojke grinade våldsamt, det gjorde inte min flicka, 1-0 till henne!)

Målade klart rosenbågen, halleluja, regn uppehåll i säkert flera timmar i sträck!

Kände mig duktig och avnjöt en kaffekopp i lugn och ro. Satt i källartrappen och planerade en vinkällare i det nu otäcka utrymmet.
Var inte alls uppmärksam och fick därmed en fiskhåv i full fart rakt i panna. (Jag borde ana vid det här laget att allt, precis allt, kan hända här).
Har nu en bula och blåmärke. Det gjorde så ont att jag spottade ut kaffet över byxorna och vrålade rakt ut. Upphovs-flickan gömde sig bakom lekstugan.

- Puss mamma?, frågade hon sen.

Plockade efter det ett gäng kantareller som skänktes till bättre behövande i Nilsby.

Avnjutit en kväll med allmänt trevligt småprat och skvaller med svärföräldrarna.
Nämnde i förbigående att jag vill ha en dörr till källaren insatt, med fönster i (tänker mig även en dörr som går att låsa då det inte dröjer innan jag har potentiella vintjuvar i hemmet, jag är inte hur naiv som helst).

Svärfar sa åt mig att mäta och beställa, så sätter han in den. Det lönar sig i sanning att måla en båt! Nu ska Martin övertalas till att vi ska göra vinkällaren - igår! (Och så måste jag pressa ur honom någon peng till den där dörren, själv är jag som vanligt pank).

Tada! Nyhandlat i Göteborg, visserligen från en stor kedja men Lovis gick med på att klä på sig och inte åka till dagis i pyjamas.....
(Kan vi göra sen när vi känner dem bättre..)

Planerar att måla färdigt min rosenbåge om vädret kan stabilisera sig en smula. Har till och med köpt förgen. En svindyr färg men den absolut bästa! (Jag har inte betalt för att säga det här, tyvärr, jag gör det bara av medmänsklighet).

Det går verkligen att måla direkt på rosten, och den sitter i så många år att jag hittills aldrig målat om någonting som en gång fått den på sig.
(Jag har provat kopiorna - så ni kan låta bli. You got what you pay for....)

När jag ser ut genom fönstret påminner det om älgjaktsväder. Dis och dimma. Möjligen är det aningen varmt men det syns ju inte genom fönstret...

Har just inget vettigt att skriva. Ska till dagis idag, skittråkigt att sitta där som ett fån, Lovis är ju ganska van dagis-unge. Hon leker med allt och alla, utom med mig då förstås.

Fast visst är jag glad och stolt över att hon tar förändringar så bra, inbillar mig att det betyder att hon är trygg i sig själv. Och att det beror på att Martin och jag har gjort något rätt.... *Självgod*

Semester, men trots tom agenda på morgonen blir det fullt ös hela dagen ändå. Skoj!

En timme för att hälsa på en stund på dagis på morgonen. Sen en hastigt inbokad, men mycket trevlig, lunch och fika i Forshaga.

På hemvägen ringde jag mina stora flickor som meddelade att finbesök från Stockholm hade anlänt. Som goda små värdinnor hade de förstånd att bjuda på glass och saft tills jag kom hem. (De upphör aldrig att förvåna, när jag nästan gett upp hoppet om att de går att uppfostra som glimmar det till som guld omkring dem!)

Eftermiddagen gick åt till besöket, lite middag, kolla in värsta åsk-ovädret hittills i år (det sprakade ur elkontakterna), inspektera grannens nybygge och nu strax läggning av liten. *Phu*

I sanning bara lyx-sysslor allt sammans så jag klagar inte, vi njuter av sista veckan!

Så var det snart slut på sommaren. Lovis ska till sitt nya dagis idag för första gången. (Ett byte kommunen tvingat på oss genom att spara bort det hon gick på).

Det här kommer bli jättebra. Många av hennes grannar finns på samma lekgård och den goaste fröken hon hade på det gamla, bytte ställe förra året,  och tar hand om inskolningen.

Jag räknar med en lugn och smärtfri vecka.

Jag hörde igår hur sänglampa efter sänglampa släcktes (ja, vi har ett lyhört hus). Martin somnade och mina egna ögonlock kippade.
Dags för sömn.

Då pep Lovis till. En olycka i sängen. Oj vad hon var ledsen! Jag tror det hänt en gång förrut. (Det gjorde att jag i våras tog bort den plastade frottén..... Resten kan ni tänka er själva).

Storgråtande stod hon i sitt våta nattlinne.
- Jag drömde mamma, jag kände inte att jag var kissnödig - nu blev det tokigt!, grät hon. Och jag fyser, och det svider på benen!

Fick lugnt förklara att det inte var någon katastrof att tala om, värme finns i duschen och då försvinner svidet oxå. Martin fick uppgiften att renbädda.

Vi jobbar ba ihop om nätterna, minuter senare befann sig en nyduschad tjej med rent nattlinne i renbäddad säng.

- Nu svider det väl inte längre gumman?, undrade jag när jag stoppade om henne.
- Jo, i mina ögon!
Någon minut senare hade hon somnat.

Vad det blev mycket gjort idag. Det var inte riktigt tänkt så i morse. Kändes då som en vansinnigt tråkig dag.

Lovis försvann till sin Felix och har varit där nästan hela dagen. Bara kommit hem för måltider. Detta har gjort att jag och Martin (och felix föräldrar!) fått en del bra saker gjorda.

* Akut tur till affären för att köpa kattmat, jag var inte värd mycket i deras ögon i morse när de insåg att hon inte skulle servera någon mat, husmor! (Att gärdena runt omkring är fulla i feta sorkar orkar de på något sätt inte tänka på när matskålen är tom, de äts mest för nöjes skull tror jag).

* Flyttat en fågelholk som satt på för låg höjd efter midsommar-aktiviterna

* Röjt allt gräs i körsbärs-lunden (visst låter det fint? Det är egentligen bara en klunga körsbärs träd som står på samma ställe men jag gillar ordet  - Körsbärs-lund....).

* Kittat ett fönster i förbigående.

* Klippt några vansinniga års-skott från rosor och björnbär.

* Martin har dragit in mer ved i förrådet, gott till vintern det!

* Målat färdigt svärfars båt-projekt. Om han kommer för att måla och han tycker han kört hit i onödan kan jag ge honom en annan syssla, inget problem.... *ler*

* Fikat med vänner.

* Vinat med grannar.

Nu är det kväll och soffmys kvar.

Jag har en farm på Facebook.

Jag blir sällan biten av alla de grejer man kan pyssla med där men nu är jag fast. Hjälplöst kär i mina rutor som ska plöjas, så´s och skördas.

Har lovat mig själv att när min semester är slut, då ska farmen få hamna i träda. Men kul är det!

Får oxå lida pin.

Julia och jag fick äntligen lite fart igår och skurade stallet. Gnuggat väggar och tak så det luktar rena rama såpfabriken där inne.

Men oj vad jag är otränad!

Vaknade alldeles för tidigt och hur jag än låg i sängen drog det i någon muskel. Så jag är uppe. Och har varit uppe ett tag. Dags för påtår!

Ännu en tragedi.

Julias nya lilla kanin saknades i sin bur i morse.

Hittades av Martin senare idag under vedhögen. Den här gången kontrollerades dödsorsaken närmare. Små bett i nacken hittades och vi vet nu orsaken till tre kaniners förtida bortgång; iller.

Lömska små djur som endast är ute efter blod. De kan döda en större hönsgård på en natt, men suger bara blod. Febril aktivitet råder ikväll. Inomhus-bur måste byggas upp redan idag, då Julia fick en peng av oss att köpa ny kelgris för. Den ska inte vistas utomhus nattetid, liv och tårar ska sparas.
Normalt tar vi in kaninerna tillsammans med hästarna i början av oktober.  Det ändrar vi på nu, så får kaninen bara vara ute på dagtid. Tråkigt men så är det.

Ja, just det. Lovis hade egna pengar med sig och självklart handlade hon en del... (Julia och Linn handlar så normala saker så det är inte så skoj att berätta om)

En tiara med rosa fluff, en lite rosa fluffig handväska, halsband och diadem, tre godis-remmar och en gigantisk stor klubba.

(Har inga bilder tyvärr, Linns kamera saknade batteri, vår kamera var kvar hemma och Ninas befinner sig i Kina).

När Lovis satt i kärran på Liseberg med alla sina nya prylar utbrast hon:

- Alla tittar på mig, de tycker att jag är gör snygg!, på bredaste dialekt. 

Snygg är kanske inte den bästa beskrivningen men ursöt - det var/är hon!

Gårdagen var suverän. Lovis och Nina drog till Slott-skogen och vi andra till stan. Lovis var supernöjd med sin tur till skogen, först ville hon inte berätta något för oss andra vad hon gjort men sen rann allt ur henne.

Lika glada var vi som nu lyckades hitta en hel del inför skolstart, i lugn och ro. Vi fick tag på jeans till både Julia och Linn, utan ett enda raseriutbrott eller tårar från någon av oss, vilket är så otroligt att jag måste skriva det här, som minne.

Avslutade det hela med Pizza Hut, då Lovis och nina slöt upp. Lovis åt så hon inte orkade efterrätten! Det är i sanning också värt att notera!

Så långt var vi alla nöjda och glada och jag skickar mitt varmaste tack till Nina för att vi blir så kolosalt bra omhändertagna, utflykter för barnen, vin till mig - perfekt!

Sen var det resan hem då. Bussresan gick utomordentligt bra så då började jag slappna av. Tänkte att Lovis somnar nog bums på tåget efter sin dag. Men man ska inte ropa hej.....

Tågvagnen, en relik från 1800-talet, saknade alla former av fläkt-system. Det var säkert 35 grader varmt. Detta ledde till att vi fyra efter knappa halvtimmen blev galna. Så säger jag inte mer om det men sov gjorde ingen av oss.

Nu är vi hemma iaf.

Jag har valt världens bästa gudmor till Lovis. Nina.

Igår förbarmade hon sig över argbiggan så jag kunde åka lite karuseller med de stora flickorna. Idag har hon erbjudit sig att ta Lovis till Slotts-skogen medan jag och stortjejerna shoppar. Hon är en ängel, tycker jag.

Lovis däremot, när hon fick förslaget igår (vansinnigt dumt av oss att erbjuda roligheter till en utmattad unge), darrade med underläppen och hon ville inte alls.
- Jag älskar inte Nina, kom det från baksätet.

Nu tror jag, efter att Nina fixat morgon Bollibompa, att känslorna vänt. Älgarna, sälarna och lekparken i Slott-skogen får nog besök idag.

Vi andra ska hitta kläder inför skolstarten. Byxor står högt på listan och lite nya långärmade tröjor.

Sen blir det middag på stan och en fridfull resa hem igen. (Hoppet är det sista som överer en människa).

Haft en superdag på Liseberg. Gick ut starkt med Balder. Hade dödsångest ganska omedelbart efter start. Något måste ha hänt sedan förra året då jag älskade den intill vanvett.

Drog sedan iväg i Kanonen. Den upplevde jag. Brukar inte beröras av den annars. Vad har hänt? Har jag åldrats tusenfalt sedan i fjol?

Traskade därför bort till Nina och Lovis som röjde rejält bland barnkarusellerna och hakade på där, behagligare.

Åkte givetvis lite Flume-ride (då var även Lovis med!) och hederliga bergbanan oxå, (x 2, på rad, den är så go).

Godis, massaor av dricka och trötta nöjda barn. Då drog vi hem. Nu ska det drickas vin så nu hinner jag inte skriva mer! Nina stampar i köket och väntar på mig.

Uppe ganska tidigt för att vara oss. Frukost intagen. Så ska alla göra sig i ordning inför Liseberg. Knappast Oskars-gale status på det, fast det verkar så just nu.

Det ska plattas hår (har man någon frisyr efter Balder?), vitt skinn ska smörjas (halleluja, vi behöver solskydd igen, äntligen), skor ska väljas, handväskor packas osv i all oändlighet. De minst fåfänga, dvs jag och Lovis har varit klara en evighet.

Lovis går runt som en osalig ande och mässar:
- Ska vi inte åka snart!

Tja, när jag ser mig omkring så tror jag att det lätt kommer ta en halvtimme till innan vi sitter i bilen. Så blir det när fem female ska piffa sig.

Tidigt uppe, tur att man har en värdinna som gillar att gå upp på morgonen.

Idag ska vi leka. Hela dagen på Liseberg.

I solsken. Har inte hänt på många år att vi haft tipptopp väder när vi besökt det stället. Hoppas även på att det fina vädret lockar bort en del besökande till badstranden istället. Mina barn är ganska bortskämda med att kunna använda åkbandet till max.

Tågresa - utmärkt. Lovis såg en film i Ipoden. Jag drack kaffe och läste bok.

Bussresa - katastrof. Lovis sparkade på sätet framför, skrek och levde rövare i största allmänhet.

Restaurangbesöket - 50/50. Maten var suverän tyckte 4/5 i sällskapet. Lovis ? Tja, alla i lokalen visste exakt var hon satt iaf.

Hos Nina - Julia har klippt halva gräsmattan, vi (alla utom jag och Julia) har badat i en bergs sjö. Inte så varm, eller precis så varmt som det låter. Taco-middag - vi är flera som snart spricker. Två barn i bubbelbadet.

Jag och Nina hoppas att iaf ett barn snart säger godnatt.....

Har avnjutit mitt morgonkaffe i stilla ro.

Dax att få upp flickorna och dra till tåget. (Lovis sover som en klubbad, säkert tack vare alla kompisar hon busade runt med här hemma igår.)

Ska bli skönt att åka bort en sväng till den här semestern, snart är det jobb, skola och dagis igen i en salig röra.


Ps.
Ni som inte tog er tid att kolla på filmen jag länkade igår, gör det! Norskarna kan vara riktigt roliga! Jag såg den om och om igen igår och skrattade lika mycket varje gång... Fast det kanske säger mer om mig.

Imorgon far vi, tjejerna och jag, ända till Göteborg!

Till Lovis stora förtjusning med tåg. Jag är alltid nervös för att åka med tåg med barn under 7 år. De är så.... oberäkneliga. Ibland svåra att hålla på bra humör.

Om jag nu lägger in det faktum att Lovis har haft en mycket svart insida ett tag kan den här resan bli svettig. Inte bara för mig, även medresenärer kan bli hårt drabbade av detta.

Lägger dessutom till att SJ servar sträckan med ny räls (nya vagnar skulle jag uppskatta mer!) och det blir buss mellan Trollhättan - Gbg så riktigt känner jag att den här resan har goda utsikter att bli den mest hårresande under min tid som förälder.

Undrar också om det var så klokt att ta ett sent tåg hem på fredag (men det var väldans mycket billigare!). Inser nu så smått att det där buss/tåg bytet kommer att hamna i en tid när liten kommer vara väldigt trött.

Nej, nu ska jag inte vara pessimist! En resa som knappt tar fyra timmar kan omöjligt döda någon av oss. Och väl i Gbg ska vi flickor ha det fantastiskt mysigt hos Nina. Så det så!

Martin ringde på väg hem från Norge förut. Undrade lite över vad vi gjorde här hemma.

- Jag pysslar lite, halv-ljög jag. (Pyssel = väldigt trevligt med vänner och väldigt många barn)

- Jaha, med vad?

- Tja, monterar ihop de nya sofforna jag köpte på IKEA igår. Det var rea så jag slog till. De kom nyss hem, (kunde ju inte ens låtsas att jag fått hem två soffor i en golf utan dragkrok) nu ska de urtrista skinnsofforna bort!!

En sekunds tystnad.
- Jaha. Ny tystnad.
- Du kanske kan lägga ut dem på Blocket? Eller har du ställt ut dem i regnet? Vi kanske kan få någon krona för dom iaf....

Då gick det inte att hålla tillbaka skrattet längre. Jag köpte ju inga soffor! Men jag ångrar att jag inte gjorde det, han tog det såååå bra! Med det i bakhuvudet kanske jag gör det på riktigt en annan gång.

När jag får småbarnsföräldrar på tråden (telefon) inser jag att mina småbarnsår är över.

Det kan ibland kännas vemodigt, vi planerar ingen ny tandlös människa som ska kläs i söta kläder och stoppas om i ombonad vagn.

Men, vi har heller inga vaknätter och supertidiga mornar längre. Allt oftare går jag upp på helgerna före Lovis (det är ingen svårighet att gå upp före de stora, de får sparkas ur sängen framåt elva), och snor åt mig några minuter själv. Det måste ju betyda att jag är i fas med sömnen?

Minns en tid, när Julia och Linn var små, då den högsta önskan var:
Sova hela natten, mellan 22 - 08.
Det tog några år men plötsligt hände det. Om och om igen. Det är lätt att glömma hur bra det är nu men så kommer de där samtalen av supertrötta mammor och jag minns. Vilka små terrorister och torterare de små är emellanåt.

Men älskade ändå, genom en dimmig syn.

Ny dag, nya möjligheter eller hur man nu säger.

Har inte mycket att skriva, dagen är ny. Har suttit en stund med min kaffekopp i all enkelhet och njutit av en tyst morgon. Nu har emellertid pratkvarnen kommit upp för att göra mig sällskap. Och arbetsledning. Oj, vad hon kan delegera!

- Mamma, jag vill ha...
- Mamma, hjälp mig...
- Mamma, färdig!

Men det kommer kompisar på fika om en stund, då tappar hon lite fokus på mig. Tack och lov!

Småregn.

En önskan att göra om.

Rastlösa barn.

IKEA! Ja, vilken jättebra idé! Eller inte....

Med Martin borta i grannlandet hade jag givet tre vackra flickor med mig. Den tredje flickan har ett icke fördelaktigt inre just nu, vilket fick det två timmar långa IKEA besöket att bli en pina för oss andra.

Hon har ju med råge passerat tre-års strecket och hon själv annonserade att hon ville bli inlämnad i lekrummet. Alla papper fylldes i av mig, som darrade av lycka att få strosa i en hel timme med de stora. Men jag hade inte behövt bli så känslosam. Vi hann inte ens gå därifrån så vrålade flickebarnet att hon inte alls ville bli lämnad alldeles ensam. 

Sen straffade hon mig, för sin egna idé resten av vandringen runt varuhuset. *suck*

Har dessutom köpt ett ljus som var så tok-stort att det inte passade i min enorma ljusstake. Ska gå och lägga mig tidigt tror jag!

En kompis får hals över huvud åka och hämta hem sin son idag. Tanken var att han skulle tillbringa 1½ vecka i sus och dus med en kompis i Frankrike men... Längtar man hem så gör man.

Linn undrade lite försiktigt:
- Blir inte det väldigt dyrt att åka iväg och hämta honom?

Förklarade då att när det gäller barnen, då finns ingen prislapp. I vissa lägen måste man, för att man faktiskt vill, sina barns bästa. (Sa sedan att hon kunde glömma barnsemestrar längre bort än Arvika, min plånbok är väldigt tunn just nu).

Lider med den hemlängtande gossen. Tror inte han läser min blogg men ifall:

- Håll ut vännen, din mamma kommer snart! ♥

Jag är lite knäpp, (knappast någon nyhet).

Jag blev plötsligt så där ur-akut sugen på att göra om här hemma. Trots att det kommer små kusiner om en liten stund har jag lust att röja runt alla möbler i vardagsrummet.
Fast jag vet att det är den bästa möbleringen som jag har nu. Jag har flyttat runt alla möbler ett antal gånger i detta rum och alltid blivit nöjdast när de är placerade som de är nu.

Det andra suget jag har är att dra igång en ny renovering. Lovis rum. Hallen uppe och ett badrum till. Hejdas av flera faktorer:

* Pengar, alltid brist på sådana

* Rörmockare, ska byta inför kommande projekt, ska bara hitta en ny....

* Martin. Han börjar nytt jobb och kommer lägga fokus där istället för på snickarbältet. (Förstår jag så väl, men...)

Ändå...
ser jag Lovis rosa-randiga rum framför mig med den gamla utdragssängen vitmålad och söta spetsgardiner i fönstret.
 
Den lilla tv-hörnan (på den just nu icke användbara balkongen), med vit träpanel på väggar och i taket. En fluffig matta på golvet och en skön soffa med många kuddar. Tv:n ska bara visa program som jag och Martin vill se (inte Idol, Stjärnor på is eller Nalle Phu). I fönstren står orkideér (troligen i plast för jag får dem aldrig att blomma om). 

Och så det lilla mini badrummet. även det med panel på alla väggar utom i duschen. Ett mini handfat och fiberoptik i taket (stjärnhimlen kan jag nog glömma eftersom jag vill ha slätt tak med stuckaturer även där som här nere...). Varm och skön golvvärme.....

Drömma är inte olagligt. Jag tror till och med att det är nyttigt!

*Fniss* Martins klocka ringde imorse, själv kurade jag ihop mig under täcket och sov vidare. Två veckor kvar av semestern. Känns lite rättvist, Martin har ändå varit ledig i åtta veckor, Lyx-Pellen! Sen börjar han sitt nya jobb idag så han var ganska uppspelt före läggdax igår. Inte ett spår av söndagsångest. Men det har vi haft så det räcker förr.

Väl nere i köket stod en termos mitt på bänken. Jag vågade inte riktigt tro att det var sant. Att det fanns färdigt kaffe i den. Tänkte först att det nog var något från igår.

Mindre smart skruvade jag därför upp korken och stoppade i fingret. J-vlars vad nybryggt det var! Men jag är glad och tacksam ändå, det var lite kärlek i gesten att koka kaffe till mig.

Nu ska jag tina bullar, väcka Lovis, och få hem vänner. En hård, ledig dag väntar *ler*....

Läser, gråter, blir arg, hoppas och misströstar.

Är halvvägs genom en mors berättelse om kampen om att kunna rädda sin yngste son, hennes äldste ligger i hemmet och dör och är bortom räddning.

Det de gör ses inte bara med blida ögon. Nyttig läsning inför alla debatter om vad vi som människor, nu med forskningens hjälp, kan göra. Är det rätt eller fel? Jag vet att jag skulle göra som Helena, utan en sekunds tvekan.

Det har hänt något tråkigt här hemma. Tintin, Lovis lilla kanin är död.

Häromdagen smet hon ute i trädgården. Det har aldrig varit något problem förut, bara att gå och hämta tillbaka. Nu jagade vi runt i spöregn, i evigheter, men hon var för snabb. Framåt kvällen när Lovis gått till sängs, stod jag, Martin och Linn som indianer på lur (jättesmarta, tyckte vi) för att få fatt i henne. Vi slängde oss likt rygby-spelare men icke. Hon tvärgirade och kom undan.

Hästarna stod i sin hage och tittade på oss med spetsade öron och jag tyckte det såg ut som de log. Vi var inte lika roade.

Vi såg henne dagen efter och gjorde tappra försök.

Igår såg vi henne inte men Martin fann henne tillslut i en av rabatterna. Avliden. Stel som en pinne. Trots detta var hon fin så vi visade Lovis. (Jag misstänker att något skrämt livet ur henne, de är lite klena de små liven)

Hon tog det bra. Väldigt bra. Hon grunnade lite om hon sov och skulle vakna snart men begrep fort att det inte var så, att döden är något annat än en tupplur.
Det är svårt det där med liv och död. Samtidigt måste även barn förstå hur det fungerar. Att döden är för evigt.

Tintin begravdes sedan efter konstens alla regler under körsbärs-träden.

Sedan ringde Lovis vår vän och idag ska vi hämta en ny kanin-bebis. Håhå ja ja.

Som grädde på moset kan tilläggas att Julia har en kaninunge (Stampe har blivit tagen av räven), titta här! Det gjorde ju inte Lovis frustration att inte ha någon kanin längre...

Igår kväll, på väg till grannarna för ett vinglas, mötte vi snälla Rolf. Det är han som plogar vår väg, fräser upp oönskade potatisland mm.

Han är en söt farbror. Nu stod han med ett trasigt däck i armarna och undrade om Martin hade ett hemma.

Martin drog på svaret. Han säljer däck men vi har dem ju inte hemma här, någonsin. Sen finns det ju ett antal olika däck i världen (även om jag alltid har trott att det funnits sommar/vinter, stort och litet).

Nu slupade det sig att vära gamla husvagns-däck var precis vad Rolf behövde. Martin gjorde ett byte, eftersom hagen måste putsas (och Rolf har traktor, det har inte vi).

- Ha ingen brådska, ta det en dag när du har tid, avslutade Martin det hela. (Vi har blivit väckta av honom förr... och jag kände redan igår att söndagsmorgonen låg illa till.)

Klockan åtta ringde han, nu är han här och kör för fullt.

Jag vill oxå brinna av sådan arbetslust! Men det innträffar tydligen efter pensioneringen.

För tre veckor sedan parkerade jag bilen och gick in i huset.

Sedan dess har mina nycklar varit borta, igen.

Vi har letat igenom varje jacka, kontrollerat gräsmattan och tittat i alla lådor. Inga nycklar. Eftersom det är helt omöjligt för mig att ta mig hem utan nyckar visste jag att de fanns här hemma.
Därför misstänkte jag troll eller spökeri. De kan ju inte gå upp i rök!

Idag när vi kom hem från Grums låg mina nycklar på byrån i hallen, som sig bör, likt ett mirakel.

Gick till Julia som satt i grodan ro på altanen och frågade var, vem, hur???!!

Jo, hon hittade dem i lekstugan. (Vad hon gjorde där sa hon aldrig).

Hur de hamnade där inne har nog inget med trolleri eller spökeri att göra. Jag har en misstänkt..... (som jag trott slutade stjäla och gömma nycklar för två år sedan, måste varit ett litet återfall!)

Borta igår kväll. Mycket roligt. Lovis höll ut till kl 22.30 så vi fick ha kul längre än vi vågat hoppas på!

Vi pratade om kärn-fura och vad man kunde ha det till. Detta samtalsämne utlöste en hel del skratt, vilket vid ett tillfälle höll på att dränka mig då jag, med munnen full i kaffe, brast ut i ett gapskratt.

Idag ska vi till Gums och inspektera ett bygge till (det byggs där vi var igår med), samt fika och skvaller då förstås!