En timme

Tänk, en timmes otillåten sovmorgon gjorde faktiskt lite skillnad.

Jag känner mig inte gråtfärdig inför jobbet idag. Jag ska fixa dessa tre arbetspass, vara ledig med vänner hemma på fredag och sticka iväg på liten mini-semester med Martin på lördag.

Japp.

De där tre passen kommer bara flimmra förbi och sen är det över. Sen fyra pass nästa vecka och efter det ett evighets långt (9  hela dagar) påsklov med ungarna.

Efter det 3½ veckas jobb, så iväg till Spanien.

Pice of cake. Jag ska inte gnälla mer, ljusningen är så nära nu att jag nästan kan fingra på den. Dags att rycka upp sig, harkla och spotta sig i näven. Sju arbetspass. Hur svårt ska det vara liksom?

Sjusovare


Ställde klockan i går kväll på 6.20 (dubbelkollade då, dubbelkollade i morse)

Mitt i min goa sömn kommer Julia in i mitt sovrum som om hon hade Hin Onde själv efter sig:

- Mamma, ska inte vi vara uppe nu?!

Tittar på klockan, 7.20,  en svordom rungade genom rummet, trots att Lovis låg i Martins säng och sov. Något hade uppenbarligen gått fel. Men den lilla röda lampan som bekräftar att larmet är påslaget lyste så fint. Vad?

Nå, Linn kom ur sängen på tio sekunder, rekord för henne (hon vill dra sig nästan 10 minuter på morgonen).

Ringde i panik till farfar:
-Vi har försovit oss, vart är du, kan du köra barnen till skolan, Lovis sover, HJÄLP! Osammanhängande men budskapet och önskningen gick tydligt fram. Han kom.

Hur i hela friden skulle vi klara oss utan honom (och en bunt till med släkt och vänner)?

Två hjältar idag på morgonen. Julia som alltid vaknar 6.20, (tyvärr blir det fel en övergångsperiod nu när klockan är flyttad) annars skulle vi säkert sova än, och så farfar då, som kom och körde dem till skolan för att sedan sticka till Sunne och jobba.

Nu ska jag softa lite. Innan utvecklingsamtal på dagis, plasmagivning och kvällsjobb. ´Vilken morgon, PHU!

"Klen-ben"

Jag är så trött!

Vet inte vart jag ska ta vägen, massor av sysslor kvar innan alla ungar är i säng så jag själv kan sussa kudden. Martin är i Skövde och är inte något att luta sig mot ikväll.

Ingen sovmorgon blir det imorgon eftersom jag är själv hemma, sen kvällsjobb med efterföljande morgontur. Känner en klump i halsen och svid i ögonen. Är nära gråten när jag ska tömma diskmaskinen, tända pannan eller servera mat.

Jag har tre arbetspass denna veckan men förstår inte just nu hur jag ska orka. Räknade igenom månadens arbetspass och hamnade över 100%. Därtill lite annan turbulens så jag förstår ju varför jag är så in i bänken trött. Fast det minskar ju inte själva tröttheten just nu.

Känner mig som ett riktigt klenben, en vekling.



Badrummet

Just nu har jag tappat orken.

Svärfar har åkt hem. Jag borde slipa taket och ge det en ny omgång spackel men orkar inte. Jag tog bort lite gips som hamnat i hallen. Sen gav jag upp. (Tog bara bort det för att det inte skulle sprida sig ännu längre...) 

Kanske fick den där härdningstiden mig att tappa gnistan. Eller så är det allt arbete sista tiden som gör att jag helt enkelt inte ids ta upp spackelspaden.

Jag vet inte.

Lusten kanske kommer tillbaka. Jag älskar ju att greja hemma, detta är en helt ny känsla. Jag står bara i dörren in till badrummet och ser allt arbete som är kvar, sen stänger jag dörren och sätter mig i soffan.

Inte bra. Om det ska vara lite flyt i det hela krävs att det görs vissa moment på kvällstid som får torka innan svärfar kommer nästa dag.

Fast just nu skiter jag i om det tar en extra vecka innan det är klart. Ovanlig för att vara mig, men jag är ovanligt trött oxå.

Min lediga dag

Vad är ledighet för en mamma?

Bädda rent i sängar, tvätta och torka golv? Tydligen. Det är det min dag hitintills bestått av. Ändå har jag inte kommit ner på nedervåningen än..... Så det lär fortgå hela dagen. *Stön*

Fast en våffel-fika med farfar har vi haft. Mumsigt.

Om ni undrar varför jag sitter vid datorn nu så är tvättmaskinen klar om tre minuter och jag vill inte missa en enda minut: den ska genast laddas om med mer tvätt.


Plötsligt händer det

(Nej, ingen Triss-vinst)

Lovis kom in till Barnmässan igår, som planerat.

Hon har alltid varit livrädd för utklädda figurer men igår, då släppte skräcken.

Hon kom sprudlande lycklig och hämtade mig från garderoben för;

 
- FIFFI GÅR RUNT HÄR MAMMA! PÅ RIKTIGT! KOM!, vrålade liten Lovis till mig.

 
(Så ser hon ut, för er som inte har småttisar)


Hon kramade henne, höll henne i handen och fick gå med Fiffi runt i lokalen. Lyckan hade inga gränser över huvudtaget. Självklart låg kameran hemma, så några fantastiska bilder kan jag inte visa.


Lovis gick sedan runt och hälsade på alla (tidigare livsfarliga) utklädda figurer. Min lilla smula. Hon har blivit större.

Morgonrock

Jag älskar mina morgonrockar. Jag har flera stycken. Inga superdyra märkes-rockar utan helt vanliga ordinära från typ Hemtex.

När jag jobbar mycket hinner jag inte lufsa runt på morgonen i morgonrock. Gör ett brutalt hopp ur sängen och i kläderna.  Insåg idag när jag satte den på mig att jag saknat den.

Visserligen är farfar här och pysslar med badrummet men jag och min morgonrock ska ändå umgås ganska länge under förmiddagen.
Jag tror min svärfar har gett upp alla tankar på att Martin´s fru skulle börja visa tecken på normala sociala skills (tex vara rekoderligt klädd när det finns folk i huset) så han kommer låta mig hållas, utan en min.

Jag ska hur som helst bara njuta av min lediga dag. Tror jag har allt som behövs här hemma så jag inte behöver åka någonstans.

Lovis, den lilla sömntutan, har inte stigit ur sängen än. Ska lära henne hur man sitter still mot en husvägg och solar ansiktet idag. Tyst. Ni kan gärna gissa hur många minuter hon klarar......

Hrmf

Inget Mia och Klara ikväll.

Miss!

Fast jag har bastat och lyxat till mig. Nip/Tuck kommer nu iaf.

Härligt med söndags kvällar.

Alive

Jag har överlevt.

Tre dagars mässa. Jag är stolt. På två sätt. Dels att jag klarade detta utan att någon gång, med en endaste min visa vad jag kände för vissa besökare (puckon till föräldrar finns, jag lovar).

Jag är också väldigt stolt över min kompis som planerar de här Barnmässorna och varje år får till det så bra. I år är preliminärsumman till Läkarmissionens nutritionsprogram över 70 000 kr! Tänk då att en frukost kostar en krona till skolbarnen i Afrika. Det gör skillnad, det gör det.

En läkare från Läkarmissionen talade jag länge med. Han visade mig världens bästa presenter. På webaidshop.se kan du ge bort tex femtio kronor till frukostar till skolbarn. Sedan kan du få ett gåvobevis skickat hem och ge bort det. 
Ni ska inte bli förvånade om ni får det istället för en Alladinask i värdinne-present framöver. Eller en get till kvinnorna i Afrika när ni fyller år.

Presenter som förändrar, det är mycket värt. För tack och lov har alla mina vänner råd att köpa sin egen chokladask. Om de vill ha en.
Men våra medmänniskor på andra sidan jorden har inte råd att köpa frukost till sina barn. Då är det banne mig vår skyldighet att hjälpa dem!

Nå, nog med moraliska pekpinnar. Ni fattar.

Martin har tänt bastun åt mig. Mina fötter bultar, stödstrumpor till trots. Hjärnan är totalt slut, min lediga dag imorgon är som en hägring inom räckhåll.

Så nu kära vänner, för mig kommer följande hända:

Bastu, (med efterföljande dusch och insmörjning med butter från Bodyshop, mässerbjudande) Mia och Klara, Nip/Tuck och sen underbar sömn.

Godnatt med er........

Söndag

Slutspurt på mässan idag. Jättemycket folk och högt tempo igår. Jätteroligt! Jag använder flitigt mina stödstrumpor och ler hela dagarna. Ganska ovanligt *host*

Idag ska min familj in och titta också, på Rorry racerbil och Fiffi. Nu gillar ju inte Lovis utklädda figurer.... Skriker och springer och gömmer sig. Vi har flytt i panik från vinkande, ballong-utdelande nallar på Bergivik några gånger.

Fast vem vet, idag kanske det funkar?

Hur som helst. Min morgon idag ser ut som igår. Nyfikna får gå tillbaka, orkar inte skriva det igen. Imorgon planerar jag in en sovmorgon. Vi får väl se hur det blir. Men önska och hoppas kan man alltid göra!


Sist men inte minst;

Ni har skruvat fram klockan en timme väl? Annars kan ni missa en timme på det roliga ni ska göra idag. Det vore tokigt!

 

Ni vet kanske min ståndpunkt angående detta sedan tidigare.... Vansinne. Låt klockorna vara! (Kanske skulle prova att skapa en Facebook-grupp om det här?)

Earth hour

Ett litet H försvann imorse. Trött kanske?
Fast jorden vår blev inte sååååå fel....

Nu har vi tänt massor av ljus så vi inte ska slå ihjäl oss sen. Mysigt är det. Robinson blir det, det har vi bestämt.

GRATTIS

Det har firats av en treåring idag, kusin Lovisa fyller TRE!

Hipp hipp hurra på din födelsedag!

Jag kunde inte vara med på fikat så jag kikar in en annan dag, fast de övriga i familjen har varit där och länsat kakfat.

Hoppas du fick många paket.



Kram på dig smulunge!

Döpt

Ännu en gosse upptagen i den fina gemenskapen (och större skattesatsen) som kyrkan ger oss.

MIO har idag tvättat håret i kyrkan utan en tår. Väldigt fint var det, och som vanligt fick jag tårar i ögonen. Det är vackert med dop, så är det bara.



Suddaiga kusiner i obligatorisk gruppbild.



Dekorerad Mio. Mycket nöjd med snörena på paketen.





Tröttast på efterfesten? Maja. Har gott om tid att bli bättre på att hålla sig vaken när det är viktigt.

Sockerchockade kroppen rejält på bästa kakbordet. Mumma. Fika är aldrig fel.

Nu vill jag dock inte se en kaka på ett par dagar.

Tack kära Mattias och Jessica för ett fint dop.
Nästa gång ni bjuder till kyrkan vill jag ha bröllop, så ni vet.

Earth our

Ikväll ska det släckas lampor, jajjamensan!

Självklart vill jag föregå med gott exempel för mina barn och visa att jag bryr mig om miljön. För deras skull och för mina barnbarns skull.



Fast lite kluven är jag.
Det ska släckas mitt i Robinson.


Får man ha på TV;n? Om jag håller släckt lite tidigare och lite längre, kan jag se Robinson då?

Lördag

Det snöar.
Ett stilla konstaterande mest idag, jag känner mig rätt uppgiven. Var nyss inne på SMHI;s sida. Det ska inte snöa idag. Nähä. Jag ser väl fel.

Morgonen har förflutit lugnt och stilla. Hästarna har åter sina vintertäcken på sig (några dagar i vårjackan fick dom iaf) och mumsar sin frukost utomhus. Kaninerna är fodrade och jag har mockat och gjort klart.

Inne möttes jag av en tvåstämmig kör av två totalt utsvultna katter (inte fått mat sedan kl 21.30 i går, förfärligt) så nu äter även de.

Martin och Lovis tar en högst välförtjänt sovmorgon. Så jag ska njuta mitt morgonkaffe, läsa runt på bloggar och sedan bege mig till Barnmässan. Idag väntas större tryck så det gäller att vara lugn och fin så går allt så bra.

Jag gör inte heldag heller. I eftermiddag ska vi bevittna dopet av lille Mio. Alltid lika roligt med dop. Och så får man lite välbehövligt umgänge med släkten, de hinns ju aldrig med nu för tiden.

Ha en bra dag alla, kör försiktigt om ni ska bege er ut på vägarna. (Jag tror alla väghyvlar är inställda för våren nämligen).


Ödets ironi?

Lovis sover, Linn sover hos farmor och farfar, Julia är hos en kompis och Martin är i Säffle.

Sitter i soffan, gjort en god sallad (minivrål - creme fraichen är slut = litet katastrofläge), öppnat en punkcider.

Jag är chef över TV;n en fredag för första gången på flera år och det bästa (?!) som visas är Let´s dance.

Men, ska jag bryta ihop nu eller?

VRÅL!

JAG HATAR SNÖN!

Hämtade lilla Lovisen hos farmor och farfar efter mässan. Martin är på någon happening i Säffle. Sedan dess har vi skottat snö. Tre decimeter nysnö. Jag tror jag spyr.
Samt nattat hästar och tänt i pannan.

Huset var totalt utfruset när vi kom hem. Det hade inte tänt sig imorse visade det sig när jag öppnade luckan för att ladda i mer ved.

Så less på den här vintern att inte ens all rolig shopping som jag ägnat mig åt idag får mig på bra humör.
(Återkommer med det en annan dag)
En vinter till som den här och jag kommer sälja allt jag äger, göra slag i saken och flytta söderut. Varför i hela friden ska man stanna i ett land med 8 månaders vinter?

Isiga bilrutor, snoriga näsor, nariga händer och läppar, blöta vantar och goretex kläder. I hate it.

Cab, kjol, solskyddskräm och sandaler passar mig bättre.

Morgon

Lägger man sig tidigt och har en karl som tar alla barn och hästar på morgonen, vaknar man lite piggare.

Nu är jag på banan igen, ska bara kasta mig i duschen, packa en matlåda och så sticker jag iväg till Mässan.

Full fart ända fram till klockan sju ikväll. Skönt att veta vad man ska göra idag.


Hoppas vi ses på mässan, den är grym!

Låååång dag

5.20  Uppstigning ur varm och skön säng. (Kommer efter min pensionering aldrig i livet ställa en klocka på den tiden, måste komma ihåg det).

Arbete.

Efter det en tur till Skutberget, drog en femkilometers-slinga.

En sväng till kära mormor ♥  som gett mig en ytterst lite använd symaskin. Tusen, tusen tack!
Drack hos henne två koppar kaffe. Detta till trots somnade jag nästan på stolen där i hennes kök.
-Tyst som i graven här, sa mormor.
- Nej, det kallas frid, kontrade jag, reste mig mycket motvilligt och for vidare.

Till kakel-affären. Hittade en otroligt trevlig kille där som hittade samt försåg mig med mitt klinker och fick in det i min bil på mindre än 40 minuter. Service.

Möte på mässan.
Har redan lagt undan lite grejer.... Jag vill nog ha allt som finns där i år,( inte för egen del men till Lovis).

Sen in i bilen och hem.

Hann krama och natta Lovis som lyckligtvis var försenad med kvällsbestyren.

Mat, smakade himmelskt, inte fått i mig något på sju timmar.

Nu sängen. Huvudet dånar, ögonlocken är tunga som om jag hade cement på dom. Blir nog klent med blogg-uppdateringar under helgen. Kommer ha vansinnigt roligt på Barnmässan men det blir jag hyggligt trött av....

Godnatt.

Igång igen

Konstigt nog har det gått tre veckor sedan gjutningen av golvet på måndag. Och då får vi börja fuktspärra! HURRA!

Men det är kanske lite som måste fixas före.... Tex göra fördigt taket. Kanske sätta lite gips på väggar oxå. Men iaf, flitens lampa lyser på min man, (själv lever jag i skuggan ett tag, trött in i märgen)....



Han är lite gladare nu, kaffe-brist var visst en av orsakerna + halvtaskig dag på jobbet.
Jag vet så väl hur det är. (Ni hör själva vilken förstående hustru han har).

Min dag

Drillat nya och gamla medarbetare i HLR:ens förlovade land. Skojigt.

Ätit inte mindre än tre våfflor med sylt och grädde på jobbet, promenaden ser ut att frysa inne ikväll pga diverse. Inte bra alls.

Har en make som är på dåligt humör. Hmm. Ja, man kan ju inte vara glad jämt brukar jag själv ha som förklaring när jag surar till.... Får väl se om han hasplar ur sig orsaken senare, tills dess håller jag mig undan.

Nu ska det hämtas lite hö, det slog fel på ca 40-talet balar. Rätt okey ändå. Inte lätt att räkna ut på grammet hur mycket hö de där kreaturen ska ha, särskilt inte eftersom de går ute minst 12 timmar per dygn i ur och skur. Kallt väder =mer mat. Och det har varit kallt - på tok för länge enligt mig.
Men hästarna har fått det de behövt, hållit hullet (tja ponnyn har kanske ökat en aning!) och mått bra i vinter, vilket är viktigast.

Så hej på en stund.

Upprustning

Min man är lycklig idag.

Han är med i klubben "Mest prylar när han dör vinner" och har idag utökat sin samling. Han har dessbättre utplånat diskmedels-flaskan som med sin giftigt gröna färg skar sig lite, samt den vita plastiga pumptvålen. Så trots att det är krom så blev det bättre......



Finurligt att ha diskmedlet i bänken. Min käre make har varit sotis på våra vänner (i ca 4 år...) som har en sån här manick. Tro det eller ej, den var monterad mindre än en timme efter att den anlänt i vår bostad....

Mmmmm....

Varför vänta till imorgon när man kan äta det idag?







Gott, gooti gott goott.....


Jag åt två. Kunde inte låta bli. Fast jag har gått mina fem kilometer idag med så det blir kanske +- noll....

Going wild

Japp.

Nu är det färdighandlat för ett tag. Man kan säga mycket om lilla Kil, nu kan jag även tillägga att det går att bränna en del slantar i denna lilla by. Servicen är dessutom superB.

Först svängde jag in till Skogsförådet för att köpa betfor. Stängt!. En lång ramsa svordomar fyllde bilen. Utanför stod en mycket vänlig man som jag handlat av många gånger. Han öppnade butiken och jag fick handla. Nästan lite stjärnstatus på sånt. Hört att kändisar handlar i tomma butiker, och så jag nu då.

Lyckades sen hitta ett par jeans, en rent otrolig händelse. Avskyr att köpa jeans. Dessa kändes som hemma efter 3 sekunder och fick därför bums följa med mig hem.

I nästa butik hittade jag en top till jeansen och en klänning. Bingo igen. Händer aldrig att jag kan handla så många plagg på en dag.

            


Bildbevis. Strumpbyxorna är något nytt och hippt, wetlook, ska vara korviga (och högst obekväma tydligen) på benen.

Handlade även doppresent, mat och en klippning. Nu klarar jag den hektiska framtiden. Summan av kardemumman denna dag tänker jag hålla hemlig till och med för mig själv.


Martin låg inte på latsidan i reabutiken som han hittat heller:



Den kromade, (av mig nästintill avskydda), tvålpumpen ska stå i köket. För att matcha diskmedelspumpen som Martin nu monterar i diskbänken.

Han fick även tag på allt till badkaret som vi kan tänkas behöva. (Själva badkaret levererades fö hit idag, står i garaget och är precis så härligt som jag önskade).

Nu fattas bara själva badrummet.

Krom och borstat stål

Jag är så irriterad.

Martin ringde för en stund sedan från en butik långt långt borta. De hade gått i konkurs och hade 50-80% rabatt på allt. Väldigt mycket badrums-saker hade de där.

Så Martin talade om vilka märken som fanns, jag gick ut på nätet. Inget, absolut inget, kommer att passa i vårt nya badrum. Alla vill tydligen ha borstat stål eller krom, alla utom jag.
Detta gör att det inte finns de där gammeldags, fina, guldiga eller romantiskt vita sakerna jag vill ha.

Åh, jag blir så grinig. (Kanske behöver äta lite frukost nu, har inte hunnit det än).

Ledig dag

-"Upp och hoppa, ligg inte och dra dig!" (Framförd i hallen under morgonen med en icke så len röst, vi är noll musikaliska i detta hem)

Tycker det är mycket roligare när jag sjunger den framåt tio-tiden på helgerna för Julia och Linn än när Lovis sjunger den för mig kl 7.45 på veckans enda sovmorgon.

Fast jag har ju sovit drygt två timmar längre än på en arbetsdag så det får väl ändå godkännas.

Idag har jag säkert femton små sysslor som ska göras. Ingen är betungande men jag har lite panik att jag ska missa någon. Det är idag, endast idag jag har möjlighet att fixa massa små sysslor.

Köpa betfor, doppresent, kaninfoder.
Hitta klädtrasa till mig själv, värd det.
Gå promenad, mocka och städa här hemma.
Frisörbesök.
Umgås med mina barn och äkta man.

Den här dagen kommer gå fort, helt klart!

Växlande

Ordet växlande väder fick nyss en ny innerbörd.

Lovis gick hem till sin kärlek Felix en sväng. Hon blev lite vårinspirerad och drog på sig skor,  fleecetröja och toppluva och knallade iväg. Glömde säga till först visserligen men man kan inte begära allt.

Ca 5 minuter senare dyker hon upp i dörren och meddelar att hon lämnat tillbaka vantarna som den unga herrn glömde här när vi fikade senast. Hon gick sedan med sina leriga stövlar genom köket och ut till hallen. Jag trodde att hon klädde av sig och gick upp till Martin men hon smet än en gång iväg, utan ett ord, ut genom den andra ytterdörren....

Jag började torka bort leriga stövelavtryck i storlek 25 från golvet.

Förstod efter en kvart att ungen var försvunnen. Insåg att hon var på tok för dåligt klädd för utevistelse så jag gav mig ut efter en liten rymmare. (Ni som inte vet hur jag bor kan jag lugna med att trafik inte förekommer här. Inte fula gubbar, troll eller sandstränder heller. När ett barn försvinner här kan man lugnt utgå ifrån att de sitter och äter kakor hemma hos grannen eller leker i någon annans trädgård med någon annans, roligare, leksaker)

Pratade lite strunt med grannen några minuter vid hämtandet (som inte gick smärtfritt på något vis, flickan ville inte gå hem).
Då blåser det till. Sen lite till och så börjar snön fullkomligt vräka ner.

Nyss sken solen. Kan jag aldrig få andas ut och tro att den här vintern är slut?

Äntligen

Helgen är färdigjobbad.

Hemkommen, mätt och ny promenerad. Väldigt trevligt. Solen skiner, snön smälter, barnen är glada och min vän kommer hem från sjukhuset idag.

Välkommen hem!

Nu drar en tämligen hård vecka igång. Lite lugnt imorgon, sen är det fullt ös till söndag kväll då Barnmässan stänger.

Så ikväll är det bäst att njuta av lugnet.

Jag har riktig nerräkning nu, när jag går hem på långfredagen träder min tjänstledighet in och jag börjar jobba 75%. Jag har längtat efter det, det lovar jag. På pappret jobbar jag 75% nu, men jag jobbar in påsklovet och hamnar därmed på nära 90% och så lite mäss-jobb till helgen ovanpå det.
Inte så konstigt att jag blir trött emellanåt.

Livet här hemma är sällan av spa-karaktär heller.....

Men nu är det verkligen inom räckhåll. Allt slit under vintern har resulterat i en ledig vecka i April och en vecka ledigt i Maj, utan att ta en endaste liten semesterdag.

Och så ser jag väldigt mycket fram emot den lilla minisemestern som jag och Martin far i väg på om knappa två veckor. (Den kommer ingalunda göra mig utvilad men bombsäkert kommer vi ha kul på båten ihop med svåger och svägerska)

Snart är det en piggelin bloggare på den här sidan. Det ni!

Vad?

Har en ny grön ruta på datorn i ena hörnet där det står:

Skydd mot nätfiske på

Jaha. Är det ok att meta?

Upplys mig gärna någon. Jag har aldrig sett den förr.

Våren

Går av ett riktigt behagligt kvälls-skift. Nöjd på ett sätt. Helgen är färdigarbetad även om jag ska upp imorgon. Fast på måndag morgon är jag i gott sällskap, många fler är på jobbet då.

Men vad är det som möter mig?

Snöflingor stora som makeup-pads. (Eller vad de nu heter, de där man torkar bort smink runt ögonen med. En kompis har sådana, själv kletar jag ut sminket på handduken)

F-n.

Om det varit 23/12 hade lyckan varit total. Nu är det...... uppgivenhet? Hopplöshet?

En oöppnålig dröm? Var är våren?!

Gud vad jag hatar snö.

Vill inte.

Jag har ingen lust att åka och jobba.

Så är det bara.

Hoppas någon vill beställa mat ikväll (kvällsarbetets höjdpunkt), sitter och är väldigt sugen på räkpita med vitlökssås. Det är mumma det.

För övrigt har Linn och jag kämpat oss igenom fem-kilometer på förmiddagen, hon på cykel, jag till fots. 2 mil på fyra dagar har jag gått, jag är nöjd med det.
Jag hade tänkt avstå promenaden idag för mina benhinnor har fått en chock av detta promenerande. (Inte nog med betong-golv på jobbet, jag går hemma oxå, de protesterar högljutt). Fast jag hade i ett svagt ögonblick lovat Linn att bara vi skulle ta ett varv härom dagen så det var bara att snöra på sig skorna och gå. Fast det känns ju väldigt bra nu.

Framför allt när jag vet att jag blir instängd resten av dagen. Fast det snöar (!) så för vädrets skull spelar det verkligen ingen roll att jag jobbar.

Men jag vill vara hemma med alla andra. *Snyft*

Ovälkommen

Jag har ont.

Mega finnen har dykt upp på hakan. Försökt att klämma den men det går inte (ja, jag vet att man inte ska, fast jag kan inte låta bli). Nu påminner den om en böld.

Jag blir fundersam på kroppen. Ibland visar den hemska ålderstecken, för att  nästa dag ge mig sånt jag trodde jag växte ifrån för tjugo år sedan. Det är lite ambivalent tycker jag.

Ska sprita den massor på jobbet ikväll. Det brukar fungera riktigt bra. Dutta till den varje gång jag spritar händerna, ca 2000 ggr på ett arbetspass. Då vill det till att bacillerna hinner växa.

Bra

Premiär avsnittet av Robinson var riktigt bra.

Jag gillar de tuffa reglerna. De senaste åren har jag inte tittat, tröttnade lite på det hela. Men vilken nytändning! (Jag själv, personligen, skulle aldrig utsätta mig för Robinson men om några tokar vill underhålla mig i TV genom att bli bitna, magsjuka och svälta så tittar jag så gärna)

Givetvis har jag redan någon jag "stör" mig på, någon jag tycker är sympatisk. Någon segrare har jag hittat än. Behöver se lite vad de där tysta är för figurer först.

Jag åt bara lite chips till programmet. Så hela promenaden var inte förgäves.

Fniss

Måste få berätta. när jag gav igen häromdagen...

Lovis kommentar om min mage satte spår... Givetvis var jag inte sur på henne men just att hon tyckte att Martins mage var pytteliten bet sig liksom fast. Tillfället till hämnd kom fortareän jag anat.

Martin kommer in med sina favorit jeans i köket. Håller upp dem framför mig och visar att det har dykt upp stora hål både här och var (trendigt, visst men inte på någon som snart fyller 40, dessutom var hålen på fel ställe).

- Vad kul älskling, det var länge sedan du slet ut ett par byxor, du brukar hinna växa ur dem!

Jag tror det var den kommentaren som gjorde att han följde med på promenad i fredags. Så nu känns det bättre, visst är det märkligt?

OM

Om jag var trött förut så kan jag lätt förtränga det nu.

Fem - Ja FEM, barn har landat i stugan (totalt är de åtta stycken om någon har svårt med den enklare matematiken) och vad de ska hitta på med vet jag inte riktigt, anar tyvärr att de inte går ut.....

Det är barn precis överallt. Fast de har roligt och lämnar mig ifred. Bra.

Psst...

Ikväll börjar Robinson.

Laddat hem chips och dipp för jag ska minsann hålla mig vaken ända till nio ikväll och se det. Jag har väntat!

Trött

Jag är helt utan synbar anledning mega trött.

Igår gick jag och la mig tidigt, pinsamt tidigt, och släckte för natten redan klockan nio.

Sov som ett barn till klockan ringde 5.20, inte det minsta utvilad var jag då.

Jag är inte på väg att bli sjuk, är inte ens lite snorig, inte det minsta gravid och har haft två väldigt lediga dagar. Så jag förstår inte varifrån tröttheten kommer.

Dessutom blir det bara ljusare och ljusare ute, mer och mer tid tillbringas ute i friska luften vilket borde göra mig pigg.

Men som sagt, jag är bara trött.

Nu ska jag dra ut på promenad. De där eländiga kilona som samlat sig och lagt sig tillrätta på fel ställen ända sedan semestern förra året ska få sig. Nu ska dom bort. Trött  eller inte, It´s war.

Tävlingen

Skit.

Jag vann inte massa pengar till nytt badrum med världens bästa motivering. Inte svägerskan heller.

Bara att bita ihop då, och niga på banken.

Vårpromenad

Efter maten har jag och Martin gått promenad. Fem kilometern.

Solnedgång. Plusgrader. Barnlediga. Hur ljuvligt som helst.

(Bortsett från sendrag i ljumsken, skavsår på en tå och  hjärtklappning = otränad).

"Flash back"

Hämtade en fyra-årig flicka på dagis och med henne och Lovis i baksätet begav jag mig till Bergvik.

I med en unge, i med nästa, knäppa upp och släppa ut, beordra - Stå kvar bredvid bilen nu medan jag tar ut nästa så du inte blir överkörd! Sysslorna kastade mig tillbaka 8 år i tiden när jag höll på så varje dag.

Titta åt tre håll samtidigt, dit jag själv var på väg samt vart var och en av ungarna tänkt bege sig. Jag klarade det med glans än idag kan jag stolt säga.  Med mutor....

Först in i glasögon butiken och beställde Linns glasögon. Sa glatt, med hård underton:
- Sätt er i varsin fåtölj och rör ingenting, jag är snart klar. Det gick utmärkt.

Sen vidare med småflickorna till en liten affär som specialiserat sig på krafs, där de fick köpa sig ett varsitt diadem.

- Nu är vi prinsessor, konstaterade Lovis nöjt. Det glittrade massor om det hon valde. Mängder med fjärilar på den andres.

Två små stjärnor tändes i den andra flickans ögon när jag sa att hon fick hitta något till sin mamma också. Ett vitt hårband valdes andäktigt ut och lades i kartong med snöre på. Sen hittade vi ett kort med kaninungar på som liksom fick bli pricken över i, sen var vi redo för det stora sjukhusbesöket.

Sjuka mamma var intresant i ca 2 minuter, sedan kördes hon ur sängen till sin sjukgymnast och de två prinsessorna roade sig med den elektroniska sängen. Dom fick ihop kombinationer som konstruktören aldrig hade trott var möjliga.

Sjuka mor såg fundersam ut till hårbandet och jag teaterviskade att det nog var bäst att hon hade det på sig tills vi lämnat avdelningen. Så hon gick i korridoren, medan hon ständigt fick sätta tillbaka detta vackra hårband som inte var gjort att ha på huvudet. Så är det att vara mor.

Efter detta besök som till 98% bestod i att åka säng för de små 98% prat för mig, begav jag mig med två småungar till mataffären. Det var som jag mindes det. Säger inget mer men vi kom iaf levande ut ur mataffären med det vi skulle ha.

Stolt och nöjd med min bedrift är jag. Jag kan än! (Men det betyder inte att jag ska skaffa ett barn till, hedersord!)




Galningen

Livstidsdom - kommer ej att överklaga.

Nej, det hoppas jag innerligt att han inte gör, Fritzl.

Han ångrar sig - så fint då. Om det pågått ett år, då hade ånger och med det frisläppning, kunnat göra skillnad. Då hade hon kunnat ha en chans till ett liv trots ofattbara övergrepp men efter 24 år? Hans ånger gör mig bara mer förbannad. Han hade aldrig någonsin någon avsikt att släppa ut barnen.
Han har också valt ut två av sina barn (barnbarn) och låtit de leva som andra barn. Hur kan man välja sånt? Vad gjorde att han inte valde ut allihop?

Julia och Linn har undrat här hemma. Vi har försökt förklara men det går ju inte att fatta ens för oss vuxna. Hur en far kan låsa in sin dotter i ett kvarts sekel, tvinga henne till allt man som förälder ska skydda sina barn från.

Jag har fått frågor som:

- Gjorde inte hennes mamma någonting?
- Fick inte barnen gå i skolan? Fick de aldrig gå ut?
- Tror du mamman berättade för sina barn om hur det såg ut utomhus?

Medierna visar bilder från bunkern och barnen blir ännu mer upprörda. Hur förklarar man för barn att det finns ren och skär ondska på jorden?

Klarat sig

Har nyss gått en liten inspektionsrunda i trädgården. Det verkar som om allt har klarat vintern! Alla de vresrosor jag brutalt delade isär med yxa och utan möda slängde ner i dikeskanterna i höstas ser ut att ha en kärna av grönt i grenarna.

Azalean, med rosa blommor, som jag köpte på prov (halva priset i höstas) är full med små små bladknoppar!

Prakthäggmispeln, båda sorterna, har även de massor av små skott som är på väg.

Syrenerna har stora, feta ljust gröna knoppar, lökarna som jag satte i höstas (som har en bedrövlig tillvaro här i min lerjord) tittar upp överallt där jag pillade ner dom.
Ser ut som att jag äntligen hittat ett sätt att få dem att trivas, vet inte hur många gånger jag satt lökar och blivit besviken när ingen vill komma upp.

I år kanske jag kommer att få en skymt av hur trädgården blir om några år när allt växer där det ska. Spännande!


Och mer ska grävas ner bara marken tinar upp. Nu är jag rejält otålig. Smält snö, smält!

Fredag

Ledig dag.

Sovmorgon har jag fått eftersom Martin är hemma (fast han åker väl snart).

Idag blir det allmänt plockande här och var. Kanske så lite fröer.

I eftermiddag ska jag och Lovis hämta en flicka på dagis och fara in till sjukhuset på sjukbesök. Kommer bli superkul. Vi hoppas på rullstols-rally ner till cafeterian....

Har inte vaknat än så jag återkommer.

WOW!

Vilket stöd Linn fick i sitt glasögon väljande!

Hon tackar så mycket för hjälpen. Ni har stärkt henne i valet av följande bågar...


*Trumvirvel*

X

Det var de första hon hittade och de hon åtekommande satte på sig här hemma igår eftermiddag.

Jag var väldigt svag för nummer 2, men de hade inga sådana där vingar på näsan så hon tyckte att de satt illa. En klok flicka.

Jag håller med om att både 1 och X i princip är lika snygga. Det bästa av allt var dock att X kostade hälften av vad 1 gjorde.
Fast det visste inte ni och inte Linn. Ni valde vad som passade bäst. Tack för hjälpen.

Idag lämnas bågarna in så om någon vecka kommer de pryda hennes ansikte och förhoppningsvis hjälpa henne att se också!

1 X 2

Japp, det blev glasögon. Tre favoriter hittades, sen blev det svårt så nu behöver hon hjälp. Lämna gärna kommentar, och idag får ni vara anonyma om ni vill =)

1.   






X.  



2.  



Självklart har vi favoriter, dock lite olika här i huset. Men vi vill inte påverka er. Lämna er röst!!

Igår

Igår blev jag blöt i nederkanten på byxorna efter att ha varit ute och gjort avrinnings vägar för allt smältvatten.

Drog av mig dem och gick runt här hemma i randiga stödstrumpor (turkosa och vita) upp till knäna och en skjorta (blå). Såg precis så illa ut som ni kan tänka er.

- Mamma, vad du är vacker!

Sagt av en 3½ åring vars färgseende ännu inte upptäckt hiskeliga kombinationer. Men glad blev jag, fick tillbaka lite självkänsla efter uppgiften om min gigantiska mage som levererades härom dagen.

Morgon i paradiset

Vaknade vid 5.30 av att golvvärmen hade fått spel i köket och förde ett oväsen som kunde uppväcka de döda. Dock bara mig och Lovis, som kom in till mig när jag stängt av eländet.
Hon kröp tätt, tätt intill, klappade mig några gånger och kramandes somnade vi om bums. Ingan knän i njurarna, det måste vara så att min lilla växer till sig!

Hon sov gott vidare när jag väckte barn och hästar en stund senare. Hjälpte Julia att få en vettig matsäck, hon ska på fotbolls-turnering i kristinehamn under dagen.
- Heja Enen! (Åk 5 i Tolita)

Efter det kröp jag in till Lovis en stund och lyckades somna om en stund.

- Nu mamma, går vi upp och äter frukost! (Tid 7.50)

Förmodligen har hon rätt. Man ska inte ligga och sova en så här vacker dag. Solen skiner, fåglarna kvittrar öronbedövande utanför fönstret och jag såg minsann att mina krokusar är på väg upp ur marken igår!

Jag är lättad och tacksam över mycket. Vi är friska och krya och har varandra här hemma. Det har ordnat sig på bästa sätt för de två jag varit orolig för.

Jag ska njuta av dagen! Och tack vare Lovis får jag en lång dag att njuta av...


Till dig

Jag har hört att du är här lite då och då. Jag blev så glad när jag såg dig vid hissarna idag, du såg urstark ut!


Jag vet att du är älskad. Jag vill ge dig de här orden
.



Mycket att göra

Jag har inte gjort någonting på hela eftermiddagen. Eller jo, lite då:

* Fick till en mycket godkänd middag med minimalt arbete. Avnjöt den i sällskap med tre hungriga ungar, samtliga skyfflade in maten i en takt som sällan skådar mitt öga. Trevligt.

* Tvättat och hängt en tvätt, ett anfall, ska inte råka starta en till, (det är ju den lätta delen i att tvätta, få igång själva maskinen...)

* Lyssnat på högläsning och försökt lyssna mig till om brytningsfel föreligger. Får nog vänta på optikerns dom imorgon, jag hörde inget märkligt. Men "Eva och Adam" historien roade mig och eftersom jag har en jag ska inte göra så mycket ikväll kväll så bad jag att få höra ett extra kapitel. Det fick jag.

*Torkat av köksbänken.

Nu börjar det bli lite bråttom.
Inom en timme ska följande hända:

* Hästar ska tas in och nattas.

*Liten flicka ska få på sig nattlinne, borsta tänder och nattas.

* Två stora ska förmås att varva ner för att sedan natta sig själva

*Mor i huset ska sitta ren och fin och insmord med något lukta gott i soffan klockan åtta när "Arga snickaren" börjar.

Hopps, 58 minuter kvar.

- JULIA!!!!!
(Dags för delegeringarna att hagla ut över huset)

Trött

Äntligen två dagars ledigt.

Som det ser ut nu kommer de kunna förflyta utan oro och funderingar.

Min vän svarade själv i telefonen idag och bubblade ett glatt "Halloj!" - precis som förut- och det gick ända ner i tårna på mig.
Eftersom Martin är borta ikväll/natt så fanns inget utrymme att titta till henne idag, hjulet snurrar ju även utanför sjukhuset. Men med hennes försäkringar om att allt, precis allt, är en smula bättre idag så har jag lätt hjärta här hemma. Säkert finns det andra som gärna tittar till henne också.

Nu väntar vi på mat.

Sitter och klurar på om jag måste laga den själv. Antagligen. Väldigt komplicerad mat idag, kebab (fryst från påsen) och pommes frites. Det finns spår av energi i min kropp, knappt mätbara värden, så tanken på att laga middag fick mig nästan att somna stående inne på Ica.

Det vanliga röjet i hemmet som jag brukar utföra kvällen före ledig dag har även det utgått. Jag orkar inte ens bry mig. Om det är lite rörigt imorgon när jag går upp (klockan 06.20, var det nån som sa att det var kul med barn?) så struntar jag i det.

Soffan, i kväll är jag din!
(Men först spisen då som sagt, nu luktar det väldigt varm ugn, dags att putta in pommes:en)

Felskrivning

Hahaha, blev rätt nöjd själv när K påpekade min felskrivning i gårdagens ena inlägg....

Var tvungen att läsa själv vad som blivit galet.

Och ja, vem vet, kanske slarvade vi vid produktionen av vårt mellanbarn. (Hon är emellertid inget "slarv" utan faktiskt planerad, tätt intill syster. Visste inte bättre, DÅ)

Underbar

Min dag har bestått av lite jobb, bla en vårdplanering.

Hur mycket tankar som helst om allt och lite till, samt ett sjukbesök på några timmar.

Kommer hem.

Maten står på en tallrik och väntar i kylen, bara att värma. Stallet är mockat. Huset är dammsugat och tvätten är vikt. Barn har gjort läxor och ett efterlängtat badkar har blivit beställt.

Min man är den bästa i hela världen. Ändå fick han ovett för att en gröt-tallrik stod kvar på köksbänken alldeles nyss. Det är jag som helt klart är en smula överspänd.

Han är bara underbar.


Dålig mamma-känsla

Idag på arbetet. På telefonen som ringer ser jag i ögonvrån ett nummer jag känner igen men inte lyckas placera men det är utifrån.

-Hej, det är B, skolsköterska, är det Maria, Linns mamma jag pratar med?"

Jag:
-Gud, vad har hänt nu då!! (har bara elände i huvudet just nu)

B:
-Nej, nej, ta det lugnt, inget har hänt, hon slank bara in till mig för att kontrollera synen.

Jag,
-Jaha. (Extrem lättnad)

B;
-Ja, hon sa att hon ofta har ont i huvudet och att hon har pratat med dig om att hon ser suddigt....

Jag;
Mmmm (har ju hänt)

B;
-Ja, hon har svårt med textremsor och så, har svårt att läsa långa texter vid datorn, har ni märkt det?

Jag;
-Mmmm (vår teori, bristande intresse för det tryckta ordet)

B;
-Hon säger att ni talat om att gå till optikern?

Jag:
-Mmmm
(Det dåliga samveten gnager inte, det har redan då skavt ett stort hål i modershjärtat).

B;
-Jag tog mig friheten att kolla henne, ...... Trött efter halva raden, .....stora och små ser hon lika bra... osv.

Jag;
-Bryningsfel menar du?!? (Hjärtat slits ur kroppen, stackas barn som i säkert två månader pratat om att hon har svårt att se och jag som bara trott det är hennes kärlek till sjukhus som talat.)

B.
-Ja, det kan vara så. Jag skrev en remiss till optikern iaf, så gör ni som ni vill. Kollade allt annat på henne också, när hon ändå var här, det ser fint ut med ryggen osv...

(Vi har världens bästa skolsköterska, hon vet att jag tillåter att hon kollar våra barn utan att be om lov före. Ungarna älskar henne och hon är otrólig att få barnens, och mitt, förtoende)

Jag tackade och la på. Sjukt pinsamt var det och riktigt dåligt samvete har jag.

Nu när jag kom hem tackade jag Linn att hon själv tagit så bra initiativ för sin egen hälsa och meddelade henne tiden till optikern.

Torsdag, om två dagar.

De hade ingen tidigare.

Finnas till

Idag har jag suttit på två stolar. Har ännu en vän som behöver stöd i svårigheter. Tankarna har vandrat från den ena till den andra konstant hela dagen.

Önskar att jag kunde göra mer för båda.

Men ni finns i tankarna, allihop. Vill att ni ska veta det.

Önskar att jag kunde skicka styrka och kraft via tanken direkt.

Uppdatering

Anar att ni varje minut går in här för att följa hamsterns öde. (Det är en hamster, fått detta verifierat av ägarna).
Nu äntligen har jag nyheter att ge er....

Idag klockan 16.05 upphittades denna gnagare bakom ett element på nedervåningen. (Den kunde inte gå i trappor sa ägarna igår så vi letade givetvis bara uppe).

Hur den tog sig ner, med livet i behåll är en gåta. Nu har den iaf blivit en liten ängel. Jag satt bredvid ägarna när de via telefon gav order om arkebusering. Tuffa beslut fattas i vår hårda värld varje dag, detta var ett av dem.
Motivet: Tillsammans med sin artfrände fick han ständigt stryk så han var blodig och i egen bur tog han sig ut. Jämt.

Sorry, men det var inte mitt beslut.

Sol

Våren finns i luften.Härlig känsla.

Kan bli så att jag inte kommer ut i solen i eftermiddag efter jobbet. Kanske ska bli tilldelad den mycket angenäma titeln "sällskaps dam" och därmed sitta på rumpan under kvällen. Inte mig emot. Fast sol finns ju inte inne på sjukhuset.

Men den borde väl komma tillbaka en annan dag?

Rymmaren

Har dåligt samvete. För den där gnagaren. (Storlek mellan marsvin och mus, kan som sagt vara hamster). Tänker på det där med el, drunkningsolyckor i vattenlås, (hoppas att katterna är ute, räknade dem noga utanför ytterdörren) eller en flygtur nerför en trappa.

Funderar allvarligt på att åka dit och se om den är ute och ränner nu när det blivit mörkt. Fast jag är ju mörkrädd och får jag handen på en hårboll som rör sig i mörkret svimmar jag säkert.

  Potentiell mördare för en mörkrädd människa? Djuret på bild är en hamster, jag är inte övertygad att vår väns rymling är just en sån.....Men väldigt lik.

Lugn

Träffade min vän idag. Blek men stablit läge. Kändes bra att visuellt få "kolla" läget, säkert en yrkesskada. Tror inte på någon rapport innan jag själv sett att det stämmer.


Vi tilldelades en enkel uppgift att lösa åt dem idag, bara köra en bil till verkstaden. Kändes som en promenadseger.

Mötte familjens granne som gett sig ut på cykel. Vi konfererade om vad som var gjort/inte gjort och insåg att det bara var de två gnagarna (hamstrar?) som inte utfodrats, de hade hon i hasten glömt bort. Lovade således att gå in och fixa denna minimala uppgift.

Ser på långt håll att promenad-segern gick upp i rök. Mot väggen i ett av barnens rum står gallret lutat mot väggen. Tomt (givetvis!) i buren.

Så Martin och jag kröp och ålade runt på golvet på en hel övervåning, helt resultatlöst. Det lilla kräket var borta. Letade igenom garderober, legolådor och samlingar med gosedjur. Ingen hamster(?).

Martin la fram två teorier.
* Den har blivit kattmat (i torrfodrets förlovade land är färsk mat hårdvaluta)
* Något barn har i smyg (lättare att lura en mormor än förälder) tagit med sig hamstern(?) till förskolan.

Kanske får vi en dag reda på vad som hänt. Eller inte. Spelar för egen del ingen roll alls. Och jag är inte skyldig till att gnagar eländet smitit heller. Den som finns kvar fick iaf sin mat. Det glömde jag inte i röran.

Men mitt hjärta är lättare idag. Det kommer att gå/bli bra med tiden. Trots allt.


Önskar

Att göra något, inte något särskilt stort, men något, har hållit tankarna under kontroll under eftermiddagen.

Vi avlöste en trött mormor, lagade mat, städade, badade barn, nattade barn. Krampen släppte för en stund men slog till redan i bilen på väg hem.

Dessa tappra ungar, som inte med en min visade vad de tyckte om att jag och Martin var där. Vi känner dem väl, men de släppte inte in oss, berörde aldrig orsaken till att vi fanns i huset. Vad rör sig i deras små huvuden? 

Jag önskar bara en sak ikväll.

Att alla änglarna håller sig på avstånd. Att de inte kommer ner.  Bara håller en vakande hand över de som så väl behöver det nu.


(Jag kan/vill inte berätta vem/vilka som har drabbats. Och ni som gissar nu, gör det för er själva, och håll det för er själva.).

Rädd

Sent i går kväll fick vi hoppfulla, stabila nyheter från sjukhuset.

Nu har det vänds upp och ner. Jag vet för mycket och förbannar idag mina kunskaper. Jag är rädd. Jag ber.

Önskar att jag kunde kämpa med min vän nu.

Melodifestival och rosa drinkar

Vilken kväll det blev!

Glada vänner som vi inte träffat på evigheter slog sig ner i köket och stämningen blev på topp på ett ögonblick.

Av anledningar bara han känner till ville en av herrarna i sällskapet se Melodifestivalen. Mycket oväntat. Så vi andra höll honom sällskap.
Vi pratade nog sönder väldigt stora delar av denna final, och jag har ingen åsikt om vinnarlåten.

Hela kvällen fanns både det ena och andra i glasen och allt som går att prata om ventilerades. Skratten avlöste varandra kors och tvärs.

Sista gapflabben,( vilka till stor del berodde på trötthet) var när en chaufför från karlstad skulle ratta hit sin taxibil i ökänt kolsvart ingemansland. De vägbeskrivningar han fick (av någon som hade all anledning att åka taxi och inte köra själv) var heskt roliga. När det senare framgick var han hamnat satt vi dubbelvikta och garvade.

Så 03.42 tittade jag på klockan och kunde för mitt liv inte förstå hur tiden kunnat rusa iväg så fort. Minns inte när jag var uppe så länge senast. Men jag somnade bums då.

Tack vare en farmor och farfar som hade liten kunde vi dock ta igen lite sömn nu på morgonen. Men nu ska det drickas mer kaffe för nu har nattgästerna visat sig.

Oro

Har inte hört något från vännen på sjukhus. Inte fått tag på hennes man heller.

Har en dålig känsla i magen.

Komplicerat

Lov-ordade vänner härom dagen.

Ikväll kommer det hit en handfull för mat och mycket prat (säkert något i glasen med). Att samla oss tre par på en och samma helg är nästintill en omöjlighet så det ska bli väldans roligt att få hit dem.

Men det är komplicerade vänner.

Den ena är extremt pälsdjurs-allergisk. Jag behöver väl inte utveckla mer än att det finns gott om det (päls) här? (Man måste våttorka den dagen han kommer, aldrig dammsuga).

Den andra är i restaurang branchen. Vad i hela friden bjuder man honom på?

Städningen kommer jag lägga mer tid på än maten. Kan inte konkurera med kockar ändå. Men jag kan undvika ett astma anfall av stor modell.

Kanske borde slita mig från datorn och fylla hinken. Och börja skura, det är inte på minsta vis onödigt kan jag säga. Snart bryter väl mina egna luftrör ihop. Det är inte damm-råttor under sängen, det är elefanter.

Lördags funderingar

Somnade om efter utsläpp av hästarna, sovit ända till kl nio. LYX.

Hela dagen verkar gå i lyxighetens tecken, vi får hit förmiddagsfika från F-haga. De har med sig hembakta bullar. Minns inte när jag åt en hembakad bulle senast, så det var säkert alldeles för länge sedan.

Det fanns en tid när "köpebröd" var fint och lyxigt att bjuda på. Jag tror att den treden är på väg bort. Att kunna bjuda på hembakat visar att någon har tagit sig mycket dyrbar tid för att göra bullar eller kakor.

Vem som helst har råd idag att köpa en rulle Bragokex. Men hembakta Drömmar, vem har egentligen tid att baka det?

Mina svägerskor (de två är inte släkt med varandra) är riktiga hejare på bakning. Den ena av dem gör Drömmar som smälter bara man tittar på dem, de godaste jag någonsin ätit.
Ett år fick jag en hel burk, nybakade, bara till mig, i födelsedagspresent. Mer värt än mycket annat kan jag säga. Det var inbakat väldigt mycket omtanke i de där kakorna. (Jag fyller i oktober, i år också...om någon vill baka *fniss*).


Nu ska jag torka av köksgolvet. Det kommer snart en liten herre som kommer att placeras där på ett täcke. Kanske. Om jag inte snosar på honom hela fikat. Jag vill verkligen inte ha flera barn, men det är lyxigt att få lukta lite på någon annans bebis.


Går även och hoppas på bra nyheter ifrån CSK. Inte fått kontakt med min vän nu på morgonen. Hoppas hon sover.

Sanningar

Igår kväll när jag nyduschad gick förbi Lovis rum (där hon låg nattad och klar) ropade hon in mig.
Hon småpratade om ditt och datt och sa sen:

- Vilka stora puppar du har. (Jag har inga DD-kupor, hon jämför med sina egna). Varför har du så stora puppar för?

- Mammor har stora bröst för att få plats med mjölken till sina bebisar, förklarade jag, tyckte själv att jag var väldigt pedagogisk.

- Jaha.
- Du har stor mage också, är det för att få plats med bebisarna där inne?, undrar hon sen. (Smart unge men mitt mod sjönk, men sjönk ännu mer när hon satte in nådastöten...)
- Pappa har en pytteliten mage, och det har jag med men din, den är jättestor den, säger hon sedan nöjt och makar ner sig under täcket.

Hon konstaterade bara faktum. Fast jag håller inte med helt och hållet. Hennes mage är pytteliten men Martins?


Ett telefonsamtal

Och den glada känslan försvann.

Ersattes på ett ögonblick till oro och medlidande för en nära vän som har drabbats hårt av sjukdom.

Vi kan inget göra och maktlösheten har lagt sig som en dimma här hemma. Men vi hoppas (och ber) att allt slutar på bästa sätt.

Fredags-känsla

I flera år var jag ledig varje fredag. Då var barnen betydligt mindre och var alltid lediga i sin sex-års verksamhet. Sen hängde det där kvar ett tag. Fast senaste tiden jobbar jag fredagar igen och det är ganska härligt.
Sista passet inför ledighet är lite mer speciell om helgen kommer sen. En stor del av helgkänslan försvann på något vis när jag lämnade jobbet redan på torsdagen. Märkligt men sant.

Glad stämning i hela kroppen har jag hur som helst idag.

De stora har lyckligt kommit iväg och SMS:at att de nu tryggt kommit till Trollhättan, skönt.


Lovis myser vid TV;n, mysmaten ska snart börja lagas, vinet luftas.

Min familj är frisk, våren är på väg, (iaf om man tittar på almanackan) och jag är helt ledig hela helgen.

Är ganska lycklig faktiskt.

Inte så rätt

Känner att jag har hävt mig här på bloggen. Var äckligt effektiv igår och kände mig smart i jmf med personer i "Lyxfällan" och "Arga snickaren".

Nu har blondinen i mig kommit tillbaka, bra för er att veta kanske.

Tog och slipade av den där dörren och stök på ett lager färg. Nemas problemas, gjort i ett huj.

Men nu luktar det.

Igår målade jag endast lite golvlist och tyckte att doften var överkommlig. Det är den inte nu. Dörren är betydligt större än 1½ meter golvlist....= mycket mer färg = extremt mycket mer lukt.

Så nu står ytterdörren öppen och har gjort det ett tag. Jo, det snöar ute och är minusgrader men jag kan inte tillåta att ungarna blir höga på lösningsmedel (för egen del provar jag gärna, gjorde aldrig det i min gröna ungdom).

Det blir yllepyjamas (äger iofs ingen men det vore bra nu) raggsockar, vantar och mössa framför TV;n.

Jag är så smart idag. (Hur f-n tänkte jag?! Inte alls tydligen)

Satan vad kallt det börjar bli även i soffan nu. Snart fryser väl blommorna ihjäl oxå.


Resfeber och besluts-ångest

Imorgon reser dom, de stora. Ända ner till Göteborg, själva med tåg.

Andra gången faktiskt. Fast lite bekymrade är de (och jag). Jag tänker på kidnappning av otäcka farbröder, de är livrädda att inte komma av på slutstationen.

Förra resan gick hur bra som helst. Enda missödet som höll på att hända var att jag och Lovis med nöd och näppe kom av tåget innan det började rulla. Dörren stängdes och vi kom inte ut. Helt panikslagen såg jag Lovis kärra stå öde på perongen. Lyckligtvis såg en kvinna min skräck och öppnade dörrarna utifrån precis innan tåget rullade iväg.

Sen fick jag skäll av en sur kärri.... konduktör, som inte tyckte jag hade nåt på tåget att göra om jag inte skulle resa.... Förlåt för att jag hjälpte två barn....


Nu packas det. Vilka kläder ska med?

Ja, inte för fem veckors bortavaro kanske.... Vet att värdfolket alltid står med lakan och handdukar så det behövs det inte bäras på. Inte tre par byxor heller, för så många klädbyten borde de rimligtvis inte hinna med på knappa två dygn.

Nästa stora I-lands problem är vilken musik som ska i Mp3 maskinen. Vilka låtar vill man höra på tåget? Men fyll den och rensa sen, gör något!

Hå hå ja ja.

Det kommer att packas länge, jag känner det på mig.

Dagens vårtecken

Saknas.

Det snöar för fullt och kallt och överdj-ligt.



kjdaklq,lmf,lm,m,m,m,mm ,,,,.,...mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmiiiiiii8888888888åååååååxxxxxx        ,m,,.,.,.,.,..,.bbbnbb.,kk,mkmmk,m   '''''''''***********************************************************************************************************''''
*******************************************'''''''''''''''''''''''''

Detta har Lovis skrivit.

- Jag kan mamma, titta! Jag kan allting jag.....

Tur att hon håller humöret uppe, eller nej, nu gråter hon för att jag skuffade bort henne från datorn.....Det vänder fort.

Vänner

Ofta bortprioriterade.

En källa till dåligt samvete, man hinner inte med dem alla i ekorre-hjulet som kallas livet. En sann glädje att de ändå finns där, när möjligheter till trevligheter finns eller när man faktiskt behöver hjälp. Jag har flera vänner som jag uppriktigt bryr mig om och trivs med. Jag är så glad att de finns även om kontakterna i perioder haltar.

Idag har två vänner hjälpt mig. De tar var sitt arbets pass på mitt jobb så jag kan fara iväg och roa mig tillsammans med min man.

Tack ♥.

Ni har gett oss 36 timmar med stora möjligheter till roligheter jag inte minns när vi var iväg på sist.

Jag hoppas jag kan hjälpa tillbaka när ni behöver.

Klar

Nästan....

Ska slipa dörren och stryka på lite färg men inte idag. Nu är det nog.

                  
 Lite för vitt, det ska stå en blomma på bordet men det är inte 100% torrt än så den får ställas dit imorgon. Rom byggdes inte heller på en dag.


Nu är det iaf helt efter den gamla toadörren. Golvlist på plats (duktig man jag har gift mig med!) och jag har till och med dragit på ett lager färg över alla spikhuvuden. (Det går att se "blötblänket" på golvlisten..) Ibland är jag äckligt effektiv. Mycket annat står ju förstås ogjort. Tvätt, disk och övrigt plock. Jag förlåter mig själv, kan liksom inte klyva mig i två.

Kafferast

En stor fördel med halva utbildnings dagar är att man hur lätt som helst kan flexa hem vid lunch. Ingen på jobbet saknar en!

Så nu har jag:
* Tapetserat lilla väggen i hallen, bonus-jobb som kom på köpet när dörren till lilla toan försvann.

* Målat en stol samt ett bord som ska stå där i hörnet.

Nu ska jag spänna ögonen i min karl och se till att han bums spikar upp golvlisten. Samt latex-fogar lite fusk i dörrkarmen (till dörren som finns kvar) så jag kan måla den oxå.

För då är hallen klar sen.

Vägrar att bli ett fall för "Arga snickaren". Jag skrattar elakt, skäms å andras vägnar och lider om vartannat när jag ser det programmet. Vissa har ju inte slutfört någonting alls på tio år! Jisses, det och "Lyxfällan" är riktigt stärkande att titta på. Då känner jag mig begåvad över normalnormen.
Det är sällan jag gör det annars.

Alltid kul med omväxling.

Lätt och gott

(Lätt = lättlagat inte smalt...)

Kycklingfilé i småbitar steks. På med medium tacosås, grädde och ost.

Dagens improviserade snabbsås, mumma!

Ris till.

Snabbt fixat till ungar som bara är hemma och vänder innan träningar och kompisar. Det blir en eftermiddag i bilen.

Stillhet

Morgon.

Solen (!) har gått upp och jag är ensam vaken med min kaffekopp. Jag har sovmorgon idag, ska iväg på utbildning. Att få ligga en timme längre i sängen känns som en oerhörd lyx.
För att inte tala om att få sitta här, på morgonen, med kaffet helt själv. (Barnen har även de en extra timmes sömn på onsdagar). Hör bara lite knaster från Klara som sitter och äter sitt torrfoder.

Det märks att ljuset kommer tidigare. Hästarna var otåliga när jag kom, ville ut, inte stå kvar i stallet. Deras dag hade startat med ljuset antar jag, precis som fåglarnas. 

Vår.

Överkrav

En av Martins kollegor uppe i norra distriktet är sjukskriven.

Han är i Martins ålder, har fru och två barn. Han kunde inte gå in i ett köpcenter typ Bergvik häromdagen. Han blev yr i huvudet, fick tryck i bröstet och svettades.
Av rädsla att träffa någon han skulle vara tvungen att prata med.

Sådana här berättelser gör mig rädd. De som har jobbet kvar, jobbar ihjäl sig. De går in i väggen för att de vill prestera så bra att de får stanna den dagen varslet kommer till deras arbetsplats.

Idag ska effektiviteten under arbetstid vara 100%, hela dagen. Är den inte det, tittas det var i leden det går att effektivisera mera för att öka produktiviteten.Detta inom alla sektorer.

På kontors-sidan bränner det ut personalen. Deras pappershögar växer till oresonliga höjder. Pappren får följa med hem. Den anställde lider. Familjen lider.

Den egna företagaren jobbar så mycket han/hon kan själv, för att i dessa tider kapa kostnader. De vet att det är förlorade pengar om de så bara tar en vilopaus på toaletten. Familjen väntar på någon som vill, men inte kan åka hem. Då kan hela företaget förloras. Hur länge orkar ledaren?

Barngrupper inom barnomsorg och skola blir allt större. Mindre tid till varje barn, högre ljudnivåer och allt större krav att trolla med knäna för att få ihop indviduella skolplaner, pedagogiska lekar och betyg.

Inom sjukvården ska vi har fler patienter på kortare tid. Pesonal känner otillräcklighet, och det gå för fort ibland. Ett under att inga patienter kommer till skada. Vi vinkar adjö med ena handen och skriver in med den andra. Läkarna går på knäna i jourer, sökningar och övertid. Men det finns inte pengar till fler personal i vården, fler ska bort.

Så har vi de arbetslösa.
Som är ålagda att söka jobb de aldrig kan få. Eller tvingas lämna sin familj och flytta till ett jobb långt, långt bort. De lever i ständig oro för hur maten och räkningarna ska betalas nästa månad.

Arbetslivet är inte längre till för människor. På mitt jobb har två arbetskamrater utan barn gått ner i arbetstid. För de orkar inte jobba full tid. Heltid idag betyder heltid hela dagen. Fullt ös från det att den anställde börjar tills den går hem. Maskiner klarar sånt, med en årlig översyn, men inte människan.

Det finns inte längre utrymme att vara människa. Tid för det viktiga, stärkande småpratet.
Att i lugn och ro få utföra sin arbetsuppgift och därmed säkerställa att det görs på bästa möjliga sätt. Att reflektera vad som gjorts. Utvärdering av arbetet. Blev det bra? Ska jag göra annorlunda en annan gång?

Det är för få idag som går hem med en bra känsla i magen.

- Idag har jag gjort ett bra jobb! Jag har gjort mitt bästa, för alla. Jag är klar för idag och kunde inte ha gjort någonting på ett bättre sätt.

Kände du så när du gick från jobbet idag?

Funderar

För en gångs skull har jag varit med och tävlat, om badrumsprylar.

Så nu tycker jag att det är hög tid för dem att meddela mig att jag vunnit. Jag behöver det, *väser*

Vinnare skulle meddelas i mars, vilket det är nu, 1/3 av månaden har gått. Kollade hemsidan, inget där heller (om nu någon annan än jag skulle ha vunnit, vilket inte är troligt för det är min tur. Just nu känner jag inte minsta ödmjukhet inför medtävlande, grejerna är mina)

Eftersom jag tävlade på webben var man även med i en utlottning av husgeråd. Ödets ironi vore ju att vinna en skål att vispa sockerkaka i. Då har man verkligen snubblat på målsnöret.... Men den kanske man kan ha som fotbad?

Varför ringer de inte?

Ibland...

Älskar jag rester.

Nu ska Lovisen och jag snart mumsa i oss kotletter med supergo sås. Leftovers från frysen. Känns knäppt ibland att frysa in två kotletter i en familj på fem personer men just idag var det ju alldeles lagom.

Och lite nyttiga, amerikanska potatisar (pommes) som tillbehör.

God lunch helt utan arbetsinsats.

Mörbultad - igen.

Men lycklig för det.

Det där med att gå på gym är inget för mig, jag provade en gång (på högstadiet) och hatade det. Däremot har jag nu på förmiddagen mockat två boxar fulla med  -----, samt nästan fyllt en hel släpkärra med skräp.

Femtio-tolv vändor ungefär mellan badrumsfönstret och parkeringen med gamla golvspånskivor, gammalt kakel, äcklig isolering (inte tungt) samt allehanda brädbitar i varierande storlek.

Armarna har nu blivit en decimeter längre och jag längtar förtvivlat efter en dusch. Tyvärr hade inte pannan tänt sig (pisspotta), så nu hoppas jag på bättre tur (omtändning) och varmvatten inom en halvtimme.
 
Kanske kan bli av med lite löst sittande hull inför solsemestern i Maj om jag fortsätter så här. För minska på matintaget går inte. Då blir jag bara deppig.

Snart går tjälen ur backen och då ni..... Då ska jag gräva. Vad vet jag inte riktigt men gräva med spaden i trädgården, det ska jag! En pool kanske?

Sömn

Har vaknat upp och känner mig som en ny människa.

Några timmar i sängen helar på ett fantastiskt sätt. Kroppen är möjligen lite stel efter allt bärande igår men huvudet är klart som vattnet i fjällbäcken. Höll mig vaken riktigt länge ändå igår, satt uppkrupen i soffan med den äkta mannen och såg en trevlig film - "Rallybrudar".

Den får nog inga Oscar´s men den underhöll bra i 1½ timme. Att jag såg början mitt och slut på en film ger den automatiskt betyget 3½. Annars somnar jag. 

Nu njuter jag av mitt morgonkaffe. Lovis sitter i soffan och myser med en film. Just nu är hon galen i "Oliver och gänget". Ser den om och om igen.

Planerar att i sakta mak plocka lite här hemma. Kanske gå ut och packa rivningshögen från badrummet, (som ligger slängd utanför fönstret), i sopsäckar och få på kärran.

Snart är det ju vår och då ska det inte se skräpigt ut.

Det är så skönt med lediga vardagar!

Dagens vårtecken

Förutom att gårdagens snö är ett minne blott =)

Päls-fällning

Majas ryktborste blev full i gammal tråkig vintepäls. Snart kommer det att rasa av henne i stora sjok, härligt!

Move your body..!

Ah, vad härligt!

Linn och jag rockade loss förut till massa dunderbra musik.

Mitt mellanbarn ser alltid generad ut när vi ska dansa. Allt är pinsamt och hon rör sig väldigt likt skaftet till golvmoppen, dvs inte ledad någonstans.

Men plötsligt händer det.

Idag kände hon takten, började slappna av. Jag förmådde henne att blunda och fullständigt strunta i hur hon såg ut när hon rörde sig till musiken.

Och hon dansade. Följsamt, i takt, röjde loss, började skratta för att det var roligt och inte för att det var pinsamt. Vi ska röja imorgon igen.

För att det är så sjukt härligt att inte bry sig om någonting alls. Särskilt inte hur vi ser ut.

(Kanske är det viss motion i det hela också för jag flåsade och svettades riktigt ordentligt efter en halvtimme. Hoppas verkligen att jag kan röra mig imorgon...)

Trött

Sovit illa inatt, så som jag alltid gör mellan kvälls och dags arbete. Lovis roade sig med att ligga och sparka lite på mina njurar mellan fyra och fem. Så lite seg var jag väl när klockan ringde.

Roade mig med att möblera om på avdelningen idag. Jag och en till var frikopplade för att bära. Och det gjorde vi.

Ser fram emot mat, en varm dusch, TV soffan och sedan sängen.

Imorgon är vi lediga lill-snurran och jag. På eftermiddagen ska vi in till stan och köpa skor tillsammans med de stora. De ska till Göteborg under helgen (själva) och kanske vill gå på stora stan i något annat än Goretex kängor på fötterna.....

Ska gå och sätta fart på kaffet, behöver en styrke-tår omedelbart.


Titta!



Golv!

Ett tungt men gott dagsverke av Martin och svärfar idag. Nu går badrummet in i vilofas. Inte pga att någon är utsliten utan nu infaller det där med väntetider....

Tre veckors torktid. Värre än linolja. Ett fruktansvärt jobbigt avbrott för oss som alltid vill göra färdigt - igår.

Men hur är det man säger? Den som väntar på något gott...

Nyinflyttad? Eller bara man?

Samtal till jobbet.

Martin:
- Du, var ligger den där skarvsladden, den lilla korta, med tre uttag? (Jag städade undan ganska bra igår..)

Jag:
- Den la jag in i städskåpet, högst upp.

Martin:
- Jaha, och vart är det (städskåpet) då?

Svält

Sitter på jobbet. Det är hur lugnt som helst. (Vågar inte skriva dött för det kan misstolkas.)

Vi är hungriga. Allihop. Ingen i personalen verkar ha ätit innan de åkte hit. Klockan fem kommer vår bil med leverans av diverse onyttigheter.

Det är bara en kvart kvar nu men vi har väntat sen vi gjorde vår beställning klockan två. Jag dör snart av sockerfall. Kanske ska ha en ampull glukos i handen uti-fall-om-att jag stupar i korridoren.....

Söndag

En lugn morgon. Sovit lite extra länge. En extra kopp kaffe.

Har svårt att ta mig för någonting innan jag ska iväg och jobba kvällen. Jag och Julia har iaf varit ute och piffat stallet för dagen.

Vädret inbjuder inte till att gå ut. Just nu snöar det. Blåser svinkallt runt knutarna, så där så det tjuter i detta gamla trähus. Ska den här vintern aldrig ta slut?  Så fort jag glädjer mig en smula åt att se lite barmark så kommer det ny snö.

Suck.

Längtar till Maj. Grönt gräs, knoppar, fåglar, kaffe ute, bara ben.

Nu vill jag gå och lägga mig igen och dra upp täcket långt över öronen. Gå i ide. Komma fram till påsk.

Förfall

Jag och Martin fastnade i gamla album tillsammans med barnen. Lovis älskar att titta på sig själv, Julia och Linn som bebisar.
Jag såg mest mig själv.

Och vad som hänt de senaste tolv åren. En inte helt angenäm syn.

Rynkor har tillkommit. De stör mig inte så mycket faktiskt. Däremot att se hur huden liksom satt fast på kroppen förut gör mig lite bestört. Nu är den lite här och där.

BH:n måste nu ha wonderbra funktion för att få behagen i samma form som de då hade naturligt.

Jag hade muskler. Som syntes. Jag är hyfsat stark än men musklerna är inbäddade i ett mjukt fluff.

Hmmm.

Är det för sent att komma i form inför beach 2009?

Är det jobbigt? Måste jag bli svettig?


Ny fas

Idag vände det hela. Istället för rivning har vi nu kommit in i fasen "uppbyggnad". Nu är det tätt, nästan all dålig lukt är borta (avlopps-stammar täckta med plastpåsar och silvertejp). Förhoppningsvis kommer "Röris" imorgon och dödar elementen.
Han var här häromdagen, helt suveränt. Det är ännu mer fantastiskt att han inte gjorde någonting utan såg sig omkring.... Jag kommer aldrig begripa mig på den yrkesgruppen. Om han inte vore så trevlig skulle jag bli sur.

Bara han har gjort sitt så ska det gjutas på detta:



Golvvärmen på plats. Avloppet i hörnet är till vår nya, vattentäta dusch.


Det tar sig.

Ensam hemma

Funderade en stund på vad jag skulle göra med min nyvunna egentid.

Gick fram till stereon. Rullade runt lite på Ipoden. Hittade lite go, gammal musik, som bara älskas av mig. Drog upp volymen så jag kände svängningar i trumhinnan och vibrationer i fötterna.

Dansade runt som en galning i min ensamhet. Jag förstår de pressade läkarna i Grey´s Anatomy, det är underbart att bara röja ur sig. (Särskilt om ingen ser en).

Städade sedan i takt med musiken, utan att höra ett knyst från dammsugaren. Och så in i duschen. Ännu ingen hemma.

Nu blir det soffa och en inredningstidning. Och ett glas rött.

"Egen tid"

Dessa magiska ord som innebär en vila från ansvar. Högt åtråvärd tid i en stormig och härlig familj med många älskade omkring sig.

Kommer hem efter jobbet, hittar make och svärfar krälandes på golvet. (Nej, ingen tidig start på en lördag-kväll, isoleringen kom på plats). De stora hade fart till stan med farmodern på någon sorts cirkus. Lovis var i full färd att klä sig för att "Gå ut och värma sig lite i lekstugan".

Sen en len röst:
- Jag kör ner pappa till klockan fyra, för då ska han se på hockey.

- Du får stanna med honom och titta du med, säger jag storsint. Herregud, han har jobbat som en slav hela dagen i ett blivande badrum. Väl unnad egen tid. Jag satt dessutom med munnen full av svärmors ljuvliga kyckling med sås. Lyxigt så det förslår. Lagad mat, bara att värma!

- Hur många perioder? (Han tog nästan sats, undrade för ett ögonblick om jag håller honom för hårt men slog det ur huvudet bums)

- Se till slutet, det är du värd, säger jag med en ny underbar tugga i munnen. (Mat är magi för mitt humör)


Dörren stängs och jag grunnar lite på om Lovis vill fika lite med resterna av cheesecaken vi har kvar sedan Julias kalas.
Då öppnas dörren åter och maken skriker in;

- Lovis hänger med mig, du får ledigt en stund.

Jaha.

Vad ska jag göra med den nu då, den egna tiden, när jag fick den?

Kväll

Mysig kväll. Hela familjen var samlade kring matbordet, trevligt. Maten var god. Jag nämnde att jag gillade såsen (som vanligt utan recept, ett experiment) och Julia höll med men tillade:

- Synd bara att vi aldrig får den igen.

För tyvärr är det så. Utan recept är det omöjligt att göra samma sås två gånger. Eftersom jag sällan gör sås på recept har vi också fått oätliga såser då och då..... Då är det ju bra att vi inte får den igen.

Men ikväll gick det alltså bra. Lovis åt riktigt ordentligt så efter maten erbjöd jag henne popcorn, en stor favorit.

Hon hoppade jämnfota i köket och skrek av lycka.
- Du är så snäll du, stumpan!, sa hon sen och kramade om mig.

Vad vore livet utan ungar? Säkert sovmorgon när man vill, mer pengar på kontot och minimalt med tvätt.

Glädjen de ger för att vi offrar ovanstående är i kubik. Visst är jag trött ibland, det erkänner jag gärna men jag skulle inte ändra på något om jag skulle få leva om livet. När livet går tungt är de anledningen till att gå upp på morgonen. När livet leker tripplar de lyckokänslorna.

De ger mig perspektiv på tillvaron. Att stanna och se myrorna kämpa skulle jag aldrig ta mig tid till utan en barn-hand i min. Inte heller ha långa samtal om vad som händer när vi dör. Förundras tillsammans med barnen över att vi faktiskt har blod som forsar fram under huden hela tiden.

Och en kram av en älskad unge. Den är värd allt. Tusenfallt.

Shopping, forts....

Lovis imponerade stort. Vi fick tag på alla rör-delar, spot´s till taket samt kakel till väggar innan hon protesterade.

Mycket beroende på en väldigt barnvänlig människa på Beijers som pratade med henne samt lät henne hjälpa till med att rulla kakel mm. Tänk om alla expediter var som han! Då skulle handlandet tillsammans med barn gå mycket bättre. Hon fick till och med en t-shirt, med påtryckt snickarbälte i kassan.

Hon tyckte förstås inte om den (den var väldigt pojkig, hon är extremt flickig när det gäller kläder) så stora kärleken Felix skulle få den.....

Vi avrundade det hela med en lunch på hamburgerkedjan Nr 1. Gott att vräka i sig onyttigheter så där mitt på dagen.

Nu monteras det avlopp för fullt. Svärfar kryper omkring under huset. Lider å hans vägnar, det är trångt och luktar riktigt gammal jordkällare där dörren aldrig öppnats. Den doften ligger förvisso över hela huset men ska förhoppningsvis stängas ute innan kvällen. Då ska alla skivor och isolering vara på plats. Förhoppningsvis blir det lite mindre golvdrag också, nu har vi flera kvadrat helt öppet rakt ut....

Shopping

Dax att dra iväg in till stan med ett styck make och ett styck tre-åring.

Vi ska hämta viktiga, men ack så ointresanta avlopp och vattenrör.

Och så ska jag hitta klinkers som ser ut som det på min urrivna bild, helst få hem det också.

Önska mig lycka till, känns som hur mycket som helst kan gå åt skogen.

Golv

Har ju varit hos en vän idag. De ska också göra om badrummet,  (är det något som går?) så jag bläddrade lite i en av deras kakel-kataloger....

Och där var det.

Mitt golv.

Fick tillåtelse att riva ur sidan och ta med hem för visning. Martin tog det bra, det måste jag säga. Inte det minsta upprörd utan mer ett lugnt:

- Det blir väl bra älskling.

Är mycket mer orolig för svärfars reaktion. Särskilt som han så sent som i morse talade om att det blivande badrummet inte är vinkelrätt.
Ett ganska stort problen vid mönsterläggning.

Vågar inte lägga ut någon bild. Svärmor läser här ibland och kan råka visa den för någon. Skräck-scenariot är att min svärfar inte törs komma hit igen...

Fast å andra sidan har jag inte gjort upp räkningen än med att han stal mitt altan-golv. Jag är bitter än, 6 år efter händelsen. Jag hade en idé, och han byggde sin altan före oss och gjorde mitt golv. Jag vägrade givetvis att vara två:a så jag har inte dröm-golvet på altanen....

Fast det värsta som kan hända är att jag och Martin får lägga ut golvet själva. Vi brukar ha ganska kul. Sist vi klinkrade golv upptäckte jag att jag var gravid......

(Det, om något, gör nog att svärfar lägger golvet, oavsett mönster...!)

Vårtecken

Jag letar vårtecken vareviga dag. Det är en väldigt rolig syssla, nu när de faktiskt börjar dyka upp på riktigt. (Började kika redan i december men det var ganska dött på den fronten då....).

Idag hittade jag:

Torr asfalt. Alltså utan is, snö eller väta. Ljus och fin.

Gräs som tittade fram ur upptinad snö.  Gult och brunt men ändå, gräs!

Grusvägen börjar likna rena lervälingen bitvis. Just nu är jag väldigt glad för det.

Oumbärlig?

Tog en time-out. Åkte till Kil för att handla sopsäckar, ensam.

Slank in på två inredningsbutiker, en speciell drickbutik och sen en mataffär.

Var borta i ca 1½ timme, totalt med resväg.

Under denna tid ringde de hemifrån två gånger. Herre min jesus. Jag behöver lämna dem lite oftare. Eller glömma mobilen hemma.

Tyvärr handlade jag inte så mycket som jag hade lust till innan jag åkte hemifrån. Inget lyckorus har infunnit sig, inget dåligt samvete för att för mycket pengar har rullat. Dålig shopping, bara att konstatera.

Eftersom jag har bestämt mig för att ha en bra dag så ska jag glädja mig åt att pengarna sitter kvar på kontot.

So far, so good...

Efter förra gången som jag uttryckte lite lycka på bloggen slog verkligheten tillbaka, hårt.

Därför blev jag bekymrad när jag postat inlägget i morse. Kanske skulle någon övre makt straffa mig? För att jag var lite för optimistisk.

Men hitills har allt gått på räls, Lovis tänder var jättefina, (hon fick en tandborste för tapperhet samt en ring som hon stolt visar allt och alla), fikat hos M, A och lille E var en orgie av födointag och skojiga lekar. Tack kära ni för en riktigt bra förmiddag!

Väl hemma hittade jag en äkta man, trevligt. Lagade soppa och tänkte att det säkert bara är jag och Martin som kommer äta den, mat-rasister finns det gott om här hemma.

Men alla åt! Hur mycket som helst. Så jag är fortfarande vid gott humör. Märklig men härlig känsla.

Det går framåt...?

En liten uppdatering ifrån badrummet.



Upptaget för "Röris" som enligt ett rykte ska infinna sig i eftermiddag.




Konstigt nog har jag fullt förtroende för mannen i bild, fast han har öppnat upp värsta hålet som det blåser iskyla ifrån. Mitt i allt finns en person som faktiskt vet vad han gör, svärfar.

En härlig dag?

Upp och hoppa, ut med hästar upp med två ungar.

Sen smög jag mig ner i sängen, som vanligt skuldtyngd över att de stora får äta frukost utan mig men jag var så trött. De är tack och lov, hur goa som helst mot varandra när de är själva, jmf med om jag eller Martin är med, då gnälls det konstant.

Låg inte helt avslappnad, smålyssnade neråt för att höra att lugnet bevarades samt ifall farfar var i antågande.

Vaknar till vid åtta-snåret (så lite extra sömn fick jag), av ett "Färdig!" i vanlig ordning. Vi har en alldeles egen liten Sigrid, tänk om jag vetat det när jag var 5 år...

Och då var farfar redan här, ljudlös renovering, trodde inte jag fanns. Men jag är tacksam att han kan konsten.

Nu ska det drickas kaffe, pratas med farfar´n, till tandsköterskan med Lovis och så över till Forshaga på kaffe, skvaller och röj.
Så trots att det kom snöflingor tidigt i morse vid utsläppet och jag blev sur som ättika, verkar den här dagen räta upp  sig till en riktig kanon dag.

Säng-värmare

Jag har en stand-in för Martin när han är borta.

(Nej, det går inte på batteri eller så).

Katten.

Figaro är helt galen av lycka när husbonden inte är hemma. Då får han sträcka ut sig i sin fulla längd (och det är ganska mycket katt) var han vill i hela sängen.

Han har redan börjat slå sina lovar omkring mig här i TV soffan. Jag tror han vill ha upp oss i sängen. För klapp på magen och för att få ligga tätt intill.

Han har snart övertygat mig färdigt. Det är inte så tokigt. Och jag är lite trött. Det finns en Tv uppe oxå.

Oops...

Efter en lugn och behaglig kväll, ingen trotsig tre-åring utan en läggning utan bråk, ställde jag mig i duschen.

Länge.

Roade mig sen med att smörja in mig. I och med ombyggnaden har vi satt upp en hylla helt ur-akut, ibadrummet för att få plats med alla saker man måste ha.

Jag är ju inte van dess placering än, utan strök i huvudet med en riktig dunder-smäll. Då hördes från en liten säng;

- Man får inte väcka små barn som sover. Man ska smyga och vara tyst!

Förlåt hjärtat......

VM i fula ord

Känsliga läsare varnas.

Pisspotta.
Väldigt grovt ord om man ser på "Madicken"

Helvetes maskin
Arbetskompis benämning på datorer

Jag vet inte vilket av orden som passar bäst på vår panna men båda kvalar in stort på upploppet. Om den kokar igen?

Det kan ni ge er på att den gör!

Jag hatar den. På riktigt.

(Julia viskade just "Torrfitta" i örat på mig så inte Lovis skulle höra. Jag bad dem säga det fulaste de kunde.... Undrar vart hon har hört det? Och jag håller med henne, ett våldsamt fult ord men det passar inte på pannan, eller JO, den kokar ju torrt hela tiden!)

Spelar roll?

Några av er kanske minns mina grubblerier över att ha en toastol ute på altanen.

Idag kapitulerade jag fullständigt. Finns ingen mening med att tro att den kan reta någon längre.... Så här ser min altan på framsidan ut idag. Känns bra att det är trist väder ute, vill inte sitta där och dricka kaffe ändå.




Den syns faktiskt i bild (toastolen). Om man anstänger sig så ser man den. Fast den smälter in i omgivningen på ett helt annat sätt nu än förut. Ser helt naturlig ut.

Vardags-lyx

Mitt i ett inferno, i ett utrymme som ser mer krigs-härjat ut än Bagdad, ska jag, JAG, fatta beslut om var el-uttagen ska vara. Jag får luta mig in genom dörren och peka, det går inte att ta sig fram till fots.

Jag har placerat ett så jag kan sitta på toastolen och raka benen med min hemska epilator. (Jag ska aldrig mer använda engångs-hyvel, det har jag gått ed på inför mig själv). I väldigt många år har jag suttit på hallgolvet och skött den sysslan. Mer eller mindre tårögd beroende på tiden mellan dessa stunder av grym tortyr..

Nu (om x antal veckor iaf) kommer jag kunna stänga in mig och låsa dörren, så mina oskyldiga barn får vara lyckligt ovetande ett tag till om vad vi kvinnor måste stå ut med för att vara "naturligt" mjuka och lena.



Så här piffig tänkte jag se ut, hoppas spirorna hänger med i kakel-kittet...

Grått

Det är grått ute och mitt humör håller samma kulör.

Massa saker sammantaget, förmörkar solen idag.

Så jag återkommer senare idag (om det ljusnar) eller imorgon. Eftersom jag inte har något att säga kan jag lika gärna låta bli.

Stödjer en vän i tanken idag. Det är hårda bud men jag hejar på er.♥

Hmm.

Så töar all snö som kom igår.

Vilken onödig nederbörd, alla kategorier. Stackars Martin hade skottat och plogat så han var helt utsliten när jag kom från jobbet, (inte bara jag som är ensam hemma vid snöoväder tydligen).

Nu hoppas jag att detta var den sista snön för den här vintern så kan den få återkomma 20/12!

Måndag, fortsättning

För att verkligen understryka måndagskänslan så snöar det.

Jippie. (Sagt med väldigt mycket ironi).

Lovis är däremot nöjd. Hon har nu äntligen klätt sig för dagen. Cerisa strumpor, bruna jeans, rosa tröja och i jeansen ett skärp gjort av samman-flätade hjärtan i alla möjlig färger. (Det har hon valt själv i affären).

-Jag kan knäppa själv!, vrålade hon när jag hjälp henne trä i skärpet.

Sen gjorde hon en liten piruett och utbrast;

- Snyggt!

Måndag

Måndagar är måndagar. Så är det bara.

Sovit dåligt inatt. Det beror inte på barn utan på knölig kudde, för kallt, (kröp in mot maken), för varmt (kröp bort igen) och en allmän svårighet att orka sova.

Nu river svärfar taket i blivande badrummet. Otroligt glad och tacksam att han hjälper oss med det här projektet. Ska ändå inte sticka under stolen med att det blir ganska bra att lämna oväsendet och fara till jobbet senare...

Ingen återvändo



Lite tilltufsat men ändå fullt fungerande skit-hus....



20 minuter senare: vägg borta, toastolen står på altanen (inte min idé, det får ni inte tro, jag ville ha den i vedskjulet men det fick jag visst inte), och handfatet hänger i luften. Fast det gör det inte längre. RÖRMOCKAREN har varit här! Jag vinner aldrig på Triss så det var ett under att han kom, samma dag (eller år) som Martin ringde.

Så nu återstår någon veckas rivande, sedan mycket tid till återuppbyggnad. Just nu är bara Lovis tillfreds med det hela.
När hon kom hem från Felix spatserade hon runt i röran och utbrast:

- Det är ju helt fantastiskt det här!

Rivstart?

Martin kom hem för en stund sedan efter några trevliga timmar i skogen.

I handen höll han en hammare och en kofot.

"Varför har du med dig det in, svärfar kommer ju inte förrän imorgon", undrade jag (ängsligt, det är ju vilodag. Jag har visserligen vilat ganska många dagar men jag är konfirmerad, jag vet att söndagen är extra viktig att vila ut på).

"Äh, f-n, jag river så mycket jag kan idag efter maten!"

Phu. Jag blir liksom lite trött bara av att se hans iver. Han förstår ingenting. Det kommer bli kaos här om ca 45 minuter.

Gud hjälpe mig

Fokus

Har svårt att fokusera....

Lyckades få upp stora lego-lådan, dockkläder och flytta en byrå till ett annat ställe på övervåningen. Sen tog det stopp.

Så det kan bli!

Istället gick vi ut alla vi tjejer till stallet. Mockade. Gosade med en ponny. Julia blev färdig en stund innan ridkompisen så Lovis fick rida runt runt på planen utanför stallet. Lycka. (En stund, när granntjejen kom med sin häst och Julia gav sig iväg blev hon rätt purken). Vad Havanna tycker om ponny-ridning så här en söndag vet jag inte men hon fick en jättekram av Lovis efteråt.

Sen planterade vi mina pelargon-sticklingar. Det har jag aldrig gjort tidigare så vi får väl se hur det går. Enl min förre chef ska det vara hur lätt som helst. Men han är nära nog trädgårdsmästare och det är inte jag. Lite skillnad i förutsättningar...

Nu är vi inne igen, jag och två flickor. Borde flytta grejer igen men.. Jag vet ju inte var jag ska ställa dom! Kände mig en stund väldigt trångbodd, tills jag mindes bekanta till oss som har fem barn och bor på en undervåning på tre rum och kök. Stora rum förvisso men de dansar inte tango mellan sängarna kan jag lova. Frun i det huset har önskat sig en övervåning de senaste tio åren.

Så jag ska inte klaga.
Borde klara av några månader med kaos. Fast mina autistiska drag gör sig påminda. Vill skapa någon form av ordning under tiden, vi ska ju hitta vissa viktiga prylar den tiden. Tex dockor, kläder, plasthästar, tandborstar, sagobok, skor.

Undrar om kaffe kan inspirera mig att fortsätta? Värt att prova.

Söndag

Maken har begett sig till skogs. Jakt.

Sannorlikheten att de får någont byte är lika stor som att sommarvärmen kommer ikväll men han får fritt prata om sitt intresse hela dagen med likasinnade. Skoj för honom det. Han är hemma hos oss nästan jämt på ledig tid.

Själv har jag just skickat iväg beställning på handfat med skåp och dusch-dörrar. Därmed gick starten på något sätt. Ingen återvändo. Det ska bli av. Badrummet. *Hjälp*

Under dagen ska jag lösa frågan var alla Lovis leksaker ska bo det närmaste halvåret innan hennes rum blir klart. Önskar kontakt med en väldigt smart person, typ Einstein, som kan hjälpa mig med det.

När det är löst ska jag tömma ur allt ur Lovis lekrum och alla pryttlar på lilla toan. Det verkar som att svärfar kommer med kofoten i näven imorgon bitti. Skräckblandad förtjusning är ett väldigt bra uttryck för min magkänsla.....

Så det är dags att dra igång.


RSS 2.0