Härliga fredag

Martin fyller år idag, HURRA! Sista året han har en trea först, nästa år blir han fyrtio, wow.
Skönt att kunna reta honom med att jag är sååå mycket yngre, hahaha!

Well, Liten är iväg. Snålblåst ute. Nu unnar jag mig en stund till i sängen med en god bok medan mina älskade maskiner diskar och tvättar.


Ja!

Jag gjorde det! På ren järnvilja åkte jag till jobbet i morse. Tvingade upp nattvarma kroppsdelar, på med stödstrumpor. Dunjacka. Ut i bitande vinternatt (kändes så, kolsvart och bitande vind med snöflingor i). Grät inombords.  De senaste nio dagarna har jag jobbat åtta och det har inte varit sötebrödsdagar kan jag väl sammanfatta det hela.
 
Nu har jag tagit helg. Ledig i dagarna tre. Smuttar rödvin och njuter i fulla drag. Ska masa mig ut i duschen, krypa upp i soffan.
 
M kom hem tidigare idag, hade handlat, hämtat Lovis och lagat middag när jag kom hem. Lyx, lyx, lyx! Han jobbar mycket mer än jag och eftersom jag slutar tidigare på eftermiddagarna vanligtvis (börjar ju i tidig gryning också) är det jag som bruka göra allt det där.
Att slippa är en gudagåva, särskilt när jag är trött, så trött och sliten att jag nästan fått tårar i ögonen när jag tänkt på den stundande helgen.
 
Och tänkt att den nog aldrig kommer.
 
Men nu är den här.
 
Vi har firat Martin som fyller år imorgon men vi har annat för oss på kvällen så det blev bättre idag. Tror han är nöjd.
Imorgon två timmars sovmorgon innan jag ska upp med Liten till skolan. Kanske unnar jag mig en middagslur. På kvällen lite födelsdagsfirande av en nybliven sju-åring.
Lördag och söndag är helt obokade och det fyller mig med en inre frid.
 
Tack och lov är det äntligen helg.
.
 
 
 
 
 
 
 

Onsdag

Åh Gud vilken förlamande trötthet! Jag har använt huvudet så mycket de senaste arbetspassen att om hjärnan vore en hårddisk vore det läge för en formatering.

Ikväll är jag gräsänka och innan jag flippade ut över det igår skyndade sig Martin att berätta att:
-Jag har fixat det, mamma kommer och tar hand om Lovis på torsdag morgon!

Tur att det redan var löst för problemet med att vara på jobbet 6.45 imorgon när fritids öppnar 6.30 är mer än jag klarar av just nu.

Flexade ut lite tidigare då Julia fortfarande inte är frisk. Vab behövs ju inte men nog behöver även en femtonåring lite tillsyn. Egentligen är jag osäker på om jag kunde gå hem men hjärnan gjorde ordentligt uppror. Dom får hänga mig imorgon, aktiv dödshjälp känns helt ok på något sätt just nu.

Nu dax att hämta på fritids. Laga middag, stöka runt på det där vanliga viset. Läxläsning. Orka. Lite. Till.


Sömngångare

Igår hände det, vårt lilla barn gick i sömnen. Första gången någonsin i mitt liv jag sett fenomenet.

Jag var nästan klar för natten och satt på toa (förlåt ärligheten).

Hörde snabba lätta steg i trappan och trodde att Julia kom ner.
Så susar det in ett yrväder i nattlinne, hon gjorde två snurr på mattan och muttrade:
- Jag....( mummel).....måste... (mummel)

Så ryckte hon upp dörren på badrumsskåpet, tog sin tandborste, satte på kranen, blötte borsten och sög sedan girigt på den som om det var en kräfta. Två gånger. Ögonen var öppna men blicken var tom.
Allt det här gick så fort att jag bara satt och tittade på henne.

- Men lilla hjärtat, vad gör du, fick jag till slut ur mig

- (mummel)....måste....(mummel)

Så gjorde hon två piruetter till.

Då ropade jag på Martin.

- Lägg henne, hon går i sömnen!, sen skrattade jag så jag höll på att ramla av toaletten.

Han trodde mig inte men jag frågade henne om det hela idag och hon har verkligen inte ett minne.
Jag var klar och uppe i hennes rum en halvminut efter att Martin bäddat ner henne och hon var helt väck.

Lite kul. Bara det inte blir en vana, hört många historier där barnen gör mycket märkliga saker som kan bli farligt. Går ut mitt i natten mm.

Men nu ler jag bara åt det hela, att ha fått se en äkta, riktig sleep walking!


Biter ihop

Jag vet inte vad som hänt på jobbet men just nu är det helt galet.
 
Men jag biter ihop, härdar ut och räknar ner. 14 arbetspass kvar till mitt livs längsta jullov. Jag klarar det. Det går. Jag låtsas inte om äppelmoset i huvudet vid dagens slut, jag bryr mig inte om att jag inte ser slutet på en enda favoritserie för att jag somnar ifrån. Jag låtsas att jag är pigg och alert när klockan ringer. Jag ignorerar huvudvärken, jag ser bara den 23:e dec  kl 15.00 framför mig.  Då går jag av helgpasset och åker hem.
 
Jag kämpar mot målet, på ett sätt som får mig att minnas när jag pulsade upp till stallet i midjehög lössnö. Det går inte fort, det är inte lätt men det kommer en fin belöning!
 
Delmål 1:
Julbordet i Norge nästa vecka.
Delmål 2:
Julbordet med släkten den 16:e
 
Och morgonen den 25:e december är årets bästa dag. Näst efter kvällen den 23:e. Själva julafton är barnens, som mor tycker jag den är rätt kaotisk men den 25 - då är det bara mys som gäller.
 
 

Check!

Klappar till alla stora och små klart, vi har inte ens första advent. Världsrekord. Inget magsår. Ingen ångest.
 
Möjligen kommer jag fortsätta handla för att jag "glömmer" bort vad jag köpt och så blir julen så där vidrigt dyr i år igen som jag lovar mig själv varje år att den inte skulle bli mer. Men om jag blir sjuk eller bryter båda benen nu gör det inget.
Jo, det är klart att det gör, jag vill vara frisk och hel men ni fattar. Julen är i hamn!

Bocken

Det blev bra här, nu syns den från köket där iaf jag tillbringar mest av min vakna tid.


Nördvarning DeLux

Köpte en glödlampa idag. Min första LED.
80kr kostade den. Ska lysa i 25 år. Det tror jag vad jag vill på. Satte den i Julias fönster och om hon tar lampan med sig när hon flyttar har hon den lysande tills hon fyller 31.

Så jag skrev datum på den. Just den lilla detaljen kändes nördig men hur sjutton ska man annars kunna kolla om de håller det som utlovas? De har knappast hunnit med att testa det. // Gnällkärringen


Pyntar

Jag som älskar jul gillar inte almanackan i år. Blir ju blåst på en hel veckas adventstid! Så idag drog jag igång.

Vill hissa adventsstjärnorna. Lyser den inte behöver man bara byta en lampa, mycket tidssparande och mycket mindre svordomar.

Vill därefter dissa "tjuvar" som det inte får plats två kontakter med transformator på. Med tanke på vad stora och klumpiga tjuvarna är nu för tiden kan de väl för i h-vete ha lite mellanrum emellan uttagen? Så trots att jag åkte till affären och köpte timers och elprylar för en femhundring kan jag ändå inte få allt att lysa som jag vill. Svordom.

Sju fönster är klara och jag ska fixa ett till, sen är det nog för idag. Har stoppat i kontakterna på uteslingorna också så om det blir spänningsfall på elnätet i eftermiddag vet ni att det lyser i min trädgård!

Sänder med en bild som på ett fint sätt visar det gröna gräset.


Söndag

Äntligen är jobbhelgen över. Har nu sikte på tre lediga helger i rad.

Nu är jag trött, frusen och hungrig. M är på kalas med den Lilla och jag vet inte när de kommer.
Hoppas på snart för vi har inte setts mycket sista tiden.


Höjden av otur

Julia är i Gävle på stort, rikstäckande elevrådsmöte. (Hon är ordförande, fråga mig inte hur det hände, på min tid var det bara nördar och pluggisar i elevrådet. Men lite stolt är jag ju förstås)
Åkte tåg upp i torsdags och tanken var att hon skulle komma hem imorgon.

Men igår blev hon krasslig i halsen och jag försökte peppa hemifrån. I morse fanns två sms i telefonen av desperat karaktär. Martin har slängt sig i bilen för att hämta hem henne.

Men vilken otur! Våra barn är som jag sagt förr i princip aldrig sjuka och så händer det en sån här helg som hade kunnat bli så himla rolig för henne.

Och jag har dåligt samvete över att vi sovit för länge, jag sover nästan aldrig längre än till åtta ens när jag är ledig och känner att jag förlängt hennes lidande med flera timmar. Dessutom hade jag inte tagit med mobilen upp så jag vaknade inte av meddelandena heller.

Lilla gumman 💕


Tapper

Det är inte lätt att vara liten och trött en fredags kväll och fara iväg på glöggkväll. Om man dessutom somnar en stund i värdsängen och sen släpas upp för att åka hem på fyrhjuling i nattmörker och spöregn kan det ju bli så att man somnar om på hallgolvet....

Goding!


Kunde inte motstå

Köpte de här idag i blomaffären på sjukan. Stirrat mig sjuk länge nog och slog till idag.

Kunde heller inte motstå att genast hänga upp dom, det är ju "bara" en vecka kvar till advent så jag förlåter mig själv.

Och fina är dom! Nä, nu åker jag på glöggkväll!


Nedräkning

Tittade över mitt schema och inser att jag har 17 arbetspass kvar till mitt längsta jullov på sju år.

De där arbetspassen omgärdas av massa roligheter tex tre julbord, hotellnatt och det underbara julpysslet.

Ikväll ska vi på glöggkväll hos vänner. Nu är det således bara att luta sig tillbaka och njuta av julefriden!

Mörker

Nu är mörkret här. På riktigt.

På väg hem höll jag på att få ett rådjur i grillen på bilen, jag och Julias kompis (som bor hos oss och gör prao på mitt jobb) skrek högt. Det var inte min förtjänst att den lever utan hans egen snabbhet. Hade inte en chans att se den i mörkret i dikeskanten. Men det gick ju bra så det är inget att grubbla över.

Åkte sedan över skogarna och hämtade Lovis hos en kompis. Mörkret var kompakt. Inte en ljusning på himlen någonstans och klockan var bara halv fem.
Det är just på en sån grusväg uppe i skogen man inte vill ha totalhaveri på bilen, ett sånt där när inga lampor lyser och det nästan aldrig kommer någon bil till hjälp. Eller ännu värre - tänk om fel person kommer? Huu. Lätt att bli mörkrädd. Tur att jag plockat hem ficklamps-appen till telefonen!

Mysigt dock när man väl är inne i stugvärmen. Få tända ljus. Jag längtar så till nästa helg när jag får dra igång adventsljusen! Slingorna i trädgården. Det livar upp en hel del här ute på landet. För ni som bor och kanske alltid bott i stan kan nog inte riktigt föreställa er hur bedrövligt mörkt det blir här ute.

När Julia och Linn var små hade jag en kompis här med sina två barn på besök. Ungarna levde rövare och hon sa till slut uppgivet:
- Ut med er ungar!

Jag protesterade, sa att det nog är svårt med tanke på mörkret.

Hon ihärdade tills jag öppnade ytterdörren och hon insåg att två meter från från husväggen var det totalt svart.
De fick fortsätta härja inne =)

Nu har vi något fler utelampor men inte blir det som alla gatljus i stan. Inte på långa vägar.

Men i stan ser man å andra sidan inte stjärnorna lika klart en kall midvinternatt. Månen får inte samma silverskimmer. Ibland när jag jobbat kväll kan jag bli stående ute och bara stirra rakt upp i universum, alla miljontals stjärnor som glittrar på nattsvart himmel gör mig nästan yr och tyngdlös.

Augustimånen är vacker säger många. Visst är den det, när den hänger som en varm, orange apelsin i horisonten om kvällen.

Men vintermånen!
Den tar andan ur mig när den står högt på himlen och med sitt bleka sken reflekterar sig i snön och det blir så ljust att lusten att gå ut på en promenad susar genom huvudet. Men det är mitt i natten detta fenomen uppstår så jag har aldrig gjort slag i saken.

Kanske skulle göra det i år? En vinternattspromenad i fullmånens ljus. Jo, det lockar.

Så det är inte enkelt att bara avsky det mörker som finns här, jag har så mycket annat vackert som kompenserar.

Tråkigt värre

Idag kontrollerar jag vår super diskmaskin som vi har på jobbet. Kontroll att det verkligen blir så rent som vi tror.

Roligare arbetsuppgifter har jag haft kan jag väl säga....

Just nu sitter jag och väntar på resultat, ingen idé att göra något annat dessa 15 min då det ligger en bit från avdelningen. Enda trösten just nu - lunch när det är klart!


Snö, hjärtslag och andetag

Imorse hade vi en sån där sällsynt morgon.
Min Lilla kan ha ett ganska otäckt morgonhumör, jag med, så det behövs av förklarliga skäl inte mycket för att konflikter kan blomma upp innan mitt morgonkaffe och hennes frukost är inmundigat.

Men i morse vaknade vi utvilade. Vi tände ljus och myste i största allmänhet. Lyssnade på min påbörjade jullista i spotify, la till Sean Banan ( och förstörde direkt min perfekta Carl Larsson idyll).

- Nästa vecka ska vi börja sätta upp julstjärnor och ljusstakar, sa jag. - Då ska vi börja julmyset, på riktigt!

- Åh. Då kommer snön! Vilken dag kommer den?

Fick förklara att jag inte kan kontrollera den men att den nog kommer snart (fast att om jag får välja behöver den inte komma förrän den 23:e dec sa jag inte).

Hon nöjde sig med detta och for till skolan.

Efter min dagliga promenad städade jag lite i tvättstugan. Hittade ett gammalt stetoskop i en låda. Tänkte slänga det men kom på andra tankar.
Det gladde Lovis mycket nu när hon kom hem kan jag säga. Hon har storögt lyssnat på mitt och sitt hjärta, hört andetag och magkurr. Min mage var oroväckande tyst får jag väl säga. Kände hjärtat slå över ett par slag, "tyst buk" är ganska allvarligt. Men det var bara liten som testat att vrida om själva lyssnaren, sen kurrade min med.

Figaro har också blivit genomlyssnad, hans kurrande orsakade skrattanfall....

Nu ska vi snart bege oss ner till högstadiet. Näst sista utvecklingssamtalet någonsin med Julia. Extra långt idag med syo och genomgång om allt inför gymnasievalet. Skönt att hon vet vad hon vill. Tror det blir ett smidigt och trevligt möte. Jisses vad stor hon är!


Ledig måndag

Pyssel och meck här hemma, ska snart ta en promenad.

Ska sedan ringa möbelaffären vi var i igår och se om de har ett likadant bord - fast mindre - till vår soffa, det blev lite trångt. Det stora nya hamnar i vardagsrummet.

I eftermiddag fika.

En bra dag.

Impuls-köp

Min man är inte alltid helt förutsägbar.

Idag ville han möblera om i tv rummet. Jag påpekade att det inte går att ha det på något annat sätt i det lilla rummet med vår stora soffa.

Martin stirrade ut i luften en stund. (Jag tolkade det som baksmälla).
- Den är rätt sliten och ful också, sa han sen.
- In i bilen med er, vi åker och köper en ny!

Så nu står den här. Stor och fin, tyvärr luktar den lite äckligt men det ger sig väl snart.
Vårt gamla eländiga soffbord är också ett minne blott.

Nu ska vi bara lista ut vilken sorts matta som skulle kunna passa till det hela. Det tar jag itu med en annan dag.


Gårdagens Barbara

Blev hämtad hemma mot hemligt mål.

Hamnade på curlinghallen! Vi utvecklades snabbt, första stenenen jag drog iväg glömde jag släppa och låg raklång på isen. Bra tänkt med hjälm...

Men efter bara några få försök fick vi iväg stenarna till andra sidan och hade en liten tävling. Skitkul för vi kunde ju ingenting så det blev många glada skratt.

Glöggfika och bastubad hade vi också och sen iväg till Forshaga där vi fick god middag med efterrätt. Mycket vin och prat förstås.
En härlig kväll.


Läsa det finstilta

Inatt har jag sovit i svärföräldrarnas hus. Hade i mitt tycke packat alla nödvändiga ting men när jag sminkat av mig insåg jag att ansiktskrämen inte kommit med.
Mitt ansikte behöver smörj efter kontakt med vatten, blir knastertorr direkt.

Tittade på hyllan till vänster och där stod en liten burk. Läste inte alls, burken såg ut som em ansiktskräm så jag öppnade och tog en liten klick.

Oj vad den luktade mycket! Så mycket luktar väl aldrig en ansiktskräm?

Läste sedan både fram och baksida. För håret!? Volym!

Övervägde att låta det sitta över natten som experiment men tvättade mig sedan igen och tog lite hederlig bodylotion istället.
Inga men efter misstaget men jag har lärt mig att det gäller att läsa på okända burkar.


Sovmorgon

Somnade en som en sten redan klockan tio igår. Vann ändå stort över Linn som somnade i soffkuddarna redan 19.30 och sedan gick som en zombie till sängen när Liten kom från disckot.
 
Nu, efter tio timmars sömn är jag på banan igen. Laddad för årets fjärde och sista träff med Barbara gänget. I vanlig ordning hemlig aktivitet, idag kostar det 240 kr och vi ska vara klädda i mjuka, varma, bekväma kläder. Samt ha med en baddräkt/handuk ifall att.
 
Ja, det är ju inte helt enkelt att gissa.
 
Men roligt kommer det bli. Lovis är även hon väldigt nöjd. Hon har också kalas ikväll, (pyjamasparty!), och eftersom Martin ska kolla in läget på våra lokala pupar med innebandylaget ska hon sova över hos en kopis.
 
Skönt med stora barn. Det blir lite mindre bekymmer med barnvakter.
 
Ha en härlig helg alla.

Phu...!

Andas in, andas ut. Veckan är till ända. Sista timmen på jobbet tjorvade till sig och jag behövde inte det efter alla tidiga mornar den här veckan. Men allt löste sig och jag kom hem.

Lycka att mannen för en gångs skull lyckats slita sig från sitt jobb lite tidigare. Han hade hämtat Liten. Jag behövde bara handla och åka hem (bara och bara, alla handlar på fredag eftermiddag...)

Men nu är maten i magen, Liten är med vänner på disco. Ljus är tända överallt, alla landstingslukter är nerspolade i duschbrunnen, vigselringarna sitter där de ska. Larmet i telefonen är avstängt och det ska bli underbart att slippa höra det imorgon 05.17.

Nu är det helg!

Fredag

Gofika på jobbet, ikväll har Liten förfest hemma med sina vänner innan de drar på skoldisco kl sex, de har beställt hamburgare med pommes. Sött.

Imorgon tjejfest, och jag är ledig till på onsdag.

Plötsligt känns allt bra.


Formsvacka

Liten pigg som en lärka i morse. Hon var väl ur gängorna igår, en liten svacka.
Det får hon ha. Jag har det ju i princip dagligen och ska därför inte kasta sten i glashus!


Sjukling?

Martin fick hämta Liten på fritids idag. En skräll, på riktigt, för den ungen är frisk som en nötkärna. Jämt.

Hon behöver snyta sig ibland, kan hosta till någon natt men annars har jag inte haft många VAB-dagar men henne. Inte med de stora heller. Vi är ytterst tacksamma över dessa friska ungar! Fast det är kanske friskt att bli sjuk ibland....

Det är fortfarande oklart vad hon eventuellt har. Hon hade ont i huvudet, magen och mådde lätt illa. Men inga tecken på magsjuka, ingen feber ingen förkylning.
Men rätt hängig.
- Mamma, jag hade nästan lite feber.... *Yngklig röst*
- Nä, du var inte ens i närheten av feber lilla vän (36.9 på em).
- Men jag tog i alla fall tempen! *Lätt upprörd*

Min optimist till man tror att det går över med lite Värme, Vila och Vänlighet. Det botar mycket här i världen.

Tja, vi får väl se hur hon ser ut i morgonbitti. Jag är också optimist så en matlåda finns imorgon.
Nu ska vi snart grotta ner oss här hemma och soffmysa. Maken flyger iväg så ikväll ska det ses på TV, spelas WF och läsas böcker i en salig röra.
Tyvärr är jag lite trött så jag måste skynda mig innan jag somnar =)

Kontraster

Längs promenaden vackert frostigt gräs, hemma vid uthusväggen frodig, grön lager.


Frihet

Att vara tonårsförälder är inte lätt. Barnen vill mycket, de har egna ideér och planer. Ibland kloka, ibland mindre genomtänkta.
 
Vi försöker ge barnen frihet under ansvar. Det där svåra. Vi vill låta dem leva så mycket som möjligt efter egna önskemål. Låter dem tänka själva och lösa hinder själva.
Det betyder inte att Martin och jag som föräldrar inte bryr oss alls. Vi frågar mycket, ibland får vi svar - ibland utbrott att vi lägger oss i.
Försöker förklara att om de ska få göra som de vill bör vi som föräldrar veta vad de har för planer i smått och stort, får vi inte det dras förmåner in. Punkt.
 
Mina flickor är superbra. De meddelar vart de tar vägen och skickar jag meddelande om de sover borta för att kolla av om allt är ok,  jag får alltid svar. Även om de inte alltid förstår det är det sällan de får ett nej, de får nästan alltid göra som de önskar men tjafsar en del om de saker som vi begör att de ska hjälpa till med hemma.
 
Men en av flickorna har en kompis som i mina ögon är för hårt hållen. Hon ska idrotta och plugga. Sen är det stopp.
 
Exempel igår. Det var något roligt som hände på Kyrkans gård (ja, kyrkans gård, inte på krogen i stora stan), och det höll på att sluta med att ena tjejen inte fick stanna.
Sånt gör mig så ledsen. Kompis-liv är så viktigt i tonåren! Att som förälder neka umgänge med skötsamma vänner gör mig både förbryllad och förbannad.
 
Men vad kan jag göra? Vi har försökt i flera år att få henne hit på helger ibland, för att tjejen ska få lite andrum, en sen kväll med fnitter och skvaller.
Men det går inte - det är cuper och matcher. Året runt. Varje helg.
 
Inser att vi inte kan göra något åt det, mer än att lite i smyg önska att tjejen gör en liten revolt. Vägrar en match för att få vara med kompisar, färgar håret blått eller nåt i den stilen. För att markera att hon är en egen person och inte en förlängning av föräldrarnas egna önskemål.

Hej och hå!

Veckorna rusar fram. Och det gör ju egentligen ingenting, förutom julen vill jag att det ska bli vår igen.

Denna lediga dag står det städ och kompislek på programmet.

Iövrigt är det mycket jobb för Martin nu, sen ikväll och flyger bort imorgon igen. Tacksamt nog bara över ett dygn denna gång.
Men efter jul lugnar det ner sig. Tror han. Det sa han förra året med men jag vet inte om jag märkte någon större skillnad.


Söndag

Farsdag. Barnen fick fira sin pappa själva på morgonen. Och det är ju faktiskt inte fel! Hjälpte dock till lite med presenten, en plånbok. Hoppas att min delaktighet i inköpet gör att jag får fri tillgång till innehållet....

Arbetsdagen rivstartade och väckte personalen ordentligt kl 7.12 med ett hjärtstopp, vilket släpade med hela dagen som en blöt filt. Även om patienten inte var min är inte avdelningen större än att sådana händelser berör alla i arbetslaget.
Hade fullt upp hela dagen men hann knyta ihop påsen och med ordning och reda smidigt lämna över till nästa. Idag drack jag faktiskt kaffe i personalrummet innan jag gick hem, vet inte när det hänt på en helg senast.

Då kom nästa stora lyx - farsdags-middag hos svärföräldrarna. Jomen jag tackar! Det är fantastiskt skönt efter kväll/dag pass att bara slå sig ner vid dukat bord för hjärnan är ganska överkokt.

Nu har den svalnat (hjärnan), jag ska snart ta en lång dusch och efter det slå mig ner framför tvn en stund. Inser redan nu att kvällen inte kommer bli sen för min del. Imorgon är det upp och hoppa igen.
Men nu när man hör på radion att varslen haglar över hela landet och massor blir arbetslösa känns det bra att ha ett arbete. Även om det är obekväma tider och ibland känslosamt. Det känns riktigt, riktigt bra.

Lördag

Grått och regningt idag, inte alls den fina förvinter-dag som igår. Familjen har begett sig iväg mot Dalarna på dop - själv ska jag jobba.

Har faktiskt ingenting att berätta, har inga lustiga tankar eller funderingar.

Rörd till tårar...

Inte riktigt sant men jag trodde aldrig att vi skulle få sån ordning i förrådet!

Behöver bara några få backar till så är det ordning på allt!


Fredag

Rimfrosten är vacker utanför. Nattens minusgrader har gjort hela världen gnistrande i morgonsolen.

Igår kväll kom Martin äntligen hem. Och nu är han på jobbet. Ikväll kommer vi äntligen kunna ses lite grann. Igentligen skulle jag bowla med jobbet ikväll men vi behöver lite tid tillsammans här hemma, jag ställde in i sista stund.
Resten av helgen ska jag jobba så det finns inte så mycket utrymme.
I övrigt rullar livet, vi är mörkertrötta och skoltrötta men friska allihop.

Härlig dag

Morgonmys med Liten, sen långpromenad med en ruskig dokumentär i öronen. Idag tog jag sjukhusmorden i Malmö -78. Kan ju bli paranoid för mindre och överläkaren där hade en egen biroll kan man väl säga.... Är glad att han inte fick behålla sin legitimation. Rekomenderas varmt att lyssna på!

Efter detta lite pyssel med hemmet och mig själv och sen fika och bus på Möbelvaruhuset. Alla andra blev nog tacksamma när vi åkte hem. Huvudsaken var ju ändå att vi vuxna och barnen hade roligt!

Nu är alla flickor hemma, Liten badar och sjunger för fullt, maten ligger i magen och ikväll är det bra tv.

Och en alldeles ny bok ligger och vilar mitt på sängen. Jag vet inte om ni förstår vilket bra liv jag har!

Vaddå farsdags-present?

Var visst till alla pappor men jag tog en till mig själv jag.
Älskar Kepler! Tror inte att jag blir besviken på den här heller. Synd att jag ska jobba imorgon, timmen blir nog sen eftersom min man inte talar om för mig bär det är dax att släcka, han har ett dygn kvar i Bryssel...


Jägare

.Igår kväll när jag nästan somnat kom Julia in till mig och sa med äckel i rösten:
 
- Mamma, Klara har kommit upp i min säng MED EN JÄVLA MUS!
 
Med en papperstuss i handen tog jag den då döde musen och gav den en flygtur genom ytterdörren. Det har hänt förr att vi fått presenter av katterna, de menar väl även om vi inte uppskattar gesten. Inget att göra stor affär av.
 
Sen började jag fundera. Klara låg gott och sov i Julias säng när jag la mig, Figaro låg i min och ingen hade öppnat ytterdörren efter det. Som en hyllning till årstiden är fönstren stängda.
 
Den lilla musen måste således ha befunnit sig i vårt hus! Inne, inte i väggar eller så som de är ibland.
 
Igår under dagen visade båda katterna här hemma stort intresse vid sparksockeln i köket. Jag tänkte mest att jag spillt något spännande som inte syntes men luktade gott ändå. Tänker nu att det säkert varit den där musen som kilat runt och lämnat dofter som inte jag kan känna.
 
Fördelen - musen blev inte instängd i väggen, dog och började ruttna. Vi har en som snart luktat färdigt och det är ju inte så trevlig.... Den här klev ut och mötte döden.
 
Nackdelen - den tog sig in. Och jag kommer så väl ihåg ett gammalt utryck om möss och råttor:
"Ser du en finns det hundra"
 
Våra katter är ute hela dagarna när vi jobbar. Tänk om de övriga 99 kommer då?
 
Ska jag montera ner socklarna och ställa in fällor?
Det är precis nu jag önskar att min käre man fanns hemma för att hjälpa mig! Men jag får fixa det själv till på fedag.
 
 Söt men mycket ovälkommen gäst.
 
 
 
 
 
 

Så söta!

Inlägget tidigare idag kanske inte så muntert så nu livar jag upp med lite nyfött!
Grannens Maine Coon-bebisar.


Döden

Jag har tänkt skriva här länge men det har inte blivit av. För en tid sedan hade jag en kvinna på avdelningen. Kvällen var lugn, jag hade tid. Hon var sjuk och ledsen.
- Vet du, jag vill inte bli liggandes svårt sjuk och hållas vid liv om jag inte orkar själv. Om mitt hjärta stannar vill jag inte att någon räddar mig - då vill jag gå, sa hon till mig.
 
Förklarade för henne att hennes vilja kunde bli inskriven i journalen följande dag efter samtal med doktorn. Det ville hon gärna.
När vi kom på rond var make och son på rummet och kvinnan tog åter upp sin önskan. Läkaren höll med och lovade skriva in detta.
 
Då blev det minst sagt en riktigt dålig stämning i rummet. Om det blev missförstånd vet jag inte, jag fick känslan att sonen fick för sig att vi skulle assistera ett självmord på salen där och då. Läkare förklarade för döva öron att hon just nu, och i flera år framöver, kommer få den bästa vård vi kan erbjuda den här obotliga sjukdomen. Men han lyssnade inte. 
 
Det är stor skillnad på behandlande åtgärder och livsuppehållande åtgärder. Att man avsäger sig hjärt och lungräddning och respiratorvård betyder inte att behandling och åtgärder uteblir. Stärkande och lindrande mediciner och behandling ges. Samma resurser sätts in fram till den brytpunkt när inte hjärta och andning längre fungerar. Istället avslutas alla behandlingar och vården fokuseras på ett lugnt, värdigt och smärtfritt avslut. 
  
Jag mötte kvinnan i väntrummet häromdagen och hon kramade om mig, friskare än på många år.
- Vi har äntligen pratat med varandra där hemma nu och nu förstår dom, sa hon. Dom vet vad jag vill och respekterar det.
 
Jag önskar att alla pratade med sina nära om det här. För dö ska vi göra, allihop, det är det enda vi kan vara säkra på. Men vi vet inte hur. Vi önskar ju alla att vi lägger oss lyckliga en kväll i vår sena ålderdom och inte går upp igen utan stilla går bort medan vi drömmer vackra och lyckliga drömmar.
 
Men det är sällan så det blir.
 
Vet dina nära hur du vill ha det vid svår sjukdom?
 
Vet de om du vill donera organ om det skulle inträffa en olycka? Eller ska de i en redan svår situation stå och gissa vad du ville?
 
Och när du är borta, hur vill du ha det då? Jordbegravning eller kremering? Grav eller minneslund?
 
Min farmor var väldigt öppen med sånt här och vi pratade mycket om hur hon ville ha det när hon var borta. Och det var så skönt den dagen då hon plötsligt försvann, för mig utan förvarning (hon visste, men berättade aldrig). Jag tassade in i hennes sovrum och hämtade det vita nattlinnet med spetsärmar hon ville ha i kistan och lämnade det på begravningsbyrån, hon fick sitt bårtäcke hon så gärna ville ha och fick ligga i den grav hon redan hade - kremerad. Allt som hon önskat. Och i snart sju år har en främling sett välden med hennes hornhinnor och det tänker jag på ibland. Och det gör mig varm någonstans därinne i hjärtat.
 
Jag vet precis hur jag vill ha det.
 
Jag vill i dagsläget inte ha HLR mer än tio minuter. Är jag inte tillbaka då så ta bort händerna. Jag vill inte leva med följderna efter ett så långt hjärtstopp. Och har jag passerat åttio vill jag inte att någon lägger händerna på mig överhuvudtaget. Jag vill inte dö på ett så smärtsamt sätt. Jag har med mina egna händer brakat igenom bröstkorgen på gamla damer och det vill jag inte uppleva själv!
Blir jag svårt skadad i en bilolycka och inte visar några som helst tecken på att ha normal hjärnaktivitet - slå av maskinerna - men ta gärna organ om det är någon som behöver dem bättre än jag - som ju är död.
 
Om jag drabbas av en obotlig sjukdom har jag lite tid på mig att planera hur länge jag vill kämpa. Just nu kan jag bara ha en åsikt om hur jag vill ha det i en akut situation, jag kan inte planera utifån kanske, eventuellt och möjligen.
 
Min begravning är noga planerad i ett vitt arkiv sedan många år. Det får för övrigt gärna bli en trevlig tillställning, tycker det är synd att gravölet är omodernt. Men för att hedra mig kan ni väl dricka rödvin?
Så om jag dör en plötslig, oväntad död hoppas jag att det blir på sommaren.
Så kan ni som kände mig åka hit och sitta och dricka vin på gräsmattan, le åt mina dumheter och skratta åt något minne och göra mig en smula glorifierad och underbar!
 
Så - prata nu med dina nära.
 
 
 
 

Reklam

Lovis ser nästan bara på Bolibompa eller på film.

Men i morse såg hon något annat, på någon annan kanal, vet inte vilken.
Och där var det direktreklam till barn. De mest fantastiska barnleksaker som hon nu vill ha.

Det är verkligen lönande att visa reklam för barn. Vi vuxna passar på att hämta ett glas vatten (eller vin), gör ett toabesök eller plockar ur diskmaskinen när reklamen kommer.
Men Lovis satt som förtrollad. Tog in allt. Och ville ha allt.

Jag är tacksam att svenska public service har förbjudit direktreklam till barn, önskar bara att alla andra gjorde det.

Irriterande

Lovis har äntligen slutat kladda på fönstren.
Jamen! Då börjar katterna knacka på rutan med leriga tassar! Jag blir knäpp snart!

Och ja, det syns!


Stress-hantering

Jag har två orosmoment. Eller nästan tre.
Det är när mina nära flyger utan mig, när de är nersövda och om de är ute och åker i dåligt väglag. (Två har med transportering att göra och är väl nästan samma sak).
 
Ikväll har jag äkta maken i luften. Således under viss oro.
 
Jag har genom åren insett vad jag gör och varför. Därför är det inte sjukt beteende, eller hur? Bara fåniga saker som man gör och förnekar är sjukligt.....
 
Jag städar. Plockar undan och gör fint. Av den enkla anledningen att poliser inte kommer och meddelar dödsfall i välstädade tomtebo-pysslade hem. De kommer inte och raserar en idyll.
Inte i min hjärna ialla fall.
 
Självklart vet jag att inte verkligheten fungerar så alls. Olyckan skiter fullständigt i om mina golv är beströdda av leriga tassavtryck och bänken är full i disk eller inte. Om den kommer så kommer den med ett hånflin och sparkar hårt rakt i magen. Skoningslöst.
 
Men jag låtsas, det har fungerat bra hittills och jag har något att göra medan jag väntar på samtalet att landningen gått som en dans. Som bonus blir det rent lite här och var här hemma. Således skadar det ingen.
 
Så jag fortsätter att fåna mig.
 
 

Papperslöst?

Känns som att det är en bit kvar, på mitt skrivbord kan man sätta skylten "här jobbar galna professorn". Fast jag inte för mer komplicerade sysslor än har kontakt med kommuner...


Rutinerad

Härlig dag ute. Allt som inte ska vara ute i vinter är inplockat och hängt på krokar.
De värsta lövhögarna är räfsade och det som är kvar får bli näring till gräsmattan.
Gungor är nerplockade och bortställda. Minstingen brydde sig inte om dom alls i år så den tiden är förbi, märklig känsla men det kommer gå mycket lättare att klippa gräs till sommaren när inte den eländiga gungställningen är i vägen.

Passar också på att sätta upp ljusslingor utonhus inför första advent. Dels har jag en del för mig kommande helger och dels vet jag hur det brukar bli den dan jag "måste" få upp det. Slingor som inte lyser, snålblåst och gärna regn eller snö.
Eftersom lamporna inte fungerar så ska det meckas med det, vilket inte går att göra med vantar och så står jag där och svär med röda stelfrusna fingrar.
Nu behöver jag bara gå runt på första advent och koppla in kontakterna. Smidigt värre!
Dessutom blir det en bra översyn, vi behöver fyra nya timer och två slingor. Gott om tid att fixa!

Jag är så gammal och klok och har så många vuxenpoäng att det inte går att räkna ens men jag tycker det är väldigt behagligt att det blivit så här med åren. Det finns så mycket annat som inträffar oplanerat så om julen numera flyter på och blir den frid det ska vara gör det inget alls.

Nu ska jag bära ner bocken och se vad den behöver! Kafferasten är slut!

Läsvärt och tänkvärt

Jag läser nästan uteslutande bloggar där jag vet vem som skriver. Okända människors liv intresserar inte mig.
 
Med ett undantag
 
http://ikroppenmin.blogspot.se/2012_11_01_archive.html
 
Jag läser och gråter. Han skriver så fantastiskt bra, berör och beskriver det oerhörda att ha en sjukdom som han vet ska ta honom från livet innan han fyller trettio.
 
Han väcker känslor. Vill du inte gråta ska du inte läsa där.

Lite stolt

Lovis imponerade på mig igår. Våra vänner har en flicka som är annorlunda. Jag väljer att använda det ordet, tycker inte om diagnoser och det är obegripligt för Lovis i alla fall om jag  radar upp medicinska ord. Jag har alltid använt den termen när vi stött på någon som är just annorlunda, oavsett orsak, i vår värld. Också försökt förklara att sånt händer och att vi inte ska vara rädda för det.
 
Så min förberedels inför mötet var kort och gott att hon är längre än du men mindre på insidan. Så hon skulle få chansen att få en egen uppfattning.
 
Hon var avvaktande först men efter en ganska kort stund accepterade hon situationen fullt ut och anpassade sig till de förutsättningar de hade för att umgås.
 
Vid läggdax kom många frågor. Givetvis. Det uppstod en och annan situation som inte Lovis förstod sig på. Både jag och Martin tog oss tid till en längre nattning än vad vi brukar och hon somnade sedan gott.
Jag lovordade henne om hur hon varit mot vår gäst. Trots sina unga år kan hon konsten att överbrygga hinder i kommunikation  och acceptera att regler och ordningar tillfälligt sätts ur spel. Det verkar som att empati har börjat utvecklas och det känns riktigt bra i mammahjärtat. 
 
 
 

Lördag

Lite tung i huvudet idag men absolut inte bakis. En mycket trevlig kväll igår där samtalet började där det slutade för två år sen. Vi avhandlade viner, grannar, bilar, jobb, sjukdomar, djur, semestrar och framtid. Härligt.

Det som då, för två år sen, var två yviga grabbar, klev in genom dörren som unga män - jag vänjer mig nog aldrig vid sånt.
Att de där små som låg och dreglade bredvid mina flickor på en filt på golvet plötsligt är längre än mig, bredare över axlarna än Martin och har en basröst utan minsta toner i falsett, sånt skakar om, hahaha!
Men vi konstaterade, vi vuxna, att vi minsann såg ut precis som för femton år sen, inte ett spår av åldrande. Särskilt inte i mysbelysning.

Det är gott att träffa gamla vänner. Gör gott i själen. Och vi har nu lovat att intervallen mellan träffarna inte ska bli så långa.

Fredag

Sov ovanligt länge, Liten berättade att hon minsann varit uppe så tidigt att hon han se sin far. Tacksam över att barnet vuxit upp och roar sig själv (ser på tv) på morgonen så jag, gamla människa, får sova när jag kan.

Förutom en tur till mataffären (obligatorisk syssla?) är dagen oplanerad och kommer nog softas igenom. Frestelser som att gå ut eller liknande finns inte. Grått och blåsigt.

Ikväll kommer vänner jag inte ens minns när jag träffade sist. Det är fasligt svårt att få till en träff då även den mamman jobbar helger samt att de har fler barn än oss som har ganska mycket aktiviteter inplanerade. Men ikväll ska vi äntligen ses!

Vi lärde känna varandra i föräldragruppen när vi fick våra första barn, sen fick vi tvåorna samtidigt också. Det är en underdrift att säga att vi sågs en del - vi umgicks typ jämt.
Sen lämnade vi Forshaga allihop och avstånden blev längre rent fysiskt samt att det blev jobb och skola. Vardagarna rullar liksom på.
Men det är det som är det fina med vänner - de finns kvar! Tror vi har en del att prata ikapp ikväll så timmen blir förhoppningsvis sen =)

Demokrati

I vår familj råder demokrati (även om vissa tycker att jag bestämmer allt).

Därför görs det 50/50 med pärlsocker/kokos på bollarna!


Baka liten kaka...

Lovis får vara med storasyster. Lycka det!


RSS 2.0