Packat och klart

En fantastisk arbetsdag. Oväntat lugn med tanke på att jag bara fick en grupp så där som man får när man gör en lös dag. Hela gruppen var av den skiftande art som ska vara hos oss. Äntligen har det kanske vänt?

Men nu snart.... Veckoslut i Göteborg. Ska bli roligt och välkommet avbrott i vardagen.
Lunchträff med vännen som bor i krokarna är bokad sedan länge, i övrigt vet jag inget - kvällsprogrammet är hemligt ända tills det händer.

Jag hör av mig om jag får tid över =)

Tungt

Trött. Har inte gjort något fysiskt idag men en begravning är väldigt känslomässig på alla sätt och vis.

Men den är över. Den var fin. Det gick åt pappersnäsdukar.


Katt-prat

Ensam hemma med katterna. Klara sover men Figaro är värre än en tre-åring. Gnäller och pockar på uppmärksamhet. Vill ut. Två minuter senare stirrar han på mig genom köksfönstret och jamar så rutan nästan spricker. Lämnar kaffet. Släpper in odjuret som går och skriker vid matskålen istället, som är fylld. Katten ska ut igen. Vi hållit på så i en timme nu.
Nu har jag blängt på honom och med barsk röst kommenderat:
- Nu är du tyst eller också går du och lägger dig!

Han kan svenska. Han gick precis upp för trappan.

Påtår i tystnad!


Annars då?

Om vi bortser från att jag vill ha en glittrigare tillvaro.

Jo, det gick utmärkt att prata till 23 undersköterskeelever en hel timme. De satt som ljus och kom faktiskt med bra och kloka frågor. Vårdlärare? Det kanske vore nåt? Blev bönhörd och fick med en arbetskamrat. Vi blev belönade med en varsin biobiljett för vårt oerhörda mod att prata inför grupp!

Övrig tid på arbetet har jag gått emellan. Eller sprungit emellan. Hjärnan var som om den centrifugerats när jag gick hem. Jisses, det är mycket på jobbet nu. Semester imorgon är ju bra men anledningen till den inte alls rolig.

Fö fick Martins mormor och morfar rycka ut och hämta Liten på fritids. Ont i örat. Det skapade ju också viss stress. Ska jag stanna på jobbet och rädda liv eller befria våra egna gamla, rara och kära från någon som kan driva dem i för tidig grav?
Kompromissade, stannade tills all kvällspersonal var på plats och gissa överraskningen som mötte mig?

De var ute och åkte spark tillsammans! Blev varm i hela kroppen. Dels hade de botat örsprånget med kanelbullar och pannkaka, dels visat Liten att det alltid går att ha roligt, även om nittio-års strecket närmar sig för den ena och har övertrasserats av den andre. Lovis hade endast visat missnöje över att behöva upprepa sig då och då, ingen av dem hör som förr längre.
Men vad gör det när generationer ändå har den fantastiska lyckan att få umgås med varandra!? En stor skatt att de är så krya.

Slutligen. Kung i soffan ikväll. Martin är på hockey.
Ett glas vin kanske. För att inte grubbla för mycket på morgondagen. Ingen har väl begravning som nöje men en såpass ung människa.... Det kommer bli jobbigt.


Bling bling

Det är dåligt med glitter och glamour i mitt liv. Ska bli ändring på det nu, en helg-stass till mobilen kom med posten idag.


Pirrigt och roligt

Snart ska jag träffa blivande undersköterskor och informera om vår avdelning. Som det ser ut nu blir jag själv, kamraten som skulle vara med blev oturligt nog sjuk.
Tror att jag klarar mig själv men jag hoppas att jag får med mig någon mer så här i elfte timmen, det är ju skönt att slippa hålla låda ensam i en hel timme.

Efter det blir det kvällsjobb så mina planer för dagen är klara kan man väl säga.

Den här veckan växlar fort mellan ovanstående pirriga uppgift, på onsdag blir det begravning, för att sedan till helgen leva i sus och dus i göteborg i två dygn.

En trevlig helg

Hittills, om vi bortser från gårdagskvällens konstigheter, har varit härlig.
Fredagskvällen, huset fullt av stora och små, hämtpizza, vin, chips och härligt prat vid köksbordet tills yngsta gästen på två år bröt ihop av trötthet vid elva-tiden.
Igår en lugn dag, långpromenad, go-middag och kortspel. Vi fick med em tonåring på Plump, bara det bar stort och väldigt roligt. Sen fick den yngsta en omgång Finns i sjön! så kvällen var trevlig för oss alla. Mest för Martin som vann allt...

Idag blir det middag hos svärmor. Funkar för mig!


Frossa

Mycket märkligt. Igår kväll började jag frysa. Påtalade för Martin att vi nog var tvungna att omgående tända pannan, temperaturen föll inne.
Han såg frågande ut men gjorde väl det. Jag låg under filten i soffan och näsan som stack upp var iskall.
Sen bytte jag om, tog ullsockor och ulltröja och la mig åter under filten. Och frös.
Feber på G? Tog en Ipren. Tröttnade på att frysa och gick upp till sängen. La mig iklädd pyjamas, långärmad, tjocka strumpor, yllefilt samt överkastet som grädde på moset. Då kom frossan i ca tio minuter. Frös så tänderna skallrade och sängen vibrerade. Så slutade det hela och jag somnade omedelbart. Klockan var halv tio.
Sen sov jag hela natten med allt detta utan en enda svettdroppe(!) och vaknade nu i morse som om ingenting hänt.
Mycket märkligt men jag är oerhört tacksam. Kommande vecka är fullspäckad med tillställningar som jag både vill och måste göra. Passar inte alls med sjukdom.
Men jag har aldrig frossat förr utan att bli ordentligt sjuk så vad sjutton hände igår?


"Lill-lördag"

-15 grader. Fruktansvärt. Jag är INTE en vintermänniska, det är ett som är säkert.
Men bada bastu tycker jag om. Och min nya badrock. Och att det finns cider- rester från nyår i kylen.

Så nu tassar jag snart ut i tystnaden. Tänder de levande ljusen. Lyssnar till spraket i kaminen. Dricker en kall. Känner snart svettningen bryta ut från topp till tå.
Njutning. Välbefinnande. Livskvalité på hög nivå, en helt vanlig onsdag i mörkaste, kallaste januari.


Nytt stöd på jobbet

Nyinvestering av stödstrumpor. Köpte bland annat ett par sommriga, någon gång blir det väl vår?
Lär inte tappa bort dom i första taget, färgen är nästan självlysande!


Tisdag

Har visst glömt att skriva men inget viktigt har hänt, tro mig.

Januari är nog den mest innehållsfattiga månaden på hela året. Fattigt, mörkt och kallt.

Men jag var inte fattigare än att jag råkade slinka in på rean i min favoritbutik här i byn igår. Fick med mig en väldigt enkel och fin tunika som kommer fungera till iaf tre olika tillfällen framöver. Den gillades av alla i familjen vilket är högst ovanligt.
Den nya tunikan krävde en klänning under och jag visste att en sån redan fanns hemma så jag började leta. Och leta.

Det slutade med två Ikea säckar till klädinsamling, en soppåse till släng och en väldigt organiserad garderob. Och visst fanns klänningen där i röran.

Nu börjar snart min arbetsvecka. Har varit duktig på morgonen och startat alla mina maskiner. Ska dra ett varv med dammsugaren också sen ska jag lämna plasma.
Ha en fin dag alla, underställ rekommenderas, kvicksilvret utanför visar -18 grader.

Läskigt, eller hur?


Bortskämd

Idag hade mannen, den bästa, lagat värsta middagen till oss alla lagom till jag kom från jobbet.
Rödvinssås från grunden, älgbiff, råstekt potatis. Och efterrätt. Vaniljglass med hemgjord kolasås.

Jag som sent igår fick reda på att jag behövde göra ett skiftbyte idag och inte hade ork att göra matlåda imorse 5.30 och därför bara tog en knäckemacka till lunch, uppskattade tilltaget väldigt mycket vill jag lova. Det var såååå gott!

Imorgon är det upp och hoppa igen. Inte en enda sovmorgon den här veckan. Lediga dagar går jag ju upp med Liten. Nästa helg.... Då jädrar ska ingen klocka få ringa!


Morfar

Idag dök den där minnesbilden av morfar upp i huvudet igen. Det är en och samma som poppar upp lite då och då när jag går hemma i all sinnesro.

Det utspelar sig där mormor och morfar hade sommarstuga. I minnesbilden är jag på gräsmattan på framsidan och tittar neråt grusvägen mot tjärnet. Sommarkvällen är varm, jag har kjol och linne, barfota. Jag är kanske 8 år.

Där går morfar, med sina stora stövlar, fiskarhatt och nötta arbetsbyxor. Spöt i ena handen och en alldeles speciell gammal hink som jag tror var blekt grön. Den är det i alla fall i minnesbilden. Det var en sån där riktigt gammal hink, inte så där gräll i färgen som hinkar är nu utan nästan som urblekt. Man kunde se igenom från utsidan om något låg i. Av någon anledning är minnet av hinken också viktigt.

Jag har ingen aning längre om hur solens upp och nergångar befann sig i omgivningarna vid stugan.
Men i minnet är morfar i motljus. Jag kan inte säkert säga om han är på väg ner till tjärnet för kvällsfiske eller på väg tillbaka till stugan.

Men han går med lugna, trygga steg. Och jag vet att han är lycklig. Ibland tror jag att han är här när den där bilden dyker upp. För att berätta för mig att det är där han befinner sig nu. På tjärnet. I den gamla trä-ekan. Ror drag och drar upp den en gäddan efter den andra.
Det är ett fint minne och en fin tanke, jag har det nära hjärtat.

Ledig fredag

Helgjobb väntar men idag är det ledigt. Plockar och rotar runt i min egen takt. Har fortfarande pyjamasbyxor på mig! Fördelen med att bo så här är att jag varit ute med soppåsen i denna utstyrsel - men ingen såg mig.
 
Igår kväll drack jag champagne i pyjamasbyxor. Blev blixtinkallad till grannen för att skåla att en artikel blivit antagen till publicering och då fanns ingen tid till byte. Så nu har jag testat det och vet ni? Skumpa är lika gott pyjamas som i klänning.
 
Nu ska jag väl ta ett sista ryck med dammsugaren, hänga en tvätt och snygga till mig lite. Det är ju ändå fredag!

Veckan går

Jobbat lite, svurit över en sotare som inte kom = iskallt hus helt i onödan, dammsugat, vägrat laga varm mat, satt datum för rök-stopp (sant, 4/2 ska jag sluta), ser att det är tre arbetspass kvar den här veckan, tittar i plånboken och undrar varför alla pengar är borta redan (hatar januari) samt planerar att lägga mig tidigt.

Det var nog allt.

20 år tillsammans

För 20 år sedan var det vinande snöstorm ute och jag, som minsann ville vara en fin flicka, tvingade dig att köra hem mig efter första träffen. Så onödigt.
 
Där allt började bor vi idag. Känns som det gått fort men har det det? Vi har ju gjort så mycket när jag väl tänker efter.
 
Blivit vuxna tillsammans. Många som blivit tillsammans i unga år växter ifrån varandra men vi växte upp - ihop. Vi flyttade hemifrån till samma lya på en gång och det var bra tänkt för en bostad hade ju ändå stått tom. Vi kämpade på, byggde ett hem, åt nudlar och gick på krogar.
 
Så köpte vi hus, slogs mot höga räntor, lärde oss ansvar.
 
Vi har fått blått plus på graviditetstest, inte en, inte två utan tre gånger har de där glädjade plussen resulterat i en vacker dotter. Vi har sett barnen ta sina första steg och den förstfödda är snart på väg ur boet. Vi klarade det. Vaknätter, vattkoppor och föräldramöten. Vi har också fått glädjen av dem på det sätt som bara ens egna barn kan skänka skratt och innerlig kärlek.
 
Det har inte alltid varit enkelt. Ibland har livet gett oss törnar, ibland har vi tagit varandra för givna och försummat den andre. Men vi har kämpat och hittat vår gemensamma väg genom allt. Det beundrar jag oss för. Det är enklare att kasta in handuken än att plocka upp den igen.
 
Vi har tillåtit varandra att vara oss själva, så även om vi gått tillsammans, har vi gått varsin väg. Sida vid sida som egna individer men mot samma mål. En livslång kärlek, en stabil grund åt våra barn.
 
Du är min bästa vän, min älskare och livskamrat. Det är du som alltid först får veta, vad det än kan vara. Du är far till våra barn och jag är så glad att det är just du som är det. Jag ångrar inte en dag av våra år tillsammans. Du är min ryggrad och min bättre halva.
 
Vi är båda starka men jag kan känna mig trygg, om jag någon gång tappar greppet och faller - då tar du emot mig och jag älskar dig för det.
 

Liten stund av lycka

Det händer inte ofta men just precis nu har jag ingen smutstvätt. Ingen!

Lyckan är ju kortvarig, redan ikväll kommer ju dagens underkläder, jympakläder mm att dimpa ner. Men nu är korgarna tomma och det ska jag glädja mig åt någon timme.


Ljusare tider

Min man läser jakt-tidningar. Det ligger alltid en och dräller i badrummet för det är där inne han läser dom. Varför man läser i ett badrum har alltid överstigit mitt förstånd men vill han det så är det inget jag ska lägga mig i.
 
Jag har inget intresse alls för de där tidningarna. Det är något politiskt repotage, något med hur man tränar med sin hund, något vapen som hyllas, en fantastisk berättelse om den perfekta jaktturen - varje gång.
 
Men det är en sida som jag aktivt letar upp och lusläser. Särskilt nu, den här årstiden. Solens upp och ner gångar den kommande månaden.
 
1/1   solen upp 9.06 och ner 15.14
31/1 solen upp 8.21 och ner 16.19
(Tider för Karlstad)
 
Det är ju svårt att se de där minuterna själv dag för dag men i den där tablellen redovisas var tredje dag. Och varje kolumn visar att vi fått några extra minuter. (Den är mer deprimerande på hösten för visst, då går ju minuterna mot mörker allt tidigare).
 
Det glädjer mig att vi får drygt en och en halv timme mer ljus i slutet av den här månaden. Kommer slippa köra från fritids med helljus tex.
Och jag som har läst den där sidan under flera år vet att de där upp och nergångarna kommer accelerera ända fram till midsommar. Med mer ljus. Det är nu det går som trögast. Men det HAR vänt. Det är det som är det viktigaste. För mig som inte älskar den här årstiden.
 

Öppet hus

Vi besökte Julias skola igår, dit hon längtar, dit alla ansträngningar görs för att få komma till.
 
Jag lovade mig själv att mina barn ska få gå sina egna vägar och så länge det är hyggligt förnuftiga beslut de tar ska jag inte lägga mig i.
Det gör förstås att jag blir extra glad och varm i hjärtat när hon valt en sån här skola! Hon har grundligt gjort sin efterforskning, gjort prao, provsovit över, pratat med äldre elever och därefter tagit beslutet. Hon vill bo på internatet och det har ju varit ett litet moln av oro, förstås.
 
Men vilket ställe! Ojojoj. Efter bara någon timme där kändes hela atmosfären i mig varm och trygg. Alla de vuxna som var där ingav ett stort förtroende och lugn.
De var noga med att de hade tät kontakt med föräldrar, organiserad läxhjälp och om någon var berusad blev de kort och gott utslängda från internatet.
Och en rolig detalj, innan de är arton år ska de ha påskrift från vårdnadshavare innan de får ha övernattningsgäst av motsatt kön på rummet.
Kommer således kunna kontroller väldigt mycket hemifrån, hahaha!
 
Skämt åt sido.
Det här kommer bli så bra.  Och skolan ligger inte längre bort än att vi snabbt kan ta oss dit om det verkligen händer något, hon ska inte ner till Lund eller liknande.
 
Nu ska vi bara hjälpa henne överleva den långa väntan till augusti när det drar igång. För jag tror hennes längtan och väntan är stor.

Ont i hjärtat

En fin människa har lämnat jorden idag. Jag vet att hon är bland änglar.
Det gick alldeles för fort. En fantastisk dotter och två barnbarn, som hon absolut borde fått se växa, upp finns i mina tankar.

Det är inte rätt. Dödlig sjukdom som rycker bort i förtid borde inte finnas.
En sprudlande kvinna, med skrattet i halsen jämt, stark och modig som gjorde det hon ville, bröts ner av elaka celler på dryga tre månader.
Hon fick inte ens bli pensionär.

Det är inte rätt. Inte nånstans. Det är bara fel.

Om jag kan ska jag gå på begravningen. En gång var hon en nära släkting men med en skilsmässa och att jag själv blev stor gjorde att vi sällan sågs. Men om jag kan vill jag gå. Hon var min förebild i mycket när jag var ung.

Det är inte rätt.

Pyssel

Jag var bättre förr, idag fick Lovis för första fången en hemgjord Play-Doh deg. Till Julia och Linn gjorde jag en ny varje månad när de var små. Men bättre sent än aldrig!
Så här har det skapats i sjukstugan. Gjorde lite trolldeg när jag ändå var igång så nu får Barbie lite påfyllning i köket.


Lite ynklig

Inte alls piggelin idag. Inte blivit synbart bättre under dagen heller så vi får ta en dag till här hemma.
Hon undrar varför halstabletterna hon fick köpa i affären inte gjorde henne frisk på en gång. Tja, för att de är gjorda som tröst mer än bot?


Förkylning

Liten är hemma idag. Jag steg upp i vanlig ordning men innan jag hade börjat sminka mig tog jag beslutet att vara hemma med henne. Igår trodde hon att hon skulle orka vara i skolan några timmar och M skulle då hämta henne så hon slapp fritids. Han hade en del han var tvungen att göra under förmiddagen.
Den halvtimmen jag var uppe i morse hörde jag henne vara uppe två gånger, snytning och hostningar.
Tassade in till henne och hon lät inte rolig, ont i örat också. Så jag ringde jobbet, klädde av mig och tog Liten med till min säng. Hon sov till 9.15, högst ovanligt.

Nu ska vi fara iväg och handla, kylskåpet gapar tomt. Hade ju inte planerat för att någon skulle äta lunch här hemma idag utan tänkt handla på väg hem från jobbet.
Ser det från den ljusa sidan, nu kan vi handla i lugn och ro istället för snabbhandlingarna som jag gör efter jobbet för att hinna till fritids i tid.

Dagens...

Dagens skräll: Lovis gick med ett leende på läpparna ut genom dörren imorse trots att hon var väldigt snorig - jag hade en tanke om att hon skulle vara hemma idag. Det kallas längtan tror jag, det där med att trotsa lite sjukdom för att äntligen få träffa alla vänner igen.

Dagens aj: Min läpp är narig, sprucken och svullen. Ser ut som jag lagt en filler i överläppen (skulle aldrig hända) och det gör ont som bara den fast jag smöjer och smörjer.

Dagens well done: Dammsugat hela huset och tömt tonåringarnas rum på alla kläder på golvet samt tvättat det. Vika får de göra själva. En stoooor tvätthög kommer vänta dom imorgon.

Dagens väder: Grått, disigt och inte det minsta inbjudande. Har bara varit upp med skräp till uthuset, i övrigt hållt mig inomhus.

Dagens stora frustation: Bytt glödlampor i J´s taklampa som varit irriterande svart i ca en veckas tid. Omaket visade sig vara onödigt, troligen stömbrytaren (dimmern) som har sagt upp sig.
Typiskt att mannen i huset alltid ska få de bekväma arbetsställningarna när jag fick stå i Julias säng och drabbas av damm och elände och byta lampor i en takplafond, medan han kan stå bekvämt på golvet och byta strömbrytare när han kommer hem.

Dagens överraskning: Blommorna som jag av misstag vattnade med läsk häromdagen har överlevt.


Soff-häng

Vilken helg! Fredag och lördag bra arbetspass. Tråkiga privata nyheter på lördagen.
Gårdagens arbetspass ett mirakel att alla överlevde. Åt på fyra minuter. Medan maten stod i micron hann jag svara på en ringning.

Idag mer kontroll men ett evigt spring. In och ut genom dörrar som i en fars.
Sög också upp den största slemklump jag någonsin sett ur en strupe. Eller, jag "höll den" med sugen när en rådig medarbetare drog upp den med händerna. Hade jag inte varit så imponerad av storleken och insett att vi där och då räddade ett liv hade jag kräkts. Det hände dock före lunch, annars kunde det kanske hänt oavsett.

Har blivit utskälld, kallad ängel, tjuv, effektiv och kompetent. Omdömena ligger i betraktarens öga.

Ja, mitt jobb är omväxlande, går inte att säga annat.


Bort med nissarna!

Har plockat bort massa jul nu på morgonen. Varenda tomte är väck och nerpackad i mina fina plaslådor.
Jag är nog mer nöjd med min förvaring än själva sysslan, trodde aldrig att det skulle bli sån ordning på mig!

Nu är det bara adventsstakar som står kvar och slingorna utomhus och de där ute får nog lysa januari ut iaf, det är ju så förbaskat mörkt här ute på landet.

I övrigt väntar jobb-kväll, Lovis är inte riktigt frisk, jag är småtät i näsan, så jag ber en stilla bön att det inte ska bli värre.

Lerendrejare?

Fick nyss ett konstigt samtal. Utrikiska siffror.
 
En kvinna med extrem dålig engelska uppmanade mig att sätta på datorn för att jag hade fel på den och hon skulle vägleda mig att fixa den.
- Eh, nej, jag har inget fel på den, tänker jag inte alls göra!
- Jo, det är fel på din dator, du vet inte om det, jag ska hjälpa dig!
 
Ja, säkert. Sno alla våra uppgifter och plantera något supervirus eller nåt.
 
Läskigt!
 

Jobb-dax

Ringar avplockade, naglar avfärgade och nerslipade, stödstrumpor pådragna.
Ikväll är det tillbaka till verkligheten!

Eller en annan verklighet. Är lite less på att vara hemma nu, tänka ut både lunch och middag vareviga dag och slava runt med disk, tvätt och städ. Känner mig som en hushållerska.

Men idag är det dax att ta på sig yrkesrollen och få träffa arbetskamraterna igen. Saknar dom och det är ju inte så konsigt egentligen, vanligtvis umgås men ju nästan mer med dom än med sin egen familj.

Och Lovis ska till fritids - inget hon jublar över men jag hoppas innerligt att någon kompis finns på plats så hon får en rolig eftermiddag.

Sista dagen

Känns faktiskt bra, lovet har varit långt men på något sätt ändå gått fort.
Att vi sen har en massa roligt inplanerat framöver gör det ännu lättare att gå till jobbet, det är ju inte så att jag ska jobba ända till semestern i ett svep. Nej då, vi ska en helg till göteborg, en kortvecka i fjällen och så till London.

När vi är hemma från London kommer det vara vår (hoppas jag innerligt, då är vi en bit in i april) och det är dax att sätta igång ute. Hoppas vi har råd och ork till de projekt som ligger i pipeline.
Bygga in balkongen, måla uthus, gräva och grusa en ny innergård. Stora projekt. Inget som görs på en eftermiddag direkt....

Önskar också att vi kunde stenlägga färdigt framsidan, den har varit provisorisk i nästan tio år. När blir en lösning permanent? Är rädd att det är på väg att bli så.

Men idag är vi lediga, vad vi ska göra är ännu inte planlagt. Det dyker nog upp en idé framöver =)

Långledig

Det är en märklig morgon. Martin har åkt till jobbet men jag är fortfarande ledig.

På jobbet verkar det vara fullt kaos, SMS:en haglar in att det behövs folk men jag har inte kunna hjälpa till. Försäkringskassan uppskattar inte att man jobbar på föräldraledigheten (går säkert att ändra i efterhand men jag har bråkat nog med de där människorna) och idag har vi inget fritids.
Tröstar mig med att jag kommer tillbaka till jobbet på fredag, utvilad, på gott humör och kanske kan sprida lite ny energi omkring mig. Snart är helgerna över, tack och lov. I år har de inte alls varit bra för sjukvården.

Idag vill Lovis leka med en kompis så det ska jag försöka arrangera mellan kaffekopparna. Min lekmaskin till dotter älskar lov men det är svårt att få fatt på kompisar just storhelger, många åker bort lite hit och dit.
Hoppas vi lyckas idag.

RSS 2.0