Learning by doing


Vattnet stod för en liten stund sedan fem centimeter högt i vår källare.
Sist vi fick stopp i det avloppet ( ca 6 år sedan medan jag pluggade) hade vi gott och väl 50 cm, med bajsvatten!!

Är glad att det inte hunnit gå så långt idag......

Då, bet Martin ihop, tog på stövlar och öste, öste och öste. Det luktade inte hallontårta, det kan jag försäkra.
Sedan eldade han upp en stor del av de grejer som stått där inne (vi har det som förråd), skurade med all Ajax som fanns i kommunen, ringde högtrycks-killen som kom och spolade rent i själva avloppet. Klart.
Lid och glöm liksom.

En kompis (som jobbat på sanerings företag),såg oförstående på Martin när han efter en tid berättade vad som hänt.

- Öste du själv, för hand? Skurade du själv?! Varför i hela friden ringde du inte en saneringsfirma?

- De tar ju hutlöst betalt!!! (jag hade "lön" från CSN, så vi var inte rika då heller).

- Ja, men självrisken är typ 1500 spänn........ (Hade varit värt det!)
 
Här är den, räddningen, en högtrycksbil!!

Idag konstaterade vi vattnet och lyfte telefonen. Man blir klokare med åren, helt klart!



Men ser likaväl ut som en idiot! Var så där kul att ta reda på det sista....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0