Idag får K sin B. Och vi är bjudna till både kyrka och kalas, vilket känns som en stor ära.

Jag kommer gråta (blir alltid sentimental på bröllop) och sen blir det kalas hela natten lång.

Nu hoppas jag på bra väder så inte brudparet blir blöta, och att allt går som de tänkt sig denna dag. Bruden har onekligen varit lite nervös sista tiden, jag tar mig frihelen och länkar till hennes blogg så får ni läsa själva:

Pirrig brud

Hoho, det pirrar lite i min mage med! Har ju hyss att utföra.....

Men jag är trött idag. Fast jag inte gjort ett dugg som kan kallas nyttigt/nytta.

Jo, en liten promenad och lite allmän matlagning. I övrigt har jag mest spanat på en genomgrå himmel och letat efter öppningar, med sol. Helt resultatslöst givetvis. Inte en glimt på hela dagen.

Just nu är ljudvolymen hyggligt hög här hemma. Martin ska ställa in någon EQ, och det ska ju testas högt (påstår han, jag är nästintill tondöv så jag har då ingen aning).

Lovis är nära på galen för hon försöker se en film i rummet intill. Dom är nog snart rejält ovänner tror jag!

Medan olika ljud, (arga barn och rejäl dansmusik), susar runt mig ka jag återgå till mitt stirrande mot himlen, och njuta av en mild whiskey som min man nyss gav mig. Det är riktigt gott emellanåt.

Regn, regn, regn.

Nu är det lite mycket nederbörd för att falla mig i smaken, det är helt sant det. Visserligen inte snö men regn kommer ganska tätt efter snö i "Vad Maria inte alls gillar"-listan.

Men imorgon, oavsett regn, ska vi på bröllop. Det ska bli riktigt roligt! Så det blir till att bita ihop idag. Kanske hinner med sånt där som att raka benn, ta ett bad, måla naglarna. 

Sådana där sysslor som de flesta kvinnor tycker om att göra men som jag själv oftast glömmer. Jag har en ytterst klen hyla i badrummet för piffning och en minimal sminkväska.

Jag är inte lagd åt det hållet att piffa mig. Mascaran är min bästa vän men sen är det lite si och så med resten. Underlags-krämer, dyra ansiktstvålar osv finns inte här.
Jag tvättar ansiktet med samma tvål som jag har till fötterna (flytande, jag gnuggar inte fotsvettig tvål i ansiktet, det finns gränser även hos mig), och smörjer mej ibland, då med en babykräm. Doftfri.

Om man ska tro hudterapeuterna kommer jag strax rasa ihop. Men jag orkar inte förändra ändå så jag får väl sitta skrynklig som ett russin på min 45-års dag. Spelar roll?

Regnet har öst ner hela dagen, helt otroligt. Inte lite som kommer!

Vi hade tur och fick in Lovis till en kompis, sen for Martin och jag och storhandlade mat tillsammans, ta mig tusan för första gången på fem år.
Var riktigt härligt att gå där bland hyllorna med mjölk och grönsaker och kunna tänka samtidigt, jag har enkla nöjen sedan barnen kom.
(Nu är det påfyllt i förråden så vi säkert klarar oss ett par dagar.... Det går åt en hel del mat när det ska ätas frukost, lunch och middag här hemma varje dag, jag ska värdera skolmaten högre i fortsättningen).

Vi tog med Lovis kompis hem sedan så hon har lekt heeeela dagen, inte en minuts rastlöshet i regnovädret som dränker oss långsamt.

Nu är det kvällsmys. Julia och en kompis ska tälta inne på logen, Julias nya tält är vattentätt till 1000 mm men det kan det ju lätt komma på en natt verkar det som... Jag avundas dem nästan, tror det är urmysigt att tälta på höloftet. Kanske ska haka på?

Nä, jag ska tända lite mysljus. Ta en smutt med vin. För hur det än är så är det riktig semester sådana här regndagar. Inga krav på badstränder, grillkvällar, trädgårdspyssel eller stortvätt. Det är helt ok att bara vara en stund, mitt i livet.

Fint igår, spöregn idag. Happ. Inte något jag kan göra något år, mer än att misströsta att lite dynor har legat ute. Samt att ett nytvättat hästtäcke som var torrt igår fortfarande hänger ute, men det är ingalunda torrt nu....

Dagen idag ligger oplanerad. Härlig känsla.

Min sista semestervecka tickar på, i all hast. men idag hände massa bra:

Fika med vänner och bortlämnande av två stora för att repetera inför den riktiga barnvaktsittningen. (Blev glad när de två gossarna högst välmående kom hit efteråt, fast jag trodde egentligen inget annat heller).

Vi är nästan helt klar med uterummet, med målning och allt! Tjoho, gillar när projekt blir klara. En vindskiva återstår, ligger färdigsågad i garaget, målning i morgon.

Och så det häftigaste av allt: Jag tog mig runt Säby på 34 minuter (5 km)! Jag, som alltid promenerar (har de senaste 20 åren endast sprungit om barn varit i fara eller om det gällt liv på jobbet), har under milt tryck från maken provat att jogga. Så smått. Och vi pratar jogg, inte löpning, inte alls.

Idag bad jag Martin jaga mig. Han startade fyra minuter efter mig och kom faktiskt inte ikapp förrän sista mördarbacken! (Och jag går upp i alla backar och springer i nedförslutarna än, däremellan går jag duktigt fort)

Vi var totalt slut när vi kom hem, jag tryckte till min gamla tid med fyra minuter, Martin med två. Martin tror att vi kommer jogga sida  vid sida om några veckor, vilket jag är väldigt skeptisk till. Jag menar, JAG?!  Jogga fem kilometer på 30 minuter?

Hahaha! Han är så söt....

Martin har dragit till hamnen. Kvällsmacka. Av olika skäl kör han ikväll, hahaha! Stackarn är inte helt i form än efter svensexan, sånt är kul (skadeglad fru har han, jajjamensan).

Här har jag huset fullt av tjejer, unga sådana. Kan säga att fnitternivån vid maten var såpass hög att de stundtals lämnade bordet för att spotta maten över räcket då det inte gick att skratta/fnisa så mycket med mat/dricka i munnen. Jag säger då det....
Men det är ju bra att de har trevligt!

Snart ska de dra till skogs med tält och hela kittet. Då ska Lovis i säng och jag ska i ensamt majestät basa i soffan över fjärrkontrollens alla funktioner (jag kan kanalbyte och volym, men jag är nöjd med det).

Det är nu, eller sen då, vid tv´n, det är svårt, så svårt, att leva ett liv utan godis.....



Nappen där, sån där syrlig, är en favorit. Och hallonbåten. Jag tror minsann det ligger en Ferrari-bil där under också...
Jag börjar bli sjuk nu så jag slår igen bloggen för idag.

Nu har det varit dåligt väder lite för länge tycker jag.

Har svårigheter att aktivera särskilt barnen när det är så här.

Är så där kul ihop med Lovis.

Efter att ha rantat runt i tusen affärer för att hitta en skarf till mig och slips till Martin kom turen till Lovis. Hon ville ha linnen.

Hon misskötte sig så katastofalt att jag mer eller mindre släpade ut henne ur affären till slut. Väl ute storgrät barnet för att hon inte fick den där paljettbeströdda väskan. Eh? Var väl linnen hon pratat om i flera dagar, eller????? De struntade hon blankt i tydligen (för de fick hon inte heller, linnen alltså).

Sen, när de sårade hulkningarna upphört bad hon om en glass. NEJ!

Ibland är det så jobbigt att vara mamma. (Säkert svårt att vara barn oxå men jag relaterar lättast till mig själv). Just nu bråkar vi om hur man äter en smörgås. Jag anser att man sitter upp, använder händerna och i viss mån låter maten tysta munnen.
Lovis tycker i princip tvärs emot alla de ovanstående punkterna.

Sista semesterveckan. Känns rätt okey, faktiskt. Sex veckors semester är rätt lagom.

Mulet och regningt ute. Ska fika lite och handla lite till lördagens fest, beöver en skarf/sjal el dyl att ha över axlarna om det är skruttväder (vilket jag innerligt hoppas att det inte är!).

Tja, finns inte mer att säga for the moment.

Nu är jag i min rosa kjol från Mexx som jag bara älskar!

Jag gjorde det! Jag har gått ner alla de där tråkkilona som stod mellan mig och kjolen. Yes!

Har något kilo kvar som ska bort innan jag är riktigt Fit(tig), men nu har jag inte bråttom, det får ta den tid det tar.

Ska bli spännande att komma till jobbet för en vägning, har ingen aning om vad den kommer visa men det är säkert 6-7 kilo ner!

Jag vet inte hur det gått till men jag känner mig nästan bakfull.

Var och hämtade en stycke överförfiskad äkta hälft inatt, inte särskilt sent (men borde ha hämtat honom tidigare ändå tror jag, hahaha).

Känner mig trött och har en lätt huvudvärk. Mosig. Börjar tro att ångorna i sovrummet berusat även mig. (För jodå, såpass i ordning var han att han fick sova där).

Nåja, det rätar nog ut sig efter några muggar kaffe, lite kalasfix och Land och rike runt-leken för att samla ihop alla barn som har en förmåga att sprida ut sig i obygden.

(Skrevs i morse, sändes aldrig, vad är det för fel på blogg.se nu???)

På tredje försöket lyckades det bli något som iaf påminner om en tårta i form. Om jag skarvar rejält med grädde imorgon då.... Och öser ett berg med jordgubbar över, då ser nog ingen hur sned den är.

Den där satans tårtan tog mig nästan hela kvällen, jag som skulle ligga i soffan med en god bok! Grrrr.

Sist jag bakade var jag lite yr av vin, kanske ska man ständigt vara lite halvfull för att klara av saker och ting? Men det känns ju inte bra det heller. Eller? Martin kanske kan ta en taxi hem....

Nå, nu ska jag umgås med hundraårige Allan ett slag. Kul farbror som åker runt med en stulen resväska efter att han rymt från sitt födelsedagskalas.

(Skrevs igår, gick tydligen inte iväg)

Jag vet inte hur det blev så här men plötsligt blev jag själv här hemma, hela dan!

Ska pyssla med allehanda ting, fixa i trädgården, fixa lite inne, baka för Linns kalas imorgon och kanske läsa en bok också.

Kan inte ta något litet glas vin här i ensamheten, inatt ska Martin hämtas efter svensexa som han är i väg på nu.

Tja, vi får väl se om han klarar svensexor bättre än jag klarar möhippor. Fast de fuskar lite - ska inte utsättas för Badtunnetestet, det har ju fällt några genom åren, (fast inte lärde jag mig något på det).

..men här hemma finns ett stort kök (och en tv) som onekligen är det jag saknar mest under husvagns-tripperna. Att laga mat till 5 (igår 12) personer med en arbetsyta stort som ett schackbräde kräver sin man/kvinna. Varje litet sketet delmoment i matlagningen måste planeras från start.
Däremot älskar jag gasolspisen. Det är super att laga mat på gasol.

Nu är vi hemma, tvättmaskinen snurrar som besatt. Ikväll blir det en vit kväll framför en förhoppningsvis bra film De utvalda (kanal 1 kl 21.00)

Inatt går The lost boys, måste komma ihåg att dra igång hårddisken. Kan ju hända att jag får en regning dag på semestern och ska i så fall se lite nostalig med de stora tjejerna.

Våra vänner gjorde Favorit i repris och kom, helt överraskande ner till oss i går eftermiddag, (det gjorde de i fjol oxå).

Plötsligt försvann alla tråkighets-känslor. Barn sprang runt, en liten gjorde allt för att rymma med Lovis lilla dockvagn, det badades, grillades, restes tält och dracks vin. Allt i en salig röra, hur härligt som helst.

Nu har jag dragit mig undan för att vakna till. Baslägret ska brytas upp, husvagnen ska lirkas ut på något vis, vi förstår inte hur. Det behövs kaffe i systemet för att lista ut det. Påtår.

Vädret är hyfsat, tidvis.

Men det är oklart hur det blir framöver. Hem imorgon? Hem på Tisdag? Det är alternativen. Hmmmm.

På förmiddagen shopping på stora outlet´en i Tanumstrand. Fyndade där ett par jeans för en hundring (tack LCHF för viktminskningen!) och en skolväska till Julia (Converse, halva priset, tack för det barnbidraget!)

Sen en lång lunch på stranden, med bad för en del av familjen (alla utom jag), sol och bokläsning (bara jag det senare).

Efter detta avnjöt vi sveriges godaste pizza på Berits i Fjällbacka. Barnen tog sedan glass, Martin en kall och jag en kaffe på bryggan.
Helt magiskt. Vindstilla, blankt hav och barn som inte gjorde allt för att ramla i plurret. Lovis var ganska upprörd en stund att det inte fans räcke på bryggan. Det är ju farligt att ha det på detta viset!
Att bryggor är till för båtar i första hand och människor i andra tog hon ingalunda någon hänsyn till.

På hemvägen repade jag fälgarna på bilen mot en stenkant.
Tittade lite på Martin och kontrollerade om symtom på hjärnblödning eller hjärtinfarkt skulle uppstå men han tog det bra, särskilt som jag repade båda fälgarna på höger sida.... Själv bryr jag mig inte ett dyft om plåt (aluminium).

Väl hemma på campingen hade vi premiär med vår nyinköpta volleyboll på den nya banan här på campingen, ruggigt roligt med alla våra egna och ett gäng andras ungar. Blir ändå lite fundersam på vart alla andra vuxna befinner sig.

Nu först är Liten på väg i säng. De stora kvällsbadar. Livet är bra härligt!

Krabbmete - Familjen Johansson imponerade stort med flest krabbor i hinken. En man som troligen var på sitt första västkustbesök, (kanske utomhus för första gången?) frågade Lovis om hon hade kräftor i hinken.

Lovis tittade på honom med allvarlig blick. Länge.

- Nej...Det här är krabbor, sa hon sedan som en lite kärring.

- Åh, jaha, sa mannen, såg lite skämmig ut och försvann ganska snabbt från bryggan.

Efter en lunch på hemmaplan styrde vi kosan till Smögen. Jag hejade på mest, har faktiskt aldrig varit där, trots att det ligger trettio minuter bort (från vår camping).

Blev besviken på själva platsen. Bratzen´s stora tillhåll, "Visa dina pengar eller försvinn"- attityd. Däremot gick shoppingen lysande!
Ny duk till köket, nya ljuslyktor tilll altanen på framsidan, en söt skylt samt en ny tunika! Stolt och nöjd med mina REA fynd anlände vi till vårt lilla camp.

Nu har vi ätit, stora barn är på bergen med nyfunna vänner, Lovis har korkat och sitter i vagnen och ser film. Vi jättestora dricker lite vin och andas ut.....

Linn hoppar i  solnedgången



På väg upp....



Tidvatten...




Martin grillar kvällsmaten på berget.

Alla bilder utom klätterbilden är tagna av Julia, Linn knäppte bilden på Julia. Dom tar bra bilder tycker jag, mycket bra bilder.

Vi har sett en underbar liten flickas idag, Ylva. Så fin, så perfekt i varje liten del. Naglarna, fötterna, öronen..... Och doften! Även Lovis kommenterade den:

-Åh, hon luktar underbart, som en bebis!!





Jag är så glad att hon finns, syns va??!!

Vi skiter i krabb-mete och strapatser på regnhala klippor.

Vi åker och tittar på bebis istället - JA!

Ja, nu är vi verkligen här, som vi har längtat!

Jag som är van total tystnad hemma, har gått upp tidigt, tack vare morgonpigga grannar och sopbil. Vår husvagn är mysig, men den är inte särskilt ljudisolerad.

Det är inte bikini eller badväder idag, så mycket kan jag konstatera. Det får bli krabbmete. En hel dags krabbmete, då kan jag det nog sen.

Imorgon ska det bli dåligt väder igen. Vi hade ingen timing alls verkar det som. Kanske måste turista runt här på kusten? Se oss omkring lite.

Jag har ljugit i de ofentliga rum som är FB och blogg. Vi har inte fart till västkusten (än) utan jag är kvar här hemma. Allt var en skenmanöver för att lura en blivande brud inför hennes möhippa, och det gick ju fint!

Jag mår som jag förtjänar idag, har ett nytt skrapsår på knät som jag inte har en aning om när jag fick men hade diskad termos och matlåda med hem. Således inte fossilhjärna hela dagen igår.... Bara kvällen. Fick göra snabb sorti hem vid elva.

Hoppas de andra röjde på några timmar till!

Nu blir det mängder med kaffe, sen en dag i bilen. Kul. Men jag hade ju kul igår så det räcker för en lång tid framöver!

Åh, ljuvliga solsken!

Idag ska det packas, handlas (ICA och systembolag), paniktvätt pågår, det ska röjas här hemma och sen ska det bära iväg. Till västkusten, äntligen!

Om några timmar går Martin på semester och vi ska inte spilla en minut till här hemma.

Eftersom många tycker att jag ska strunta i att skriva när jag lämnar hemmet pga inbrotts-risk kan jag meddela att två bostadslösa svärföräldrar kommer bo här, och om någon undrar något mer kan jag säga:

- Ja, svärfar har rätt att skjuta med vapen!

Dax att sluta hänga vid datorn således. Har lite att göra - lindrigt uttryckt.

Ps.
Idag kommer Linn hem, hon har varit borta sedan i måndags och jag saknar henne!

Det är egentligen inte så mycket frågan om vad jag vill eller inte, det är så att det jag inte vill - måste jag göra, och det jag vill göra kan jag inte.

Inte vill- högen består i div. tvätt och städ men jag har verkligen ingen lust. Inte alls. Varför försvinner inte de där tråkgrejejrna på semestern? Vi är ute mer eller mindre konstant, men ändå blir det rörigt inne, fattar inte.

Det jag vill är:  åka till västkusten - NU! Jag vill sola, bada i saltvatten, äta räkor på klipporna och:
Åka över till min vän och lukta på bebisen.

*Suck*

Känner mig som en småunge, det där "En annan dag ska vi göra det" måste vara otroligt frustrande för barn att höra!

Inga barn uppe än. Nej, inte ens Lovis.

Själv har jag sovit som en medvetslös inatt, uppenbarligen. Har inte märkt att natten bjudit på oväder. Martin hade vid något tillfälle tagit bort myggfönstret, vilket inte går att göra ljudlöst och jag märkte ingenting.

Hittade två stora barn i sängarna i morse också - de for på tältning igår kväll och jag har inte hört de hemvändande heller.

Nu ösregnar det ute, vilket känns riktigt skönt. Luften som kommer in genom altandörren är frisk och klar, temperaturen rent av behaglig.

Måste bara hitta någon som vill leka inomhus med oss idag, kan bli lite rastlöst.

Sista arbetsveckan för Martin denna veckan. Fjärde och sista veckan för mig själv med alla barnen. Ska bli skönt att få två veckor tillsammans innan jag återgår till arbetet.

Idag kommer det förhoppningsvis lite besked om den där bebisen som trivs så bra i min kompis mage så den aldrig vill visa sig för oss andra. Men snart behöver även den komma fram!

Börjar även planera för kustensemestern. Västkusten (Bästkusten). Hoppas kunna stuva in man och barn i bilen på fredag eftermiddag och susa ner (i 80 km i timmen, husvagn bakom!).

Snart alltså. Allt kommer hända snart, idag händer nog ingenting, (förutom för Linn som ska fara iväg till en kompis i dennes sommarstuga - där kan vi prata om längtan!)

I morse fick Martin frukost på sängen. Inte av mig men utav Klara (katten).

Jag var redan uppe och hade ställt upp alla dörrar och märkte aldrig att katta smet förbi med en liten sork i munnen och upp till Martin.

"Småpratande" och kurrande hade hon glatt satt sig bredvid Martins säng. Trevligt uppvaknande, om han hade varit katt.
Det är då det gäller att förstå att de gör detta av kärlek till husfolket. Kanske tycker hon att Martin fångar för få sorkar, att han inte kan själv?

Det ser lite märkligt ut men blir väl bra i slutändan. Just nu ser det ut som någon sorts kuliss för tv inspelning - ett hem med ena väggen bara borta!

Detta var hur som helst anledningen till att jag var tvungen att flytta kaprifolen just idag. Martin sätter in sina efterlängtade skjutdörrar!



Ni ser även Lovis på väg in under altanen på skattjakt. Hon hittade minsann en gaffel som hör till lekstugan!

Redan nu börjar Martin fråga ut mig om hur jag ska ha det nedanför/utanför dessa skjutdörrar. Ska jag ha altan? En trappa? Om altan - ska den vara i nivå med nuvarande altan eller ett steg ner? Hur ska det se ut?

Har bett om ett halvårs betänketid, dörrköpet kom en smula plötsligt och jag måste bläddra i tidningar och hitta inspiration.... En triangelformad altan har jag inte, inte rund heller... Måste fundera mera.

Nu har jag flyttat den stora kaprifolen. Jag. Me, myself and I har gjort det.

Den har suttit på samma ställe x antal år och satt därför fast som berget. Men Martin har lärt mig knep: jag hämtade fyrhjulingen och vinchade (stavning? Inte mitt vanliga ordförråd) upp eländet. Girlpower!

Det visade sig att det var den lätta delen i arbetet. Har sedan ett par år tillbaka bestämt vart den skulle sitta (lång startsträcka på det här projektet av oklar anledning) och har förberett med kompostmaterial i evigheter. Riktig mumma jord där nu.

Nu är den nergrävd mellan altanstaket, murad grill och buskar på baksidan. Att ta sig dit var bara det en utmaning. Att få med sig en 15 kg tung och otymplig jordklump ett annat aber mellan/över buskar.

När jag till slut hittade en högst oergonomisk ställning som det ändå gick att gräva i, medan brännässlorna killade mig på armen, så fattade jag ett beslut:

Om jag någon gång kommer på att jag inte vill ha den kvar (tex om den lockar till sig tvestjärtar upp på altanen) ska jag hälla gift på den. För där gräver jag aldrig mer.

Idag får det bli fix i trädgården. Började rensa undan igår men så kom det regn.

Har obegränsad tillgång på ogräs, så jag och Lovis har nog att göra hela dagen.

Sen är det äntligen fredag så Martin blir ledig ett par dagar med oss!

(Och så väntar jag ju väldigt mycket på den där bebisen...!)

Nu har lilla Smulan kommit upp. Jag har suttit här på trappan en lång stund i fullkomlig tystnad.

Eller tystnad är väl fel, jag har hört alla småfåglar hälsa godmorgon och vågorna slår in. En liten plasteka kluckar glatt nere vid sjön.
Två svanar har stilla glidit runt.

Idag måste vi åka hem. Inte för att värdfolket sparkar ut oss, absolut inte, men jag har två stora barn som vill hem. De vill hem till kompisar, TV, vattentoalett och kaklat badrum.
Håhåjaja, dagens ungdom.

Lovis stortrivs här. Öser vatten, plockar smultron och blåbär, badar och leker dagarna i ända.

Och jag har bara varit. Handdiskat utomhus. Ätit alla måltider ute. Läst på en filt i solen.

Ja, det är väl bara att börja packa ihop. *Suck*

Nu sitter vi här ute i skärgården. Dricker lite vin och hör barnen leka runt knutarna.

Just nu tvättar sig mina barn i vänern. Med tvål. Bra för de små damerna att prova på primitivt liv med utedass och icke-dusch. De skrattar som besatta där ute i det blå.

Knpotten börjar komma så snart blir det dax att sätta på sig något mer än lilla solklänningen. De biter som tokiga!

Dax också att få de små kottarna i säng. Så vi kan börja "vuxenpratet", dvs vimsigt, vinfyllt tjejsnack.

F.ö har Martin meddelat hemifrån att han sprungit hela fem kilometarn. Hmmm. Varför skurade han inte köket istället om han nu hade så mycket energi när han blev familjeledig?

Idag far jag och tjejerna på lite semester. Vi har blivit medbjudna till Kristinehamns skärgård och ska tillbringa några lata dagar där ute.

Martin får ta hand om hus och hem (och arbete) under tiden. Jag tror inte han är så ledsen för det, han får lite ledig tid här hemma och det tror jag han mår gott av.

Själv ska jag prata strunt med min vän medan ungarna leker i den långgrunda viken. Kanske kommer vi fnittra som förr då även hennes make jobbar så vi kommer få gott om tjejtid.

Ska bli härligt hur som helst.

I morse ville inte Lovis med mig till samhället för att handla. Hon stannade hemma hos sina systrar.

Det öppnade sig ett ypperligt tillfälle för mycket nödvändig shopping. Det vankas bröllop och eftersom jag är kvinna hade jag ingenting att sätta på mig.

Läste ni? Hade! Jag hittade en klänning! Nu har jag en.

I första affären jag klev in i visade expediten en klänning som inte alls är jag. Så jag provade den och den var gjord till mig!
En perfekt bröllopsfests klänning hänger nu i min garderob och jag är hyfsat lättad över det. Och det mest fantastiska var ändå att den var på REA, så jag tog med en klänning till, en vanlig sola, mysa, bara vara klänning.

Vi kommer bli ett stiligt par, Martin och jag, på bröllopet. Vi kommer ingalunda konkurera med brudparet men jag tror att vi kommer spana på varandra under festen och vara lyckliga över att få gå hem tillsammans.
(Jag blir löjligt svag i knäna när Martin har kostym och slips =))

Tja, det finns vissa mammor som fått fram sina ungar.....



De måste ha varit kläckta ett tag, för de är riktigt stora, jmf med äggen som bara var ett par cm. Men vad jag kunde ana så har de inte öppnat sina ögon än, någon som vet hur gamla småfåglar är när de öppnar dem?

Mulet och emellanåt lite lätt regn. Skönt!

Haft korsdrag inatt på övervåningen, eller, vi försökte ställa till med korsdrag, men luften stod helt still. Nu är det lite mer behagligt. Det finns luft att andas.

Kanske kan vi våga oss på att klippa gräs idag. Och ta promenad, igår gick det bara inte, det var för varmt. istället gick vi upp till grannarna och badade i poolen och drack massa vin, så nu blir det många vita dagar.....

Det finns olika sätt att fira årsdagar på. Idag hoppas jag innerligt att mina vänner får sin bebis som bröllops-årsdags-present.

Det vore väl alldeles perfekt?!

Jag håller tummarna här hemma, (och jag väntar och väntar och längtar) och hoppas så att den däringa bebisen kommer till världen idag.

Det kommer nog bli en lugn och stillsam bebis, som har väntat så många dagar extra med att komma fram.....

Presenterna är klara, behöver bara veta om de ska slås in i blått eller rosa papper. Presenterna har varit klara en evighet - hör du det bebis!!!

Martin var på lite kalas igår kväll. Jag vet inte riktigt vad jag hade trott men tydligen var jag inställd på att han skulle sova hos sin far eller bror.

När Martin kom hem och la sig bredvid mig inatt så blev jag så rädd att jag skrek rakt ut. Han måste ha känt sig väldigt välkommen till den äkta sängen....

För många år sedan när Martin kom hem mitt i nätterna nästan jämt, (han hade ett sånt jobb, han var ingen slarver), märkte jag aldrig av det. Han låg där bredvid mig på morgonen bara.

Men jisses vad rädd jag blev inatt! Troligen beroende på att jag aldrig hörde bilen som körde hem honom.

Sol och värme, kaffe och bullpåse. Idag blir det badstrand.

Lilla kusin Lovisa (4 år) har varit här och roat Lovis idag.

Frågade henne nyss om de var hungriga, om de ville ha lite broccoligratäng.

- Hur ser broccoligratäng ut?, undrade hon.

Jag visade upp lite lös broccoli som blev över.

- Jag vill se gratängen, säger hon envist.

Jag höll upp formen och hon tittade med stor skeptis på innehållet. Sen kom det:

- Jag är inte hungrig!

(Kan säga att gratängen var makalöst god. Ostsås med grädde, broccoli och bacon, jag kommer vara mätt tills imorgon).

Jag har ett underbart semesterväder. Tre, fyra regnskurar än så länge. Det verkar hålla i sig. Hade funderingar att sticka till västkusten men nästa vecka ser ut att vara varmare här hemma, även om solen ska skina på kusten med.
Men det är ju roligare för barnen om det går att bada i havet (är själv värsta badkrukan och kommer sällan i havet oavsett temperatur) så jag avvaktar.

Idag blir det lite handling och sen är vi helt obokade om någon vill umgås.