Det blir tyst även här tillslut....

Länge stirrade jag på den helt livlösa ytan......

Ja, då var helgen i princip färdig-arbetad. Ska upp imorgon igen och det hör liksom helgen till, även om det är måndag.

Mors-dag idag.

Är lite kluven till sånt här. Mors-dag, Alla-hjärtans-dag osv. För vem är de här dagarna? Känns mest som det är för handeln.
Min egen mor hann jag inte gratta idag (stort behov av lugn och ro) så det får bli en annan dag. Hoppas innerligt att hon förstår att tanken är precis lika mycket värd på torsdag som den hade varit idag. Det är dock ingen större idé att åka bort och ha det trevligt när ögonen står still i huvudet.

Grattar härmed alla mammor på en gång. Vi vet att vi är jätteviktiga, alla dagar. Och vi har världens tur som får bli mammor. Det är en lycka varje dag i livet bara det!

Jag har hur som helst blivit uppvaktad sedan jag kom hem med en liten Doris. En guldfisk som nu bor i min lilla damm i trädgården. Jättekul, jag har varit sugen länge på att ha något levande i den! Namnet Doris kommer givetvis från filmen "Hitta Nemo". Är man småbarnsmor så är man. Jag har hört att guldfiskar har dåligt närminne och det har ju Doris med så det passar ju.


Julia har också köpt sig en firre. Lovis har också en, anar att hon skrek sig till den, har inte frågat närmare. Den heter inte helt otippat just Nemo.....

Tyvärr är fiskarna helt skräckslagna över flytten så jag har inte sett till dem än, de ligger på botten och trycker. Så fort det går ska ni få ett kort - lovar! Mannen i butiken lovade Martin att de vänjer sig vi ljud och rörelser fort.

Undrar om han förstod hur mycket (o)ljud en del av familjemedlemmarna här hemma kan skapa? Vi kanske får håva upp dem för en titt framåt hösten.

Nåväl.

Ska slappa vidare. Hoppas jag orkar hålla mig vaken till Nip/Tuck ikväll. Gäspar redan och klockan är bara barnet.

Hmmm.

Stolt men en aning orolig.

Julia har skaffat blogg! Hon önskar er alla hjärtligt välkomna!

Här är hon!

Jag tycker inte att rätt person vann Robinson. Punkt.

Jag ville:

1, Blomman
2, Jarmo
3, Anna

Vad hände de sista avsnitten, hur är sånt här möjligt, år efter år?

Så kom den. Som en skänk från ovan - sommaren.

Som jag har väntat och längtat.

Efter jobbet blev det en tur till lilla (stora?) kusin Hugo på kaffe och tårta. Födelsedags-barnet själv såg vi inte så mycket av. När ljusen var utblåsta skulle det bums ut och cyklas på nya, fina cykeln. Det hade vi andra förståelse för. Någon gång för länge, länge sen var vi också fem.....

Nu har Martin och jag planterat tio-talet rosor. De flesta vres-rosor jag fått av en arbetskompis som jag duttade ner i dikeskanterna. (Martin grävde groparna, jag planterade, underbart att inte ha total jämnlikhet!).

Har även utökat mitt trädgårds bestånd med en Polstjärna, en Jungfru-ros och en New Dawn.  Nu hoppas jag på att få två nya rosenbågar som de kan få klättra i.

Lovis har sprungit nakenfis i vattenspridaren. Ett tydligt bevis för att sommaren kommit.

Nu ska vi laga till lite sen middag som troligtvis komer att ätas på altanen. Älskar utsikten här nu när allt slagit ut i grönska.

*TRUMVIRVEL*

...kan jag äntligen offentligt gratulera min käre, duktiga man som har fått nytt jobb! (Jag har dålig koll på vad det är han ska göra, ni som verkligen vill veta det kan ju ringa honom....)

Jag är så stolt över dig, älskling!

En seg process som äntligen är klar. Här hemma ser vi mest fram emot kontoret i Karlstad (ska genast ta ett sånt där fint kort på mig och barnen som han kan ha på skrivbordet alt en secretbox som han kan ha i skrivbordslådan *fniss*) samt att han kommer att sova hemma i större utsträckning.

Grattis vännen, du är värd detta!!

Så är det fredag igen och helgen tar sin början.

Solen skiner, sommaren är på väg och min Att göra i trädgården-lista är hur lång som helst.

Men jag ska jobba. Kul va?

Jag ska inte:

* Plantera i krukor
* Sätta min nya jungfru-ros
* Rensa ogräs från grusgången
* Pyssla i växthuset
* Mocka utebox
* Dricka kaffe på trappan

Bitter? Ja, lite kanske.

Ja, då var det kväll.

Ungarna droppar av en efter en och Martin och jag blir själva i soffhörnet.

Nu skiner solen. Nu, när jag inte har den minsta lust att gräva, rensa eller plantera. Nu vill jag bara mysa och kramas lite i soffan.

Fast jag har nog ingen att kramas med. Martin har en ny leksak som måste pysslas om. En liten dator. Som jag kommer lägga beslag på under semestern då den har inbyggt modem.
Förra året, på västkusten, fick vi ta bort brandväggen för att kunna gå ut på nätet... Datorn blev ganska sjuk av de virusarna som kom då, fick vara hos dator-doktorn ett tag efter den prövningen.

Kommer väl kunna undvikas nu, hoppas jag.

Så jag får väl ta en filt istället och låtsas att han gör detta för min skull och inte för att han tycker att det är så vansinnigt kul med nya prylar.

-"Det kommer stora droppar, många och väldigt ofta". (Citat: Martin för en stund sedan).

Helt sanslöst, det bara vräker ner vatten. Ingen ände på eländet. Och jag som bara vill vara ute!

Jag har en trädgård jag vill pyssla i, Lovis en lekstuga där ingen lagat gegga-soppa på flera dagar. DET är vad vi vill göra på lediga dagar, inte ligga i soffan, läsa, se på film eller greja med datorn.


Nu är ju trädgården som härligast att vara i, men nu är vi minst av allt sugna på att gå ut.

Äntligen  ett litet uppehåll i regnandet så jag fick gå ut i gummistövlarna och plantera mina rhododendron!


Den här rabatten ska under sommaren och framåt hösten bli dubbelt så stor. (Ska växa ut åt vänster ca 5 meter till). Nästan allt jag satte i höstas har kommit upp. Kul.

Förhoppningsvis ska hela framsidan få ny stenläggning nästa år. Inget gräs framför huset alls. Tyvärr är det mest frågan om pengar, viljan finns!

Jag går dagligen in och titar på SMHI´s sida.

Mest för att veta om hästarna ska ha täcket kvar över dagen/natten men även för att kunna planera ev uteaktiviteter.

Idag har de en stor sol över Värmland. Regnet fullkomligt vräker ner så jag vet inte hur jag och Lovis ska ta oss till bilen för att kunna åka och fika.

Det är tur att hästarna fick behålla sina regntäcken. Vem i hela världen kan man lita på?! Inte SMHI iaf...

Idag  så skrotar vi hemma, Lovisen och jag.

Vad vi ska göra är inte planerat alls utan det blir som det blir. Långkaffe blir det nu på morgonen iaf.

Eftermiddagen och kvällen igår var alldeles utmärkta.

Inledde med lite besvikelse dock. Mina rosa leggins gick sönder på knät härom dagen och jag begav mig till Bergvik för nyinköp. Slut.
Fick bli ett par tråk-svarta istället men det är  så i den här världen.

Köpte sedan två vita rhododendron-buskar. Äntligen. Tänkte gräva ner dem idag, får se om regnet ger med sig.

Sedan ut till broder, svägerska och småttingar. Ja, en är liten. Mellis barnet E börjar bli riktigt redig insåg jag. Med det underförstått att jag ser dem för sällan och därmed missar 5 cm tillväxt och enorm utveckling.
Storsonen V hann inte hem utan honom mötte jag i bilen, som upplysning till er, bror och svägerska, kan jag säga att han inte ser någonting när han cyklar.
Innan jag drog i väg på pensionärsfirande blev jag bjuden på en melon-kant av lilla M samt en klapp med en liten, melonindränkt hand ganska precis mitt i mitt nymålade face. Gullunge ♥

Sedan god mat, skvaller och mycket skratt. Många av mina arbetskamrater är av den kalibern att det går alldeles utmärkt att sitta nyktra ihop, de bjuder på sig själva ändå....

Det var nog allt för nu, ska konferera lite med Lovis. Hon kanske har planer för dagen?

För mig en helt värdelös eftermiddag. Förflyttade mig från soffa till säng, till matbord för att sedan besegrad få återgå till sängen igen. Inte ens monteringen av mina efterlängtade krokar i badrummet fick mig på fötter. Kasst, men nu är det över.

Planerar lite slö-tittande på TV´n, ska även packa lite för imorgon. Efter jobbet ska vi fira av tre nybakade pensionärer, (lite avundsjuk på dom..) Åker inte hem emellan utan har bjudit hem mig själv till min bror och svägerska för kaffe, tvagning och bebis-snosande. Kanske ska tvätta mig efter snosandet, han läcker säkert någonstans, den unge Mio....

Ska hur som helst bli en allmänt trevlig eftermiddag och kväll. Som plåster på såren för den här eftermiddagen.

Om man inte är gravid drabbas man ibland av magont, helt i onödan.

Har nu svalt en smart värktablett och lagt mig på soffan. Lovis ser på film. Tack och lov.

Så nu ska jag bara ligga här och låta ontet gå över. Men det ska inte gå över innan Martin har lagat maten. Liiiite ompysslad kan jag få bli idag.
(Det är han som handlar idag och det finns inte ett dugg att laga mat av så jag kan faktiskt inte göra så mycket ändå).

När jag var ung och hade ont blev jag tröstad med att det här onda skulle försvinna när jag fått barn. Hallå kroppen, tre stycken har kommit nu, var är smärtfriheten?

Känner mig grym, elak, taskig och småsnål.

Idag har jag infört en ny liten regel. Alla barn som inte kommer hit med skolbuss och leker (eller ÄR som det heter i högre ålder, typ 12) får gå hem och äta.

Nästan varje dag, hur länge som helst, har jag mat-friare här. Planerar så gott jag kan, fem portioner + matlåda. Så står det plötslig en grannunge där, frågan, - Kan hon äta med oss, mamma?, kommer förstås och jag har inte kunnat neka.

Det är givet min matlåda som stryker på foten och jag får vackert köpa något billigt och nyttigt i den mycket prisvänliga cafeterian på sjukan för att få lunch. (Mycket ironi i sista meningen).

Det blir dyrt. Även om jag skulle laga mer mat så det räcker till fler så blir det i slutändan dyrt. Tyvärr. Tyvärr känns det också som att några har det i system att landa in här runt 17-tiden.

Självklart ska alla övernattande ungar och långväga kompisar fortfarande få mat, men jag känner att de som har fem minuters promenad hem får lov att äta just hemma.

Det är nog rätt beslut fast jag känner mig grym, elak, taskig och småsnål.

Martin har varit och provat ut arbetskläder. I den butiken hade de utförsäljning av visningskläder till så låga priser att min käre man fick spel. Han handlade, men glömde titta på vad det var han handlade...

- Titta här, ett par vanliga svarta mysbrallor, 20 spänn!, sa Martin och log i hela ansiktet. Helnöjd. Han halar också upp en piket-tröja i en röd färg som nästan fick mig att sätta kaffet i halsen.

- 20 spänn för den med!

- Hmm. Ska du börja på dagis eller?, undrar jag lite försiktigt.

- Vadå? Det är ju en helt vanlig tröja, och helt vanliga mysbyxor, säger han lite sårat.

- Älskling, det är mudd i bensluten på de där byxorna, precis som Lovis har på sina som hon har på dagis.

- Ja.... Oj.

Så nu vet ni eventuella besökare, att jättebabyn med lysande röd tröja och mysbyxor med mudd i bensluten, det är min gubbe det!  Uppekiperad för 40 spänn. *Stolt* eller kanske inte.....

Med semester-känslan kvar i benen svepte jag in på jobbet imorse. Stämplade in och såg mig omkring med pigga, utvilade ögon (dom är väldigt sällan det 6.45). Insåg att jag kommit tillbaka till ett inferno. Hög belastning, alla kategorier, och innan lunchen var det mesta av semester bortsopad.

Tillbaka i selen alltså.

Fast jag ska inte klaga, om tre veckor har jag liten semester igen.

Har som bekant köpt mig ett par BMI-sänkare (jag har döpt mina nya höga sandaletter till det). Under eftermiddagen var vi iväg och levererade svärmors present och då passade det fint med klänning och höga skor.

Väl hemma så blåste det rejält och både stalldörr och logdörr stod på vid gavel. Eftersom molnen hopade sig runt om tyckte jag att det var nödvändigt att bums (utan skobyte före) stänga dessa dörrar innan vi knäckte ännu en omgång gångjärn.

Stallbacken gick fint, jag och Lovis skred fram som prinsessor. När logdörren skjuvits på plats rundade jag hörnet för att gå över vedbacken (genväg) bort till huset.

Den (vedbacken) har ju ingen likhet med stadsplanerade gator. Ganska snart åkte ena foten ner i en grop och jag föll handlöst, som en fura.

Slog hål på mina nya leggins, och knät, så blodet kom.

Julia har plåstrat om mig och tröstat mig med det jag så många gånger sagt till mina flickor;

-Såja, så ser sommarknän ut vet du mamma!

Så var det morgon igen och den sista lediga dagen på den här semestern.

Jag är utvilad, laddad för arbete, så det känns helt ok.

Tvätten har återgått till normala nivåer i tvättstugan. Det känns också bra. Igår var det med svårighet jag kom fram till maskinen för att ladda om. Har nu stått och vikt ett helt berg.
Det där berget blir faktiskt större och större ju äldre barnen blir (även om antalet plagg till viss del minskat med åren, inga nerspydda baby/mammas tröja) men de har ju allt större kläder nu.

Jag inser att om ca 20 år kommer jag inte ha så mycket tvätt. Då har alla barn flugit ut. Och 20 år är ju inte så lång tid, eller? Särskilt inte som att de kommer droppa av en efter en inom den här tidsperioden. Och har de en gång flyttat från Hotellet Bondestad med helpension, då får de tvätta själva sen!

Sitter med datorn i knät framför TV:n. Så kommer 3´s reklam för mobilt bredband under sommaren.

När frun låser in sig i husvagnens toalett för att få surfa runt i lugn och ro...... Då garvar jag.

Martin ser allvarlig ut och har medlidande med reklamens make, när han lämnar tillbaka grejerna till butiken.


Någon av bernen hade uttryckt till mina svärföräldrar:

- Mamma lagar inte ens mat hemma längre, hon sitter bara vid datorn.

Kanske borde ta in på någon klinik för datorberoende? Fast idag har jag vikt tvätt, klippt gräs, lagat mat x 2 samt spelat två omgångar kubb med barnen. Uh, vad bra jag är! Därför blev det ett inlägg till idag.

Åh, jag blir så irriterad!

Såg sol imorse, varmt och gott. Vad händer? Jo, regn vid lunch. Jag som hade planerat grillning och kubb-spel. Skit.

Men vi har hunnit klippa gräsmattan iaf. Tur det, maskrosorna stod meterhöga. (Nej, jag är ingen sån där perfekt människa som går med special-järn och drar upp dom).

Nu ska vi åka och hämta Junior. Han ska förhoppningsvis sova här hos oss inatt.

Pratade med honom igår och han har väntat på att vi ska komma hem från Mallis så första övernattningen äntligen skulle bli av. Känns bra.

För att han direkt ska bli inkastad i vår verklighet kommer det hit en hel hop med ungar på lunch. Julia och Linn har längtat så efter sina kompisar så det var bara att bjuda hit dem idag.

Solen skiner och det kommer bli kanonbra det här. Känner det i hela kroppen.

Vi är hemma. På gott och ont trillade vi i rutinerna på en gång.

Nu har vi mumsat i oss tacos. Vi borde kanske ha tagit något mer svenskt, kanske fläskpannkaka, köttbullar eller så men på fredagar äter vi tacos. Punkt.

Det enda som bröt trenden var att Martin och jag inte delade en vinare denna fredag. Vi har delat på ganska många sista veckan och för att undvika förnedringen att hamna på min egen arbetsplats med sobril-schema så ska jag bli vit på egen hand under helgen. *Darrar på hand*

Piloten:
-Vi har destination Karlstad. Där väntar +8 grader och småregn.....

Det hördes ett unisont - Åh nej genom hela flygplanet. Vi hade väl alla hoppats på att sommaren kommit även här hemma medan vi var borta. Vi lämnade ett land i begynnande värmebölja, 36 grader hade det visst blivit igår....Men man kan inte få allt. Jag har ju skrivit varje dag så ni nyfikna vet ju vad vi gjort fast nu kan jag äntligen ge er bilder. Tänkte aldrig på att ta med en överföringskabel, även solen har sina fläckar.....

 Varför inte? Ramlar den ner vill vi nog inte följa med......

                                                       





Lovis storgrät när det gick upp för henne att hon bara fick hoppa studsmatta med snoddar en gång. Sorry hjärtat men vi är inga miljonärer. (Här sponsrade farfar)

Sista dagen.

Värmen har kommit hit på allvar, havet har gått upp till 25 härliga grader. 32 grader i skuggan. Vi har njutit i fulla drag.

Linn och jag strosade längs stranden till hamnen, en promenad på ca 15 minuter, och handlade lite smått och gott. När vi gick där i bränningen tittade vi på små erimitkräftor och fiskar. Snäckor och fina stenar saknas helt på denna underbara strand. Bara vit, mjölig sand i osannorlika 8000 meter....

När vi kom tillbaka ville Julia göra samma sak, bara att vända. Härliga turer.

Svårt att slita sig upp från havet idag, jag har gjort motstånd. Vill inte upp till rummet och packa. För första gången i livet längtar jag inte hem. Det gör jag alltid annars, även om vi alla är samlade.

Jag vill stanna här.

Fast svärfar tycker bestämt att jag ska tillbaka till verkligheten och "bära piller på sjukhuset". Känns avlägset och föga lockande att sätta klockan på ringning på måndag och ge sig i kast med ronder, piller och sjukdom igen.

Sa jag att jag vill stanna här?

Märkligt att alla små saker som gör livet enklare tar sådan tid att lära sig....

Idag hittade vi en barnklubb, där man för endast 6E kunde bli av med minsta barnet i två timmar. Super. Vi solade/läste bok, hon hittade en jättestor skatt med godis. Win-Win situation tror jag det kallas.

Martin överraskade stort idag. Han var på lite shopping med vårt mellanbarn. Kom åter med nya örhängen åt mig. (De jag förälskade mig i på pärlfabriken men tyckte var för dyra). Fina Majolica pärlor med en liten gnistrande (inte diamant!) sten upptill, hur söta och diskreta som helst. Har jag sagt att jag älskar min man?!


Idag fördriver vi mest tiden till att hela tiden fira svärmor. Hon fyller 60 år i dag, GRATTIS!

På morgonen började vi med champange frukost. Nu under dagen löser hon ett ord som ska berätta för henne vad som står hemma i vår hall. Var tredje timme får hon en drink och tre bokstäver. Vi andra har väldigt roligt..... Hon har bara ett kuvert med bokstäver kvar och trots att halva hotellet är involverat och skjuver runt hennes papperslappar har hon inte knäckt det än. Kul.

Hoppas bara att hon gillar presenten. Inte så lätt att hitta på något till någon som under ett liv skaffat sig det hon vil ha. Det är betydligt lättare till småbarn!

Nå, nu är det dags att piffa till sig till middagen ikväll. Brännan är på topp, för att citera svärfar så "känns skinnet en aning kort". Jag har inte varit så här solbränd sedan Cypern-resan 2000.

Jag vill inte åka hem på fredag. Jag vill bo här. Mallorca är en otroligt fin pats på jorden även om den är bespottad, troligen av bittra turister. Rent och fint överallt. Fantastisk natur och mat.

Direkt efter frukost begav vi oss ut i  verkliga livet utanför hotellet för att åka lokal buss. Hahaha, när en taxi-chaufför stannade till och frågade om vi ville ha skjuts någonstans, slängde vi glatt in barnvagnen i bagaget och lät honom köra oss till Alcudias Gamla stad. (Vi tog taxi hem oxå..)
Det var marknad där idag. Vi var inte de enda turisterna där och det vore att ljuga om jag sa att vi gjort några lysande affärer.....
Att gå igenom själva torghandeln var nog det häftigaste. Korvar, ostar, grönsaker och blommor trängdes på bord. Överallt. Hela marknaden var enorm och vi såg nog bara en bråkdel. Dofterna var helt otroliga vid torget med mat!

Lovis var på sitt allra värsta humör någonsin, skrek och bråkade så vi tröttnade fort och vände hemmåt.

Där dök det upp en farmor och farfar som tog det lilla knytet med sig till barnens lekland här på hotellet. Martin och jag somnade på en varsin handduk vid havet. Hårda dagar.

Julia ocj Linn har hittad några likasinnade flickor som de badar och röjer runt med på hotellet, anar att pojk-span ingår i aktiviteterna, på ett högst oskyldigt sätt dock än så länge.

Eftersom likörerna, och en hel del starkt efter dessa igår, har jag burit mitt straff idag.... Vi har enats om en Vit dag idag. Bara dricka och underbara färskpressad apelsinjuise.

Nu väntar lite kaffe på rummet, sedan ska vi jaga iväg efter en bra restaurang för lite middag.

Fniss

Ja, vi har haft en utmärkt dag.

Pga av fattigdom tog vi en grott-tur med reklam, vi var tvungna att få lite information om ull-sängkläder, då fick vi vår resa till halva priset. Det stod svägerka/svåger dyrare än för oss.

Efter detta begav vi oss till grottorna, otroligt stämmningsfullt och vackert. Lovis blev lite mörkrädd men det ordnade upp sig och hon njöt till slut 30 meter under mark i kalkstens-grottorna.

Sen var det mat.

Nu har jag precis kommit tillbaka till hotellet.
Smakat inte mindre än 29 sorters likörer efter lunchen. Hahaha, ja, vi fnissar efter detta, alla vi vuxna.

Nu blir det ett dopp i havet. Någon gång måste det ju ske så varför inte nu när humöret är på topp och tröskeln lägre än någonsin?

Ljuset lurade mig imorse. Två gånger.

Mörkläggningsgardinerna på rummet är utomordentligt bra. Den lilla strimma som ändå smet in fick mig att tro att det var dis och dimma. Så var det inte, solen sken.

När Lovis brutalt dragit undan gardinen såg det ändå så där högt och kallt ut, som hemma i slutet på september. Detta var tack och lov även det fel. Vi har det varm och skönt.

Förmiddagen inleddes med värsta frukosten, sedan pinades vi lite i snålblåst vid poolen någon timme innan solen kom fram på allvar. Att lämna poolen var aldrig något alternativ - vi frös heller.

Efter braklunchen gick vi till stranden, en promenad på ca 45 sekunder. Där gjorde vi ingenting. Martin påbörjade ett nytt sandslott. Jag och Julia tog en promenad längs stranden, på bortvägen med fötterna i havet, på hemvägen följde vi strandpromenaden.

Lovis och jag har tagit en mini-shoppingtur nu på eftermiddagen. En Callippo (glass), nya foppa-tofflor och två hästar i plast var vad flickan lade sin rese-peng från mormor på. Hon var nöjd så då får väl jag lov att vara det samma.

Det luktar väldigt gott här i foajen nu, middagen förbereds för fullt. Vi har "All inclusive" och jag som alltid varit skeptisk mot det tycker det är hur bra som helst. Buffen har rejäla tider, så vi som har många små (och mig) som snabbt får ett vikande blodsocker har en minut till färdig mat, i princip dygnet runt. Suveränt.

Igår var det emellertid en sån där dag vi inte fick mat på hotellet, (vi har det inte alla dagar) så vi gick till hamnen och åt en varsin groteskt stor köttbit. Martin och jag delade en vinare och fnittrade som småbarn på väg hem till hotellet. Tur att Lovis har storasystrar som kan föra fram barnvagnen på ett tryggt och säkert sätt.....

Imorgon blir det utflykt.

Återkommer om jag överlever, vi tar med även Lovis......

Japp, det står datorer i foajén, bara att använda. Utvecklingen går framår liksom servicen till gästerna, det gillar jag!

Flygresan ner gick väldigt bra måste jag säga. Trots en timmes försening i Karlstad klarade småttingarna flygresan galant. De skrek av förtjusning när planet drog på för start. Killade rejält i magen kan jag tro. Linn hade det värre. Mycket oro och rejäl känning i öronen gjorde start och landning till en pina för henne.
Hon hade heller inte stillat sin oro med lite stark vätska som några av oss andra..... Men nu är vi här och hon är nöjd med det.

Hotellet är väldigt mysigt, lagom stort och rent. Högsäsongen har inte kommit igång så det är gott om plats överallt.

På stranden idag har vi påbörjat värsta sandslottsbygget, mest jag och de stora barnen, de små hjälper till mer sporadiskt.....

Vädret är som när den svenska sommaren är som bäst. Bikini eller klänning hela dagen, skönt att ta en tur in i skuggan ibland men vid havet fläktar det härligt och kammuflerade en lättare solsveda på min rygg. Så kan det gå. Barnen badar glatt men jag och Martin avvaktar på land. Det är i ärlighetens namn även där som i sverige, havet är inte varmt än (17/18 grader).

Ikväll är det mimidisco, någon sorts show här på hotellet och troligen en ganska tidig läggning för de minsta. Det blev ju sent igår innan de kullerbyttade i säng.

Imorse när jag väckte Lovis med orden:
- Upp och hoppa älskling, du är på Mallis nu!, vände hon sig om och utan att öppna ögonen svarade hon:
- Sen mamma, jag måste sova lite till..... (klockan var då nio...).

Nu ska i leka lite i poolen utanför.

Hoppas att vår sol lyser även hemma.

Jag tar nu semester, (som om någon av er skulle ha missat det). Kommer vila från allt. Säkert kommer mitt internet beroende få mig till att hitta ett café någonstans med uppkoppling så jag iaf kommer åt FB....

Så om ni undrar var jag är så; någonstans längs den här stranden, med en bok, solskydd, spade och stensamlingar...

Kanske förflyttar mig till en bar emellanåt, iförd mina BMI-sänkande sandaletter med rosa målade tår.

Vi flyger i eftermiddag.

Packade på ganska duktigt igår så vi har just inget att göra idag.

Ska väl gå runt med vattenkannan och se till att det är välfyllt för att underlätta för blom/häst/katt/post/kaninvakten. Fast hon reder ju detta, hon har ju Felix til god hjälp.

Ska sticka iväg och köpa lite täckbark också, och lägga i den där nya rabatten vid parkeringen.

Tja, jag och Lovis får göra så gott vi kan för att klockan ska gå idag.

En gänglig pojke.

Precis som dom är i den åldern.

Var blyg i några minuter, försvann sedan i långa samtal med mina stora flickor och försvann ut genom dörren tillsammans med dom. Ville inte åka hem, hade mer att prata om.

Han vill komma tillbaka. Det var knappast min eller Martins förtjänst men vi är glada att han på en kort stund gjorde sig hemtam. Det lilla jag hann prata med honom/se av honom så har jag sett en bra pojke, jag tycker om det lilla jag skymtat.

Det gick bra. Vi har en grabb, även om han bara är till låns varannan helg.

Kokar.

Tusen och en tanke i luften. Försöker fokuser på städning som är (för mig) bästa sättet att inte låta tankarna fara runt för mycket men det går inte. Att städa.

Det blir bra med semester. Landa i allt som händer just nu. Nervös är jag, om en timme är han här. Hoppas att Junior och hans mor, de har tre hundar, har en viss acceptans för katthår. Och leksaker. Och tvätt. Och lortiga stolsdynor. Och randiga/dammiga fönster. Och framställda saker som inte får glömmas inför resan.

Åh, om klockan ändå vore fem och det här första mötet vore överstökat!

Ja, då kom dagen tillslut.
Dagen då Junior kommer på sitt första besök.

Naturen visar sig inte från sin bästa sida, det regnar. Enligt SMHI`s hemsida ska det ge med sig framåt eftermiddagen. Hoppas på det. Vårt hem blir så mycket roligare när barn ser att de har ytor att röja runt på.

Så var det fikat. Vad gillar han? Behöver han mellis (kommer direkt från skolan, kraken), så jag ska ha lite gott bröd hemma? Kaka? Bulle?
Det är pirrigt och spännande att lära känna en ny människa!

Pirrigt var det för Julia igår. Härom dagen fick hon ett gulligt brev från en pojk i klassen (ja, jag får fortfarande se sånt, jag är tacksam, det är kul att vara delaktig).
Igår hade grabben seglat in på garageinfarten på cykel.

Lagen om alltings jävlighet råder självklart även för min förstfödde dotter när det gäller oväntat besök. Hon hade fått något infall och stod och mockade uteboxen när han kom.... Ni vet, gummistövlar, stallkläder, svettigt hår, skitlukt.
Han flydde inte hals över huvud utan var här en bra stund (enl Martin).

Fortsättning följer.

Den som spar hon har. Ett känt och sant ordspråk.

Nu är det inte så att jag sparar så värst mycket pengar, gud bevars, men en del sysslor har jag lagt på hög....

Före jobbet idag måste jag växla lite pengar, kontanter är min grej utomlands. (Särskilt efter en tripp till Cypern när Martin fick värmeslag och slog fel kod tre gånger, kortet spärrades så vi var utan pengar i två dygn, helt utan pengar, vi fick sätta upp vatten på krita i baren). Sen är det bra att ha glasspengar i kontanter.
Kanske lämnar några kronor på kortet så det finns att ta ut om det skulle bli någon typ av rån/katastrof. Fast att tre familjer skulle bli av med allt samtidigt känns osannolikt. Det är tryggt att åka många.

Sen ska jag byta alla skor som inte passade. Hann inte det igår. Hoppas hitta några med en klack jag klarar av....

Tvättmaskinen mumlar och går. Hoppas hinna en till innan vi drar, Lovisen och jag.

Vidare är det bra om jag hinner städa lite här hemma, Junior kommer på besök imorgon. Nu är det väldigt rent under stora skåpet och i fläkten men jag tror inte att ens soc tittar där. Ytorna är lika röriga som alltid i den här familjen.

Fast först en påtår.

Inför semestern har jag inte tappat de där kilona jag lessnat på. Det gör inte så mycket, jag har en plan.

BMI är ju en uträkning förhållandet längd/vikt.

Det måste ju betyda att mitt BMI blir mindre om jag blir längre?!

Sandaletter med höga klackar! Det ska jag gå i sommaren lång!

Jag är väldigt stolt över mig själv nu. (Finns ingen här hemma som berömmer mig så jag fiskar här).

Ett plötsligt anfall av energi (eller vansinne?) fick mig att storrengöra fläkt och ugn. De absolut tråkigaste sysslor som finns.
Fläkten var knepig, har fel utbildning. Det hade underlättat betydligt om jag läst några fler år och blivit gynekolog. Men nu är den ren, iaf så högt upp jag kan se i den där kåpan.
Blodvite uppstod, lite vassa kanter men jag kan bara konstatera att det var värt det.

Har lust att hitta något mer ställe som aldrig städas. Fast jag kommer inte på något så där på rak arm. (Inte för att jag har det så extremt städat utan för att de där bortglömda ställena är bortglömda på riktigt).

Jo, nu kom jag på, under stora skåpet i köket, där är det väldigt dammigt (dammsugaren går inte under där), 5 minuters jobb så är det äntligen gjort.

Har ni tips på bortglömda platser att städa så hit med dom (sånt ni sett när ni varit här eller egna akilleshälar), ikväll ska de bli fina, jag är riktigt inspirerad!

När vår bil passerar grannens hus måste det gå någon typ av larm.

Även om vi inte ser en levande själ ute i deras trädgård så hinner vi bara ur bilen och ut på gårdsplanen så kommer han - Felix - springande.

Så nu leker de, för fullt på övervåningen. Det är himla praktiskt faktiskt. Lovis är ofta lite grinig efter dagis medan hon väntar på middag och är lite svår för mig att umgås med (jag har ju som bekant själv lätt att bli sur när mitt blodsocker är lite lågt), Felix kan däremot locka fram den glada Lovis den tid det tar för maten att bli klar.

Det måste vara kärlek.

Eftersom vi är gräsänkor ikväll ska vi avnjuta fiskbullar i dillsås. Martin har inte förstått vilken fantastiskt god maträtt det är så vi gottar oss med det när vi är själva.

- Mamma, varför springer Stampe in i huset för, jag får inte tag på han ju, mamma, jag vill inte att han ska sitta där inne, kan du hjälpa mig att få ut honom, snälla?!

Stampe är nu en nästan fri kanin. Har en liten sommar-gård bredvid växthuset med en röd, stor, tung bolåda att krypa in i om räven kommer.

Jag förklarar för Lovis att Stampe är lite rädd för henne, (ljudnivåerna omkring henne samt ett och annat rallarsving har gjort honom en aning avvaktande till hennes kärlek). Jag klandrar honom inte.



- Men mamma, jag ska inte göra honom illa! Jag tycker om Stampe jag!

Så går det en halv minut, Lovis står tyst och stirrar på bolådan, sen kommer den, sanningen:

- Ja, lite illa kanske jag ska göra honom...

F.d chefen kom upp till jobbet idag med de första sparrisarna. Köpte ett stort knippe, rätt av.

För att inte riskera att glömma äta upp dem kokade vi dem till middagen idag, allihop, och frossade i oss med smält smör och flingsalt. Det finns inte en smula kvar.

Nu är det bara att få Lovis till att våga smaka så är hela familjen (sparris)frälst sen.

Lycklig, en stund.

Varit inne i skoaffären och fått med mig fem par skor (varav två par faktiskt var till mig). Jag chansade lite till barnen, det gjorde jag...

Men att jag ska lämna tillbaka fyra par av de fem var lite oväntat. Särskilt som om två av dem var mina och provade i affären. Så idag har jag lärt mig att inte prova sommarskor med strumpor på, de maskerar otrevligt hårda kanter väldigt effektivt.....

Julias fötter är en stor gåta att köpa skor åt. Hon har allt mellan 36-38. Linn är den enda segrande ur min skofrossa, ett par ballerinor. Lovis älskade sina, spatserade runt i fem minuter och konstaterade sedan att de var för stora. Det var nog inte ett enkelt beslut att ta (att berätta) då de var rosa med paljetter på (ni förstår själva så vackert det är när man är strax under fyra år...). Hoppas att det finns kvar i en mindre storlek imorgon.

Nybadad, peelad över hela kroppen, ny-rakade ben och filade fötter.

En balja med vatten inbjöd till att leka hemma-spa. Nu måste jag köpa nagellack.
Mina stora flickor har en imponerande samling flaskor (jag målar sällan, och då tar jag av dom) fast de saknar det jag plötsligt blev sugen på - Barbie-rosa. Det vill jag ha på semestern. Är fint till bruna fötter.

Ska leka hemma-spa på tisdag igen när Martin jobbar borta. Då ska det på en ansiktsmask och färgas ögonbryn också. Mysigt! känner mig nästan lite kvinnlig, det här är sysslor som är väldigt försummade här hos husfrun!

Kom på en sak.

Är det inte när man är trött som badkaret anses vara som balsam för själen?

Har inte riktigt vant mig vid att ha ett badkar (med vatten i menar jag då, jag har ju stirrat på det som en värdelös möbel i några veckor) så det kanske är dax att prova?

Måste bara vänta en stund, Röris dotter är här och busar med Julia. Och tänk om det är pappa som hämtar, som då kanske beslutar sig för att vända runt kranen i duschen? Då ska inte jag ligga naken och ivägen! Inte! (Fast det var mor som skjutsade hit och jag har en stark känsla att det är hon som hämtar.... Mycket trevlig kvinna, jag gillar henne fast hon skruvar inga rör).

Så det får vänta lite. Någon timme.

Vi sitter och dricker kaffe, som "kaka" har vi After Eight, Any time (små runda, inte alls så goda som de platta, hur det nu kommer sig).

Lovis tog hur som helst en hel näve. Asken blev tom. Martin älskar allt chokladgodis och blev lite rädd. Han tog en kula, slängde upp den i luften och fångade den direkt i munnen.

Lovis gapskrattade över detta Joe Labero trick och sitter nu och ger Martin allihop.

Har för mig att det anses fult att lura av småbarn godis...

Trots en lugn arbetshelg är jag jätte-trött. Martin är jätte-trött.

Håller tummar och tår att det inte är en förkylning på G. 4 arbetspass kvar. Måste gå.

Pratade nyss med uppgiven make.

Toaletten läcker i spolmekaninken, duschen går baklänges på något sätt, vilket i praktiken (enl Martin) betyder att man får välja på iskall eller skållhet temperatur. Som grädde på moset saknas avlopp till handfatet, där står en hink a´la 1800-tal. (Nog för att jag vill ha gammal stil i huset men detta var inte riktigt vad jag tänkte på ...).

Fast badkaret fungerar på alla sätt och vis så alla barn har badat.

Så nu återstår väl några veckors väntan på att få det övriga justerat. *Pust*

Har en ledig förmiddag innan kvälls-jobb.

Ska nu köra fem arbetspass, ev sex om jag inte kan få ledig på torsdag (vilket jag innerligt hoppas att jag får för då kommer soc hit och hälsar på med Junior). Fast sen, på fredag, far vi iväg på semester. Har ingen resfeber men längtar.
Linn är den som funderar mest på själva resan, hon gillar inte flygplan något vidare.
Lovis frågar x många/dag  "Är det sant att vi ska fluga flugplan?" (Y är lite svårt), sen ler hon med hela kroppen och liksom lyser av förväntan.

Men först ska jag beta av de där arbets-passen. Ett i sänder. Under veckan ska jag också se till att:

* Raka benen
* Färga ögonbryn
* Göra pedikyr (iaf måla tånaglarna lite tjusigt)
* Smörja mej med Brun utan sol några gånger så inte hela Mallorca blir blinda av bländning.

En vecka med mycket kom ihåg mao. Men det löser sig.

Dagen idag gick såååå sakta.

Så kommer det hem lite ungar och en äkta man och nu är snart min lediga dag slut. Vi har bara hunnit äta middag, bastat (med en fyra-åring som pratade konstant men hon slog rekord, 15 minuter!), tagit en dusch med tillhörande insmörjning, (jag och Lovis luktar lika gott, hon valde åt oss båda. Och ja, vi duschade i det gamla vanliga utrymmet).

Nu blir det lite TV och lite chips. Gott det!

By the way...

Jag har snöat in på en låt. Den snurrar för jämnan. Sorglig historia, får kramp i hjärtat varje gång. Hoppas det aldrig blir krig i närheten av de mina!

 Julia älskar den oxå.

Jag provar att länka så får vi se om det går....... Men hur som..Dixie Chicks "Travelin´ soldier"

Himlen är mulen, det kommer rejäla skurar då och då. Inget uteväder direkt. Såg på något konstigt vis fram emot lite regn men nu när det är här är jag inte nöjd ändå.

Jag vill ut till min spade. Visst kan jag gräva i regnställ men det är inte så mysigt så då hoppar jag hellre över.

Nu är iaf middagen förberedd. Färsbiff (älg) med en paprika/tomat röra ovanpå som jag tänkte gratinera med ost. Ostsås till det och potatis.

Det luktar gott. Bara käre gubben kommer hem så vi kan äta någongång! Varför jobbar han så länge? Med okontrollerad arbetstid kan han gott flexa hem klockan tio på fredagar tycker jag!

Min hårda morgon gjorde mig trött. Efter kaffet och nyheterna drog sängen och jag la mig en stund. Lovis kom upp med en hel hög gosedjur och var nöjd, hon ville också vila, minsann.

Hon pratade på en stund med hundar och hästar och kröp sen intill mig.

- Jag lägger mig här en stund, jag är förvandlad till en sten faktiskt, meddelade hon nöjt.

Jag blev också nöjd med det, en sten ligger i mina fantasier still och tyst. Fast inte Lovis-stenar visade det sig. De sjunger, ålar runt och börjar fundera på väldigt många olika saker.

- Vad har vi för taggiga saker där inne i garaget?, (för att de ser så fula ut om de ligger i vardagsrummet).
- Varför vill inte Figaro ligga här och gosa med mig?, (för att han får panik när du tar ett rejält nacktag och kallar det för kram).
- Varför är vi inte nere och grejar med nåt? (för att jag vill ligga still).

Efter 5 minuter gick stenen upp och lät mig vila själv i säkert tio minuter med en bok. Nu förbereder vi lite fika, Felix med följe är på väg. Har köpt en sån där Findus-längd.
Ser väldigt god ut på bilden på påsen. Får se om den är lika god efter en upptining i ugnen. Vem vet, det kanske börjar lukta nybakat? Det händer inte ofta när Linn inte är hemma, vår egen lilla bagare.

Vaknade tidigt idag. Tät i näsan och värsta nysningarna.

Nysningarna väckte Lovis som sover väldigt lätt på morgonen. Så nu är vi uppe. Frukost, kaffe, barnprogram på Tv (Lovis) och lite dator (jag).

Efter en rejäl snytning och min kära Nezeril är näsan som den ska. Jag bävar för en förkylning. Dålig tajming nu, vi åker ju snart!

Nu ska jag gå och lägga mig.

Har en orörd, ledig dag imorgon. Ska definitivt böja med sovmorgon och kaffe, iförd morgonrock fram till lunch (=8.30 nu för tiden..).

Vill bara nämna att jag är så stolt över en nära vän. Hon genomförde Vårruset igår!
Åh, vad du har kämpat! Du har visat en viljestyrka och självdiciplin av sällan skådat slag. Jag är så glad för din skull, bästis ♥

Bara att konstatera, friden på jobbet är över. Två bus-pass, som fått mig att fundera allvarligt på att starta parkering med vår förre avdelningsdoktor. (Internt skämt som vi hade jobbiga dagar).

Väl hemkommen kom en positiv överraskning, vi var bortbjudna på middag! Martins mormor hade dukat upp en buffé (det gör hon alltid) och vi delade en flaska vin, hon och jag. De andra fick vackert sitta med sina läsk. Vi firade torsdag (för mig fredag eftersom jag jobbar helgen).

Vi åt och pratade och tiden bara rusade iväg. Så är det med trevligt sällskap. De där gamlingarna är riktigt roliga att umgås med. De är på något sätt inte gamla än. (Den ena närmare 90, den andra passerat 80...)

Nu ska jag gå ut och leka med högtrycks-tvätten jag lånat av svärfar.

Mina stenplattor är fulla av mossa och jag provade häromdagen att skura dem med rotborste - gick inte alls.

Tog en skruvmejsel och petade med, det gick alldeles utmärkt men jag insåg att jag skulle få en remiss till psyk innan jag gjort klart en kvadratmeter....

Så nu tar jag en genväg. Spolar av eländet.

Lovis var ingen fröjd att ha med ikväll. Vägrade gå, vägrade aktiviteter, vägrade socialt umgänge. Hennes stora utbyte var fikat, som fick henne att tina upp i humöret en smula. Samtidigt som sista smulan svaldes kom det dåliga humöret tillbaka.

Så kan det gå. Nu ska hon i säng, en egen önskan hon hade redan på skolgården. Beviljas! Bara ner med med lite kvällsmat.

Vi andra har trots detta haft riktigt kul. Kastat vattenballonger på barn, köpt ett tuggummi för en femma (lyckades inte vinna själv utan handlade av en pricksäker grabb när Lovis gav hals, vad gör man inte för att få lugn och ro?) samt pratat strunt.

Nu är det TV som gäller och snart kommer Martin! ♥

På min rast och vila.

Lite mat, lite skälla på barn (som inte startat diskmaskinen i morse, inte ställt in mjölken i kylen och dragit hemifrån efter skolan utan att lämna lapp) lite kaffe och så iväg igen.

Mot skolan!

Femkamp, fika och hejdlöst tjatter med andra föräldrar. Mysigt! Hoppas vädergudarna står oss bi, för säkerhets skull ska jag lägga varenda galonplagg vi äger i bilen. Brukar vara ett säkert kort. Då kommer inte en droppe.

Kommer min kärlek hem.

Jag har skickat ett mys SMS till honom, som värsta fjortisen. Han har inte svarat, han har nog växt ifrån det där med pussar och kramar via mobilen, (han får betydligt grövre MMS av sk arbetskamrater, bilder jag blundar när jag ser på).

Hur som helst är det gott att det pirrar lite, ännu efter 16 år......

På landet, har sina sidor.

Ekologiskt jordbruk tex. Nu har bonden närmast spritt ut kogödsel på gärdet närmast vårt hus. Luktar lite värre än ni kan fantisera om.

Härom kvällen åkte det ut ett mjölkglas i tv-rummet (på mattan, givetvis, vart annars). Något jag förträngt tills idag. Det luktar sur mjölk, med besked. Jag har inte några "bondgårds-djur, ändå stinker det just nu både inne och ute.

Har haft diciplin ganska länge. Bara syndat lite på lördagen. Alla vardags-kvällar har jag suttit här i soffan utan att äta någonting.

Ikväll vet jag inte vad som hände.

Jag har tömt alla barnens rester från helgen. Varför har de inte ätit upp? Jösses, de det var till och med kompisar här, 3 barn (Linn äter inte längre) borde väl kunna tömma godisskålarna???

Det är som med allt annat - lämna till mamma....

Dumle-kolor, salmingar, nappar. Gud vad gott det är.

Oftast är stugan här hemma full i ungar, nu är jag själv. Jisses vad tyst det blev!

Lovis har glatt vinkat och åkt ner till farmor och farfar för övernattning. Det gick inte att få semester imorgon så logistikproblemen gör att det blir lite enklare om hon sover där. Inte gör det henne något kan jag lova.

Det blev eld i baken på henne förut, när det skulle packas och hon förkunnade medan jag pratade i telefon, (med hennes far);
- Hejdå, nu går jag! (Det var då en kvart kvar innan farfar skulle vara här)

Ingen separations-ångest alls. Vilket jag innerst inne är otroligt tacksam för även om ett litet ödmjukt avsked vore mysigare...

De stora har blivit inbjudna till cykeltur till hemlig plats. 
-Bara ni är hemma till klockan sju, hasplade jag i hasten ur mig, fast när jag ser på himlen lär de regna hem långt före dess.

Så nu ska jag nog börja med att sätta på musik och jaga bort tystnaden. Sen är det superbra TV-kväll. Som även mina stora barn gillar så jag får lite sällskap i soffan trots att Martin är borta.

Martin har inte ringt oss idag. Vi ringer alltid varandra på morgonen. Fjantigt? Nej, vi kallar det kärlek. Har inget med kontroll att göra, bara en check att allt är ok.

Kanske avundas han mig min semesterdag?

Behöver han inte göra. Har hittills städat tvättstugan, sorterat tre maskiner tvätt, startat två nya och planerar ytterligare lite städning.

Kanske hann han ragga upp något ungt och fint på tåget igår?

Kanske jobbar han....

Men jag önskar att han ringer snart, jag saknar honom lite.

Det regnar idag, skönt!

Bara det slutar till imorgon eftermiddag när det är föräldramys på skolan med barnen så gör det ingenting. 

Jag och Lovis har sovit till nu, troligen nedsövda av dropparna mot taket. Så vi får se vad vi hittar på idag. 

Vi älskar pizza här hemma. Fast vi har inte råd att köpa färdig varje gång suget sätter in. Har provat de flesta gör det själv degarna som finns, och nu hittat det ultimata:

Polar Tunnbröd´s-botten. (Det mjuka då...)









Såg det som tips i en tidning för barnkalas och var tvungen att prova. Hela familjen gillade det! Unikt, bara det....

Idag: På med finkrossade tomater med basilika, ost, en minibit av gårdagens entrecote, tre bortglömda körsbärs-tomater, paprika. Lite chilikrydda och oregano. Varmluft, maxvärme och grillfunktionen, ca 3 minuter - Klart.

Oj, oj, oj.

Här händer det grejer. Det slår gnistror om mina stora. Och detta är nog bara början, tyvärr. Anar att det kommer bli mycket värre än så här om något år eller så.


Funderar på om jag ska göra ett litet pentry och dass ute vid gäst-stugan åt mig, Martin och Lovis så kan de gnistra och gnissla själva här inne. Det är inte kul att höra på vill jag lova.

Ledig med barnen, studiedag.

Julia är hos mormor och myser så henne ska jag hämta hem någon gång under dagen. Vi övriga åker över till Forshaga på bus och lek om någon timme.

Martin sticker till Sthlm idag och kommer hem på onsdag. Ringde min chef och knep till mig en semesterdag imorgon. Kanske kan jag få en till på onsdag men det beror lite på om folk håller sig friska.

Solen skiner idag igen, jag får gå runt och vattna mina nyplanteringar dagarna i ända. Jag hade varit smart (trodde jag) och planterade tidigt så jag skulle få vattningshjälp av vårregnen. Fast det gör mig ingenting att vattna i solsken, absolut ingenting.

Nu är det dags för ett tårfyllt avsked i hallen. Ialla fall en kram ska han väl få?

Just nu tycker jag att min trädgård är för stor.

Jag grejar och donar men så fort jag är klar och vänder mig om hittar jag ett nytt problemområde.

Idag påbörjade jag bortforslingen av jordhögen som blev över när vi grävde ner vatten till stallet - för två år sedan.

Den har legat till sig fint, leran påminner om betong. Fast det växer brännässlor på. Mmmm, vad det svider.

Fast jag har under grävandet beslutat mig för att gräva ner två klätter-rosor där. Ska bara be Martin klippa till megastora-tunga- armeringsnätet åt mig. Så jag kan göra två bågar. Det blir bra.

Ny bikini inhandlad, och det i en storlek jag inte trodde jag kunde ha! Säkert har de ändrat EU-måtten men det ser bra ut på lappen bak....

Nå, tjejerna har fått nya tunikor, klänningar och bikinis de med så nu ska vi bara vänta på flygplanet den 15:e.

Så nu fortsätter vårt väntande på Röris..... Ganska exakt 10 timmar kvar av den här veckan.

Det är nästan lite sköntt att inte solen skiner idag. Nästan.

Det är underbart att drälla omkring utomhus dagarna i ända men mycket annat blir eftersatt. Idag ska vi ta en tur in till Bergvik och försöka få med oss lite vår/sommar kläder. Det är lite tunt, ffa i Lovis lådor. De stora har en del kvar från förra året, (härligt när de inte växer två storlekar per år)!!

Men lite nytt behövs ju alltid.

Själv har jag också växt en storlek från förra sommaren och har inga kortbyxor alls. Martin saknar säkert en del han med, (av samma anledning).


Så är det ju söndag idag. Vi får väl se om vi får ett väldigt efterlängtat besök senare idag......

När jag slår upp de små blå (ögonen är verkligen små när jag vaknar, som streck) imorgon när jag vaknar är det söndag.

I skolan fick jag lära mig att det är veckans sista dag.

"- Jag kommer den här veckan", (slut citat från Röris).

Det betyder att han kommer imorgon, eller hur? Att jag kan ta en lång härlig dusch i det nya badrummet.

Imorgon.

Ser fram emot söndag, trots att det betyder att helgen går mot sitt slut.

Premiär för i år.

Lakan uthängda efter tvätt.

Det är utan tvekan den billigaste vardags-lyxen som finns. Åh, vad det luktar gott!

Här finns inget husfolk uppe, jag tror de sover. Fast bara de vuxna, alla barn, typ åtta stycken är vakna och uppe. (Å andra sidan satt det en bebis + en pappa på golvet här klockan sex när jag var in för att låna toan och ta ett glas vatten så har de somnat om är jag mest glad för deras skull)

Vi kom aldrig till Grums. Ett tråkigt besked att deras lille hade fått feber kom i sista stund. Luften gick ur oss en kort stund, vi hade sett fram emot detta, träffa vännerna, se deras projekt, sova i husvagnen.

Lyfte luren och åkte en kortare sträcka och campar således i samma kommun som vi bor i. Jättetrevligt, det också. Barnen röjde runt tills det var mörkt ute, sen smet de i säng. Vi vuxna satt uppe en stund till och pratade och pratade.

Väcktes av en tupp halv sex. Den har punktligt hojtat till varje kvart sedan dess. OM vi bodde här i närheten skulle den där tuppen bli ett projekt för Grannfejden.

Nu har Martin hittat kaffebryggaren och kommer gående med en mugg till mig. Ska ta den med mig till trappan på framsidan och avnjuta denna medan alla barn bara är och har det alldeles underbart med sina vänner.

Jag fortsätter med synderna. Idag har jag hunnit avverka två men undvikit en.

Planerade Lättja fast det föll som vanligt bort. Är kanske inte så mycket för det. Istället drog jag på mig blåbyxorna och började möblera om i en jordhög.

Ungarna (de stora) brukar ledigt och lätt ta fyrhjulingen och köra omkring på här hemma på gården. Idag hade ingen av dem tid att hjälpa till att köra så jag tog den själv helt enkelt. Kan dom kan väl jag som ändå har haft körkort rätt många år.

Satte på den lilla kärran och öste den full i jord.

Skulle sedan köra över några stockar i trädgården (som ligger som gräns mellan gräsmatta och grusgång) och då började problemen.

Plötsligt stod hjulingen på två hjul och lutade oroväckande mycket åt ena hållet. Panik utbröt och jag fick till slut ropa efter Min Hjälte eftersom jag var rädd att välta. Det var här synden Högmod kom på skam.

Provade än en gång med samma resultat. Det var då Vreden dök upp. Jag vrålade väldigt många elaka saker till den där eländiga hjulingen, avslutade med:
-Skitgrejer som bara är tillverkade för karlars ändamål!!

Martin har snällt förflyttat mina jordlass efter lastning efter detta utbrott....


Nu kommer snart Martins bror med familj och vi ska käka lunch ihop. Sen ska vi rocka öronen av Grumsborna då Martin hela förmiddan har roat sig med att montera in baslådor och annat tjafs (tror det heter så) i husvagnen.

Så skön.

Min nybyggare till granne är dock morgonpigg så här 1 maj och började köra traktor redan klockan sju. Fast jag sov ändå mellan turerna han gjorde.

Planer för dagen finns det inga. Solstol och en bok kanske?

Sen blir det en liten men trevlig husvagnssemester i efteremiddag. Jag gillar lediga dagar.