Otroligt vad fort jag vänjer mig vid hemmalivet! Gå och skrota i morgonrock, pyssla med ditt och datt.

Lovis är iaf glad åt att vara på fritids idag, blir ju inte så många timmar heller eftersom jag gör kväll och då börjar hon ju senare. Mest bara bus med kompisarna en stund vilket hon är outröttlig i.

 Så var inte Julia och Linn men de hade å andra sidan varandra. Det blev inte det det där suget att få hem en kompis varenda lediga stund.
Med facit på hand skulle vi kanske klämt i med en nummer fyra tätt inpå Lovis också. De hade säkert haft väldigt roligt ihop.
Å andra sidan är det bra som det är, något sug efter en fyra hade vi aldrig varken Martin eller jag och det finns inte nu heller.

Så vi får agera fritidsgård på lediga dagar. En annan fördel är att föräldrarna till Lovis kompisar är av en annan kaliber än de storas kopisar var. De är mer öppna med sina hem och tar emot Lovis också.

Då blir jag som mamma glad. För visst tar barn plats, de hörs och de rör till. Men de har ju så roligt  tillsammans! Och barnen måste få ta hem vänner till sig tycker jag. Det gör ju jag!

Vad jag ville ha sagt i det här inlägget vet jag inte. Mer än att kompisa är viktiga för min Lilla kanske? Och att man som förälder får räkna med bonusbarn vid middagar och på översovning i väldigt många år.

Lovis vägrade följa med oss andra till stan. Fast vi hade lite tur. En av de bästa var också ledig från fritids och Liten var välkommen dit på lek.

Vi andra fick en så mycket trevligare tur på stan. När Lovis har bestämt sig för att en promenad på stan med lunch är trist gör hon inget för att försöka ha roligt heller....

Så vi strosade runt, genomförde lite shopping, åt en god lunch (Julia ville absolut ha ceasarsallad vilket hon givetvis fick på sin stora dag!) och återvände sedan nöjda hem. Lovis fick inte hämtas på en gång - de hade mycket på gång de där sex-åringarna, så jag tog helt enkelt kaffekoppen och en god bok med mig ut till solen på baksidan en stund. Makalöst skönt!

Nu är det dax för lite filmmys i soffan. Imorgon arbete. Fast ännu en sovmorgon! Kommer bli förfärligt på fredag när klockan ringer....

Min lilla flicka blir stora damen - femton år! Nu öppnar sig en ny värld. Finns mycket hon får göra nu, åka moppe och... Ja.

Stort grattis till min dig min vackra dotter!

 

Imorgon blir Julia femton år. Ofattbart. Nu blir hon plötsligt stor.

Om jag ser tillbaka på de här åren får jag rysningar, herregud vad vi har gjort mycket! Vad mycket vi har upplevt!

Vi har fått totalt tre barn. Både Martin och jag drog ett varv på komvux och sedan några varv på universitetet.

Vi köpte hus, sålde hus, köpte sommarstuga, blev med gård, sålde sommartuga.

Köpte husvagn, hade häst. Har haft hundar och katter. Jobbat och grejat med diverse. Renoverat och åkt på semestrar.

Haft vaknätter, lärt tre barn att cykla och simma, gnuggat glosor och svurit över mattetal.

Så blickar jag framåt.

Vad tror jag har hänt om ytterligare femton år?

Sannolikt har jag inget barn boende hemma längre (!!), kanske har vi fått barnbarn. Vi har förhoppningsvis fått färdigt vårt eget hus men hjälper säkert våra barn att få ordning på sina.
Om de bor i sverige. Kanske får vi ta långsemestrar till andra kontinenter för att få se våra barn. Ingen som vet.

Även om de femton åren som varit har gått fort har de också emellanåt varit ganska slitiga. Det är tur att vi varit unga!
Jag inbillar mig att Martin och jag snart får kliva in i någon sorts medelålders-lunk. Att stunderna med lugn och ro kommer tätare och blir allt längre de närmaste femton åren.

Att vi kan luta oss tillbaka, se på våra döttrar och njuta av vilka fantastiska flickor vi givit som gåva till världen.

Jag är inte alls rädd för att bli gammal, snarare tvärtom - tänk att inte få bli det alls!?

Lite kallar idag, några få minusgrade. I stället vindstilla och samma stora, underbara sol som lyste igår.

Underbart!

Igår städade jag lite allmänt ute på gården "Det som gömms i snö..." ni vet. Pulkor, rester från nyårsfyrverkerierna, snowracers... Nu ser det prydligt ut.

Hann även med att tukta häcken nedanför altanen. Lovis grejade runt benen på mig och gjorde fågelbon så vi kan få fågelungar i vår. Lite osäkert om någon fågel vill häcka på marken precis nedanför vår altan men hon hade roligt medan hon inredde med gräs och grenar vilket är huvudsaken!

Det gick också att elda lite gräs! Vilken lycka för någon som jag som har en liten pyromangen gömd.

Idag ska jag röja ur i rabatter, hänga upp de vita fågelholkarna som jag gjorde förra året - nu börjar snart fåglarna leta bo och tänk om någon pippi väljer mina stylade bon!

I eftermiddag kommer maken hem, Lovis ska på kalas, Linn ska till en kompis.. Den här dagen flyger nog fram den precis som alla andra.

Ni som inte orkar med sånt - sluta läsa här.

Jag har ett underbart liv!

Jag har en fantastisk äkta man som även är min bättre hälft, min högra sida, min bästa vän.

Jag har tre makalöst fina flickor. De har var för sig tre unika personligheter som gör att de är lätta att älska.

Jag har fina, nära vänner.

Jag har jobb, bostad och är frisk.

Om jag skulle få leva om mitt liv skulle jag göra om allt, på samma sätt - igen!

Jag har dessutom lyckats baka en fantastisk chokladkaka! Livet är underbart.

Den är här. På riktigt. Våren. Ett litet Halleluja-moment i hjärtat på morgonkvisten.

Idag blir det trädgårdspremiär för mig. Det ser ut att blåsa en del men nog borde jag kunna hyfsa till en och annan buske?
Kanske tukta syrénhäcken en smula, var några år sedan sist.

Så ner med kaffet i magen, på med vindkläder och ut.

Undrar var sekatören har sovit i vinter..?

Måste köpa ny, tror jag ska satsa på den rosa, den borde ju vara lätt att hitta.


Ha en underbar dag alla där ute!

Tulpaner på bordet, skräpmat, lite mys i soffan med alla barnen samtidigt och när de en efter en droppat av blev det en oplanerad "nattbio" med datorn i sängen.

Nu ska jag och Figaro sova. Länge.

Jag ska låtsas att jag fått blommor av min man. Jag har suttit här och funderat och tycker nog att tjejerna och jag är förtjänta av en stor bukett tulpaner på köksbortet under helgen. Då maken är borta får jag helt enkelt ta och köpa mig en bukett själv.

Jag älskar tulpaner! Det där speciella ljudet när man tar på dem och den där härliga lukten av grönt! Åh vad det livar upp vårkänslorna.

Min lilla Lovis är värd en tapperhets-medalj.

I morse var det inte roligt att släpa henne ur sängen och dra iväg. Det har varit ovanligt många tidiga uppstigningar denna vecka.

Vi pratade lite medan jag höll den lilla sängvarma kroppen i famnen och så räknade vi. Sex sovmornar i rad ligger framför oss. Hon blev mycket nöjd med detta och hon var som ett solsken hela vägen till fritids.

Älskade unge! ♥

Nu är snart mitt jobb-maraton över. Dagen idag bara rasslade förbi, fullt ös, allt flöt och klockan gick i rasande fart.

Kvällen ska bli magiskt lugn, ska stoppa Liten i säng så snart det bara går. De stora är hos farmor och farfar. Martin i fjällen. Blir nästan lite som att vara själv här hemma när Lovis somnat.

Tystnad. En underskattad lyx!

Jag ska sitta framför tv:n och göra minsta möjliga. Imorgon hoppas jag på en enastående lugn arbetsdag och sen... Fyra dagars ledigt.

Jag är så värd det!

Ikväll har jag tvättat min ylletröja. Klassiskt benvit. Den var dyr för tjugo år sen när jag köpte den men den har hållt sig fin i alla år och värmt mig många kalla dagar. Har verkligen varit värd varenda krona.

Men nu är det slut med det.

Ur maskinen plockade jag en tröja som kan passa en välvuxen åttaåring.

Insåg att jag missade att komma ända fram till ylle-symbolen. Körde den på 30 grader (vilket har gått i alla år) men nu fick den genomgå en omgång centrifugering - det gick inte alls det. (Men sockorna mormor stickat som låg med klarade sig tack och lov!)

Sista ylle-tröjan för mig - nu blir det syntet i fortsättningen. Återvunna PET-flaskor. Krymper aldrig. Fleece är fantastiskt.

Jag avskyr tvättsymboler i största allmänhet men numera läser jag alltid på den när jag köper ett nytt plagg.
Har av misstag fått hem alltför många plagg som ska handtvättas och följden blir att det aldrig används, för jag har då inte minsta lust att handtvätta!

Men man ska ju ändå ställa in rätt program för andra plagg och det var tydligen för svårt idag.

Det bär mig emot men jag inser att om vår blivande femtonåring ska få några paket är idag sista chansen för mig att i lönndom handla överraskningar.

Jobbar resten av veckan, Martin åker bort och under helgen så är det omöjligt att handla utan små skvllerbyttor och nyfikna stora.

Så det blir väl till att piffa sig och ta en tur till karlstad. Morgonrock är trots allt inte socialt accepterat att ha på sig i offenliga miljöer fast den är heltäckande.

Trött som få.

Plötsligt händer det, femte arbetsdagen är här.

Kommer bli en lång dag med möten på eftermiddagen men jag orkar. Imorgon är det ledig dag och sovmorgon ända till 7.20! Tänka sig!

Sen är det två "Upp och hoppa"-pass till - den tar jag sportlov i fyra dagar.

Finns det liv finns det hopp!

 Bild som vira hoppet.... (Trötthumor)

Irriterande.

8 barn hade idag badat i en gigantisk vattenpöl/dike. (Inte min Lovis då, hon hade ju halkat men alla andra barn hade med berått mod badat).

Enl två säkra källor (förhörda på var sitt håll) meddelade glatt oss föräldrar att fröknarna (ja, mer än en!) stod och tittade på en bit bort, och först när hela klungan sex-åringar var så kalla att de frossade ingrep de och tog in barnen.

Känns bra att det tar ett dygn innan jag stöter på personalen, så jag hinner formulera om tankarna till konstruktiv kritik och inte råskäller rakt från hjärtat när jag går in där nästa gång......

Barn är barn, jag vet. De har tvångstankar när de ser en stor vattenpöl och jag förstår det. De bara måste blöta ner sig. Jag förstår också att en eller två ungar kan hinna med rätt mycket bakom ryggen på vuxna människor.

Men en halv barngrupp?

Tittar man inte på dom?

Det var två plusgrader ute. Om det hade varit en gigantisk vattenpöl i mitten på maj hade det mest varit kul men det är inte det här. För det är verkligen inte första gången. Det är ett välkänt problem.

Nu har jag hotat min Lilla.
- Om du är blöt in till trosorna en gång till och har fyllt skorna uppifrån med vatten (goretex funkar ju bra men har en svaghet om man häller i vatten) - DÅ HAR DU...... (tänk, tänk, tänk....) DATORFÖRBUD! FÖRSTÅTT!

- Ja....

Den som lever får se. Är vattenpölen eller datorn roligast?

Måndag. Har märkts på alla sätt och vis hela morgonen.

Bara att bitas ihop och hoppas att dagen blir bättre ju längre den går. Det är omtumlande att göra HLR innan morgonkaffet nått hjärnan och sen ta itu med alla märkliga ting som alltid finns på en måndag.....

Men vi vaknade allihop, det är helt sant, och patienten i fråga är nu uppe och går! Vi är så bra!

Det går som på räls - en fantastisk jobbhelg. *Peppar,peppar*

Visst, det är några timmar kvar men... tja. Om det blir tre timmars elände överlever jag lätt!

Imorgon börjar den nya arbetsveckan och så blir det full fart mot gräsänke-helgen. Jag och tjejerna själva hemma en hel långhelg.
Gött ska vi ha det. Och jag ska ligga mitt i sängen och läsa långt in på småtimmarna. Lyx det!

Jobbat, två helt fantastiska pass.

Nu - lördagsmys med familjen.

Ser mycket lovande ut så här långt.

Allt kan hända men på något sätt brukar en lugn start på en jobbhelg hålla i sig (precis som en stökig sitter i), så jag håller tummarna att det fortsätter i det här tempot.

Snön rasar av taken och ljudet som uppstår får katterna att hoppa till. Kul tycker jag som har extremt dålig humor.

De stora har friluftsdag idag och hänger hos en kompis. Långpromenad med hundar och långritt på schemat - låter fantastiskt härligt i det här vädret må jag säga.

Själv ska jag som sagt åka till abetet. Är lite omotiverad men jag tänker att det nog kan bli en pizza att förgylla kvällen med.

För min intensiva period i detta fem-veckors schema. Den närmaste veckan jobbar jag sju av åtta möjliga dagar.

Men det blir så ibland med resande make och sportlov. Vissa dagar måste jag vara ledig - och följden blir att jag måste jobba andra dagar, så är det ju.

Förstår inte varför inte jag kan vinna en stor hög med pengar, bli ekonomiskt oberoende och leva ett arbetslöst (frivilligt) liv i lyx och överflöd.....

Well, plötsligt händer det säger reklamen, kanske ska slå till på en skraplott idag?

Kikade in på en vädersida.

Den här helgen när jag jobbar ska det bli busväder. Synd om andra men mig gör det inget.

Men nästa helg... Vet ni vad? En stor fet sol och nästan tio grader varmt!

Jippie!

Precis nu blev jag oändligt trött på vinter.

Jag har inte lust att städa mer här inne på mina lediga dagar, vilket är det enda jag kan fördriva tiden med medan Lovis är några få timmar i skolan.

Jag vill ut och gräva! Jag vill köpa nya buskar, jag vill dra skottkärror med täckbark, jag vill bygga gríshage, rensa ogräs, lägga stenar, sitta i solväggen med en kaffekopp, ta en joggingrunda, röja ur uthusen och skapa ordning och reda där, måla brädor....

Jag vill ut! UT!

Jag som fryser jämt och hatar snö måste ha plusgrader för att vistas utomhus annat än till och från bilen och nu är det hög tid - jag vill ut!

Bort snö-elände, bort!

Jag är rastlös. Mycket rastlös.

Min man tror jag har bokstavsdiagnos men det tror inte jag. Det kallas energi och det är väldigt bra att ha!



Här ska det hända grejer till våren, ja det ska det!

Är det någon som har en grävmaskin på garageuppfarten till utlåning?

Veckorna rusar.

- När är det sommar mamma?, undrade Lovis vid frukostbordet idag.

Tittade i almanackan.
- Om tio veckor har vi vårskor och vårjacka, om femton veckor har vi sommarlov, meddelade jag glatt.

- Åh mamma, så skönt! Då kan jag springa omkring i bikini bara!

Fast just precis nu faller snön stilla utanför fönstret och det känns en smula avlägset. Men efter regn kommer solsken!



Vårt lilla sjöodjur

Ost är inte längre ett önskvärt pålägg.

Kort, intensiv passion som nu har slocknat. Skinka ska det vara.

Lite skönt att det är som vanligt.

Ibland strular det till sig i familjen Johansson men med världens bästa arbetskamrater behövs inte Losec. Alla klurigheter inför nästa vecka är nu lösta - Tack L!!

Så är det ofta, jag tittar i agendan, funderar, få magknip och undrar hur i helsike vardagen ska gå ihop sig - och så vips landar pusselbitarna på rätt ställe.
Arbetskamrater, en semesterdag, en svärmor... På något sätt får vi livets hjul att snurra vidare. Och är förstås oerhört tacksamma för det.

Ikväll ska jag dock lämna familjen själva hemma för lite inredningsparty hos en kompis. Sitta vuxet och fika och bläddra i svindyr katalog.
Säkert överhandla lite. Men det ordnar sig nog det med. Kan ju alltid hävda att maken bör bidra - han bor ju också här, eller hur!?

Dessutom  har den första flugan vaknat av solens strålar och surrar lite sömnigt i fönstret - vintern är snart slut!

Alla hjärtans dag idag.

Inget vi fäster så stor vikt vid - Martin har farit till Norge och själv jobbar jag kvällen. Urmysigt.

I övrigt tycker jag den här dagen är ganska onödig, en importerad dag för att köpmännen ska sälja blommor och choklad.

Däremot är det min farmors födelsedag idag. 82 skulle hon ha blivit om hon fått leva. Vilket hon tyvärr inte fick och jag saknar henne mycket.
Att hon dessutom gick bort oväntat och att jag fick dödsbudet från Örebro (och gjorde en sjuksköterska förtvivlad genom att skrika och slänga luren till Martin) gör inte saken bättre. Vi hann inte avsluta, min farmor och jag.



Sista bilden på farmor, tagen i september 2005. I November var hon borta. Åh vad små mina flickor var då!

I sex år har vår minsting vägrat ost. Fått panik om hon sett mig ha i riven ost i pastasåser eller över gratänger. Har dock ätit om hon inte vetat om att den finns i maten.

Så imorse fick jag närapå en stroke när jag gjorde hennes frukost.

- Mamma, jag vill ha en ostmacka.

- (???) Men... du tycker ju inte ens om ost.

- Jo, jag älskar ost på smörgåsen nu.

Här har jag gått runt och trott att jag känner mitt barn men det gjorde jag uppenbarligen inte.

 Nya favoriten. Undrar om hon gillar den nästa vecka?

Härlig dag.

Ingen sovmorgon, två tvättmaskiner klara, handling gjord, vardagsrum är städat och snart tar jag itu med badrummet.

Fast jag är nöjd. Räknar iskallt med att det blir en timme över till mig innan Liten kommer med skolbussen och den tiden ska tillbringas i sängen med en bok.

Att bo på landet, långt bort från Seven-Eleven och Pressbyrån har sina mörka stunder.

Just precis nu blev jag våldsamt sugen på choklad. En tvåhundragrams kaka, bara min,  jag skulle vilja tugga i mig den som en smörgås. Big bite - snask och den är borta. Ni förstår vad jag menar.


Men nu finns ingen kvällsöppen kedja utanför uthusväggen så jag blir utan. Och egentligen är väl det bra men roligt är det inte.

Martin fick en utmärkt idé efter maten:

- Vi badar bastu!

- JAAAAAA!, vrålar resten av familjen så nu väntar vi bara på att kvicksilvret ska stiga ordentligt så ska jag sitta där, länge, länge.

Älskar den här typen av vardagslyx. Tyvärr glömmer vi ofta bort den där bastun trots att det är så underbart att sitta där och bara njuta en stund. Se på lågorna i kaminen och låta tankarna vandra fritt i tystnaden.

Fast ikväll blir det nog inte så tyst - Liten har påannonserat att hon också vill basta. Hur många ord finns det i en sex-åring per dag? Någon som vet?

Vår på dörren:

Ledig

Obokad

Martin är iväg och har innebandymatch, själv sitter jag vid köksbordet i morgonrock och dricker kaffe.

Vad dagen bjuder på vet jag ännu inte, vet att Martin ska ut i skogen och släpa hem lite ved men jag tänker inte följa med, jag har ont i rumpan.
Nu behöver ingen vara rädd att vi är utan ved, det är veden för nästa vinter som kommer hem. Vi har fortfarande gott om ved i förrådet och all extra ved som vi gjorde inför ännu en helveteskall vinter ligger orörd.
Den här vintern har varit skonsam, det är ett som är säkert.

Men det gör inget.

Kan ni förstå att snart halva februari har passerat och att det snart är vår? Känns overkligt men underbart.

Hamnade vid grannens köksbord igår kväll. Det blev sent och aningens för mycket vin.

På väg hem i mörkret halkade jag och landade på rumpan. När sextio kilo möter frusen mark i full fart uppstår ett visst tryck på de små kotorna bak i häcken. Och det gör jävligt ont på ren svenska.

Jag har svår att sitta, problem i en del rörelser och så det värsta av allt - att gå uppför trappor. Jag undviker i det längsta om något bör göras på övervåningen. Skickar helst en dräng.

I övrigt har jag pysslat runt i vardagsrummet idag, fått hem lite mer bokhyllor. Det blir ingen bild för jag kan i ärlighetens namn säga att jag slängde in det sista för att få golvet fritt - hade så ont i rumpan att jag inte orkade en sekund till.
Men en annan dag ska jag sortera böckerna lite fint och sen får ni också se!

Maten till ikväll planerad. Make och stora barn kommer hem igen.

Min förkylning börjar bli bättre på riktigt, jag har fart i benen och fria andningsvägar nästan hela tiden.

Det är gott att leva!

Snart har jag varit mor i femton (!) år.

Så när två barn är borta över natten, den Lilla har stuvats i säng och maken har "kundmiddag" på annan ort, (läs bowling och öl, varför valde jag vården?), är det MIN stund.

Idag består den av långdusch, färgning av ögonbryn och egotrippad utbredning i dubbelsängen. Tidig sömn.

De här små microstunderna, som numera dyker upp allt oftare i takt med att barnen skaffar ett eget liv, är underbara.

Fast jag skulle inte uppskatta dom på samma sätt om jag inte vanligtvis utsattes för att det rycks i badrumsdörren, någon har snott min soffhörna när jag äntligen tar mig till soffan, syskonbråk, tjat, skratt, buller och musik.

Min familj är det bästa jag har, det bästa projekt jag någonsin kommer vara delaktig i, i familjen ligger all min kärlek och engagemang.

Men nu ska jag hoppa in i den där vansinniskt långa, heta duschen! (Åh, vad skönt med vedpanna, in med en pinne till, inte en spänn extra till det stora elbolaget!)

Imorgon är alla hemma och det ska fredagsmysas rejält. Ost, kex, vin, biff, pepparsås.... Tack veckan för att du har ett slut.

Redan 6.30 dömde jag ut min dag. Hade glömt plånboken hemma och en lysande bensinlampa i bilen.

Men kärleken levererade en plånbok och jobbet flyter fantastiskt bra. Så jag var lite för snabb med att bedöma hur dagen skulle bli.

Ikväll är Lill-skrutt och jag själva hemma igen, jag är piggare än sist och planerar att vi ska lägga nya pusslet tillsammans.

Med levande ljus och kanske en kopp varm choklad...

Onödigt att vara rädd för våra myndigheter!

Har pratar med en supertrevlig man på jordbruksverket och fick hur mycket information som helst. Det där med att ha ett par grisar gående för eget bruk var inga större bekymmer.

Ett stycke produktionsnummer (vilket verkar vara den krångligaste blanketten för en karta måste bifogas) och en liten stalljournal för en kostnad av 80 kronor ska införskaffas - sen är det bara att köra!

Och när jag ändå är igång kan jag rapportera innehav av fjäderfä, inte nödvändigt men å andra sidan gratis. Så kan jag kalla mig höns och gris-farmare sen. Låter väl tjusigt?

Det här kommer bli en mycket spännande vår, åh, vad roligt barnen kommer tycka att det här är!

Om två dagar kommer alla blanketter i brevlådan, jag är verkligen på gång redan.

Fantastiskt vad mycket man kan lära sig på internet. Nu har jag kommit långt i mina funderingar på att bli lite mer etisk vad gäller maten här hemma.

Hushållsgris!

Verkar inte alls särskilt besvärlig eller arbetskrävande. Stort plus att grisboxen dessutom är tom den kallaste årstiden för att nasse ligger i frysboxen.

Det svåraste blir att förklara för barnen att det är maten vi kliar bakom öronen.... Att vi inte ska fästa oss vid dem som man gör med vanliga sällskapsdjur.



Jag är övertygad om att lyckliga grisar är godare än andra!

Så var den lediga dagen slut och nu blir det jobb ända fram till helgen.

*Suck*

Det går tungt för mig just nu, hostar och snorar fortfarande och är inte alls på topp. Lovis tittade förvånat på mig förut när jag sa att jag skulle jobba.

- Men du är ju sjuk?!, utbrast hon.

En sexåring har lite svårt att förstå begreppet småkrasslig, att det inte betyder att man som vuxen får ligga hemma och slöa hela dagen utan vackert masa sig till arbetet och dra in pengar till matbordet.

Om du tycker tillvaron känns lugn, kanske lite trist kan du läsa den här boken. Jag har läst den från pärm till pärm under några dagar (har ju jobbat också) och är ganska upprörd.

Eller paranoid kanske bättre beskriver mitt status. Vet inte om det finns någonting alls i mitt kylskåp som går att äta. I frysen kommer möjligen älgköttet och svampen accepteras.



Har gått från att vara nöjd med min sovande gård till att så sent som för en timme sedan planera att låta vår granne komma med traktorn och fräsa upp ett riktigt grönsaksland åt oss. Höns har jag varit emot men det kommer säkerligen att knalla runt ett gäng här framåt våren.

Kanske tar jag mod till mig och ringer Länstyrelsen med min fråga om man i vårt paragrafstyrda land får ha ett  par nötdjur gående för att för egen del slakta och äta upp.

Det är inte klokt vad maten har varit med om innan den läggs i grytan. Och det är inte klokt vad den innehåller - och vad den inte längre innehåller - när den når vår mage. 

Det drar från något väderstreck (är urdålig på vilket) men när vinden ligger på från detta speciella håll blir det kallt här hemma.

Har bara 18 grader i köket vilket är på tok för lite för en fryslort som mig.

Dessutom måste jag på något vis ta mig ut och in på logen. Där ska ag lyckas ta mig in i husvagnen och i mörker leta upp vattenkokaren.
Den vi hade här inne sa utan förvarning bara upp sig igår. Och visst går det att koka vatten på spisen men det känns en smula ovant att passa en gryta bara för att få sig en kaffekopp.

Så nu ska jag bege mig ut i kylan, sedan tar jag en tur enom huset med dammsugaren, den blåser ut massor av varmluft + att man på köpet blir varm i kroppen av att vara nogrann under sångar och soffor...

 
Så här ser den ut, den som tomten kom med i julas! Multifunktion, går att ha som värmefläkt =)

Till dig, du vet vem du är och du vet varför jag skickar den största kramen i världen till dig.

Det finns ingen logik, ingen rättvisa.

För de flesta, men inte för mig - jag har min imorgon!

Helgen på jobbet har arbetsmässigt varit makalöst bra, fler personal än patienter (mycket beroende på inskolningar men även otroligt låg beläggning), och vi har haft gott om tid för småprat och det är oerhört viktigt det också.
Ibland händer det ju faktiskt att vi står mitt i livshotande situationer och sanningen är att kommunikationen personalen emellan fungerar mycket bättre om man känner varandra.

Well, nu blir det dusch, myskläder och soffa. Är fortfarande inte helt frisk, lite lös näsa och en hosta som närapå sliter mig i två delar emellanåt. Men jag får sova ostört och det är värt allt.

Min nya huvudkudde är min bästa investering på länge, kväll/dag vändningen brukar alltid betyda taskig nattsömn. I natt sov jag som en stock - och det är min nya, fina kuddes förtjänst!

Men jag är nöjd ändå. Om inte kölddipparna kommer förrän nu i februari kan de säkert inte bli särskilt många. Siar jag som inte har någon utbildning i väder över huvudtaget....
Förra året var det så här kallt i flera månader så jag vägrar gnälla för en dag eller två.

Dagen igår blev precis så bra som jag tänkte mig. Fyndade dessutom gardiner till vardagsrummet (400 kr ist för 2400), de ska inte upp förrän till hösten men ska det vara åtta längder får man liksom passa på när tillfälle ges.

Kvällen bestod av pizza (ett barn blev bortglömt vid beställningen och blev utan, fick äta av andras), lite glaskross, rödvin, trötta men glada barn och fnittriga vuxna.

Ikväll blir det arbete för min del. Hoppas lugnet som var under veckan ligger kvar över avdelningen.

Dagen började inte bra. Det måste jag väl erkänna. Liten vrålade från sin säng klockan 7.15:

- JAG VILL INTE ÅKA SKOLBUSS IDAG!

Finns ju trevligare ljud att vakna till vill jag lova, jag låg nämligen i sängen när detta utropades, hon hade vaknat av övriga familjen som stod redo i hallen för att fara till jobb/skola.

Detta följdes sedan av en massa gnäll över ingenting så inom fyra minuter var jag och liten rejält ovänner. Före morgonkaffet är jag inte särskilt tolerant gällande gnäll. Men sen vände hon humöret och dagen tar sig fint.

Har fullt med trevlig sysslor på agendan!

11-kaffe hos grannen, sen en tur till det stora möbelvaruhuset med kompisar (stora och små, de små ska få vara i barnhagen...), ikväll kommer det mera små och stora folk på pizzamys.

Men först en tur till mataffären och fylla på förrådet inför helgen. Mjölken har sinat och det finns absolut inget pålägg kvar alls utom en liten stackars ost som ligger lite ödsligt ensam på en hylla.

Näsan är lite snorigare idag men jag känner mig frisk vilket är huvudsaken.

Vaknade i morse och kände mig nästan frisk! Små dofter av apelsin, kaffe och mint-tuggummi har seglat förbi mina näsborrar, även lite smakupplevelser av kaffe och räkost.

Nu håller jag tummarna att det inte blir några mer återfall. Dagen igår var verkligen inte rolig. Och imorgon är jag ledig och har möjlighet att stärka mig lite extra inför helgens straptser här på jobbet.

Nu - dax att åka och shoppa mys till avdelningens ettårs kalas i nya lokaler!

Jag undrar hur mycket snor det kan finnas i en näsa? Förlåt om jag äcklar er men jag har fräst upp så mycket papper idag att näsan är närapå skinnflådd.

Lovis och jag är hemma själva ikväll. Martin har åkt tillbaka till huvudstaden och de stora sover hos farmor och farfar. För att de ska slippa sitta i skolan från klockan sju imorgon, skönt för dom med lite sovmorgon.

Hade planer på massa kreativa, roliga aktiviteter för mig och Lovis men får villigt erkänna att jag valde tvn som barnvakt istället för att spela "Finns i sjön!" eller "Råttfällan".

Jag orkar inte.

Jag orkar inte damma av golven heller, eller tvätta. Nu ska jag ta en ipren, se på lite barnprogram och så lägger jag mig säkert samtidigt som den lilla.

Så blev det med mitt uppesittarmys i min oftast önskvärda tystnad.

Gah!

Idag är jag mer sjuk än igår. Lyckligtvis är vi gott om folk så jag göms undan och får städa på märkliga ställen. Där som solen aldrig skiner och där ingen kan se mig.