30 timmar

Det var som behövdes. Nu vill jag ha hem mina människor. Saknar dem helt sanslöst. Tystnaden är öronbedövande.

Det känns även väldigt onaturligt att inte ha kört diskmaskinen sedan de for. Den innehåller endast tre assietter, tre gafflar, två glas och två kaffemuggar.

Trivs jag här hemma, själv.

Har snart tvättat alla täcken, har enstaka kuddar kvar.

Äter min pasta-sallad till lunch, middag och kvällsmat. Läser allt tid jag inte hänger tvätt eller laddar ny maskin.


Sorglös tillvaro. Tyvärr var det inte kul i Trien så de kommer snart hem. Så kan det gå!

Dramatisk rubrik idag. Nu blir ni darriga va´?

Allt utspelades här hemma igår kväll. Själv satt jag på altanen och läste tills kroppen var så nedkyld att det fanns en chans att kunna somna. Djurlivet omkring mig vaknade också till framåt natten...

Det började med att jag hittade två vingar, en näbb och en omgång fötter i köket. Någon av de fyrfotade hade tagit en pippi till kvällsmat och lämnat resterna till mig. Omtänksamt men inte uppskattat.

I min stora näva eller malva, (jag vet inte exakt vad det är för blomma) har det bott en hungrig larv. Jag har intalat mig att det ingenting gör, den kan få äta för det blir säkert en vacker fjäril.
Men nu har de ätit väl mycket. Jag stod där och led över hur växten såg ut. Då såg jag en larv - jättestor i jämförelse med de jag hittade för några veckor sedan. Tittade en stund till och hela växten fick liv och liksom rörde på sig. In efter en sax.

Jag klippte nog ihjäl ett hundratal. Inte konstrigt att det går åt en del blad att föda upp så många!

Strax innan det var så mörkt att jag inte längre kunde se de små skadedjuren fick jag hjälp. Som troligen arbetade hela natten.
Vacker är den inte, men de har aldrig gjort mig något. Så den får gärna bo här och äta om den vill.

Fryken, vid Hagudden, var idag 25 grader.

Jag kom dit, bredde ut min filt, ställde ner korgen med kaffe. Gick sedan fram till strandkanten och stoppade försiktigt i tån, risken för köldskador är nämligen överhängande i denna djupa sjö.

Mycket förvånad stoppade jag i hela foten. Det var varmt! Forsatte sedan bara att gå, rakt ut, tills det gick att simma.

Underbart.

Jag förstår inte hur Fryken kan vara varmare än Abbortjärn. Men jag njöt, badade fyra gånger, jag, badkrukan. Jag dök innan jag for hem, har jag inte gjort i sjön på väldigt många år.

Nu är jag hemma igen. Längtar efter ett dopp till. Men nu orkar jag inte fara iväg, tappar upp ett kallt bad istället!

60 minuter

Så länge har jag varit själv och det dåliga samvetet gnager illa. Borde vara med familjen.
Samtidigt vill jag inte att grannarna ska vara vakt åt alla djuren jämt och ständigt så det är väl bäst så här.

Hur som helst.

Har hunnit ner till affären och köpt tvättmedel. Det ska jag göra medan alla är borta - tvätta. Världens bästa tork just nu för mattor och täcken och kuddar.
Har även inhandlat ingredienser till en stor bunke pasta-sallad. Just nu är spisen på för sista gången under de här två dygnen jag är själv.

Vid två-tiden kommer solen på Hagudden. Då tar jag en bok med mig och lägger mig där.

Tänk att ligga på stranden och inte en enda gång lyfta huvudet för att räkna sina barn!

Sommaren är här för att stanna.
Kikade nyss på SMHI´s sida och det är sol och rejäl värme de närmsta fem dygnen. Härligt!

Sitter i köket, här är det svalt ännu. I sovrummet var det för varmt för att ligga kvar. En gång i livet trodde jag det var omöjligt att jag frivilligt skulle kliva ur sängen före barnen på en ledig dag men det händer titt som tätt.

Ska förbereda en god frukost åt dem, de åker under förmiddagen på semester med Martin, farmor och farfar. Två nätter i Trien, vart det nu är?

Me, myself and I.


I 48 timmar


Start imorgon kl 10.00


Hur ska det gå?

Sitter som sagt i skuggan, på framsidan idag. Läser en bok.

Vi bor vid en liten grusväg som ihop med en del andra småvägar bildar en perfekt femkilometare. Tro det eller ej, men nu sprang det en förbi.

SPRANG!

Det är för sjutton 30 grader i skuggan! Hade han inte solsting innan han gav sig ut lär han ha det när han kommer fram.

Galenpanna.

Klara går som en osalig ande omkring huset. Provar den ena skuggan efter den andra utan att finna den svalkan hon söker.

Själv sitter jag på framsidan i skuggan och längtar så smått till solnedgången. Svalkan från dagens dopp i sjön är helt försvunnen. De stora sitter på insidan huset och Lovis har dragit upp till kärleken.

Men jag klagar inte, inte det minsta. Jag njuter av varje minut solen skiner, så länge det finns svalka i skuggan är allt underbart.

Sitter i köket, själv. Observera, inte ensam. Det är stor skillnad på dessa ord tycker jag. Själv = njutbar situation för mig med många barn. Ensam = inte egenvald egentid.
Här hemma sover alla efter lite nattsud igår, Lovis kom inte i säng förrän kl tio, det är sent för henne.

Efter några nätter i husvagn njuter jag av de kvadratmeter vi ändå förfogar över. Jag önska mig allt som oftast en fet herrgård men nu efter en husvagnstur så känns även detta hus otroligt stort *ler*
Igår kväll stod jag och Martin och borstade tänderna bredvid varandra och jag kunde krypa ner på min sänghalva medan han gjorde det samma på sin sänghalva. Ingen kö-bildning alls.

Så jag sitter här i köket, med mitt kaffe. Altandörren står öppen, svalorna drillar något helt otroligt i skyn. Jasmin-busken doftar ljuvligt ända in hit och jag njuter av varje sekund.

Kvickslivret segar sig upp, sakta men säkert. Redan upp på 22 grader. Det får bli en dag på stranden.

Det är så märkligt här. När det är kallt ute, så spär vinden på det och skapar iskyla utanför. Nu, när det är varmt, går inte ens en bris över gärdena. Då vi saknar träd blir värmen i det närmaste outhärdlig.

Mycket kul på G. Insåg att ett livstecken, ffa för släktingar är av stor vikt. Resan hem gick utmärkt. Trots att vi var inne i en enorm outlet. Endast 230 kronor spenderades där.

Vi har alla back-speglar i behöll och samtliga stödben med oss.

Grannarna har emellertid fått upp sin pool + lovat oss att bjuda på middag - så - jag hastar iväg på trevligheter!

Njut av solen, smörj in er och drick ordentligt i värmen.

Vi fick nya grannar här under eftermiddagen. Vi har haft ett helt kverter i princip för oss själva och så kommer det plötsligt en flicka på fyra år - Lovis blev överförtjust.

Flickan heter Filippa. Söt som socker. Lovis har aldrig träffat någon Filippa förut och uppfattade kanske inte namnet så bra.
En lång stund kallade hon därför sin nya kamrat för Snippa, vilket fick Julia och Linn att vrida sig av skratt. Vi hann reda upp det hela innan någon blev ledsen, tack och lov. De leker än.....

Solen skiner, värmen är tryckande i förtältet. Jag njuter.

Idag har vi en extra dag på campingen. Julia och Linn planerar en heldag i vattenrutchbanan. Jag tänker jobba på brännan och Lovis har inlett morgonen med att cykla runt, runt runt.

Martin går runt och funderar. I två dagar har jag basat i köket, idag är det hans tur. Vi får väl se vad han hittar på.

Tack kära grannar för att ni tar hand om alla djuren åt oss! Utan er vore det omöjligt att dra iväg och slappa på detta viset!

Det finns ett minus på den här campingen. Kiosken.

Igår spelade lill-bruden som vaktar godiset, hårdrock från -80 talet på rätt hög volym till en bit efter kl nio. Jag, som satt i myskläder med en bra bok och ett vinglas fick svårt att koncentrera mig på boken. Det var inte de gamla bra låtrarna hon poppade heller, bara b-sidor.

Till slut gick jag likt en äkta gnäll-kärring dit och undrade vänligt (faktiskt) hur länge hon skulle spela. 20 års övertag fick flickan att slå av stereon i ren skräck.
Nöjd satte jag mig med boken igen. Det är inte så fel med några rynkor, trots allt. Lite pondus.

Som straff för detta (att ha skrämt en liten sommar-jobbare) har jag nu ett köttigt jack i foten. På väg med Lovis för att köpa godis rundade jag rampen lite för snävt och slog i trampdynan. Det första jag såg efter att ha tittat på foten var de satans högtalarna, återigen utställda utanför. Ikväll går jag dit kl åtta.

Vi rastade vid en kyrka idag. Det ska jag göra oftare, vägfickor utmed riksvägar är inte särskilt trevliga.

Den här kyrkan var av trä, vitmålad med tjärat tak. Liten och otroligt söt. Uppförd 1620! Tyvärr var den stängd för sommaren så vi kunde inte gå in men jag och barnen strosade runt på kyrkogården ett slag. (Jag strosar gärna runt på kyrkogårdar där det inte ligger någon jag har hållt av, då väljer jag hellre att avstå). Martin, som nyss backat upp i en slänt låg under husvagnen under tiden.

Vi hittade gravstenar ända ifrån 1700-talet. På flertalet hade väder och vind helt suddat ut inskriptionerna på stenarna men förvånadsvärt många gick att läsa.

Det var så vackert där. Ett stenkast från stora, stora vägen. Krattade gångar med knivskarpa kanter där gräset tog vid. Doften från tjäran på taket. Stillheten mellan gångarna.

Det är då jag vet varför jag är med i kyrkan och kommer att fortsätta vara det, trots att jag endast går till kyrkan när jag är kallad (inte kallad av gud utan tänker mer dop,skolavslutningar, konfirmation, bröllop och begravning).

För att det ska kunna bevaras. I evigheter, amen.

Martin (oerhört oklar varför) hade sladden i sin dator-väska!

Nu blir det test, datorn är liksom ny för mig.....



Vi är sååå stolta över hur vi spänt upp tältet. Har vi aldrig lyckats med så bra förut. Brukar vara snett åt alla håll och om det regnar får vi sjöar på taket. Fast nu ska det ju inte regna, det är väl därför det gick så bra!

Ja, nu är vi på plats. Det är inte kabeln till kameran.

Att säga att resan gick bra, blir en sanning med modifikation. Barnen skötte sig utmärkt i baksätet med regelbundna glass och kiss-pausar.
Den före detta yrkeschauffören backade dock lite våldsamt mot en slänt och det blev hål i golvet på husvagnen (litet) + ett stödben som nu hänger på trekvart. Vi var dock nöjda - det kunda ha varit värre.

På väg in mot campingen på en smal väg kom en fartdåre i mötande. Han hade dessutom väldigt bred bil (trodde han) och väjde ut för en vägpinne och krossade vår extra backspegel. Det kunde oxå ha varit värre, även om smällen fick oss att tro att hela bilen saknade vänster sida så var det bara en spegel som sprack. Inte helt oväntat försvann den mötande bilen om möjlig ännu fortare än han kom, så den spegeln får vi väl bekosta på egen hand (ca 100 spänn).

Nu har vi monterat allt,  ätit, badat, varit i lekparken, ätit glass. Semester med barn innebär att vi ska göra allt på en och samma gång vilket resulterade i att kaffet på maten mer eller mindre dracks i öppningen till förtältet.

Nu har barnen landat lite och en frid sprider sig sakta här omkring.


Snart beger vi oss till mini-golf banan. Förra året vann jag över Martin (i Örebro). För första gången på femton år. Ska verkligen se till att jag gör det till en ny vana så kan han få börja vinna igen när vi varit ihop i trettio!

Packat, vattnat, levererat ett stycke kanin-unge med bur till grannen, tvättat, diskat, badat liten människa, lagt densamma, tvagat mig själv, rakat benen.

Och har 15 minuter tillgodo innan mordet i Midsommer ska lösas! Jag sover säkert hela vägen imorgon. Men vad gör väl det?
Snart kommer maken hem oxå. (Jag har sparat lite sysslor till honom, han ska packa in utemöbler, förtält och grill, någon rättvisa ska det vara!).

Men först mord. Märkligt, men de där morden är ett riktigt sommar-tecken nu för tiden här hos oss.

..men sen blir det väldigt ledigt!

Har efter tidig utflexning varit och stor handlat. Jo, jag tror visst att det finns mat borta vid Kolmården, men att handla i lilla jourbutiken på campingen är att begå ekonomiskt självmord.

Nu har jag två grytor klara, en med kyckling, en med älg, som bara behöver värmas. Att göra kyckling-gryta (med alla dess hygienföreskrifter) är dömt att misslyckas i ett kök på 0.5 m2. Särskilt för mig som breder ut mig i princip överallt när jag lagar mat!
Linn och jag har även förberett 10 toast som bara är att hiva upp ur det gigantiska frysfacket och vips, så har vi en mysig kvälls-macka! (Måste komma ihåg järnet, jag MÅSTE!)

Nu ska det fortsätta att packas. Lovis har gått före mig upp till vagnen och tagit med sina simglagögon och solskydd (= allt hon tycker att hon behöver). Hon är bättre på lätt packning än jag - en bedrift för jag är i sanning en som kan åka med lite grejer.

Hasta, hasta. Återkommer.

Kl 21.00

Jag, två äldre döttrar, soffan och kanal 1.

Morden i Midsommer.

Det är något alldeles speciellt med att packa husvagnen.

Jag gillar att vara ute på campingar, älskar att sova i husvagnen och tycker det är ur-mysigt att sitta i förtältet om kvällen och läsa en god bok, spela spel eller bara småprata.
Jag är lite kluven till att skaffa TV till husvagnen (gissa vem som helst av allt vill köpa en liten platt pryl). Då blir det säkert för mycket Tv och för lite mys.

Att nu stuva in på smartaste sättet, för att få in allt på ett sätt att vi fortfarande kan få plats att bo, är mysigt det med. Lovis är med och hjälper till så gott hon kan och hela tiden babblar hon på om vår resa till kolmården.
 
Jag är lika förundrad varje år att vi klarar oss, både med utrymmet och antalet prylar. Jag antar att det går att dra slutsatsen att vi har för mycket här hemma, att det går utmärkt att leva trängre och enklare utan att lida. I längden funkar det ju inte med ytan förstås - jag skulle inte vilja umgås med min egen familj vintertid på dryga tio m2....

Fast nu längtar vi iväg. Bort. Luftombyte.

Nöden har ingen lag.

Planerade fiskbullar till middag (vi är gräsänkor). Kommer hem och kikar under bänken.

Inte en enda potatis!

Panik!

Gick ut med Lovis och drog i en potatis-planta. Och tänk, det fanns små potäter där! (Har dem på bild men medan jag jobbat har överföringskabeln till kameran försvunnit).

Det ska bli så spännande att smaka egen potatis, har jag aldrig gjort förr, bara andras.

Några av er minns kanske att vi har en nybyggare här på landet. Han är flitig om ni undrar.

Hela midsommar-helgen, jag upprepar HELA midsommarhelgen, har han byggt. I fredags restes takstolar, igår murade han skorstenen, idag/kväll spikar han råspont på taket.

Jag störs inte av själva byggandet (inte  än). Däremot blir jag lätt irriterad på tempot däruppe på kullen. När sover han?

Han är inte ens sur och grinig, som vissa, typ jag, blir när det finns mycket att göra. Nej, han ler glatt och pratar bort en stund när han stöter på någon av oss på gatan.

Eftersom jag sedan gammalt vet att han är noga med sig själv vet jag att han inte kör med någon kemisk substans för att uppnå denna effektivitet.
Innan sommaren är slut ska jag klämma ur honom vart han tar sitt dricks-vatten. För därifrån ska det gå en pipe-line in hit!

Happ.

Så sitter vi här, ensamna hemma. Men det gör inte så mycket. JAG planerar att få Liten tidigt i säng och sedan slappa framför TV;n med tre tjejer (Linn har en kompis på övernattning, ljuvliga sommarlov!)

Undrar om de är för små för att se Hannibal Rising.....? Jag törs inte se den själv nämligen... Helst ska jag lyckas somna bums när filmen är slut oxå, för imorgon börjar väckarklockan arbeta igen - liksom jag.

Nu är vi ny duschade och piffade.

Vi ska på söndagsmiddag! Inbjudna av Martins mormor.

Efter en dag i solen, först med spaden och sedan med en god bok på altanen, känns detta som ett utmärkt sätt att avsluta semestern. Känner mig bortskämd. Detta är lyx!

Min semstervecka är slut snart.

Återstår endast några timmar. Det får bli en dag ute. Solen skiner och det är redan värme. Kanske kommer sommaren på riktigt nu.

Inte en dag för tidigt.

Jag har några dagar ledigt i slutet på veckan så vi har funderingar på att sticka iväg till Kolmården. Vilda djur, på riktigt, säger de i reklamen och det är en fantastisk anläggning. Vi har varit där med Julia och Linn två gånger.

Fördelen med en unge på sladd är att vi får möjligheten att göra om alla roliga sommaraktiviteter igen! High Chaparall är en annan favorit som vi gärna ser igen men det får bli en annan sommar.

Det finns så mycket roligt att göra men så lite tid på sommaren. Den är för kort.

Nu börjar sviterna från natten komma till fullo.

Tröttheten. Är i sanning en mor nu för tiden som inte har någon som helst vana att natt-sudda.

Kommer inom kort krypa upp i soffhörnet med lite dricka och någon bra film. Vet redan nu att slutet inte kommer att ses av mina ögon så det får väl bli något förutsägbart. Så jag kan lista ut redan i början hur det går...
Det få inte under några som helst omständigheter vara någon intrig som ska följas, det klarar inte min hjärna av ikväll.

Vi väntar på pizza här hemma nu. Att en halvtimme kan vara så lång!

Och varför är pizza så gott dagen efter en helkväll?

Som synes på bilden hotade molnen med regelbundenhet att ge oss regn, men det kom inte förrän framåt natten och då var det verkligen ingen som brydde sig om det!



Lite dansande blev det kring denna vackra fallo-symbol. Dragspel och skönsång. Tillslut var det bara vi vuxna kvar så då avslutades aktiviteten....



Lille Mio har ännu sin far som förebild. Han är liten så vi kan inte klandra honom än. Här sitter han hur som helst med en alldeles egen öl-flaska och är väldigt nöjd. Vilket han (som kvällens yngsta gäst) var hela kvällen! Duktig kille!



Utmed tipspromenaden satt näcken och spelade så fint på fiolen. En årlig tradition (och det ändrar vi inte på). Hos näcken är det vätskekontroll vilket är absolut nödvändigt då vi säkert går dryga kilometern längs med gärsen och älvar.

Framåt två-tiden på natten hade vi gjort allt vi hade tänkt göra och segheten smög sig på. Så då kröp vi till kojs. Nöjda, snurriga och härligt uttröttade!

Solen skiner från en klarblå himmel, mer än jag vågat hoppas på. Våra långväga gäster dök upp igår kväll så vi kan väl säga att vi hade lite förfest...

Nu ska jag skynda ut, kransar till barnen ska göras och björk-girlanger ska fixas och hängas upp på logen.

Tyvärr Madde, du får inte räkorna imorgon!

Bättre upp!

Jag fixar tomat/basilika/cheddarost pajen i år istället!

Grod-spottar-banan. Vi spottar gelé-grodor. Den som spottar längst vinner - lätt va? Äckligt? Ja, kanske men väldigt roligt!



Vidare ska vi göra iordning i garaget för blåsrör och soft air gun. Men nu behövdes lite kaffe. För att stärka sig inför björkhämtandet. Ska skrubba 7 kg färkpotatis sen oxå.... Då behövs säkert lite vin!
 
Traditionerna duggar tätt här (liksom regnet, tyvärr) och vi byter endast en gren om året i femkampen. Vi tror det kan bli traumatiskt annars.

Med lätt menar jag som vanligt enkelt... inga light produkter i mitt kylskåp. Ett litet gott tips från mig.


Ägg och räkor (6 pers)

12 hårdkokta ägg
400 g skalade räkor,
6 dl Vit gräddsås (gör som vanligt, lite salt och vitpeppar i bara)
Dill-knippe
2 st Barkis
Olja

Grovhacka äggen, lägg i en ugns-form. Strö över grovt hackad dill, lägg på räkorna. Häll över den vita såsen. Ta ur inkråmet på barkisarna och lägg över hela formen.
Ringla över olja och grilla i ugnen tills brödet är härligt rostat.

Servera med sallad


Väldigt gott, enkelt att dubbla (trippla) om man blir många. Går utmärkt att förbereda ända fram till barkisarna (de blir uppblötta annars) så väntar man gäster kan det vara bra att inte spara allt till sista sekunden (finns nog med sysslor då iaf!).

Vi har haft den på midsommar ibland, till fredags-mys i familjen, till gäster, och idag till lunch. Bra mat i många lägen.

Smaklig spis!

Jag har värmen på nattetid inomhus fortfarande.

Har flecce-tröja utomhus och ofta strumpor i skorna.

Det är den kallaste juni på över femtio år, (enl SMHI).

Jag vet inte vad jag ska tro. Skulle det inte bli varmare? Eller har den där lilla minoriteten rätt, de som säger att temperaturökning föregår en ny istid?
Är det dax? Att isolera mer?

Nu ska jag se på vanligt hederligt mord-gåte-lösande.

Långt bort från CSI mfl.

Goa tanten Miss Marple, henne gillar jag!

Nu är det bara vi i något dygn.

Hämta kraft, festlust och lägga sista handen på all planering inför fredag. Sen fylls huset, gärststuga och husvagnar med glada människor igen. Det ska bli himla skoj!

Fast ikväll ska vi bara rå om varandra.

Plötsligt händer det. Efter alla instuktioner, om och om igen, ramlade poletten ner.

Lovis kan gunga själv!

Med vinden i håret, med slutna ögon, gungar hon.

Lycka det!

Planerat en utflykt i dag, till självaste Mariebergs-skogen. Med reservation för dåligt väder tillade vi igår, väninnan och jag.

Men solen skiner, det blåser visserligen men det struntar jag i, så efter lunch drar vi iväg. Ryktet säger att det finns små griskultingar där och de måste ju ses!
Tar även med mig alla stora barn, kanske vill de bada? Hehehe, jag kommer inte ens doppa tån, viken håller nog inte allt för många plusgrader efter allt blåsande. Jag behöver 25 grader om jag ska hoppa i, gärna mer...

Men jag kan stå på land och serva med handdukar och saft, det gör mig ingenting.

En riktig man. Dricker hembränd sprit ur PET-flaska, åker HD, ser på fotboll i brynja och kliar sig i skrevet offentligt.

Eller? Nej, inte för mig.

För mig är följande riktig man:

En man som sover i rosa lakan - En riktig man bryr sig inte ett dugg om lakan. Monster eller rosor, han ser en säng och sover i den.

Handlar med ett tampong-paket från affären lika ogenerad som han tar med sig makaroner - Det är solklart att det inte är hans.

Avbryter ett bromsbyte på bilen för att byta blöja på sin minsta - den lilla kan bli röd och det vill han verkligen inte. Det svider ju.

Går ut för att jaga men kommer hem och berättar att det var för idylliskt att ta bort någon i familjen Rådjur så vi får käka korv istället.

När familjen står inför någon typ av katastof funderar han ifred någon halvtimme, presenterar sedan en optimal lösning. Som visar sig fungera och de andra slutar gråta.

Vet hur samtliga verktyg fungerar och använder dem gärna.

När frun tror att hon är helt pank - har han hemliga kontanter.

Kan laga punktering på cykeln, rensa en riktig fisk, byta olja på bilen, baka en sockerkaka samt handla kläder till barnen i rätt storlek.

Tar självklart avsvar för allt som luktar äckligt, skurning av soptunnan på sommaren, stopp i avlopp och oidentifierbara matvaror i kylskåpet.

Säger till frun att hon är vacker på morgonen, när hon är nyvaken. Trots att hon har håriga ben, yvigt hår och omålade ögon.

Säger puss och jag älskar dig i telefonen även om det står folk i närheten.

Jag är lycklig, för jag har En Riktig Man ♥

Som sagt, dagarna går och en del bra saker blir gjorda.

Idag har jag bytt vatten i lilla dammen åt fiskarna. Som värsta huliganen stod jag i källaren och slangade som om jag aldrig gjort annat i hela mitt liv...... Fick även lilla lampan att lysa igen. *Stolt*

Har planterat lite, haft hovslagaren här, målat en groda (till grodspottar-tävlingen på midsommar, behövde en 8 meters markering....), sen har det väl varit en del kaffedrickande och allmänt slappande.

Nu närmar sig kvällen och det är väl bara att börja plocka ihop allt vi spritt omkring oss under dagen.

Idag blir det diverse småpyssel. Ute, inne och i stallet. Under dagen kommer hovslagaren och han är en glad människa som får tjejerna att vrida sig av skratt.

Martin ser ut att bli hemma han med. Blir säkert mycket gjort, han var väldigt driftig här på gården igår och det känns som om vi har midsommar-kalaset i en liten ask.

8.10 tassade Lovis in till Julia (inte oss vuxna, jag tror hon älskar oss högt).

- Vi måste gå ut till min kanin!

Det är kärlek även mellan systrarna så givetvis följde Julia med sin lillasyster och tittade till den lilla hårbollen.

Fårstår inte riktigt själv hur det kommer sig att Lovis fick den där kaninen. Jag gillar inte kaniner särskilt mycket. Lovis har bara önskat sig en egen kanin i några månader, Julia och Linn fick önska i flera år innan jag gav upp och köpte två.

Kanske är det för att har man en kan man ha två?

Hur som helst. Hon vill gärna ha en egen shetlansponny också..... Jag bävar för den dagen telefonen ringer och någon erbjuder en liten ponny pga för stora barn eller andra anledningar. Förr kunde jag motivera mina nej med att vi inte hade stall.

Vad ska jag säga nu?

- Åh, vilka fina välskötta rabatter du har!, säger ibland besökare som kommer hit.

- Ja, tack, ler jag då anstängt och skyndar mig att meddela att kaffet är klart och ser till att besökaren kommer så långt från rabatterna det bara går. Helst då in i huset.

Här har ni sanningen....

Det gröna, fylliga är ogräs (för den oinvigde i trädgårdens mysterier).

På eftermiddagen begav vi oss iväg  för att hämta Linn hos pojkvännen. Där på gården finns diverse smådjur och inte bara Lovis, utan även jag, föll handlöst för en liten hårboll.

- Hur gammal är den där, frågade jag lite i förbigående.
- Åtta veckor, blev svaret.

- Ja, vi tar väl med en sån hem då, eller vad säger du Lovis?, beslutade jag på stående fot utan att tveka en sekund.





- Min alldeles egna Tintin, säger Lovis, om och om igen. På vägen hem tog hon goaste rösten och förklarade för den lilla tussen att hon från och med nu skulle bo hos oss och att hon älskade henne såååå mycket.

Martin och jag grejade på logen. Lovis var med en stund, hon behövde sedan akut springa på toa och gick in. Där inne fanns Julia och en kompis så när hon inte kom ut tillbaka tog jag förgivet att hon var med dem.

Det var hon inte, visade det sig.

Vi grejade en stund och gick sedan in för att göra oss iordning för att hämta Junior.

Lovis syntes inte till. Frågade Julia vart hon var.

- Ingen aning, är inte hon med er?!

Ett febrilt letande påbörjades. Inne, ute, hos grannar. Ingen Lovis. Ringde en Felix med far som åkt till tippen och undrade om de möjligen fått med sig Lovis i bilen men inte det heller.

En kramp i magen infann sig och en lätt panik. Var i hela friden var hon?

Tog ett djupt andetag, och förmådde mig till att systematiskt gå igenom huset och omgivningarna igen.

Och där låg hon. I sin säng, avklädd under täcket och sov hur gott som helst.
När hon sover, sover hon hårt. Det förklarade varför hon inte hört/svarat när vi ropat på henne.

Så skönt att krama om en sängvarm unge!

Solen skiner från en klarblå himmel. Vindarna har lugnat sig under natten och det går endast en lätt bris genom björkarna. Kvicksilvret har redan kommit upp i 17 grader i skuggan och vi tar en dag på stranden.

Jag bara skojar!

Självklart hänger regnet i luften, det blåser isvindar från något håll och vi har koftor på oss inomhus. Svensk sommar det. Det får blir inomhus-arbete idag, som logstädning.

Men sovmorgon hade vi alla. Skönt.

Lalalala...tralla la.

Jag har semester från och med idag i en hel vecka! Tjo, här ska rustas för midsommar!  Listor skrivas och delas ut, logen skuras, rabatter rensas, vin ska drickas som träning för dagen D, musik-listor ska fixas i datorn, handling, sovmorgon, kaffe, hovslagare, Junior några nätter, umgås med vänner, fixa ved inför vintern, städa huset .....


Ah - jag älskar att vara ledig!

På väg hem från jobbet surnade jag till lite. Över det faktum att det kommer hem massa goa, glada människor på fredag och jag inte på ett anständigt sätt kan erbjuda dem att tvätta händerna vid toa-besök.....

Så jag ringde Röris, åkte till honom, hämtade mitt avlopp och satte in det. SJÄLV!
Han tycker nog att jag är värsta sura skatan men det stuntar jag i. Det läcker inte en droppe och ikväll kan jag spotta tandkräm som en normal människa igen. Fantastiskt!

Jag gav mig inte på att vända kranen i duschen men det känns som att det steget inte är långt.... Hahaha, jo, det är det!

Jobbhelg.

Igen.

Nåväl. Kvälls-skiftet innebär pizza på avdelningen så tanken på det får hålla humöret uppe. Jag har även en inskolning med mig så jag har gott hopp om att arbetsbördan inte kommer bli våldsamt tung.

Annars är det lite irriterande det här med att vi inom landstinget ska jobba helgen före (eller efter) vår semester. Nästa vecka har jag just semester men måste jobba den här helgen. Så är det bestämt av någon som troligan aldrig jobbat helg.
Ingen idé att sura över det nu, kan inte ändra på det ändå.

Var nyss i badrummet, det nya, och insåg att ni säkert dagligen sitter i stugorna och undrar.

Har de fått sitt vatten?

Kanske är ni blyga, eller rädda att jag ska bryta samman om ni ställer frågan, så nu stillar jag er nyfikenhet...

NEJ!

Handfatet saknar avloppsrör och duschen går fortfarande baklänges. Så händerna tvättar vi i badkaret vid toabesök. Jag försöker låtsas som att det är ett I-landsproblem och att det går såååå bra.

Nu vet jag att Röris har grejer hemma i sitt garage. Så på måndag tänkte jag göra en visit där och få instuktioner om hur jag kopplar ihop de satans rören så jag blir av med hinken under handfatet.
(Nu låter jag väldigt tuff, jag lär inte åka dit men jag vill). Jag har ju lyckats lära mig tömma vattenlåset under handfat så det känns inte som en omöjlig uppgift. Värre att vända duschblandaren. Hmm.

Kanske kan gå någon kvällskurs? Jag har ju inte mycket för mig ändå. Stirrar bara på regnet.

Seg dag. Kort och gott.

Nu blir det troligen en seg kväll ovanpå det, Lovis springer runt som en tok på övervåningen vilket brukar resultera i att hon inte somnar före nio. Skit.

Jag har chips och dipp och ett glas vin som väntar men vägrar ta kvällen innan den lilla hoppetossan sover. Tyvärr blir jag rätt sur på henne efter ett tag när jag nattat femtioelva gånger och hon ändå studsar upp för:

* Toabesök (Visserligen mindre jobb än att byta sängkläder)

* Mer vatten i glaset

* Nytt toabesök (vatten ska ut)

* Hämta gosedjur som glömts i något hörn på nedervåningen (Miss av mig som tror att alla finns på plats då flickan uppenbarligen inte själv får plats i sängen)

* Toabesök igen (kommer inte en droppe men förhalar sömnen ytterligare tio minuter)

Så nu vet ni vad jag gör ikväll. Martin bowlar om någon undrar....

Kan utan att ljuga säga att det är svårt att få skolavslutnings känsla i kroppen idag. Avslutningen i kyrkan var lika fin och stämningsfull som alltid, mycket beroende av att det är omöjligt att se ut genom kyrk-fönstren.

Kaffe och glass fikat efteråt var inte alls njutbart. Ett envist duggregn förmörkade småpratet föräldrar emellan och alla flickor plågades i sina klänningar.

Årets första svenska jordgubbar inhandlades enligt tradition men fick avnjutas i köket istället för på altanen som vi brukar.
Istället för att likt yra höns springa runt med kompisar dagen lång har de stora parkerat sig framför varsin dator utan minsta lust att göra någonting särskilt alls.
Jag själv är också helt handlingsförlamad och känner mig mest bara trött. Regn mot plåt-tak har den effekten på mig. Jag sövs nästan ner av ljudet.

Den enda som har ett visst mått av energi är Martin som trotsat vädergudarna och begett sig ut på vedbacken för att påbörja vinterns värmekälla. Jag har inte minsta lust att stoppa ut näsan mer idag och låtsas genomföra viktiga sysslor inomhus (blogga, läsa tidningen, vakta den självkokande köttgrytan, titta på regnet mot rutorna).

Lovis har fastnat framför TV;n. Det är kanske att utmana ödet men jag tror jag ska öppna en bok.

Krus-tänger, nagel-lack, frukost i en röra och kläder hängandes på stolar i hela köket. Det är ordning och reda hos familjen när det vankas kyrkbesök... *fniss*

För till kyrkan ska vi. En liten fin kyrka i Frykerud. Jag har vid ett flertal tillfällen undrat varför jag inte gifte mig i den och ´hade lovis dop där. Den är så charmig att jag trivs i den.

Hur som helst - måste nog hjälpa till lite med allt möjligt här i köket. Inte minst behöver jag själv få på mig något annat än Snobben-pyjamasen.

Och gråta i kyrkan. Det kommer jag att göra. Varje år, när de ljusa barnrösterna sjunger de första tonerna på "Den blomstertid nu kommer" rinner tårarna över och så sitter jag där sen, randig i ansiktet.
Sedan barnen kom har jagblivit väldigt lättrörd.

Jag (som aldrig brukar lyckas) hittade ett REA-fynd på H&M idag! En ny pyjamas för en summa av 79.90! Avunden från äldsta dottern doldes dåligt, troligen för att jag köper väldigt ungdomliga (barnsliga?) pyjamasar. (Har en Hello Kitty oxå).

Nu har jag den på mig efter ett härligt bad tillsammans med Lovisen. Vi är hur rena som helst. Skillnaden före och efter var mer synlig på henne...

Barnen.

Det dyraste och finaste jag har i livet. Med dyrast menar jag inte att de kostar pengar, vilket de iofs gör, utan att de är så dyra att det inte finns något övre pris på dem
.
En lycka att få ha dem till låns. Börjar inse att de inte kommer förbli små, utan sakta men säkert, på olika vis börjar lämna hemmet.

Lovis visar sin nyvunna egenvilja med ett temperament som stundtals får mig att fundera på om jag verkligen var vid mina sinnens fulla bruk när jag planerade graviditeten.
Kärleken till henne är förstås underbart stor ändå, när hon ler, eller gapskrattar åt mina grimaser, hennes funderingar om livet, hennes livsglädje som smittar lika säkert som vattkoppor.

Julia och Linn visar att deras liv består av så mycket mer än bara oss i familjen. Vännerna är viktiga nu och att "åka bort" - hemifrån utan oss föräldrar - är en stor lycka. De frigör sig, än så länge ganska harmoniskt.

Nu svepte jag ut en aning. Det var tid jag ville skriva om. Att vi som föräldrar kan ösa hur mycket kontanter vi vill över våra barn men aldrig kan kompensera tid med pengar.

Jag blir ledsen när jag hör om föräldrar som inte vill ha med sina barn på semester.
Om föräldrar som låter sina barn sitta själva hemma, dag ut och dag in, medan de roar sig med fritids intressen.
Om föräldrar som jobbar mer än heltid för att det är helt ok att barnen lämnas på dagis i gryningen och hämtas en stund före läggdags, år ut och år  in.
Om föräldrar som inte vill åka till resmål för barn för att det är "tråkigt".
Om föräldrar som inte vill ha barn-kompisar hemma, för att det blir så rörigt.

Visst finns det perioder när det för oss vuxna finns mycket vi måste, men att aldrig stanna upp och ta vara på de här åren, när barnen är små, skulle jag ångra bittert när framtiden väl är här. Det är jag övertygad om.

För hur det än är, man kan inte alltid tänka att "nästa sommar, när barnen är lite större, då....".

Min personlig åsikt är att vi har våra barn, här och nu.
De kan inte vänta på att jag ska ge dem min tid om några år - när de är större - när jag inte måste jobba så mycket - när jag hunnit allt som jag som vuxen vill göra.

Min övertygelse är att den finaste presenten till barnen är tid. Tid att få vara hemma. Tid för samtal om stort och smått, reflektioner.

Att det finns en nära vuxen i närheten, tillgänglig. Som lyssnar, delar glädje och motgångar. Som ser när de faller och hinner fånga upp dem innan det gör för ont.

Eller som nu, ha lite tid att prova en ny klänning och tights, trots att munnen på liten är kantad med blåbärs-dryck.....

....är det äntligen sommarlov för de studerande här hemma. Stämningen är på topp och kläder provas och väljs. Tyvärr var jag nödgad att åka in och köpa varma tröjor till dem. Det utlovas regn och inte allt för mycket värme.....

Dagen idag har gått i hjärtats tecken. Alla våra semester vikarier har fått lite HLR kunskaper intryckta i sina omtumlade hjärnor. All information kommer på en gång och de börjar se lite bleka ut. Men jag är inte orolig, årets vikarier verkar vara av gott virke och kommer hålla skutan flytande medan vi andra äter glass och badar.

Har inte mycket att säga så jag avviker från datorn till andra sysslor.

Tiden går fort, särskilt när man har roligt (ja, eller jobbar).

Ledig idag och det har varit kantat av allehanda trevliga sysslor. Klippning (känns bra att se igen), fika (alltid lika trevligt, idag en bonus, 10 kg böcker. Nu har jag hela sommaren! Tack snälla K, jag lämnar tillbaka dem efter hand).

Det blir ju en del jobba under helgen som kommer och midsommar rusar närmare och närmare för varje minut. Vi har stort kalas här då och det är lite att fixa med innan...

Ni som kommer - var inte oroliga, vi har börjat förberedelserna idag och era sysslor kommer att delas ut efter hand - var så säkra!

Sovmorgon, kaffe.

Nu blir det efterlängtad klippning och sen iväg till kompisar på kaffe, bus och skvaller. Det blir en utmärkt ledig dag.

Jag undrar om någon där ute vet om slöj-stjärtar och koi-fiskar kan äta ihjäl sig?

Jag upptäckte nyss att någon liten människa har gett fiskarna kvällsmat på egen hand. Hon var inte snål kan jag säga.....

Hon är rar den flickan, dessa incidenter sker i all välmening, det vet jag ♥
(Tänker på tex grodan som förra sommaren fick bada i en uppvärmd badtunna.... den dog omedelbart)

Lovis har börjat med en ny och väldigt trevlig replik. Varje gång vi kommer hem efter dagis, knäpper hon upp bilbältet, öppnar bildörren, kliver ut och hojtar:

- Tack för skjutsen!

- Varsågod, hojtar jag tillbaka och så känns det så där gott i hjärtat.
 Det finns hopp att även hon ska bli en så där go och trevlig tjej som hennes systrar oftast är.

Jag, Lovis och Linn rensade många meter grusgång idag. Ett arbete som gav sekundsnabbt resultat!






Fint blommar det på trappan nu, lite självskryt men pelargon-blomman är större än en tennis-boll! (Fast det är bara en blomma på den...). Nedanför trappan blommar någon marktäckare med massor av små vita stjärnor. Riktigt sött!

Mmmm.

Ledig dag imorgon. Säkert blir det regn men det spelar ingen roll alls faktiskt. Har massa bra och roliga saker/aktiviteter inbokade sedan länge och de ska bli av oavsett.

Nu skiner solen och barnen har ännu inte gapat som fågelungar efter mat så jag drar på mig "skrotkläderna" och beger mig ut och rensar lite ogräs. Oj vad det växer!

Idag var den stora fri-idrotts galan på Sanneruds-vallen.

Tolita mötte Fagerås och Boda. Bra väder och massor av barn med vinnar-skalle.

Både Linn och Julia satte nytt PB i längdhopp! Linn hoppade 3.20 minsann! Hur det gick att kasta den lilla bollen behöver vi inte nämna, en gång var jag också liten tjej (precis som många av er läsare) och minns så väl hur meningslös den var....

På 60 meter kom Linn 2:a (!) på en tid hon glömt men det är ju inte viktigt i sammanhanget heller.

Julia hoppade 3.74 och vann inte oväntat sitt 60 meterslopp på 9.31 (barfota!). Hon lyckades även ta 1.10 i höjd (mycket imponerande tycker jag som var rädd för ribban).

Julia startade först i stafetten och lämnade över pinnen så näste man hade flera meter tillgodo... De vann överlägset.

Linns klass vann även de stafetten.

Kort och gott, summa summarium - Tolita vann allt. I alla årskurser (3-6).

Jag är glad och mycket stolt (jaha märks det i texten?) över mina tjejer idag. Och förstås över alla andra ungar som kämpade på idag och såg till att Tolita fullkomligt sopade banan med motståndarna! Önskar jag kunnat vara med och sett dom!

Trots hyggligt bra bemanning var det Måndag på jobbet. Allt löste sig dock och nästa skift löste av.

Här hemma har jag imponerat stort på min lilla flicka. Storögt tittade hon på när jag klippte ut ett hjärta ur ett dubbelvikt papper. Stärkt av detta klippte jag även ut en snöstjärna av en vikt cirkel och hennes beundran visste inga gränser.

Jag solar mig förstås i glansen - ett kort tag - snart gör hon mycket finare stjärnor än jag.


Nu vill jag gå ut och få en nypa frisk luft. Kanske sätta ner några blommor som jag fick av grannen igår.

Sen blir det soffa och Nip/Tuck. Höll på att göra bort mig rejält igår och fick rusa upp ur sängen. Jag programmerade allt så ordentligt medan jag borstade tänderna, sen fick jag hjärnsläpp och bröt all ström till TV-grejerna och kröp ner under täcket. Lyckligtvis kom jag på mitt misstag och kunde rätta till det innan katastrofen var ett faktum. Så 45 minuter underbart, galen såpopera finns till mig och Martin ikväll.

Nåväl.

Förlikat mig med tanken på att inte orka se Nip/Tuck ikväll, även "gillat läget" med att allt annat på TV;n är skräp. Eftersom Martin är borta ikväll så kom jag på det!
Jag kan ligga och läsa och vara hur osocial som helst, hela kvällen!

MEN:
Jag har ingen bok.

Hur detta har drabbat mig vet jag i sanning inte, det ligger alltid minst en oläst och väntar. *Suck*

Får väl läsa om någon gammal goding, även om det är som att dricka uppvärmt kaffe = går vid nödsituationer.

Vi har oinbjudna gäster uppe på skogen. Bävrar.

De håller på att dämma upp en bäck som går genom skogen så snart står grananrna under vatten. Så nu är de rivna innan de bygger en hydda och flyttar in med ungar och allt vad de nu kan ha. Snopen Herr Bäver blir ikväll när han ska bygga lite till... Och det han gjort hela våren är väck!

En titt på dagens TV-tablå skapar en viss irritation i mitt sinne.

Sporten sänds, precis som vanligt, men Nip/Tuck har de flyttat så sent att jag har somnat för länge sen. Veckans bästa program, måste alltså spelas in och ses imorgon. Ett helt dygns försening.

Kan de inte lägga sporten nattetid någon gång? Bara som en fin gest mot oss som ändå inte tittar?

Så kommer nästa frustration - vad ska jag se istället? Valvakan känns inte mer spännande än att jag kan höra på radion imorgon kl 06.00....

Samhällsansvaret.

Måste ju rösta idag.

Känner mig skyldig att rösta när jag faktiskt har rättigheten. (Hängde ni med?) Om jag inte fick rösta skulle jag ju vara skitförbannad för det, så det är bara att masa sig iväg till skol-matsalen.

Inte särskilt betungande. Det finns bara ett problem. Jag har ingen aning om vad de olika partierna vill. Media har dock gjort klart en sak. Om många går till valurnorna så kanske det går att undvika att "Piratpartiet" eller "Sverige demokraterna"  åker till Bryssel. (Erkänner och står för att de inte kommer få min röst). Då är det mindre viktigt om det är S, C, MP, KD, M, V  som skickas - de har ju iaf ett helt partiprogram och inte bara enskilda åsikter.

Helger då jag är "två-ledig" går i sanning fort. Jag vet att väldigt många procent arbetare i landet endast är ledig lördag söndag alltid, men jag är lite bortskämd med tre-ledigheter vid ledig helg.

Fast i början på schemat var jag ledig nio dagar (Mallorca-resan) så jag får väl pipa tyst om att jag tycker synd om mig - för det är ju inte riktigt sant!

Dagen idag har lite allt möjligt i beredskap åt oss. Vet inte vad än men det visar sig nog.

Har varit varierande. Frustration, skavsår i öronen varvat med arga, glada, gråtande och fnissande barn. Nu är det kväll och Lovis är uppe på övertid för att hinna äta lördags-godis.
Hon är väldigt noga med att få sitt godis på lördagen, i gengäld nöjer hon sig utan under veckorna (till skillnad från mor och far i huset som äter godis konstant).

De tre stora är för stunden vänner och vistas utomhus. Martin plockar undan i köket och jag- jag gör ingenting.

På plats! Den ena målad, den andra omålad. Varför färg-rester aldrig räcker till det jag tänkt göra vet jag inte, men jag börjar vänja mig vid fenomenet.....



Den syns nog inte, den lilla,lilla New Dawn´en som står i hörnet men den finns och har en knopp!

Väntar nu med spänning på fortsättningen i det här hörnet. Några års väntan bara så ska väl det jag planterat i år ha vuxit till sig och bli så där lummigt och romantiskt som jag drömmer om.

Jordhögen är bortskyfflad! Jag rockar fett, (eller vad det nu heter, jag kanske äger?)

Jag kände lite press på mig att få bort den där jorden när Martin och Junior drog ner till garaget för att svetsa mina rosenbågar.

Bild kommer senare, när de monterats, vilket säker sker alldeles strax. Jag hör ord i luften som : Borrmaskinen ..... hämta förlängnings-sladden.... vi måste ha lite rejäla skruv.....

Som ljuv musik i öronen!

Den här såg vi igår - med massor av avbrott för att vissa små liv vägrade sova - den var såååå bra. Hjältemod, kärlek, spänning, sorg - kryddat med bra skådisar. Rekomenderas!

Det var lite marigt igår kväll innan de små liven kom till ro och somnade (Lovis har någon "period"), men sen blev det tyst. Ända till 8.30.

En titt på Iza´s hår får mig att tro att sömnen varit god.....



Undrar om det finns någon spray-balsam kvar här hemma sedan Julia och Linn var små. Hur ska jag annars kunna reda ut detta?

Att som boll-intresserad tjej växa upp i en familj där inte ens far i huset tittar på sport på TV är ibland riktigt trist.

Att Junior älskar bollspel - av de flesta slag - har gjort Linn alldeles salig.

I snart två timmar har de stått ute på gräsmattan och Linn har blivit drillad i avspark och "slängningar".

De var in en snabbis och svepte några glas vatten, sen fort de ut genom dörren igen.

      Rolig? Nyttig i alla händelser, får barn i hela världen att röra på sig.

Jag och "Viktiga Papper" är en sällsynt dålig kombination.

Jag har nu bläddrat igenom alla våra tidskrifts-samlare där de "Lagom Viktiga" står, letat igenom mappen där "Superviktiga" ska finnas - utan resultat.

Och just nu är det vissa papper jag måste få fatt på.

Nu står mitt hopp till svärföräldrarna. Att de, hemma hos sig, där jag lägger sånt som aldrig i livet får brinna upp/komma bort, har det där jag letar efter.  (Vi har en ökad brandrisk här eftersom vi eldar med ved och genom att lägga viktiga saker på två ställen elimineras riskerna att bli av med allt på en smäll - tips, sprid lite grejer! Bla har de alla negativ från Julias och Linns barndom. Före digital-tiden - Lovis barndom kan brinna upp i ett kick, då finns bara bilderna från bloggen kvar).

Givetvis är de inte hemma så de kan kika efter. Så jag går här och våndas - och hoppas - att jag vid något tillfälle (som jag uppenbarligen glömt bort) har skickat med pappren till dem....

Ibland är  jag en sån slav-maja!

Ledig helg och fredags-känslan ligger mjukt och gott i kroppen.

Middag avklarad, levern får en ofrivillig vila då vi glömt köpa vin. Nyttigt säkert. Juice är väldigt gott, ska ha det till maten lite oftare.

I övrigt händer det en hel del här hemma just nu.

Martin sätter igång några ungar i trädgården på klippning av gräsmatta samt trimmning av kanter.

Lovis har ringt sin bästa vän Iza, så hon kommer snart farande med kudde och tandborste och ska sova över! Så gulligt, Lovis ringde helt själv och tragglade sig igenom telefonringandets snårskog av sociala regler. Först presentera sig och sedan be och få prata med vederbörande vän. *Stolt*

Julia har funnit sin kärlek i livet, lycka (iaf denna helgen).

Linn planerar bortavaro imorgon natt och Junior finner sig sakta men säker till rätta i vår snurriga familj.

Hå hå ja ja. Nu ska kaffepannan på.

För trött för att blogga. Blir nog mer imorgon eftermiddag.

Om jag hinner. Hämtar upp Junior på vägen hem.

Åh, vad det vore härligt att vara så rik att det gick an att bara jobba någon gång ibland, mest för den sociala bitens skull. Mellan 10.00 - 14.00, inkl lunchrast.

Jag har ett kluvet förhållande till min mobil-telefon.

Den är oerhört bra att ha med sig om jag vill nå någon. Tex om jag ska någonstans och är osäker på vägen eller om jag vill hemmet någonting.

Däremot tycker jag inte om när det ringer till mig på den. Känner mig störd och förföljd. Har accepterat SMS, de gör jag som jag vill med. Ibland svarar jag, oftast inte, och om jag svarar är det sällan på samma dag som själva meddelandet kom. Min mobil kan nämligen ligga urladdad i flera dagar, till och med veckor ibland.....

Det är svårare att ignorera en ringande telefon. Någon, i andra änden, väntar på att jag ska svara.

Martin blir irriterad ibland när han ringer mig och det rasslar till en melodi ute i hallen här hemma. Han tycker att jag ska ha den för att vara nåbar. Hittills har det inte hänt att huset brunnit eller att en olycka skett för att jag är okontaktbar. Så han börjar förstå vad jag menar - ibland är det skönt att få vara ifred. Helt ifred.

Jag tror det har ett samband med allt telefon-prat jag har på jobbet. Nu har jag varit ledig i två dagar och nyss satt min mobil på laddning. (NU såg jag ditt SMS, storebror =))

Nu är jag åter redo att bli lite störd i livet. Det är ju trots allt nästan bara nära, kära och vänner som har mitt nummer!

Min mormor, världens bästa mormor, fyller 90 år imorgon! Makalöst. Fantastiskt.

Härom månaden tapetserade hon lite i sitt sy-rum. Kanske inte det bästa att göra med sköra lårbens-halsar men att berätta det kan få er att förstå att hon är riktigt vital, min mormor!

Hon syr fortfarande själv sina kläder (sömmerska förr) och det ser bättre ut än det Lena PH trixade ihop. Hon städade innan hemtjänsten kom (hon har sagt upp den) och hon lagar mat och bakar.  

Att mina barn, särskilt min yngsta, somnar tidigt ikväll.

Hon har basat över mig i två dagar och jag är helt färdig. Åh, vad jag längtar tills hon blir fyra!

I dag får jag lite extra poäng och säkert en guld-stjärna i marginalen.

Jag lagar stekt fläsk med löksås till middag. Julia och Linn älskar det.

Jag har aldrig lyckats få till det lika bra som min mamma men tillräckligt nära för att jag redan nu längtar tills det är dags att äta.

Vädret är inte perfekt, men duger fint för att gräva i!

Begav mig en snabbis ner till Kil och köpte multum av jordförbättring för att kunna sätta två nya buskar. (Eftersom Martin visat vissa tendenser till att bli pedant i nya bilen köpte jag även en stor saltsten och en säck betfor som jag dammiga hivade in i baksätet).

Nu är iaf buskarna nere, - Silverbuske, härdig till zon 7, kan planteras som vindskydd = framtagna för att bo hos oss.



Även om jag gillar att gräva så finns det olika grader även i helvetet, som svärfar brukar säga (fritt översatt, det finns sysslor som är värre än andra, rensa mellan plattor är nog det tråkigaste som finns). Har därför provat en genväg för att få bukt med ogräset mellan stenplattorna. Resultat om 7-10 dagar. Sprayat på känt ogräsmedel.

Med föräldra-lediga vänner som kommer och förgyller min eftermiddag. Lovis drog på smil-banden när jag meddelade nyheten. Det har inte hänt på två dygn.

De fyra elementen roar sig med att driva med mig.

Igår var det vatten. Idag är det vind.

Vaknade och frös som en hund. Vi sover med fönstret öppet, nästan året runt. Vid viss blåst (vet inte det där med väderstreck) blir det ett sorts baksug som gör sovrummet isande kallt.
Här ute blåser det så björkarna ligger mot marken.... (kanske inte men nära på).

Lovis var på skit-humör igår och hittills ser det ut som om det håller i sig idag med. Hon har någon sorts gnäll-ton som är väldigt besvärande. Det lätet får mitt tålamod att rasa ihop som ett korthus på några minuter.

Det är sådana här dagar jag intalar mig att hon om 20 år inte bor hemma längre..... Hon kanske flyttar redan om 15 år. Om arbetsmarknaden och livet i övrigt ser bra ut. Hoppas på det.

Fast hon är ju go också. När hon lurar i personalen på dagis att vi ska få en lillebror och när hon kommer och kramas.♥

Min man är arbetsbefriad en tid. Från ordinarie arbetsgivare då, inte mig... Detta var vad jag trodde iaf.

Imorgon bitti:

Besiktiga svärföräldrarnas husvagn. (Absolut, så mycket som de hjälper oss så känns det kul att kunna jämna till statistiken en aning, fast det är knappt märkbart)

Imorgon eftermiddag/kväll/natt (?):

Hjälpa storebror och köra lite lastbil. Mest för att försöka tjäna ihop till fler prylar (ni som är här ofta vet om det där med klubben han är med i...) som han måste ha för att överleva.

Ser inte någonstans att de där rosenbågarna är inplanerade..... Jag måste ha dem för att överleva!  Nåja, sommaren är lång (?).

När man är tre år - snart fyra är önskningar nästan exakt samma sak som sanningen....

Var på dagis nu i eftermiddag på lite avslutning. Vädret svängde plötsligt och solen kom fram och vi hade en väldigt trevlig stund.

En fröken kom fram till mig och undrade om Lovis var bra på att fantisera? Eller om det var på sin plats att gratulera?

- Eh....till vad?, undrade jag förstås. (Vad jag vet finns det  just nu inte något att gratulera till förutom god hälsa möjligen).

- Jo, Lovis har berättat att hon ska få en lillebror efter sommaren. Vi har haft lite svårt att tro henne men hon har varit ihärdig och sagt detta så ofta att vi faktiskt funderat på om du, trots liten mage, är gravid......!

Fantasin är det inget fel på således. Flicke-barnet vill så väldigt gärna ha en lillebror så nu har hon fantiserat ihop en. Så okey, det får väl bli en "Molgan" då, något annat går vi vuxna inte med på. Bebis-fabriken har stängt.

Jag gillar att handla på internet.

Helt makalöst praktiskt. Först klicka runt på massa olika sidor tills det ultimata dyker upp, sedan bara klicka, beställa och få hem i brevlådan.

Är fortfarande lite feg och vill inte gärna betala med kort utan tar på faktura. Det blir väldigt billigt för mig att göra så också för här hemma betalar Martin alla räkningar och jag maten......

Idag klickade jag hem såna är till mig och grannen, vi ska ha dem över brevlådorna. Fint här ute på landet, enades vi om över ett vinglas igår.



Vi har inte satt familj framför men ni fattar grejen. Söta tycker jag. Det är inte äkta emalj utan lackad plåt = väldigt mycket billigare. (LM:Json.se)

Hur jag ska lyckas får Martin att svetsa till två rosen-bågar.

Idag är han jätte-ledig. Jag tycker att det passade utmärkt, jag har ju redan grävt ner rosorna! Fast han tyckte att vi:

* Skulle åka till Deje och köpa cykel till Julia
* Stå i garaget och greja med en cykel resten av dagen.

Så i garaget står han.....

Vi tänker inte helt lika än. Räknar med att vi gör det om 50 år sådär. Då har vi synkroniserats helt till en enda enhet.

Har fått en rejäl sovmorgon av min man. Så skönt!

Något trädgårdsarbete blir det nog inte idag, det småregner och blåser rejält utanför knuten. Tycker det är lite otur att det ska vara dåligt väder just idag.
Jag är ledig och dessutom är det grillfest på dagis i eftermiddag. ´

Fast det är gott att vara lite ledig.

Det tog visst inte så lång tid från Uppsala som jag trodd. Snart kommer Martin hem med en bil som jag trånat efter i säkert tio års tid.

Och jag drack vin hos grannen och kan därmed inte ta mig en lite provtur.

Men imorgon - då ska det köras Audi!

(Ledsen Volvo och SAAB, men att det går dåligt för er, det kan jag förstå....)

Martin är på väg hem från Uppsala där han hämtat en annan bil.

Uttryck som:

"Den var väldigt pigg", oroar mig lite.
Jag vill inte att han på kvälls-tomma vägar ska testa vad denna bil har för topp-fart. (Han är ju inte 19 år längre utan en familjefar som verkligen behövs här hemma).

Tror säkert att denna bil är en dröm att köra (ingen Volvo denna gång, tack och lov) men jag vill verkligen att han kommer hem i ett stycke.

Funderar på att ringa och säga att om han kommer hem väldigt sent, så ska han få en present. Denna present fryser inne om han kommer innan frun har tagit en kortare powernap.....

Och lika stolt flicka.

Inför skolornas stora möte i fri-idrott har uttagningar skett på skolan.

Julia meddelade idag att hon avverkar 60 meter på 9.12 sek! (Otroligt, jag gjorde samma sträcka på 15 sek kanske, idag inte alls....)

"Vem blir uttagen till stafetten i år igen? JAG!", sa Julia stolt med en underbar min och en läcker gest med handen.

Förra året sprang hon näst sista sträckan. Tappade pinnen..... Alla sprang om. Kunde ha blivit ohyggligt pinsamt om det inte varit för de där ras-benen (som bara gud vet var de kommit från) som hjälpte henne förbi de andra och bli först i nästa växling.

Hon fick dessutom guldmedalj individuellt i 60 meter. Det ni!

Nu inleder jag min helg!

Två lediga dagar ligger framför mig, Lovis och en äkta man!