Igår försvann Lovis till en kompis vilket betydde massor av fritid till oss övriga i familjen.
Så vi drog till skogs och plockade en hel del svamp. Härligt att fylla frysen inför den långa vintern som snart knackar på efter den obefintliga sommaren.

Det blev en hel del tid med bok i soffan också medan jag passade tvättmaskinen - det är dax för den årliga stortvätten av bäddmadrasser, täcken och kuddar. Idag är det klart mycket bättre torkväder än igår och jag hoppas på att ännu en säng ska få sig en omgång, tyvärr står maskinen tom i skrivande stund, måste handla mer tvättmedel.

Blodvitet.
När jag klev ut på altanen igår hördes ett konstigt ljud i växthuset. Både jag jag och Figaro (katten) hörde det samtidigt och våra poletter åkte ner samtidigt - fågel!

Ingen tvekan, katten var snabbast på plats. Lyckligtvis för denna lilla pippi är inte Figaro inte så begiven på fåglar som Klara utan han fann sig i att bli undanföst. Mot Klara hade det blivit en mycket hårdare match att vara först på fågeln - kan man inte tro om tjockisen men så är det.

Sen till problemet. Få tag i en skräckslagen fågel som kämpar för att komma ut bakom blomkrukor.
Jag försökte vara snabb och till slut fick jag fatt på den och kunde få njuta av synen att den oskadd flög iväg över nejden.

Det var då jag såg allt blod på handen. Hade lyckats slå bort en stor bit hud på ena fingern mot något glasfäste eller något annat vasst och hårt.
Då blev jag lite bitter. För jag tror inte den där fågeln kände minsta tacksamhet över min insats, Figaro var lite putt för att ha blivit av med ett mellanmål och på mig svider det även idag.

Fast det var kanske värt det ändå. Jag är lite fånig, katterna får fånga hur mycket sorkar och möss de vill men jag blir lite ledsen när de tar fåglar och ödlor.

Vad det blir idag vet jag inte riktigt, fortsatt stortvätt och en liten kompis på övernattning är allt jag vet. Kanske en tur till skogen? Kanske hittar jag en ny bok i affären?

Njuter hur som helst av de sista semesterdagarna.