Semester i storstad är ju inte att leka med. Tur jag är ledig några dagar bär jag kommer hem!
I morse värkte fötterna redan när jag vaknade. Jag hade inte ens tassat in i badrummet med de utslitna stackarna.

Plånboken tar också stryk. Nu är samtliga fyra resenärer panka. Tur Martin råkade koppla ett extra kort till mig en gång i tiden, till hans konto. Nu handlar jag friskt med det! Växlingskursen är ju bättre än på många år så han kan väl vara nöjd med det....
The London Dungeon var för övrigt en fullträff. Dyrt och en kö som nästan tog död på mig innan vi kommit in men sen var det en upplevelse av stora mått. Jag, gamla människan, pep och skrek som en fjortis, gömde mig, sprang och hade hur kul som helst!
Julia och Linn var också supernöjda med det hela.
Eftermiddagen har spenderats på små pubar och slö-titta i affärer.

Nu sitter vi i en hygglig bar på hotellet. Den har vi inte sett förut utan två kvällar suttit i en bedrövligt ful lokal med full takbelysning, mysfaktor igen alls. Men den här var fin så vi kände oss tvungna att ta en sängfösare så här sista kvällen.

Fast det är bara vi här. Lite kul nyss när Nina frågade om hon kunde ringa sin man.
- Tror du jag kan ringa härifrån?
- Varför skulle du inte kunna göra det?
- Ja, det kanske är oartigt...
(Tillägg. Jag sitter och bloggar. Vi har varit vänner i si sådär 30 år och har väl inte så där extrem hyfs mot varandra. Vi tål definitivt att den andre ringer sin respektive!)
- Oartigt? Mot vem?
- Eh..... Bartendern??