Nu är snart mitt jobb-maraton över. Dagen idag bara rasslade förbi, fullt ös, allt flöt och klockan gick i rasande fart.

Kvällen ska bli magiskt lugn, ska stoppa Liten i säng så snart det bara går. De stora är hos farmor och farfar. Martin i fjällen. Blir nästan lite som att vara själv här hemma när Lovis somnat.

Tystnad. En underskattad lyx!

Jag ska sitta framför tv:n och göra minsta möjliga. Imorgon hoppas jag på en enastående lugn arbetsdag och sen... Fyra dagars ledigt.

Jag är så värd det!

Ikväll har jag tvättat min ylletröja. Klassiskt benvit. Den var dyr för tjugo år sen när jag köpte den men den har hållt sig fin i alla år och värmt mig många kalla dagar. Har verkligen varit värd varenda krona.

Men nu är det slut med det.

Ur maskinen plockade jag en tröja som kan passa en välvuxen åttaåring.

Insåg att jag missade att komma ända fram till ylle-symbolen. Körde den på 30 grader (vilket har gått i alla år) men nu fick den genomgå en omgång centrifugering - det gick inte alls det. (Men sockorna mormor stickat som låg med klarade sig tack och lov!)

Sista ylle-tröjan för mig - nu blir det syntet i fortsättningen. Återvunna PET-flaskor. Krymper aldrig. Fleece är fantastiskt.

Jag avskyr tvättsymboler i största allmänhet men numera läser jag alltid på den när jag köper ett nytt plagg.
Har av misstag fått hem alltför många plagg som ska handtvättas och följden blir att det aldrig används, för jag har då inte minsta lust att handtvätta!

Men man ska ju ändå ställa in rätt program för andra plagg och det var tydligen för svårt idag.

Det bär mig emot men jag inser att om vår blivande femtonåring ska få några paket är idag sista chansen för mig att i lönndom handla överraskningar.

Jobbar resten av veckan, Martin åker bort och under helgen så är det omöjligt att handla utan små skvllerbyttor och nyfikna stora.

Så det blir väl till att piffa sig och ta en tur till karlstad. Morgonrock är trots allt inte socialt accepterat att ha på sig i offenliga miljöer fast den är heltäckande.

Trött som få.

Plötsligt händer det, femte arbetsdagen är här.

Kommer bli en lång dag med möten på eftermiddagen men jag orkar. Imorgon är det ledig dag och sovmorgon ända till 7.20! Tänka sig!

Sen är det två "Upp och hoppa"-pass till - den tar jag sportlov i fyra dagar.

Finns det liv finns det hopp!

 Bild som vira hoppet.... (Trötthumor)

Måndag. Har märkts på alla sätt och vis hela morgonen.

Bara att bitas ihop och hoppas att dagen blir bättre ju längre den går. Det är omtumlande att göra HLR innan morgonkaffet nått hjärnan och sen ta itu med alla märkliga ting som alltid finns på en måndag.....

Men vi vaknade allihop, det är helt sant, och patienten i fråga är nu uppe och går! Vi är så bra!

Det går som på räls - en fantastisk jobbhelg. *Peppar,peppar*

Visst, det är några timmar kvar men... tja. Om det blir tre timmars elände överlever jag lätt!

Imorgon börjar den nya arbetsveckan och så blir det full fart mot gräsänke-helgen. Jag och tjejerna själva hemma en hel långhelg.
Gött ska vi ha det. Och jag ska ligga mitt i sängen och läsa långt in på småtimmarna. Lyx det!

Jobbat, två helt fantastiska pass.

Nu - lördagsmys med familjen.

Ser mycket lovande ut så här långt.

Allt kan hända men på något sätt brukar en lugn start på en jobbhelg hålla i sig (precis som en stökig sitter i), så jag håller tummarna att det fortsätter i det här tempot.

Snön rasar av taken och ljudet som uppstår får katterna att hoppa till. Kul tycker jag som har extremt dålig humor.

De stora har friluftsdag idag och hänger hos en kompis. Långpromenad med hundar och långritt på schemat - låter fantastiskt härligt i det här vädret må jag säga.

Själv ska jag som sagt åka till abetet. Är lite omotiverad men jag tänker att det nog kan bli en pizza att förgylla kvällen med.

För min intensiva period i detta fem-veckors schema. Den närmaste veckan jobbar jag sju av åtta möjliga dagar.

Men det blir så ibland med resande make och sportlov. Vissa dagar måste jag vara ledig - och följden blir att jag måste jobba andra dagar, så är det ju.

Förstår inte varför inte jag kan vinna en stor hög med pengar, bli ekonomiskt oberoende och leva ett arbetslöst (frivilligt) liv i lyx och överflöd.....

Well, plötsligt händer det säger reklamen, kanske ska slå till på en skraplott idag?

Kikade in på en vädersida.

Den här helgen när jag jobbar ska det bli busväder. Synd om andra men mig gör det inget.

Men nästa helg... Vet ni vad? En stor fet sol och nästan tio grader varmt!

Jippie!

Veckorna rusar.

- När är det sommar mamma?, undrade Lovis vid frukostbordet idag.

Tittade i almanackan.
- Om tio veckor har vi vårskor och vårjacka, om femton veckor har vi sommarlov, meddelade jag glatt.

- Åh mamma, så skönt! Då kan jag springa omkring i bikini bara!

Fast just precis nu faller snön stilla utanför fönstret och det känns en smula avlägset. Men efter regn kommer solsken!



Vårt lilla sjöodjur

Ibland strular det till sig i familjen Johansson men med världens bästa arbetskamrater behövs inte Losec. Alla klurigheter inför nästa vecka är nu lösta - Tack L!!

Så är det ofta, jag tittar i agendan, funderar, få magknip och undrar hur i helsike vardagen ska gå ihop sig - och så vips landar pusselbitarna på rätt ställe.
Arbetskamrater, en semesterdag, en svärmor... På något sätt får vi livets hjul att snurra vidare. Och är förstås oerhört tacksamma för det.

Ikväll ska jag dock lämna familjen själva hemma för lite inredningsparty hos en kompis. Sitta vuxet och fika och bläddra i svindyr katalog.
Säkert överhandla lite. Men det ordnar sig nog det med. Kan ju alltid hävda att maken bör bidra - han bor ju också här, eller hur!?

Dessutom  har den första flugan vaknat av solens strålar och surrar lite sömnigt i fönstret - vintern är snart slut!

Alla hjärtans dag idag.

Inget vi fäster så stor vikt vid - Martin har farit till Norge och själv jobbar jag kvällen. Urmysigt.

I övrigt tycker jag den här dagen är ganska onödig, en importerad dag för att köpmännen ska sälja blommor och choklad.

Däremot är det min farmors födelsedag idag. 82 skulle hon ha blivit om hon fått leva. Vilket hon tyvärr inte fick och jag saknar henne mycket.
Att hon dessutom gick bort oväntat och att jag fick dödsbudet från Örebro (och gjorde en sjuksköterska förtvivlad genom att skrika och slänga luren till Martin) gör inte saken bättre. Vi hann inte avsluta, min farmor och jag.



Sista bilden på farmor, tagen i september 2005. I November var hon borta. Åh vad små mina flickor var då!

Härlig dag.

Ingen sovmorgon, två tvättmaskiner klara, handling gjord, vardagsrum är städat och snart tar jag itu med badrummet.

Fast jag är nöjd. Räknar iskallt med att det blir en timme över till mig innan Liten kommer med skolbussen och den tiden ska tillbringas i sängen med en bok.

Martin fick en utmärkt idé efter maten:

- Vi badar bastu!

- JAAAAAA!, vrålar resten av familjen så nu väntar vi bara på att kvicksilvret ska stiga ordentligt så ska jag sitta där, länge, länge.

Älskar den här typen av vardagslyx. Tyvärr glömmer vi ofta bort den där bastun trots att det är så underbart att sitta där och bara njuta en stund. Se på lågorna i kaminen och låta tankarna vandra fritt i tystnaden.

Fast ikväll blir det nog inte så tyst - Liten har påannonserat att hon också vill basta. Hur många ord finns det i en sex-åring per dag? Någon som vet?

Vår på dörren:

Ledig

Obokad

Martin är iväg och har innebandymatch, själv sitter jag vid köksbordet i morgonrock och dricker kaffe.

Vad dagen bjuder på vet jag ännu inte, vet att Martin ska ut i skogen och släpa hem lite ved men jag tänker inte följa med, jag har ont i rumpan.
Nu behöver ingen vara rädd att vi är utan ved, det är veden för nästa vinter som kommer hem. Vi har fortfarande gott om ved i förrådet och all extra ved som vi gjorde inför ännu en helveteskall vinter ligger orörd.
Den här vintern har varit skonsam, det är ett som är säkert.

Men det gör inget.

Kan ni förstå att snart halva februari har passerat och att det snart är vår? Känns overkligt men underbart.

Hamnade vid grannens köksbord igår kväll. Det blev sent och aningens för mycket vin.

På väg hem i mörkret halkade jag och landade på rumpan. När sextio kilo möter frusen mark i full fart uppstår ett visst tryck på de små kotorna bak i häcken. Och det gör jävligt ont på ren svenska.

Jag har svår att sitta, problem i en del rörelser och så det värsta av allt - att gå uppför trappor. Jag undviker i det längsta om något bör göras på övervåningen. Skickar helst en dräng.

I övrigt har jag pysslat runt i vardagsrummet idag, fått hem lite mer bokhyllor. Det blir ingen bild för jag kan i ärlighetens namn säga att jag slängde in det sista för att få golvet fritt - hade så ont i rumpan att jag inte orkade en sekund till.
Men en annan dag ska jag sortera böckerna lite fint och sen får ni också se!