Redo!

Takterna sitter i, än är jag inte för gammal. Sist Turbo-Ylva  var här lyckades hon nästan välta barnstolen. Det kan hon glömma idag.

Spännband på plats!



Har även lärt mig att mitt lilla Gudbarn gärna äter själv, därav en handduk under hennes plats, hon kan ju spilla en aning... =)

Kärleksförklaring

Igår tillbringade Liten mycket tid med grannungarna och jag kände mig smått frustrerad.

Jag hade varit borta sååå länge och hon var inte alls inresserad av mig.

Men så kom det två droppar blod på en tå som skrapat i grusvägen, vilket resulterade i otroligt många fler tårar (blod räntar rejält hos små liv, det är sant det).

Lovis kom och kröp intill mig. Luktade gott av ute, solkräm, lite svett och var så där ljuvlig som bara barn kan vara.

- Mamma, det är skönt att du är hemma igen hos mig, snyftade hon.
- Uhm, jag har saknat dig massor oxå, mumlade jag i hennes nacke. Men i morgon måste jag jobba igen....
- Det gör inget mamma, vi ses ju direkt när du slutat och kan hämta mig!

Sen var ögonblicket förbi, plåstret kom på plats och hon skuttade vidare.

Ett litet ögonblick av kärlek och lycka som jag ska spara i hjärtat länge.

Hemma!

Är bara inne en snabbis med matkassarna. Ska snart stick till dagis och hämta Liten. Idag kommer hon få en fin överraskning:

Börja ridskola kl 17.00 idag!

Jag kommer alldeles strax kvala in som Årets bästa mamma. Alla kategorier. Hon kommer inte ens märka att jag dubbelbokat mig och inte ens kommer vara med där, sänder en erfaren storasyster i mitt ställe att leda liten shettlandsponny runt, runt i en evighet.

Det är skönt det här med tredje baret. Inser att jag har en väldigt avslappnad och skön roll som mamma. Det hade varit fullkomligt otänkbart att sända Julia som femåring till ridskola ihop med en fjortonåring som "huvudman".
Jag är dessutom övertygad om att Lovis har en bättre barndom än sina äldre systrar tack vare detta. Hon får göra så mycket mer, så mycket tidigare.
Hon har fått prova sina egna ben och fått upptäcka världen på ett helt annat sätt än J och L. Inom rimliga gränser givetvis, hon har tex inte fått åka och bada själv än och häromdagen stod jag på en stege och berättade hur oerhört rädd jag var där uppe (3 meter) och Lovis sa med andan i halsen:

- Jag ska aldrig gå i stegar.....

Fokus på det som verkligen är farligt gäller numera =)

Små blir stora

Som blivande och nyförlöst förälder blir man överöst med information om graviditet, amning, första tiden, första åren, barnsäkra hemmet osv.
Vi som fick barn tätt hade dubletter av alla tänkbara viktiga informationshäften om precis allt man kunde tänkas undra om (utom den ännu icke skrivna boken som alla saknar : Pricken du ser ÄR: xxx, varför har ingen skrivit den? )

Nu är det dax igen. Information om vaccin mot livmoderhals cancer (mina barn lyckades just missa att få ingå i ordinarie vaccinationsprogram ang det), lilla mensboken och idag kom Tonårsparlören, om ungdomar och alkohol.

Jahapp.

Minns även alla små plastbitar man skulle samla på från blöjpaketen. Så kunde man få en liten skallra, en tunn filt eller handdocka. Tyckte av oklar anledning att det var värt besväret. 

Har Libresse något liknande? Samla vingar och få en bok, biobilett eller fritt bredband? Vi kommer samla och vinna alla premier i framtiden om så är fallet, vi är många flickor här.

*Suck*

Små barn, små bekymmer eller hur de säger. De närmaste åren kommer förmodligen ge mig kritvita hår av oro för allt som kan hända tjejerna ute i den stora världen, där inte jag får vara med längre.

För vad hjälper det att jag litar på dem och deras förstånd när det finns så många knäppgökar som kan skada dom?




Fisar

Lovis lägger nu gärna och ofta högljudda pruttar var hon än befinner sig. Skrattar sedan hejdlöst över sin förmåga.

Jag är inte ett dugg road kan jag säga.

Någon där ute som vet hur jag får henne att lägga av med det där?

Inte helt socialt accepterat och då ingen av hennes storasystrar har betett sig på detta vis har jag ingen erfarenhet av sånt här. (Hon rapar gärna ljudligt också så jag tar emot tips om det med)


Hål på knäna

Har inte varit med om make till unge att ha hål på knäna som Lovis. Alltså på byxor. Den här vintern har hon lätt lyckats ha hål på 5-6 par tights, diverse strumpbyxor och ett par jeans. Jag begriper inte hur hon bär sig åt!

Observera att hon passerat krypåldern för väldigt längesedan och när hon var i krypåren hade hon inte hål på detta helt otroliga sätt heller. (Fast hon gick ju som en apa på händer och fötter men ändå, ibland tog ju knäna i).

Tröttsamt.

Lovis barnbidrag denna månad får gå till ett helt lass med byxor av alla varianter.

Sjukling

Halv tio hörde jag Lovis hosta och snörvla i sin säng.

Halv elva lät hon riktigt risig, hostan skrällde genom rummen. Då ringde jag jobbet så de hade chans att få fatt på någon.

Halv tolv hämtade jag in Liten till min säng. Vi myste ner oss bland täcken och kuddar och Figaro blev nästan galen av lycka. Tog liten stund innan jag kunde förmå honom att lägga sig bredvid mig istället för på Lovis (han är faktiskt ganska tung!)

Vi sov riktigt gott sen. Lovis är feberfri men blek. Och snorig, hjälp vad snor det är!

I eftermiddag är det möte på jobbet. Jag vet inte hur jag ska lösa det, kanske får hon följa med. Någon som vet om landstingets datorer tillåter spel på Bolibompa-sidora? Någon som kollat, hahahaha!?

Semel-dag!

Mina barn njuter, själv tog jag lite grädde som ingen orkade....







Riktiga semlor från kondis, äkta grädde och vaniljkräm. Mmm, så ska det vara i fam Johansson.


Hipp hipp hurra!

Till vår Julia idag!


Fjortis

Firas i dagarna tre. Igår var det vänner, idag var det friska släktingar och imorgon vill hon ha våra paket. Samt i slalombacken ha en korvspecial med grillkrydda på moset.

Skönt att det fortfarande går att förstå flickan - jag menar - hur gott är det inte med korvspecial? (Om man nu tillåter sig att äta bröd och mos).

Ja, då var tiden här när vi får en egen fjortis här hemma. Tänk vidare, om fyra år är hon myndig. Det är ju snart!

Och om två år ska hon ut på vägarna och övningsköra. Känns som imorgon plötsligt. Att tiden rusar är sant. Förstår inte hur det kan gå så fort ändå att få så stora barn.
Och hon kommer bli en fantastisk vuxen, det vet jag redan nu. Omtänksam, ödmjuk och har redan viktiga grundläggande principer på plats.

Jag är en stolt mor till min Julia!




Party-pingla

´Den mest bortbjudna i vår familj!





Tar en del kort gör hon med, sig själv och Klara är favoritmotiven. Har nyss rensat bort 65 dåliga varianter av dessa motiv.....


Vasalopp!

Så kom dagen Lovis har väntat på i evigheter. Hon tog med skidorna till dagis någon gång i början av januari och har tränat sedan dess, varje stund ute.

Vasaloppet, alla avdelningar åker ett riktigt uppkört spår runt dagisgården.

Alla får blåbärssoppa och medalj. Lovis fullkomligt älskar denna dag. Jag tycker det är roligt att jag kan vara med en liten stund och se alla de små åka (för kvällsjobb är planerat så en liten ledig förmiddag finns för att få spendera ett uns tid med ett av barnen).

Mindre sjåpande

Martin tog med Liten till BVC idag. Första och sista gången han går på ett sånt besök för till hösten blir det ju skolhälsovård.

Lovis fick en spruta, ett AJ! var allt hon klämde ur sig sen var det tack och hej och tillbaks till dagis. Sist jag var iväg och hon fick flunsa-sprutan var hon hysterisk en halvtimme.

Pappor är bra, det blir mindre tjafs och tårar när de är i närheten, det är jag övertygad om. Bra att få det helt konstaterat nu då, så här vid Lovis förmodat sista, besök på BVC. (TJOHO, VI HAR STORA BARN!!!!!)



Ingen rök utan eld?

Hmmmm.

Vi lät inte dottern sitta tiden ut med slingorna efter att jag sett en rökpelare stiga från hennes huvud..... Lite panik ett slag men inga brännskador, inget hår ramlade av så slutet blev väl bra men slingorna stryker lite åt det gula.

Nästa gång det ska exprimenteras med hår får det bli hos en frisör, hem-kemi är inte min grej.

Hjärtekrossare?


Vad ska det bli av mina flickor? Oj, oj oj...








Undrar hur länge till det är katten som får kram?

Snart ramlar väl pojkarna in....

 - Martin! Ladda saltpatroner!


Lite glädje en tisdag

Igår blev Martin äntligen först på en blocket-annons och fick tag på slalomskidor + pjäxor till Liten. Åh, vad hon har längtat och oj vad hon blev glad när han kom hem.

Nyss drog hon iväg en snabb sväng till grannpojken och innan hon klädde på sig tittade hon vädjande på Martin och undrade:
- Får jag ta slalompjäxorna upp till Felix...?

Visst är de "gångbara" men snö på isen ihop med plast blir hyffsat halt så vi avrådde henne. Lovade att hon får gå så mycket hon orkar på lördag då det ska bli premiär-åk för i år för henne.

Som tur var kunde vi undvika sura miner genom att tilldela henne en ficklampa på promenaden till grannen. Är ärligt talat är imponerad över det faktum att hon inte är mörkrädd, hon bryr sig inte ett dugg om mörkret utomhus. Men inne vill hon ha nattlampa....
Dessa go-ungar ♥


Pappas Maglite lika poppis som egna slalompjucks....

Hålla tummarna!

Hjälp mig att hålla tummarna idag! Linn söker till bildklass och ska intervjuas av lärare och visa sina bilder nu under förmiddagen.
Egentligen tror jag inte att det finns något att oroa sig för, hon har med några kanonfina bilder (älskar hennes Manga!) och ett riktigt roligt foto.

Men ändå. Lite pirr är det ju.

Kul!



Rensade ur minnet i kameran och fann den här, Lovis på julafton när godiset plockats fram. Jag tror hon kom med på bild av misstag men jag uppfattar det som att hon är en smula imponerad.... !

Det går bra ändå

Lovis funderar en hel del på det här med att växa och bli vuxen. Kanske är det rätten till egenbestämmande som lockar mest, hahaha!

Men hur som helst. Hon vet ju att "stora" kan en massa också, som hon inte kan än. Med stora menas för Lovis människor från kanske Linns ålder och uppåt.

Vi pratade lite om det här vid middagen. Lovis funderade lite fram och tillbaka och sa sen med lite rädd röst:

- Jag vill aldrig stå på händerna!

Funderade en kort stund innan jag svarade:

- Älskling, det behöver du inte, jag står aldrig på händer och det går jättebra för mig ändå!

Hon sken upp som solen i hela ansiktet och nu har hon ett bekymmer mindre i livet. Hoppas hon inte kommer göra sig (mig) ovän med någon framtida gymnastiklärare bara....(ni vet, min mamma säger att....)



Något som är viktigt är att kunna dela melon själv, med Riktig kniv, och det kan hon snart!



Står stadigt på västkustens blåsiga berg. Vem behöver kunna stå på händer?


Ännu en talang!

Julia och Linn är väldigt duktiga att teckna/måla och nu kommer lillasyster tätt efter!



På fri hand utan att titta på någonting har hon målat.......



Bolibompa - draken!

Jag blir så stolt.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0