Ringde till Martin förut och bad honom köra hem.

Icke.
 
- Jag är på väg till Lindesberg, jag har faktiskt sett snöplogarna!, svarar han, inte ett dugg bekymrad.

Men jag avskyr att ha honom ute på vägarna när det är vinter. Det spelar ingen roll att han är en bra bilförare med bra bil och bra däck. Vad har de han möter för respekt för väglaget?

Nu vill jag bara skruva fram klockan så han kommer hem!

Martin kollar Blocket. (Vi sitter med varsin dator om kvällarna, så romantiska är vi).

- Gumman, vill du ha en Alpacka?

- Va?

- Ja, de säljer såna....



Nog för att jag gillar att handla men..... han är nog lite knäpp.

Nu är det dags.

För månadens deppigaste moment för Martin. Han ska Betala Räkningarna.

Han har muttrat en halvtimme nu, att de ska betalas, idag. Muttrat att de är så många, och så stora! Precis som alla andra månader då, de senaste två åren. Sen dess har vi inte förändrat vår ekonomi nämnvärt varken på in eller ut fronten. Och det går ju hur bra som helst.

Men han blir så här, varje månad. Lite gulligt på något vis. Mikro-depp kan man kalla det, en halvtimme efter att han skickat rubbet genom cyberspace är han som vanligt igen och börjar prata om vad han vill handla.

Men nu ska jag ge honom datorn och gå ut i stallet någon timme, känns som en god idé!

Mätt och go. Ska natta barn och ta en låååång dusch.

Sen planeras soffhörn, godisrester (attans nu tjuvläser Julia om godiset! Vi kommer aldrig få frid i soffan....) och någon otäck film.

Har bara sett första i Saw-serien. Vet inte om jag har nerver att se nästa. Kanske om jag sätter mig nära, nära kärleken.
Kan fungera. Men troligen blir han själv i soffan. Otäcka historier i Saw....

Har inte sett min man särskilt mycket sista tiden så när han ringde nyss svarade jag:

- Hej min själs älskade!

- Oj, vad har gått sönder?

Kanske ska vara positiv oftare när jag pratar med min man? Han var i det närmaste skakad över ett sånt uttryck.

När jag mockade nyss slog det mig:

Vi åker på semester om två veckor, bara jag och Martin.

Det har varit jul, nyår och jobb så det har nästan försvunnit ur huvudet på mig, vilken tur att jag kom ihåg det! Nu har jag något att längta till, det är inom räckhåll!

Tänkte efter och jag tror inte vi har varit borta från barnen så länge i sträck (fyra nätter) på tio år. Vi åker inte själva men det spelar ingen roll.
Romantik efter sjutton år är inte att vara inlåsta i ett hotellrum i fyra dygn utan att bara få vara tillsammans, som vuxna. Inte som föräldrar.

Äta gott, gå och strosa i en ny stad. Dricka ett gott vin. Prata med nya människor. Då kommer (för oss) romantiken av sig själv.

Vi ska enl ryktet bo nära Spanska trappan. Men det blir nog ingen glassätning där, det är vinter i Rom också.

Det kom upp ett märkligt samtal här hemma igår kväll. Barnen hade krupit till sängs och jag var inte särskilt pigg heller. Vi satt och slappade i soffan och jag reste mig och gick några steg.

- Vart ska du?, undrar Martin genast.

- Tänkte mig ett toalettbesök, mumlade jag men han gav sig inte.

- Kommer du tillbaka? För om du borstar tänderna och går och lägger dig måste du säga till. Så har du gjort flera gånger och jag har suttit här, själv som en idiot och inte vetat var du tagit vägen....

Frågade honom vart han tror att jag tagit vägen de kvällarna. Om han tror att jag stuckit med barnen, tagit mig en hemlig restresa till varmare länder eller helt enkelt tagit en mycket sen promenad?

- Nej.... men ändå...

Borstade mina tänder och gick sedan ut till Martin.

- Jag går och lägger mig nu.

- Ok, jag ser en film, syns imorgon!

Han är söt. Han kan sitta själv i soffan om han säkert vet vart jag är.

Det gick bättre för mig än för Martin igår, där i sängen framför TV´n.

Jag missade vem mördaren var men Martin, han missade själva mordet också.

Herregud, det är skrämmande att vi är så trötta på kvällarna. Om det är jobbet, barnen eller vår ålder som gör det vet jag inte. Kanske kombinationen?

Och en sak är säker, om jag kunde skulle jag välja bort arbetet! (Åldern med förstås men det är ju inte möjligt!)

Martin är så rar.

Efter att ha torkat av köksbänken (hans favorit syssla, omedelbart resultat) och tänt si så där 30 stycken värmeljus, utbrast han;

- Så där ja, äntligen lite ordning här!

- Mmm, du har städat hårt hela veckan va?, undrar jag lite lugnt.

En stund tystnad. Sen:
- Det blir dagen blogginlägg, min kommentar, eller hur?

Yes!!

Efter en stor bit pizza gjorde min mage milt sagt ont. Då den nästan bara fått apelsiner under några dagar protesterade den lite.

Martin utmanade dock ödet och sa att det inte alls var vanlit magknip utan att jag nu skulle få några dagars magsjuka ovanpå förkylningen.

Det kunde ha kostat honom ett rejält blåmärke på smalbenet kan jag säga. Det var inte ens roligt. Men jag lät bli, tänker på att tomten ser allt...

På köpcentret i Töcksfors sprang jag på en pläd jag suktat efter länge men inte haft råd med. Lyrisk stod jag där och pillade på den och drog med fingrarna genom den mjuka syntetpälsen, medan jag mumlade tyst för mig själv.

Martin, som är en handlningskraftig man, gick förbi mig och undrade varför jag inte köpt någon om jag nu så gärna ville ha en. Sen grabbade han tag i en pläd och stegade iväg till kassan. Den är nu min!

Jag älskar min gubbe ! ♥

 

Har lovat honom att vi någon gång, om vi någonsin är ensamna hemma ska lägga den framför brasan och låtsas att det är en isbjörnsfäll.

(Ser ni tre barn på Blocket för utlåning en kväll kan det vara våra =))

Jag fick present igår däremot.....

Fint kostar han på mig!



Rätt storlek, snygga och prydliga. Inget porr-butiksinköp här inte. Han kan han!

Pratade med min man på väg hem från jobbet.

Hasplade ur mig en mening som man som gift faktiskt får säga utan att skämmas, fast då ska inga barn finnas i bilen och det gjorde det inte idag.

Det gick hem och Martin tyckte att jag skulle sluta på landstinget och skaffa en egen snusklinje. Kunna gå runt här hemma i headset, mocka, städa, vika tvätt och samtidigt flämta till lite om det blir tungt eller tråkigt.

Ja, ärligt talat. Varför inte?

Det är inte olagligt och de som ringer är måhända inte helt kloka i huvudet men det är ju heller inget brott - att vara dum i huvudet menar jag.

Fria arbetstider, kan lägga på när jag vill, fri semester, behöver aldrig VAB:a, kan jobba och sköta markservisen samtidigt.

Fast det måste finnas hakar, annars skulle väl alla jobba med det här?

Nja. Jag stannar nog ändå inom landstingets trygga väggar. Kan ju bli så att vi blir ruinerade på att Martin ringer mig hela dagarna så ingen annan kommer fram!

Knappt har baksmällan lagt sig så är det dags att ladda för nästa kalas! Sköj!

Idag på stan fixade jag Spa prylar för att krångla mig ur de dyra prislistorna uppe i Sunne. Ler-masker och  gurk-inpackningar, kropps-skrubb. Här ska göras fint på kroppen utan att gå i konkurs alldeles! 


!    

Hihihi.... En nästan gratis ler-mask och en pool där inte en enda unge gör bomben... najs!!

Och övernattning på hotell, kärleken och jag. Vi är värda det. Det tycker jag och har inte dåligt samvete alls.

Funderar allvarligt på om jag ska börja jobba heltid och låta gubben vara hemma lite mer. När jag är ledig åker jag runt med Lovisen på div olika fikor hos kompisar.

Martin har idag bakat matbröd i långa banor och lagat raggmunk med stekt fläsk. Middagen kan jag säga var så god att jag nära nog svimmade av ren lycka!

Han kan han, min gubbe! ♥

Det är ju bättre han är hemma om dagarna.... Så trampar jag runt på jobbet istället.

Jag sitter vid datorn och Martin lagar mat. Precis som det ska =)

Jag fick en cider upphälld och ställd framför näsan - även det prcis så som man ska ha det efter en arbetsdag.

Mr Anka, det är min man det - kan behaga sin fru ;)

Linn leker i något program på datorn. Skoj.



Photofunia.com

(Martin tror bilden är närmare 20 år gammal. Han tycker att jag är snygg än, men han har druckit en vinare snart! Bilden är från maj i år...)

Sommaren ÄR slut. Det kan jag bara konstatera. Martin blir en arbetsmyra på hösten. Fixar och grejar konstant. Han har gjort mer idag än under alla veckor han var ledig i somras.

Husvagnarna är under tak (vi har en, svärföräldrarna har den andra om någon fick för sig att jag blivit så camping-galen att jag har två..).

Garaget är undanstädat för att få in båda bilarna.

Ekan är under tak. (Har den varit hela sommaren men under FEL tak).

Fyrhjulingen har fått sin rätta plats i garaget med snöplogen precis bredvid (fy, han räknar verkligen med snö den här vintern med).

Alla batterier ut husvagner och gräsklippare är urmonterade, står på laddning och ska ställas frostfritt.

Det var vad Martin har gjort.

Jag?

Jo, jag satte ner 40 vårlökar. Vart resten av dagen tagit vägen har jag ingen aning om....... Men det är väl det som är kärlek - att kompettera varandra?!

Det blev en kväll vid köksbordet igår för mig och käre maken. Vin, ett ynka tänt ljus (som brann ner och vi fick påbörja ett nytt), datorn, musikletande och förstås en himla massa prat om det ena och det andra.

Martin berättade igår, för femtielfte gången, hur det företag han jobbar i är uppbyggt. Jag har svårt att fatta, ber om att få det förklarat, och nu - nu har jag en aning om hur det hänger ihop. Men inte helt. Kan tyckas som ett väldigt märkligt ämne en lördag kväll men....

Vi avhandlade framtidsdrömmar ( hus utomlands, hushållerska och obegränsat med pengar och fritid) renoveringar här hemma (om inte första alternativet går i genom, bra med en plan B) sen stupade vi i säng vid elva. Vi är riktiga tuffingar nu för tiden!

Känns ändå i huvudet idag att vi suddade igår. Ska ta väl hand om mig innan jobbet i eftermiddag.