Befinner mig i virusträsket. Lätt panik!!
Tvättar efter små missöden, har dammsugat. I brist på energi har de sjuka suttit och sett på film och slagit massor av flugor. Bra, men det såg mindre trevligt ut.

Halva min familj ser ut som någon vridit ur dem under dagen. Vätske-ersättning i form av proviva och Coca-cola är hemhandlat. I sådana mängder så det  räcker till mig och Julia med, tror att det drabbar oss snart.....(hjälp).


Haft hjärtstopp på jobbet idag. Vi klarade av det såpass att pat gick till IVA. Vad jag inte riktigt blir klok på är hur det kunde ta 6 minuter för narkosen att komma och hjälpa oss!?

Ingen direkt lyckokänsla spred sig efteråt, trots att vi gjorde en jättebra insats.
Pat hade uttryckt sin önskan att få dö en halvtimme innan stoppet. Hade medvetet tagit farliga piller i syfte att göra slut på sig själv.

Jag blir alltid kluven i sådana situationer. Mot depressioner finns det bot, och då är det ju jättetragiskt att någon gör slut på sig själv i onödan. Med rätt behandling kan deprimerade få många år som är till glädje.

Den här patienten var ganska gammal, och på något sätt tycker jag att man borde äga rätten att själv besluta om sitt eget liv.
Svåra etiska dilemman man ställs inför när man arbetar med människor. Jag vet ändå att jag gjorde rätt idag. Känner en yrkes stolthet; att jag kan göra skillnad.

Nu ska vi friska gå ut och vädra bort "magsjukan" och låta de andra ligga här och lida ifred. Ingen höjdarstämning här inne!!