Dofter

Mellan hägg och syrén.

Där är vi nu, en sagolik årstid. Klev ur bilen och näsan gjorde frivolter av alla underbara lukter. Vi har flera häggar på bra avstånd som fyller luften med sin doft.

Om några dagar spricker mina lila bondsyréner ut. Sen kommer pionerna, jasminen och sen rosorna... Åh!

En hoppfull måndag

Nu har det vänt! Vädret! Kollade in långtidsprognosen på YR och det ska bli kalasväder hela veckan, äntligen! Kalla nätter med det bryr jag mig inte om, då sover jag. På dagarna stora solar och nästan +20 varje dag, I like.

Jag jobbar förvisso en del denna veckan, även helgen men det gör inget. Jobbar ju inte dygnet runt och har två lediga dagar mitt i veckan så jag ska nog ha möjligheter att njuta i solen, ha.

Har även så förspänt att jag bara jobbar 2½ vecka till så börjar semestern. Sex veckor. Mmmm..... Vi inleder det hela med en tur till Kolmården det första vi gör, så vi kommer igång.

Så jag ska tugga i mig två måndagar med arbete med glad min, längtar så till semestern. Väntar på tre stora händelser, i början ska det komma en liten bebis (som bor långt bort, men med semester i bakfickan kan jag sticka ner och snosa bara den kommit ut!), vi ska fira av en pigg nittio-åring på självaste midsommar och så avslutas min semester med att gå på bröllop, alltid lika roligt.

Tiden där emellan ska spenderas på västkusten, med vänner (små och stora), i solstolar, vid grillen, på badstranden och i pannrummet. (Det där sista tror jag tillfaller Martin en smula mer än mig, jag kan måla sen i höst när allt är på plats, hahaha).

Blandat

Mors-dag. Ordentligt uppmärksammad av alla här hemma. Mat, disk och tvättledig. Paket. Tårta.

Har dragit in lite ved i förrådet, firat Hugo, nu stora grabben, hela 6 år har han hunnit bli!

Njutit i solen, klippt lite buskar, planterat de sista av frösådderna ute i det fria. Läst ur en dålig bok. Inte någon blogglust idag.

Men jag lever och mår mer än väl. Njuter ordentligt av livet.

Inte alls samma...

Köpte mig Mia Skäringers bok igår på station inför hemresan. Trodde att det skulle vara typ manuset till showen jag såg i vintras men icke. Inte alls faktiskt men väldigt bra! Allvaret som blandas upp med humor, öppenheten, hon har en närvaro även i boken som är rent otrolig.

Boken har bara små korta kapitel, antingen krönikor från Mama eller inlägg från hennes blogg. (Eftersom jag inte läst varken hennes blogg eller Mama var allt nytt för mig, även om något lite av innehållet var med i showen). Den är alltså perfekt att ha på stranden eller så då det går fort att läsa en text, och nästa historia inte hänger särskilt mycket ihop med den förra.

Ska ha den bredvid sängen och ha den som bibel. Läsa ett stycke då och då när jag känner den där vanmakten över att inte räcka till för alla som behöver mig.
När det dåliga samvetet för precis allt gnager i hjärtat. Då - då kan man läsa några sanna rader av Mia, om att mammor är vanliga människor.

Som kvinna och mamma känner jag igen mig i så mycket av det hon skriver. Jag ska tvinga Martin att läsa den, så kanske han förstår sig på kvinnan han lever med lite mer, hahaha.

P.s. Vi är vågar, både Mia och jag.....


Barn och matematik

Bad Lovis att mata fiskarna. För att det inte skulle bli hur mycket mat som helst till de små liven bad jag henne ge dom tio små "pärlor" (hon har kunnat räkna till tio i evigheters evighet).

Strax var hon tillbaka (för snart, jag och Martin försökte ha ett samtal som vuxna på altanen, fiskmatandet var mer en undanmanöver än nödvändighet), och hon berättade glatt att fiskarna var jättehungriga minsann så hon hade gett dom tio pärlor - två gånger!

Hon såg så förtjusande lycklig ut där hon stod, vårt lilla yrväder, att vi skjuter de där ordentliga samtalen ytterligare ett par år framåt i tiden och njuter av henne lite nu, medan hon vill umgås med oss.

Till Martin kan jag ju alltid skriva en lapp om jag behöver säga nåt (typ, trivs du på ditt jobb, är du nöjd med livet, vad villl du göra på semestern i år, glöm inte trivselkvällen på dagis etc... Inget viktigt.)

Inga klena blodkärl

Det är som en hälso-kontroll att köpa avslutningskläder med skor och hela köret med två halvvuxna ungar.

Eftersom inte hjärnblödningen slog till med full styrka i åttioelfte affären kan jag pusta ut. Det finns inga aneurysm som ligger i huvudet och väntar på nästa blodtrycks-stegring för att kunna explodera. Känns tryggt.

Allt är nu klart inför dagen D. Nu vill vi har sol och värme den dagen, även om pessimisten i mig såg till att få med koftor på en gång.





Hehehe...

Har man många barn får man gå på stan igen, med sönder-trampade fötter och trötta ben.

Linn behöver fixa sin outfit till skolavslutningen. Hon har lite panik, det är ju bara två veckor kvar.....

Så har vi ett barnkalas den här helgen, och massa mammor som vi vill fira. Känns som att antingen får dygnet jaga rätt på fler timmar eller så behöver utvecklingen om kloning gå lite fortare.

Ljuvliga tystnad

Hemma.

Två fantastiska dagar med Framtiden. Uh, va goa de är är, ungarna. Blir så ledsen att det finns ett sånt motstånd hos en del föräldrar att hänga med på sådana här grejer, det är ju jättekul!

Har haft en kille med "bråkstake"-stämpel med mig upp i Lisebergs-banan. Redan i kön meddelade han att: Jag behöver hålla dig i handen.... Helt ok sa jag men fick låna ut hela armen till tröst åt en helt vanlig grabb som skrek i skräckblandad förtjusning. Sånt blir man lycklig av.

Vi har haft så himla roligt hela tiden, vilket jag inte var beredd på. Jag trodde jag skulle längta till klockslaget då jag fick lämna tillbaka alla barn till de rättmätiga föräldrarna men blev överraskad att det jag längtade efter på hemresan var tystnad (och lite sömn då kanske. Vi har väl inte sovit bort tiden + att som lantis upplevs öven ljuden i förorten som öronbedövande storstads oväsen som gör det omöjligt att sova).

Det var längesedan jag tillbringade så lång tid i en storstad. Är ju i Göteborg minst en gång om året men då bor jag ju hos min vän, och där har örat tid för återhämtning då de bor som vi.
Spårvagnar, folk, musikanter, storstadsbuller har nästan dödat mina trumhinnor. "Våra barn" har varit det minsta problemet.

Så nu blir det sängen. En mjuk säng i ett tyst sovrum. Och fågelsång i morgon bitti. Upptäckte när jag kom hem att jag inte hört fågelsång på hela resan.

Restaurang-vagnar

Brukar inte vara så roliga att handla i.

Min åsikt är att en utflykts-smörgås mer ska likna en tallrik kallskuret, den ska inte ha några likheter med tråkmackan man tar till frukostfikat på jobbet.

Så, nu har jag gjort iordning chiabatta (med inbakade soltorkade tomater) med trippel pålägg. Dessa ska vi avnjuta på tåget imorgon. Jag med termoskaffe, Julia med färkpressad juice. Japp. Det kommer bli en kanonstart på vår resa.

Ha det gott alla, om jag är vid liv återkommer jag på lördag morgon!



(Vi har mer kött och mindre sallad i våra, men ni fattar grejen.)


Premiär!

Just det. Jag glömde.

Lovis har varit på utflykt idag (igen!) och tog ett premiär-dopp i sjön. Hon hade skrattat gott åt det hela, särskilt när fröknarna hällde vattnet ur hennes gummistövlar. Det är hon och farbror Melker som badar med kläderna på!

Oro i lägret

Imorgon 6.15 går tåget till Göteborg. Klassresan ni minns.

Julia är hemma och har ont i magen. Jag håller tummarna för att det är resfeber.... Det vore oerhört trist för mig att åka med 20 ungar som inte är mina och min egen tjej är hemma och deppar.

Den som spar hon har....

Men det går till överdrift ibland.

Som nu när jag letade efter ris till maten. Hittade inget och svor tyst för mig själv. Köttgryta utan ris blir så där....
Letade vidare och hittade fyra nästan tomma påsar. Räckte gott och väl till dagens middag kan jag säga.

Hittade även tre öppnade påsar nachos. Öppnade när? Ingen aning. Hästarna har nu mumsat i sig dessa, fast dom med ost gick inte ner lekande lätt!

Att välja rätt...

Lovis sitter mitt emot mig vid köksbordet. Hon slår in paket till en kompis på dagis. Klipper och klistrar. Tar massa snöre.

Plötsligt kommer frågan:
-Vilket snöre tycker du är snyggast mamma?

Hon håller upp ett guldigt och ett glansigt lila.

- Jag gillar det lila bäst, det är så fin färg på det, svarar jag ärligt.

Lovis är tyst ett ögonblick. Flyttar sen det lila bort över bordet. Håller sedan upp det guldiga igen och säger:

- Vilket är snyggast mamma, du får välja på det här!

(Vi förlorar allt mer av demokratiskt tänkande...)

Inte alltid pratmakare..

Följande SMS fick jag igår:

Hej!
Din faktura är lägre än 40 kr denna månad och ska inte betalas nu, beloppet flyttas istället över till nästkommande faktura. Hälsningar Telia

Det är rekord för mig, helt klart. Och jag vet, ffa efter de två senaste arbetspassen varför det är så här. Jag vill inte gärna prata i telefonen när jag är ledig, jag gör det så det räcker och blir över i tjänsten. (Många patienter har kanske tre anhöriga som ringer och frågar samma sak. Tar mycket tid och om man ber dom prata med varandra blir de sura. Då tar det ändå längre tid att avsluta samtalet och vips så har mina patienter fått ännu mindre tid - igen).

Så det är mitt jobbs fel att jag i det närmaste är telefon-fobiker på fritiden. Det är underbart att inte vara nåbar! Att inte bli störd av en ringsignal mitt i något jag gör. (För det är jag/blir jag varje minut på arbetstid)

Ont i benen

Tvi vilken arbetsdag.

Ska glömma den så fort jag satt mig vid matbordet.

Nu är jag lite för låg i sockret för att ens kunna njuta av att vara hemma.

Indragen service?

Martin har haft en syssla här hemma som han har försummat på sista tiden. Ända sen han bytte jobb. På sitt gamla jobb satt han mycket hemma och "skrev några brev", som skulle skickas åt olika håll, nästan varje dag.

Så jag la mina få utgående på hans och de försvann, så där som man vill ha det. Nu har jag börjat få många böcker från bokklubben. Trots att jag kryssat i rutan : "Jag beställer ingen bok denna gång"

Fast vad hjälper det när lappen ligger kvar i hallen?

Nu visade det sig i dag att Martin inte visste om att han hade sysslan i fråga (han verkade tro att jag kunde posta mina egna brev) så nu är det utrett och servicen har utlovats fungera klanderfritt i fortsättningen.

Det blir ju billigare för honom också, eftersom böckerna kommer med en faktura och, det vet ni, fakturor tillfaller Martin i vårt hushåll.

  Ja har en egen brevbärare. Det ÄR faktiskt lite lyxigt...


och så Jonny

Härlig eftermiddag.

Vi gick ut allihop efter maten. Julia skulle ta en ridtur på Maja. Och när jag satt där i solen med Havanna i koppel likt en liten knähund och tittade på kom erbjudandet:

- Ska du inte ta en tur mamma?

Åh jo! Visst tog jag några varv på planen. Var jag ledbruten förut pga ved så lär det inte bli bättre av detta. Men trevligt var det, att i kvällssolen stosa runt på Maja.

Lovis har adopterat en skalbagge några dagar. En som är väldigt vacker, grönmetallick-lack liksom. Han har nog brutit ett ben eller två men nu strax före läggdax la vi honom i en buske, still alive. Uppskattades inte av Liten som döpt den lille rackaren till Jonny.... Han har haft några intensiva dagar, åkt barbie-bil, bott i hink, vilat i fickor och burits i hårt knuten barnanäve så han förtjänar verkligen ett långt och lyckligt liv efter detta.

Nu har Lovis haft ca 10 minuters vredes-utbrott på övervåningen tillsammans med sin pappa (som inte alls är vred utan bara planerar klädseln inför morgondagens tur till dagis). Finns det något att bråka om så gör hon gärna det, hon är värre än mig. Hon tar alla strider.



                                                                   Så här ser Jonny ut, ungefär...

Måndag

Tidig arbets-morgon. Kan vara en mardröm efter ledig helg men trots fem ut och två in gick det hela som en dans. Och dagen gick vansinnigt fort.

Då har veckan som jag sett fram emot med skräckblandad förtjusning börjat. Tre tidiga arbetspass. Sen. På torsdag bär det iväg.

Till Göteborg med 21 st uppladdade och taggade tonåringar. Hohoho. Vi är tack och lov fem vuxna med på resan, tyvärr är inte socialt umgänge förenligt med en av dom men det får lösa sig på något sätt. Tyvärr går det inte att gömma sig bakom någon liten nubbe heller så utan det blir till att nyktert ta varje konflikt. Som på jobbet.

Men det ska bli roligt att få åka massa karuseller med massor av barn! Åh vad jag ska åka! För nu finns ingen liten Lovis och försummad väninna där nedanför vrålåken, Det är bar å åk!

Delmål...

*Suck*

Med ett huvud trött av för lite sömn och tungt av lite för mycket vin tyckte jag lite synd om mig själv i vedhögen.

Men nu är all björk kapad, klyvd och upplagd för tork. Lika färdig som den, är mina axlar och rygg. Jag är ett klenben.

Allt kunde ha varit klart nu om vi inte hade det där pannbytet. Nu måste vi kapa all ved som finns torr och fin från förra året. Vi var jätteglada att nästan ha all ved klar i år, tänk så man kan bedra sig själv... Den nya pannan ska matas med 50 cm ved ist för den en-meters ved vi har nu.

Fast det får bli en annan dag. Nu ska jag ha lite söndag innan arbetsveckan drar igång.

Husvagns-premiär

Vi hade tråkigt igår kväll och packade in tandborstar, täcke, kudde och bag-in-box - vinet i husvagnen och for till Frykåsen.

Pga att regnet kom och gick knökade vi gemytligt in oss under taket på farstukvisten. Där satt vi alldeles för länge, drack alldeles för mycket vin men vi hade väldigt trevligt!

Tack snälla L och J för att ni står ut med våra märkliga visiter!

Då värdarna skulle fara iväg på morgonkvisten hann även vi se en mycket fundersam barnvakt. Det hör ju inte till vanligheterna att det står en husvagn på tomten, med folk i, så där på söndagsmornarna....

Men vi gör nog snart om det hela.

Nytta och nöje

For till Grums och inspekterad ett mycket fint kök. Fikade i detsamma och fixade helghandlingen i samma veva (inte i köket då men på annan ort som omväxling).

Hem och kastade i oss tråkig lunch och så ut i vedhögen.

Nu vägrar jag kapa och/eller kasta en pinne till utan ska piffa mig och lata mig på altanen. Det gäller att ta tillvara på soltimmarna, de kommer inte bli så många som jag har förstått det.


Dripp, dropp

Medan jag pratade med S i Grums (och tvingade dem att stanna hemma under förmiddagen så jag fick komma dit), trampade jag runt i köket och fick en vattendroppe i huvudet.

Ja, så..... det har liksom regnat in. En lite vattenpöl vid stora skåpet i köket. Martin är säker på att det är vid skorstenen det har kommit in lite vatten, det har det gjort förr vid extremväder (och det har det verkligen varit sista dygnet)

Planering

Försöker hålla något sorts informellt planeringsmöte här hemma.

Om vad var och en har tänkt göra idag.

Någon väser - Ingenting särskilt, andra muttrar lite ohörbart i någon dator och någon annan är helt klar över vad dagen ska innehålla.
Själv vill jag våldgästa någon och inspektera kök, men jag törs inte ringa än för de kan sova...

Och är de inte hemma idag får jag väl ösa grus och göra ved. (Håller tummarna för att Grums håller sig hemma idag!)

Skador...

Imorgon kommer jag ösa  grus.

Vid nattning av hästarna såg jag att vi saknar lite vägavsnitt här och var.... Bilder kommer imorgon. På vissa ställen funderar jag dock på var i hela friden gruset tagit vägen.

Fredags-kväll

Nyss hemkommen, mätt nederbörd i en kastrull som Lovis har i lekstugan som var tom igår när vi for till dagis, och ska nu hoppa i duschen.

Kalas hos svärmor som fyllde år igår, hipp, hipp, hurra!

Mat och släktkalas för hela slanten således hela kvällen. Kanon!

Har inte mycket mer att berätta, har jobbat två pass och därom får jag ju inte säga så mycket. Men dagen idag var riktigt bra! Har bla fått titelarna "Världens underbaraste" och "Solstråle" (av en man 80+ som jag fixade lite favörer till).
Roligt att glädja någon ibland.

1 decimeter

1 decimeter, 10 centimeter är ju inte mycket. Om man inte pratar om nederbörd....

Vi har här hemma fått dryga 95 mm på ett dygn, och då var det ändå uppehåll hela natten.

Vägar har rasat, nysådda åkrar flyter och hela Fryken, så långt jag kunde se vid Hannäs, är brun.

Oj,oj,oj!

Utvärdering

Salt fungerade mycket bra att ta livet av ogräs. Maskrosorna ligger nu som bruna bananskal på marken. Tyvärr kan jag inte använda salt överallt eftersom vi har plattor av betong men där fungerar ju fortfarande kokande vatten rätt ok.

Så lite mindre grönt i gångarna är det!

Hoppsan

Liten har tagit sig sovmorgon, har inte kommit upp än fast jag skramlat i köket, varit i badrummet och öppnat upp ytterdörrar för sommarluft.

Bådar gott inför semestern, att flickan kan sova ut, jag gillar tanken!

Har även märkt att hon inte nattvandrar till oss längre. Det glesades ut till varannan natt, var tredje osv och jag har inte förrän nu insett att det säkert var över en månad sen hon kröp upp mellan oss.

Känns lite vemodigt. Min minsta är fortfarande min minsta men inte så liten längre. Nu har hon valt bort oss, på natten. Även om det var lite obekvämt med knän i njurarna och armbågar i full fart mot kinderna när man sov så var det ändå väldigt mysigt att ha henne där ibland.

Ja, tiden går och det är inget jag kan göra något åt.

Tänk...

På årets första sommardag så har Lovis haft utflykt i skogen och haft fantastiskt roligt.

Hela kvällen ska vi vara på skolan och leka lekar och fika och umgås (alla utom Martin som hela fina dagen suttit instängd i Göteborg och inte ens hinner hem till myskvällen) och spendera pengar till barnens utegård.

Ibland har man tur!!

Om jag varit..

..riktigt effektiv, dvs, vikit tvätt, tagit hand om något äckligt som runnit ur soppåsen under köksbänken, rensat lite ogräs, kört Lovis till dagis och handlat så kan jag väl få vila lite i solen nu va?

Jag beviljar mig själv ledigt en timme!

Ledig på riktigt

Idag vill dagis att Lovis ska vara med dom fast jag är ledig. De har någon sorts sago-drama, i några veckor har de förberett sig och läst och pysslat. Mamma Mu blev förstenad häromdagen och idag ska alla barnen ut i skogen och trolla fram henne igen. De har ramsor som enstämmigt ska läsas och pussel som ska läggas för att bryta förtrollningen.

Dessutom ska de grilla hamburgare i skogen vilket är det Lovis ser fram emot mest av allt.

Så jag blir själv hemma mellan 9.30 och 14.00. Jag gillar det och Lovis är så glad att få sin "heldag" på dagis med ett stort äventyr på gång.


Tro

Jag har ett okomplicerat förhållande till Gud. Jag tror nästan aldrig på honom. Jag har konfirmerat mig, döpt mina barn i den kristna tron och ingått äktenskap i enlighet med kyrkan. Jag är medlem i svenska kyrkan och ska så förbli resten av livet. Jag gillar kyrkan, det den står för och att den är till hjälp för många i svåra stunder. (Tyvärr startar religion krig runt om i världen och det är ju olyckligt men det är en annan diskussion.)

Fast jag hälsar aldrig på i Guds hus om det inte är dop, bröllop eller begravning. Jag syndar ständigt, kan inte ens hålla mig till budorden då landstinget kräver att jag ska jobba två av fem möjliga söndagar.

Helt egoistiskt har jag trots det uppriktigt bett till Gud vid några tillfällen i livet och det har fallit väl ut. Mitt i förlossningarna har jag tänkt "Herre Gud, låt oss överleva" och menat det som uppriktig bön.
Och när Lovis fick hästsparken i huvudet mumlade jag "Gode gud, hjälp oss" om och om igen.

Idag läste jag en bok, och i den boken fanns en mening som fick allt att falla på plats (för jag har inte riktigt förstått varför jag, en hycklare av stora mått, blivit bönhörd de gånger jag verkligen behövt stöd). Det stod ungefär: Även om jag inte tror på honom så tror han på mig.

Så nu kommer jag gå genom resten av mitt liv och veta att om ingen annan tror på mig, så gör iaf Gud det. Känns riktigt bra.
Är det det som är att ha blivit frälst? För jag skulle gärna vilja bli det.

Många troende människor jag träffat har ett inre lugn som jag avundas dom. De får en styrka ur sin tro som hjälper dom vidare genom livets snårskog.

Tänk om jag blev frälst idag? Men jag hoppas det är ok att dricka lite rödvin då och då, (det gjorde ju även Jesus, till vanlig smörgås!).



Här sitter han och skriver: "Maria och hennes nära ska få ett långt och lyckligt liv..... För jag tror på henne. Hon kommer inte förändra världen men hon försöker att inte förstöra den heller", hahaha.

Gräsänka

Det var längesedan och därför riktigt trevligt.

Kan bero på att det är vår och jag är per automatik på bra humör, pigg och mer tillmötesgående än de 8 månader av vinter vi har idet här landet.

Vi har ätit mysmiddag med lövbiff och härligt stark grönpeppar sås, till det lite kantareller, pommes och saft.


Jag har suttit i kvällssolen och avnjutit kaffe med en god bok och hört barn vara lyckliga en bit ifrån.

Nu bra tv, stor säng som jag rår över helt själv och sovmorgon imorgon. Jag har ett bra liv.

Kattmynta

Jag fick några plantor kattmynta av min ena granne. Den kommer troligen aldrig bli högre än tre centimeter för Klara är helt galen i den.

Trodde det var en myt men hon kan ligga där och gosa i evigheter!



PÅ Agrias hemsida står det att ca 50% av alla katter får en "tio-minuterstripp liknande den människor får av marijuana", när de gnager och får i sig oljorna i kattmyntan.

Tack gode gud att det inte är som GHB för då skulle vi väl inte ha möbler eller något annat kvar! En snedtänd galen katt är inget jag vill ha hemma...

Vår ute!

Körsbärs-lunden:



"Nya rabatten":



Dammen med magnolian som blommade 23/4 2009...:


Regnfritt

Ledig dag och inget regn.

Ska motivera min lilla hoppetoss att vara ute och rensa ogräs med mig. Oj, oj oj vad mycket jag har av den varan!

Julia sitter dubbelvikt i soffan med magont. Som sjukvårdsutbildad väntar jag på extremt hög feber, tårar eller medvetslöshet innan hon tas doktor. Hon går, pratar, äter och gör nr 2 så jag avvaktar ett dygn till.



Bilstädning, forts.

Han gnor på där ute, var tvungen att gå och titta.

- Du, jag fick dina fälgar väldigt rena, på insidan, säger Martin nöjt.

- Åh, ja, det såg jag direkt!, svarar jag lite hurtigt.

- Mmm, trodde väl det, sa M med ett snett leende.

Fälgar. Jag har snygga, har valt dom själv. Var så engagerad att jag pekade ut själv ur en katalog. Många tycker sånt är viktigt, inte jag. Förstår fortfarande inte vad det är för fel på plåtfälgar med sån där grej framför, kunde ju ha olika på alla fyra däck om man ville skoja till det...

Martin bytte på husvagnen för två år sedan. Alla Martins fyra flickor passerade ekipaget i flera dagar. Sen kom den då tre år gamla grannpojken förbi, tvärnitade vid husvagnen och utbrast:

- Nya däck? Vad fina dom är!

Martin blev rörd till tårar över detta. Vi andra hade inget sett... Det är skillnad på tjejer och killar, det går inte att komma ifrån. Redan från tidig ålder.
(Fast skillnaderna blir ju roligare när man blivit lite större ;))

Leksaker för män

I höstas köpte Martin en högtryckstvätt. Min bil är nu tvättad för andra gången på två veckor. Av Martin. Snällt, absolut, jag är inte själv någon biltvätts-fanatiker. (Före besiktningen nu i april blev den tvättad i september senast. Min lilla bil kommer bli traumatiserad av detta frenetiska skurande).

En artikel i NWT för något år sedan satt på kylskåpet länge, det stod att nya bilar inte behöver tvättas för ofta, då sliter man ut antirostbehandlingen på underredet. Som underspol räckte det gott att mölja igenom en stor vattenpöl någon gång då och då .....

Selektivt läsande?

Är lite rädd att min bil snart ska stå utan lack, plåtren, där uppe på parkeringen.

 

                                                          Tänk att en sån här kan vara så rolig.... 

Ledig.

Så var jobbhelgen slut för den här gången.

Två ledig helger på rad framför mig, och inte minst nu - två lediga dagar! Inte fy skam. Glädjande oxå när dagispersonalen frågar om de får låna Lovis på onsdag, trots att hon är ledig, för att följa med på utflykt. Hmm - få se.... JA!

Nu har jag klippt 2/3 av gräsmattan och sitter och stirrar ut Martin som lagar mat. Otraditionell könsfördelning men varför inte?

V eftermiddag

Ved. Påbörjad, absolut inte klart.

Våfflor till kvällsmat, gott.

Väntan på Varmvatten.

Vila. Huvudet är helt utan kontakt med resten av mig och imorgon ringer klockan igen. Bah.

Kaffe

Hemma.

Har haft en arbetsdag som jag bara använt huvudet och är helt tom. Ska fylla på med lite härligt kaffe, samla ihop mig och analysera hästarnas vara eller icka vara.
Har en missnöjd ryttare här hemma och uppriktigt sagt är jag lite less.

Stöning ponny någon? Avdankad travare? Bra pris vid snabb affär, helst redan under eftermiddagen så slipper jag mocka imorgon.....

Åh....

Så jag har längtat efter detta!

Kan knappt fatta att jag i morse gick ut i stallet med regnjacka och uppfälld luva. Att jag satt vid frukostfikat och såg regnet rinna utmed fönstren.

Från det att jag klev ur bilen här hemma har solen stått högt på himlen och (skäms för att säga det) det var aningens för varmt där på altanen. Gott och väl 20 grader i skuggan, så underbart!

Min eftermiddag har varit som ur en saga skriven av mig själv.

Kusin Lovisa och Lovis har lekt i ett par timmar medan vinterbleka armar satt i solen och skissade på svägerskans trädgård. Kaffe och saft. Trädgårdsbok. Svettdroppar i pannan. Lugn och ro. Fåglar som spelat som galna.

De hann knappt fara så var Martin och Linn hemma igen, då, altan igen, liten skvätt vin. Solnedgång. Hästarnas förnöjda frustningar i hagen, idogt betande av grönt, nytt gräs.

Nu har solen gått ner och kylan har drivit in oss. Men nu finns hoppet om en vår, en sommar. Några månaders frist från frost och snö.

Nu blir det dessvärre natti-natti för mig som var tvungen att byta till dagpass imorgon pga massa sjukdom. Men jag ska drömma hela natten om min eftermiddag.

Mix

Kommer köra lite kusinbus, solning, kaffe och fika under eftermiddagen.

Martin är och får stryk av Linns innebandylag i bowling, Julia ska förhoppningsvis få se sin första fölning hos en kompis (stort det!).

Så det är gott och blandat rakt igenom!

Har det bra här..

Vikarie idag, bär en pärm och en tyst telefon, jobbigare kan man ha men det är rätt trist.

Regnet öser ner ute. Fast enl båder YR och SMHI ska kvällen bli fin. Blir bra det, så uggar jag här på huset tills regnet upphör.

Bara vetskapen...

... att två arbetskamrater har lämnat avdelningen vita som lakan med magsjuka får mig att må lite illa.

Hypokondri? Sympati?

Hade tänkt mig en toalett till på övervåningen där hemma innan vi får det nästa gång. Kan fortfarande inte le åt "trapp-historien".

Noll tolerans

Igår kväll når Martin kom upp i sängkammaren där jag låg och läste i grodan ro klappade han mig i armhålan. Det gjorde mig panikslagen, särskilt när Martin log och sa att pälsen var mjuk...

Har tydligen glömt bort hyveln i nära en vecka. Hår under armarna är det äckligaste som finns på en kvinna/tjej tycker jag.

På sommaren, när jag ser en tjej i linne, med stora tussar i armhålan mår jag nästan illa. Det finns inget försvar. Det beror inte på tidsbrist iaf att man har håret kvar i armhålan.

10 sekunder, och jag rakade i lugn och ro. Det tar inte längre tid. Nu var det inte många mm som hade hunnit växt ut men nu är det ur världen för några dagar. Slätt och fint.

Benen däremot.... Fast det verkar dröja innan kortbyxorna ska på så jag hinner nog, det tar ju lite mer tid. Och gör ondare.


Hurra!

Min vän K fyller år idag.

Jag håller på att fnula i köket med en sån här.... Eller så kan vi säga att jag tänkte göra en sån här och leverera på jobbet i skiftbytet. För det är ju tanken som räknas - eller hur?

Ha en underbar födelsedag, (det blir den säkert bara jag kommer till jobbet och löser av dig så du får fara hem och fira!), och en stor grattiskram från oss alla här!


Lika bra

Jädra skitväder.

Det enda bra som kommer ur det är att det känns helt ok att åka och jobba långhelg (fyra pass, fred-månd). Utsikterna till bättre väder nästa helg ökar väl?

Eller jag kanske iaf kan hoppas att det blir bra väder på klassresan om två veckor. Någon gång måste väl värmen komma?


Kväll

Phu.

Nu är boken slut och jag är helt färdig. Har de sista kapitlen smuttat på ett glas rött, har verkligen inte hunnit mer än smutta, medan jag jagat sanningen tillsammans med Grens.

Tror inte det är något särskilt på TV, Martin har fastnat i någon film i datorn så jag går nog och lägger mig nu, (och återgår till den bok jag höll på med innan Tre sekunder råkade komma med hem...).

Piet Hoffmann

Jag har en ny man i mitt liv just nu. Piet Hoffman. Läser något av det bästa jag någonsin läst. Pulsen är hög konstant.

Jag förbannar att jag måste avbryta läsandet för banala saker som mat och toabesök. Inatt blir det inte mycket sova...



Fick pris förra året för Bästa kriminalroman och stora läsar priset för Bästa spänning. Jag förstår verkligen varför.


Test

Fick tips om att salta ogräset.

Nu har jag använt det sista av tö-saltet och lagt rejält på maskrosorna i grusgången. Kändes riktigt miljövänligt jmf med kemikalier.

Men kommer det fungera?

När kommer effekten?

Tråk

Ledig dag.

Regn och mulet.

Inget inplanerat.

Shopping ej aktullet.

En sån där dag som bar kommer passera utan att märkas, men dessutom vara väldigt lång.

Det behövs så lite...

Liten höll på att somna i soffan efter maten. Regnet som piskar mot rutorna är ganska sövande, det är jag böjd att hålla med om.

Men först en liten bit kexchoklad och sen en liten överraskning. Nya sommarkläder till barbiedockan. Köpta för länge sedan att ta fram en sån här dag, när det är rätt trist (kexchokladen var nyköpt för dagen, var inte oroliga).

Så nu har det lekts en lång stund på övervåningen. Dockor har åkt på semester och sovit och vaknat och åkt bort igen.
Och jag har hunnit damma golven!

Mammor vet....

Ett helt år har jag hört på Julias suckar över de hopplöst tråkiga pojkar hon gått tillsammans med i skolan i sju år.

Lovat henne grönare ängar på högstadiet. En aning större utbud.

Idag har de haft studiebesök på skolan och sucken vid matbordet var av en helt annan sort... Dom fanns där, de fina pojkarna.

Vad var det jag sa?!

Grrrr...

Imorse fick jag skrapa bilrutorna - igen. Två dagar i rad. Men solen sken från en klarblå himmel och den tidiga morgonen var trots allt underbar.

Men så flexar jag ut samtidigt som regnet flexar på sitt skift. Det ska tydligen hålla på ett tag.

Jag vill ha värme. Jag vill ha kortbyxor och strumplösa fötter i ballerinor, jag vill ha avstängda element och öppen altandörr dygnet runt, NU.


Kluven

Jag vet inte vad jag ska tycka om maskrosor. Vissa köper häftiga järn och bänder bort dom från gräsmattan i vilt ursinne. Det gör inte jag.

Idag har jag jagat några stora tuvor i rabatterna men annars tar jag dom med ro. Jag tror att om de inte vore så vanliga så skulle de var omtyckta.

Studerar man en maskros ingående har den fantastiskt många och täta blad, som till och med går att äta (och göra vin av, det har jag provat och det gick inte så bra). Den stora nackdelen som jag tycker är att den är gul och jag gillar inte gula blommor. Men tänk om den vore blå!!

Sen har maskrosor en symbolik som jag har svårt att skaka av mig varje gång de ska tas bort någonstans. Maskros-barnen. Barnen som likt maskrosen spränger ur den hårdaste asfalt och lyckas med något som inte borde vara möjligt, och väl uppe ovan jord skiner de som små solar.



Och har man som mor en enda gång fått en enorm bukett stora maskrosor (i bästa fall med lite stjälk), plockad med mycket kärlek, är det väldigt svårt att inte tycka om blomman en smula...

Skoj!

Ni var många som var här igår, riktigt roligt!

Min syster som var här igår undrade om jag tjänar pengar - detta vill jag starkt och ärligt säga att jag inte gör.

Inte en spänn. Det jag gör reklam för (typ ättika och någon bok) är gratistips som medmänniska. Inte sponsrad av någon.

Ids inte ens köpa mig fri från den reklam som blogg.se lägger in. Så bloggen varken kostar eller ger mig pengar. Men skrivglädje får jag. Och min första regelbundna dagbok någonsin.

Roligt att ni är med mig hur som helst! Det var det jag ville säga.

Ändrade planer

Det blir arbete imorgon bitti. Oplanerat men det blir bra för mig - i juni.

Inga problem med Lovis nya dagis (hon bytte till stora avdelningen förra veckan) med kort varsel.

- Nej, varför skulle det bli ett problem? När du jobbar ska ju hon vara här.

Skönt. Äntligen en flexibel avdelning. Känns som vi inte haft det sedan vi hade Julia på världens bästa dagis på Herrhagen.

Nu kan jag också sluta var bitter för att jag inte tog mig tid att svänga in på systemet. Hade ett ögonblick tänkt dricka lite vin ikväll.
Men nu har jag inget vin, och ingen möjlighet att dricka det om jag hade det så det blev ju jättebra!

Och så blir jag ju ledig när vi ska ha sommarfest med jobbet, dubbelbra!

Utomhus

Varit ledig tre dagar och var iväg och gjorde ett litet nätt dagspass idag.

Och nu... Tada - ledig i två till! Det kommer mera jobb framöver men jag kan ju passa på att må lite gott, eller hur?

Julia hade mockat och grejat så vi tog och satte om lite staketstängsel när jag kom hem. Det blåser som sjutton ute men efter en dag inomhus är det gött att bara vara ute en stund.

Även Lovis traskade med runt med sitt äpple och sjöng och höll låda. Ute är bra. Vi hittade fjädrar som Far i huset får identifiera när han kommer hem. Ljusa och fläckiga. Riktigt fina skatter, finns i lekstugan nu.

Nu middag.


Oj, oj...

Varit hos svägerskan.... Dra åt pipsvängen vad stora jordhögar det blir om man gräver ny dränering, på gräsmattan.

Kände en djup lättnad i hela kroppen när vi åkte därifrån efter en snabb inspektion.

Den här gången är det inte vi som rört till det, som har grus och gnejs överallt. Min gräsmatta låg grön och nyklippt (säsongspremiär igår!) och nystädat i hallen.

Jag slipper även all planering av nytt kök och badrum, varit igenom båda projekten, nätt och jämt med förståndet i behåll.
Fast de kommer få väldigt fint, sen, i höst någon gång (fniss).

Ska luta mig tillbaka den här sommaren (också) och ta det lite lugnt....

Skadad

Har ont i ett finger.

Det mest banala hände igår. När jag packade höpåsen kom ett höstrå och lyckades hamna under nageln. En hel centimeter. Har ingen aning om hur det kunde hända men det gjorde det. (Oddsen är nog lika stora som att få storslam på lotto eller nåt).

Martin, som ser bra, hittade en liten bit att ta tag i med pincetten och fick ut det men det gör ont än. Förstår varför naglarna är en plats på kroppen som används vid tortyr.

Kanske måste gå och lägga mig.....

Kardemumma

Morgonens kaffe är gott - riktigt gott.

Förr hade vi nästan alltid kardemumma i vårt kaffe men vi slutade av oklar anledning. Kom på det i morse bredvid Presson.
Slängde i udden av en tesked.

Mmmmm. Njutning. Utan mitt morgonkaffe är jag ingen.


Projekt klart

Martin byggde ett torn idag och ställde sig ovanpå. Allt för att jag ska kunna ha fönsterlampa. Att hämta en stege var tydligen onödigt...



Men nu är insidan klar. På utsidan fattas lite snickarglädje som ligger färdigmålat men inte torrt för uppsättning så nu är det nära!



Jag har döpt den till Frukost-altanen. Det är här morgonsolen skiner som bäst. Nu äter ju inte jag frukost men jag kan ju sitta sällskap med kaffekoppen!

Pigg

Kunde inte somna om efter utsläpp av hästar.

Nu är vi tre stycken uppe. Fem sover fortfarande. De är i den åldern nu att sovmorgon är obligatoriskt på helgen.

Själv ska jag fylla på kaffekoppen för att sedan gå ut och lägga sista handen (målningen) på altanen på framsidan. Sen är den klar med lister och allt på insidan.
 
Bra jobbat Maria och Martin! *Dunkar oss i ryggen*

Kommer nog en bild i eftermiddag.

Minnesanteckning

Inatt sover en av mina flickor i gäststugan, med sin bästa kompis och deras båda pojkvänner.

Känner mig helt lugn och trygg med arrangemanget. De har valt att ligga i klunga i ena rummet, ordentlig påbylsade i pyjamaser. Kils hela godislager finns där inne, en utburen tv plus drös med riktigt bra, men barntillåtna, filmer.

Ska njuta av den här känslan, lugnet och friden över ung kärlek, nu när det inte finns något att oroa sig för.

Anar att det inom överskådlig framtid kommer kännas mer oroligt att ha kavaljerer i knutarna. Som jag ser det är detta den enda nackdelen med att ha döttrar.....

Det fungerade!

Stoppade ner avklippta grenar av min kornell i lite jord för några veckor sen. Mest på skoj, trodde aldrig att det skulle fungera.

Men det gjorde det! Så nu har jag åtta nya kornell-buskar (eller - något som kommer bli buskar, nu är det bara pinne med liv i).

Vart i hela friden ska jag ha dom? Hade jag inte planerat för alls....



Gröna små blad. Såg ganska kul ut på de pinnar jag satt uppochner, då växte bladen neråt! Vände på dom, tror det blir bäst så.

Kalas!

Tur att det bara är lördag en dag i veckan. Men då vill hon ha allt, äter en fjärdedel och resten...ja, det äter jag upp. Inte bra.



Vår egen vilde. Det går inte att få ordning på det där håret!

Morgonstund

Med klara kopplingar till en känd svensk låt.

Kaffekoppen på trappan på baksidan. Grannarna borta på Lycka har köpte en tupp som gal på behagligt avstånd. Lärkan redan högt upp i skyn spelande som besatt. Jag vill inte bo någon annanstans någonsin.



Jag tröttnar aldrig på utsikten. Den har små ändringar varje dag, året runt.

Kvälls-promenad

Så hade vi avnjutit varsitt glas rödvin på altanen i solnedgången. Telefonen ringer.

Julia.

- Mamma.... *snyft*

Upp på cykeln och iväg längs grusvägen och hitta havererat ekipage med ett stycke barn och ett stycke ponny. Ett hål i staketet kring ridbanan visade att mitt barn bokstavligt talat gjort en volta genom det. (Trästaket, den som säger att ridning är en fjollsport har aldrig varit i närheten av häst eller stall).

Men, alla hela, även om den ena inte var så glad.

Så slumpar det sig ibland att en granne far förbi och tar cykel och barn och själv promenerade jag hem i solskenet med Havanna.
(Julia tyckte jag kunde rida hem men jag i klänning, tights och gympaskor vore ingen bra reklam för ridsporten, ville inte heller på det sättet bidra till många andras fredagsnöje, så jag gick).

Väl hemma mötte jag en ledsen flicka.

- Förlåt....

Och jag svarade då:

- Nej hjärtat, inte förlåt. När det skiter sig här i livet så ringer du hem. Alltid.

(Det är ju därför barn har föräldrar, eller hur?)

5 x 5 x 2 cm

Större behöver inte ett paket vara, tro mig.

Han samlar pluspoäng, min käre make. Nya örhängen till frun. Jo, det är sant. En lite ovanlig fredag men ingen särskild bemärkelsedag.


Tack ♥


Nytto förmiddag

Tog vara på några timmar på morgonen och gjorde en del nytta. Brukar jag aldrig lyckas med annars när jag jobbar kvällen, går mest runt och väntar på att åka.

Men när Lovis är på strålande humör och leker brevid ist för att gnälla får man liksom passa på.

Så:
Tre fönster på uthuset är skrapade och målade. (Härom dagen tog jag fönstren på bastu/omklädningsrum). Förbättringsarbete. Att säga att det var jobbigt att skrapa vore att överdriva, den gamla färgen hängde en bit utanför....

Nu är det bara fyra fönster kvar där, på uthuset. Sen är det själva bostadens fönster som behöver få en ordentlig översyn. Men ibland måste man tillåta sig att tänka på vad som är gjort och inte det som är framför en... Gillar inte att fixa fönster.

Nu:
Dax för betalt arbete på sjukan.

Kväll

Så vart det kvällen igen och dagarna rusar förbi.

Trodde jag skulle upp imorgon bitti men min uppmärksamme make hade koll. Tur det, annars hade jag stått på avdelningen imorgon bitti, helt i onödan.

Nu kan jag njuta av en sovmorgon i stället. Jag och Lovis. Kanske inte blir ända till 9 men längre än den förhatliga 5.20 tiden.

Godnatt världen.

Hård dag.

Först nätverks-träff hela dagen.

Nu hemma för mat och lite samvaro med grinande fyra-åring.

Snart iväg på klassrese-möte. Inte jättekul....

Mamma...!

För tretton år sedan var min högsta önskan att Julia skulle bli så stor att hon kunde säga mamma. Det låg något magiskt skimmer över det där ordet. Att vara mamma och att ens egen lilla telning skulle ropa på mig, mamman.

Nu har jag tre ungar som säger det hur enkelt som helst och just nu tror jag att jag spyr om någon ropar på mig igen.

Det "mammas" dagarna i ända, mamma hit och mamma dit, mamma får jag, mamma kan du, mamma du....

Ett alternativ till Ipod för att verkligen få det tyst omkring sig är väl att knö in såna här i öronen.

Inte så kul...

Men viktigt.

Har hela förmiddagen suttit på Karolinen och lärt mer om självmord. Framför allt hur förebyggande arbete ska bedrivas. Från det egna köksbordet ända upp i regering.

Att prata om det. Att lyfta fram att det finns och inte vifta bort det. Inte tyst acceptera att den som mår dåligt har rätt att ta död på sig. Inte tro att det "smittas" att prata om det. Inte tro att den som pratar om att ta sitt liv inte kommer att göra det, eller tro att den tysta planerar in i minsta detalj.

Våga fråga den man ser mår dåligt. Då vet man sen hur planerna ser ut och kan söka hjälp.

Långt fler dör varje år för egen hand jmf med i trafiken och där vill samhället ha nolltolerans. Det satsas miljarder till vägar.

Kanske vore bra att minska människors ångest så de orkar leva? Bygga ut och satsa på själavård?

Men det viktigaste budskapet till oss idag var att inte blunda för faktumet att många tar sina egna liv. Oroande är det att många unga, via nätet, knyter kontakter som späder på ångest och uppmuntrar till att slutgiltigt göra slut på det finaste vi människor får - Livet.


Klar!

Det ligger något i det Mia Skäringer säger. Kanske borde man "ägna mer tid åt att knulla än att bygga trädäck i trädgården".
(Om någon satte kaffet i vrångstrupen pga av språkbruket hänvisar jag alla klagomål till ovan nämnda kändis)

Fast nu är de byggda redan. Sedan länge. Och försummade lika länge som de funnits. Fast nu är den stora altanen på baksidan äntligen skurad (bara två kvar att städa men det tänker jag på en annan dag).
 
Nästa fina vårdag kan vi sitta ute och äta. Då blir det lite lön för mödan idag.



Har ni sett så rent?! Otroligt. Vi kan se trä-struktur igen, golvet var nästan svart förut.

Nu är det dax att börja önska ny grupp, nya dynor, krukor, blommor, nytt parasoll (till altanen nedanför), gasolgrill, och snyggt porslin att äta på. Men först behöver det rulla in en storvinst vilket inte kommer hända eftersom vi inte spelar......

Ny dag

Nya möjligheter.

Linn är på prao idag, här.

 Hon är väldigt nöjd med detta! Särskilt sedan hon och Linda igår kom överens om att skippa matlåda och luncha på stan, hahaha!

Hoppas hon jobbar och lär sig något idag och inte bara roar sig i sminkboxarna....

Jag och Lovis ska väl greja här hemma. Det är en aldrig sinande ström av sysslor så risken att fastna i en stol i solen är minimal.
Men kaffe ska vi njuta av, och glass.

Plus och minus...

Ny Nergård´s logik:

Om man dricker nyttig smoothie och äter chips så blir det samma sak som att inte ta någonting alls. Det tar ut varandra!

Och detta smarta kom mina stora på, det märks att de är mina tjejer.... !
  

Orkar inte

Jobbat och sen högtrycks tvättat hela altanen (golv och tak).

Nu borde jag få slappa liten stund.

Lite gott..

Hemma från jobbet.

Familjen hade laddat med så mycket lördagsgodis så det fanns till mig nu! Mmmmmm! Smågodis i papperspåse, iplockat av ett av mina stora, det såg jag direkt. Bara goda godisar. Martin kan inte plocka ihop smågodis. Trots att han vet i princip allt om mig efter sjutton år har han ingen aning om vilka godisar jag vill ha..... Men han ska väl ha något att lära sig om mig de närmaste tjugo åren!

Lördags morgon

* Två koppar kaffe

* En box mockad

* Ett fönster målat

* Ett utbrott mellan mig och Lovis (pågår). Den ungen blir min död. Hon vägrar allt, om idén kommer från mig eller Martin.

Ska strax fara till jobbet. Känns just nu mer än ok.

RSS 2.0