Har ni lagt märke till ljuset? Att dagarna fakriskt är väldigt mycket längre nu än för några veckor sedan?

Imorgon går vi in i sista vintermånaden. Det glädjer mig! Jag konstaterar glatt att den här vintern haft mycket mindre snö och kyla jämfört med de två föregående vintrarna.

Mitt humör har varit mycket bättre den här vintern, D-vitaminet ger jag hela medaljen för det till. Vintern har inte alls varit ett stort svart mörker som förr. Ingen ångest när jag tittat ut.
Har mest konstaterat - vinter, okey!, och lagt mig med en bok eller pysslat inne.

Men nu kan man verkligen räkna ner till vår. Härligt! Tänk i mars när fågelsången kommer igång, takdroppet, kaffekoppen i solväggen när man sitter med jackan på men ändå lyckas locka fram några fräknar på näsan.

När all snö smält bort från uppgången så man får sopa och göra lite fint. Lyckan över att se krokusarna leta sig upp mot solen, rita och planera för trädgården....

Nu går tiden så fort, så fort. Snart har vi den här - våren, den underbara!

 
Tussilago, olovligt inflyttade i rabatten, blommade 7/4-11

Och precis som i djurvärlden väntas det smått lite här och där vilken också ger en extra krydda åt nyfikenheten och glädjen.

Ner med en ipren och iväg till jobbet, den där huvudvärken kommer och går. Att kalla sig frisk är att överdriva en smula. En veckas egen sjukskrivning begränsar. Men jag tror inte att jag är tillräckligt sjuk för att någon dr skulle vilja sjukskriva míg heller.

Å andra sidan finns all kompetens jag kan tänkas behöva här. Vem vet, kanske jag kan få någon att lyssna på mina lungor innan dagen är slut?

Varför då?

Idag har jag i omgångar dammsugat här nere. Orkade inte allt på en gång. Tråkigt men sant.

Insåg nu sista vändan att jag tagit kök och hall två gånger idag och även den sista gången var det nödvändigt.

Så varför ställa in monstret (dammsugaren) i skåpet igen? Den borde ju med all tydlighet stå framme jämt, gärna på också.

Vill man ha rena fina golv ska man inte ha tre barn och två katter. Helst inte vara hemma själv heller. Fast det vore ju rätt trist det med....

Jag älskar att dammsuga, jag älskar at dammsuga, jag älskar att dammsuga, jag älskar att dammsuga, jag älskar att dammsuga, jag älskar att dammsuga, jag älskar att dammsuga... Hjälpte inte!

Inget MVG men hon är nära, lillråttan.

Upp och hoppa, truga i barnet frukost. Nu har hon äntligen lyckats reda ut tovorna i håret och begett sig till bussen.

Om en stund ska jag åka till henne och besöka skolsköterskan. Jag hoppas att det bara är en vanlig kontroll av längd och vikt, i annat fall har jag inte hunnit förbereda Liten om sprutor etc. Det brukar jag alltid göra när sånt ska ges och det har haft väldigt bra effekt.
Alla mina barn har suttit lugnt och stilla när de fått sina sprutor, de har ingen som helst sprutskräck.

För det där med barn och överraskningsmoment med stick - det tror jag inte alls på! Det är som att be om sprutskräck.

Men som sagt, jag tror det är en hederlig längd och vikt kontroll samt att gå igenom ett omfattande frågeformulär (Lovis har svarat på frågor om hur hon äter, om hon åker skolbuss och om hon leker utomhus mm).

Dags att ta fram spackelspaden och göra sig respektabel mao!

Min shopping den här helgen har botten noterat.

Trist mat (hur kul är det att äta utan smaklökar?) och halvtrist underhållning till middagen. Men det blev bätre, Lena Ph live! Jag är imponerad. Hon är både bra och snygg, det ger jag henne trots att jag är strikt hetro.

Har sett inte mindre än tre olika apotek i huvudstaden. Senaste köpet var hostmedicin, vad nu receptfritt skräp kan hjälpa mig som läget är..

Lite ledsen och besviken idag . Klarade kvällen igår men rasade ner i sängen före kl ett.

Problemfri resa. Ganska trist hotell men det gör kanske inte så mycket.

Väskan är nästan klar. Jag följer med till huvudstaden.

Planerar semester. Det står mycket trevligheter på programmet så jag vill verkligen inte dra mig ur. Men på dagarna när M jobbar kan jag bara slöa. Göra ingenting.

Imorgon kväll Berns och på lördag middag på hotellet. Förra året underhöll Måns Möller under middagen, sånt ramlar ju inte på en gratis särskilt ofta.

Så näsdukar, nässpray, ipren och en bra bok är med mig. Frisk är jag inte men man kan vara sjuk i stockholm också.
Hoppas bara smaken kommer tillbaka så det går att njuta av gratismaten! Och hotellfrukosten...

Nu kommer rastlösheten. Jag är allt som oftast igång och har legat till sängs i två dagar.

Men jag orkar inget!

Irriterande vad fort kondition slås ut. Men jag har lovat mig själv att inte sova något idag. Sitta upp. Det går så där men om några timmar får jag ju gå och lägga mig!

Sov bättre inatt, bara snutit och sprayat tre gånger. Huvudvärken är borta och den förlamande tröttheten är inte lika påtaglig. Det märks tydligt eftersom jag fick en tanke om att bädda ur förkylmningslakanen.

Jag har inte gjort det än men tanken finns, det hade aldrig fallit mig in igår.

Men jag ska ta det väldigt lugnt idag med. Mycket alfapet. Mycket kaffe och vila. Och ikväll en liten whiskey till för kanske var det den som vände det hela åt rätt håll?

Och Linda - jag planerar att köpa compeed till mina arma tår! De är super!

Vi sitter mitt emot varandra vid köksbortet, äkta maken och jag.

Jag:
Du måste säga till om jag luktar så där förkylnings-äckligt, jag känner inte det själv, men jag duschade iaf i förmiddags.

M:
Jadu... du ser ju inte direkt fräsch ut...

Jag:
Tack, det piggade verkligen upp....!

Mina skavsår har inte läkt. OM jag kommer till stockholm vet jag inte om jag kan ha mina nya skor.

Näsan är röd som ett stoppljus.

Huvudet värker. Näsan rinner och jag har säkert nyst 200 gånger idag. Det blir man trött av.

Det är dammigt och lortigt och jag försökte faktiskt dammsuga men orkade bara köket innan jag landade utmattad i soffan.

Lovis är på djävulskt humör, är oklart förbannad på allt och alla. Varför jag, som knappt sett barnet på hela dagen får fan för allt vet jag inte. Jag vet bara att det underhåller huvudvärken på ett icke trevligt sätt.

Jag har ingen smak eller lukt (så blir det alltid för mig när jag blir förkyld) så jag tycker det känns värdelöst att trösta mig med ett glas rött. Fast kanske ska sopa i mig en flaska whiskey? När jag ändå inte känner smaken?

Då lär jag iaf somna gott och avseende dagen efter lär det ju inte bli någon skillnad mot hur det är idag ...

Jag hatar att vara sjuk!



Trots att vi har mjukt toapapper är näsan skinnflådd. Inte kan man lita på google heller. På sökordet toapapper kom det upp en bild på en brud som tryckt upp brösten under hakan... Vart är världen på väg?

Det här blev värre än jag kunde drömma om. Halsontet är borta men har ersatts av en vidrig huvudvärk som inte ens ipren orkar få bort.

Har en mördande trötthetskänsla i hela kroppen, kände mig utsliten igår när jag skalat potatis.

Inatt har jag snutit mig och sprayat näsan fler gånger än jag minns, får panik när det blir tätt och jag måste andas i munnen. Så nu blöder jag näsblod ovanpå allt annat.

Det ser inte alls bra ut inför helgen.

Vilken morgon.

Efter en hård natt (snor, halsont och hosta) gick jag med avkopplad hjärna ur sängen och for till jobbet. Kände inte efter alls.

Väl där hade jag åkt in till fel tur. Vände hem och sitter nu med feber vid köksbordet och försöker förmå Liten att äta frukost.

Vill bara gå och lägga mig. Räknar minuter tills skolbussen kommer och hämtar den energiska lilla människan som gör allt utom att äta frukost.....

Något kvällsjobb blir det inte för mig idag.

Igår kväll klockan åtta fick jag ont i halsen. Det slog bara till, kom som en ovälkommen räkning. Bom!

Den gör ont idag med och så har jag en sån där klump som inte går att svälga bort + att näsan har börjat rinna.

Skit!

Jag är sällan sjuk och nu är det extra olägligt. Stockholmsresan är inom synhåll och inte längre en hägring i horisonten.

Jag har faktiskt köpt nya fina skor att ha på middagen på lördagen. (Mina andra var lite luggslitna efter sista sträckan i Bonnstagatan och får nu gå till sista vilan).



Helt klart skor som kräver taxi.....

Det är alltid spännande när vi får patienter av annan nationalitet här på avd.

Just nu lyssnar jag på en svensktalande sjuksköterska som ivrigt pratar med en spanjor. De kan inte på något vis varandras språk men roligt har dom!

Lyckligtvis diskuterar de inga djupa svåra saker utan mest kvällsfika och kvällsrutin.

De kommer vara lika ovetande båda två om vad den andre sa om saken om en stund men jag känner ändå att det gick några minuter för den spansktalande som förstås blir väldigt socialt åtsidosatt i en sån här situation.
10 minuters tolkning vid rond är ju en väldigt liten del av dagen.

Sovit så gott. Och länge! Ovanligt för att vara mig.

Gott samvete är den bästa huvudkudden sägs det och det hade jag verkligen igår efter att ha rensat ur krypinnet under trappan.

Nu ska jag skrota runt här hemma några timmar innan jag far in till jobbet, min arbetshelg blev annorlunda och kort, men finns tillfälle att ta lite ledig så gör jag gärna det.

Tjohej. Vi jobbar bra ihop gubben och jag, vi är klara och bra blev det! I morse såg det ut som om en bomb briserat under trappan (och så har det sett ut nästan jämt de senaste tio åren).

Men nu vore det väl själva *pip* om vi inte kunde hålla lite orning här!



Nymålat, två lampor, på motstående sida två trådbackar innehållande massa lösa prylar, typ vantat, reflexvästar etc. . Min bil är fylld med skräp som ska till tippen på måndag. Jodå, vi kan om vi vill!

Plötsligt blev jag ledig denna lördag.

Men nu har jag njutit mitt morgonkaffe länge nog - operation "Utrymmet under trappan" står på schemat.

Farväl kaos och välkommen ordning och reda! (Det tar nog ett par dagar men man måste ju börja nån gång!)

Det ska målas och sättas in lampor och så äntligen - ett patenterat förvaringssystem!

Fungerar alldeles utmärkt för mig.

En kollega har varit rolig och senarelagt vårt pizzamys med femton minuter - min mage vrålar!

På vårt älskade berg på västkusten. Blir gråtfärdig när jag tänker på att vårt smultronställe inte längre finns till för oss.

En ögonblicksbild av det totala underbara. Sekunden efter bryts friden.

Ser ni den lille killen som kommer i full fart? Grannpojken F är på väg till oss. Så fort slutaren i kameran stängdes föll han handlöst i en bergsskreva.

Nåväl, när tårarna torkat fick vi vår sista kväll någonsin på berget.



Hela familjen samlade och glada samtidigt. Ett ögonblick av lycka. Lägger minnet långt inne i hjärtat.

Jobbhelg.

Kan bli ett elände, kan bli riktigt bra. Det vet man aldrig så noga men nu sen vi fick mer patienter helgtid finns ett större obehag i magen än bara det faktum att det ska jobbas när resten av familjen är ledig.
Det går inte att komma från.

Jag trycker undan känslan och blickar mot nästa helg istället. När jag och kärleken ska åka bort. TVÅ hotellnätter. I huvudstaden.
Planerar att hålla rumsnumret hemligt den här gången så behöver inte Martins arbetskamrat entra in i rummet sena nätter och tidiga mornar... Undrar när han sover?

Nej, dags att få ut flickebarnet till bussen och själv komma iordning.

Och min förmiddag har varit händelserik som en livstid.

Upp med Liten, ut med Liten och röjde lite kemi i garaget för att få med till tippen när jag ändå skulle dit. Lovis for till skolan och jag återvann som en sann miljöaktivist. Allt på rätt ställe, inte illa för att vara mig.

In en snabbis i mataffären och såg nästan kaffemuggen som en hägring som belöning efter den fantastiska gärning.

Redan på trappen ekade telefonsignalerna.

- Lovis har så ont i magen....

Ner med matkassen och iväg. Och ont hade hon, på riktigt. Ledsen, på riktigt. Ni vet, mungiporna var verkligen neråt och små tårar sipprade fram, ojade sig ljudligt. Skrek i högan sky när jag tog i magen, värst på vänster sida men släppöm höger. Tänkte faktiskt jävla skit då.

La ungen i soffan, tempade invändningsfritt, hällde i panodil och hoppades på lindring. Icke. En timme senare skrek barnet fortfarande, trots att hon låg still i soffan.
Rådgivning, konsultation med kir akuten. Jodå, de ville ha in henne.

Bar ut gråtande barn till bilen.
- AJ, Aj, skrek hon jag har så ont i magen men jag vill inte träffa någon doktor! Jag vill inte ta några blodprover, ajajaj, jag har så ont!!!

Efter några minuter i bilen blev hon tyst. Tittade på henne då och då i backspegeln. Och visst kom färgen på kinderna tillbaka?
Plötsligt kom ett leende.

Svängde av vid en busshållsplats, ut med barnet. Och visst, nu var det borta!

Så nu sitter vi här hemma igen. Inte förnedrar jag mig och åker in med symtomlöst barn! Har ringt in till akuten och meddelat att vi avvaktar hemma vad som händer när panodilen går ur kroppen, inte på akuten gud bevars. Det är ett tråkigare ställe än min tvättstuga.

Min arbetsdiagnos är vilsen fis eller tarm som hamnat ur läge och skakades rätt i bilen.

Men nu blir det kaffe, för vem vet vad jag ska vara med om under eftermiddagen och kvällen?

Men det är ju bra när man ser dom själv - först.

Jag ger inte upp - 2012 ska bli det stora Ordning Och Reda Året hr hemma. Jag mäter och planerar för hyllsystem mm. Men dom tar bra betalt de som patenterat smarta garderobslösningar....

Fram tills jag har råd att investera så sorterar jag. Möblerar i hyllor och slänger. Idag öppnade jag ett skåp i tvättstugan.

Jahaja. Värktabletter som gick ut 2005. En antibiotikakur som aldrig åts upp. Stesolid till en hund som inte bott här på fem år, antibiotika-salva utskrivet till katten för sju år sedan (jo, hon är bättre!).

På jobbet är datummärkningen på alla piller mycket noga kontrollerat.

Här hemma har jag visst glömt allt jag lärt. Suck. Men nu har jag lärt mig det där med inlämning (ni minns väl att jag lämnade kläder på återvinningsstationen för några månader sen?!), så de dammiga pillren är nu ett minne blott.

Nästa pinsamhet var vår micro. Jag lovar att ingen har varit nära den med en trasa på mycket, mycket länge. Men nu skiner den som ett stomatol-leende.

Just nu önskar jag mig en stor container. Jag vill röja ur, röja bort och en gång för alla göra mig av med de där bra att ha grejorna som beviserligen aldrig behövs. För de står där de står - ivägen.

Mitt (mar)drömsprojekt är garaget. Ska ta itu med det till våren. Och om Martin inte hjälper till kommer han förlora många prylar - jag kommer vara skoningslös!

Tror ni det går att göra det här:




Till det här?



Nej det tror inte jag heller men jag ska banne mig försöka!

Liten har farit till skolan. Hemma helt själva är jag, datorn och kaffekoppen.

Ha en underbar dag alla!

Vaknade i morse, frisk som en nötkärna och pigg som en lärka!

(Nja, pigg som en lärka var måhända en överdrift men ni fattar...)

Jag?

Jag är sällan sjuk men kanske är det inget annat att vänta efter promenaden härom natten.

Sprängande huvudvärk och en förlamande trötthet i kroppen. Och de där stickningarna i näsan som  ger löfte om rejäl snuva innan kvällen.

Men jag ger inte upp så lätt, har nu lindrat besvären med kaffe och ipren samt fyllt på nivåerna med D-vitamin, ber förstås också till gudarna att arbetsbelastningen är på en ok nivå ikväll.

Så blev det måndag igen. Var helt inställd på en dagtur och kände stor glädje efter en titt i kalendern igår kväll och insåg att jag och Liten kunde få lite sovmorgon.

Nattsudd sitter i länge i mig nu för tiden, anar att det är åldern...

Nu är det jobb i två veckor innan nästa roliga tilldragelse: två nätter i huvudsaden! Kickoff för någon däckfirma så det blir god mat och framför allt - sovmornar och hotellfrukost. Känns fint.

Har inte mer att säga. Möjligen det att jag blev varm vid sex-tiden igår och att mina skavsår gör jäkligt ont. Undrar om det går att jobba i strumplästen?

Fryser än. Är rejält påpälsad inomhus och vi har 22 grader. Tog tempen, tänkte att promenaden kanske fått igång någon sorts feber.

Tvärtom. Jag är exakt 35 grader (kall/varm?).... Undrar vad jag hade inatt?!

Fantastiskt roligt kalas. På alla sätt. Jag var förståndig, drack vatten den senare delen av kvällen och mår riktigt bra.

Däremot gick jag hem, en nätt nattpromenad på si så där 7 km. Ett mycket ogenomtänkt beslut (givetvis Martins fel, tro inget annat).

Jag var klädd för kalas. 8 cm klackskor, klänning, tunna stumpor och en höstjacka.

Om vi hade bott i tätort är ju en liten nattpromenad mest stärkande för hälsan men att gå i över en timme klädd på detta vis satte sina spår. Förutom blödande skavsår på fötterna har jag nu för första gången frusit. På riktigt.

Klädd i dubbel(!) pyjamas, under tjock filt, duntäcke och överkast frös jag så tänderna skallrade i över en timme. Jag är kall i låren ÄN!

Nästa gång jag ska gå hem från en fest ska det vara sommar. Då kan man ta av sig skorna och gå barfota och festklädseln är då mer anpassad till utomhus temperaturen.

En natts fantastisk sömn.

Solen skiner och temperaturen är strax under nollan.

Planerar en lugn dag för att vara i fin form ikväll när Martins bror ska firas ordentligt i hembygdsgården.

Kanske ska komma iform med en härlig promenad, lite läsning, lite själavård?

Inga sorger på min himmel. Haft två fantastiska arbetspass och har nu hela familjen samlad (för en stund, snart åker ett stycke make och riggar musiken för morgondagens fest).

Blir trots lugna fina arbetspass tidigt i säng för mig. Kunde inte sova inatt. Låg och stirrade på klockan, det stressar en smula att se att den nästan är två...

Sen vaknade jag varje halvtimme resten av natten samt fick besök av min farmor som gick bort för sex år sedan i en mycket bisarr dröm (tyckte mycket om min farmor och var som grädde på moset ledsen en stund i natt).

Var helt väck i huvudet när klockan ringde, för då 5.15, då sov jag förstås.....

God helg på er alla, nu ska jag ha lite mini-spa i badrummet! Tänk Bodyshop, ansiktsmask, några ljus och en liten skvimp rött i ett glas...

Jag trodde det var kört för vår matservis där hemma men jag har nyss goolat upp en nätbutik som säljer våra tallrikar!

Jag skrattar och gråter - skrattar för att de finns att få tag på - gråter över priset.

Men nu finns det hopp! Äntligen! Inte så kul att ha en nästan full servis och företaget går omkull....

Älskar det här porslinet, möjligen är tallriken lite flat - man kan inte ha hur mycket sås som helst på för då rinner det över =)

Hej vad det går, vi har snart mitten av januari! Inget gör mig på bättre humör än at tänka på det - snart är det vår igen.
Vi har knapt någon snö och termometern har inte gjort något djupare dyk än -13 här hemma. Jag minns förra året med rysningar och glädjer mig stort att den här mintern är mild. Vi kan göra annat än elda i pannan....

En liten "mellandag" det här, ska bege mig till jobbet för en kvällstur och dag imorgon. Sen är det fredag igen och jag har ännu en ledig helg som innehåller stort kalas för M´s bror som fyllt jämt - jippie!

Imorgon em får jag träffa kärleken igen som spenderat en natt i göteborg. Ikväll går vi om varandra här hemma, med glapp så farmor rycker in. Ibland är det omöjligt att klara sig själv.

Men imorgon som sagt fredag och samlad familj.

Hoppas bara det förkylda mellanbarnet piggar på sig och inte hinner smitta någon annan i familjen före kalaset!

Har precis fixat lite bank-jox via telefonen.

Medan jag stod där i kön började jag irritera mig på den där trevliga, förinspelade, elekroniska rösten som alla har, från sjukvårdsupplysning, bokklubbar till banker.

-"Tack för att du väntar!"

Eh, har jag något val över huvud taget?! Jag har aldrig någonsin blivit tillfrågad i någon kö om jag kan vänta.

Jag önskar att de kort och effektivt lite då och då bara meddelar vilken plats jag har och hur lång tid det tar tills jag får den hjälp jag önskar.

Det där tackandet var 30 sekund blir jag bara irriterad av.

Fick sedan en mycket trevlig kvinna på tråden som snabbt, enkelt och tryggt ordnade mitt uppdrag. Henne skulle jag vilja ha IRL istället för den jag har nu.

Ps
Christer (eller Morgan) på P3 berättade härom dagen i etern att han ibland ringer personlig service när han är ute och handlar kläder, för att få lite råd. En del snäste tydligen surt medan andra handläggare roades och försökte hjälpa till, lite sött!

Fick ett set från Body shop av min man på julafton. Igår provade jag scrubben. Det knep till lite i magen först - vad mycket det gick åt! Är lite snål med detta underbara. För jag skulle ju smörja mig sen - trodde jag!

När jag sköljde av mig rann vattnet av mig som på en gås - och min hud behövde inte smörjas. Mjuk som en baby. Doftade underbart. I år kommer jag säkert inte bli det minsta vintertorr om benen.

Och jag kan bara föreställa mig hur härlig den är på sommaren.... Ska lukta mig fram till en bra sommardoft och unna mig en burk till längre fram i vår.

                                                                Lyx och njutning på burk!

Så kom snön - tack och lov bara några få centimeter så det gick fint att ta sig till jobbet imorse.

Väl hemma har jag jagat bort den sista tomten inomhus, vi har plogat (eller - min bättre hälft har plogat, jag gick lite snyggt runt med spaden och var overksam...), tagit en glögg som belöning för denna sanslösa arbetsprestation.

Nu är det hygienrutin av Liten, hon sköter nästan all ADL självständigt numera, lite tillsyn/stöttning bara. Samt att hon behöver påminnas om div moment - hon är rätt lik de dementa på jobbet ibland faktiskt...

Läst tjugo sidor i Kepplers roman och det har redan skett två brutala mord. Nackhåren har rört sig tre ggr... Jag är så lycklig!

På museet säljer de massa fint, sist blev jag kär i den här men slog inte till (snål).

Idag fick den underbara tillbringren i plast följa med oss hem, Linn ville ha den röda och så fick det bli. Kanske köper jag en blå till våren att ha i husvagnen, vi får se.
Jag tror den är bra, den är lätt (bra för Liten), snygg och är ganska rymlig.

Nu återstår det bara att se hur plasten håller vår ibland brutala hantering....



Premiärfika!

Och det ska jag verkligen ha.

Älskar umgänge med vänner och släkt, jag är en social varelse. Nästan jämt.

För jag har mitt lilla behov av tysthet och ensamhet också. De senaste tre veckorna har det varit något roligt nästan varje ledig dag men ikväll planerar jag inget. Absolut inget. Eller inte på hela dagen får jag väl säga.

Vilodag.

Imorgon är sista dagen på lovet och jag planerar att gå på museet med Liten, kanske vill de stora med, det vet jag inte än. Lovis vill hur som helst väldigt gärna tillbaka dit. Jag vet inte vad hon fastnade för sist men roligt hade hon!

Nu ska jag klä på mig, gå en promenad och sen ligga på soffan och läsa en bra bok!

Närmast tiden kommer jag vara en Mycket Upptagen Person.

På sängbordet ligger:



Läst till hälften, förla den men har nu hittat den. Bra!

 

Började i den här när den andra försvann, den tog sig redan från början men vilken ska jag läsa ut först???

Det stor problemet är ju att jag genast vill sätta ögonen i den här:



Kunde bara inte motstå den där jag stod i kön i mataffären. Jag är lite kär i  Jonna....

Tack för att skolan börjar igen och Liten försvinner hemifrån två förmiddagar närmaste veckan när jag är ledig!

Vi njuter maximalt av ledigheten. Igår blev det spontan stormiddag och vänner och badtunna. Mycket trevligt på alla sättt och vis.
8 vuxna och 14 barn - ändå kändes det som en lugn kväll =)

Idag har jag och Lovis tjejedag, lunch på stan och sen teater. Detta tillsammans med stor och liten vän, ska blir riktigt kul!
Sånt gör jag alldeles för sällan. Men alla de här roliga saker som händer den här helgen blir till små rara minnen att lägga på minnets "rolighets-hylla" (den hyllan försöker jag har inom räckhåll och den får bli hur full den vill!)

Nu får jag nog väcka liten, hon kom till vår säng inatt och där sover hon som medvetslös. Att hon dessutom nattsuddat nästan hela jullovet tar förstås också ut sin rätt.

Men sen ska det väl vara färdigt? Och bli vardag?

Blir ju helt förvirrad, söndag på fredag och halvdagar för maken och jag vet inte allt.

Ikväll står svärmor vid grytorna och har bjudit in oss, tackar och bockar. Riktigt lyx att på en helgdags-afton fara från jobbet, snygga till sig lite snabbt och placera rumpan vid dukat bord.

Ah, ibland är jag bara för bra!

Sedan jag bodde hemma har jag varit med i en bokklubb. Varje månad kommer en tidning som jag inte ens tittar i, river bara av avbeställningslappen och skickar iväg den. Har inte beställt en bok på säkert fyra år därifrån.

Men idag ringde jag plötsligt deras kundtjänst och sa upp mitt 15 år gamla medlemsskap! En ren impulshandling men ack vilken bra sådan.

Inga mer "komma-ihåg-att-posta-avbeställnings-lappen-ångest" här inte.

Kan säga att jag är med i en bättre bokklubb. Med billiga böcker och jag sköter allt via mail/dator. Toppenbra!

P.S
Om jag någon gång får erbjudande om fina premier om jag värvar vänner kommer det inbjudan, hahaha!

Arbetsdqag. Känns riktigt bra, ska jobba två pass och sen vara ledig i fyra dagar till. Tror nog halvtid är min grej! Fast nu kan det inte bli något mer sånt här sus och dus på länge, timbanken är slut!

Liten ser mycket fram emot att få återgå till fritids idag. Kan knappt äta sin frukost. Längtar efter sina kompisar. Hon är även lycklig över att det bara är fritids och ingen skola.
Hennes ena fröken är nämligen av den sorten att hon lyckats göra sexåringen skoltrött! Bra där! Kanske skulle  kommunen ge henne den pension hon längtar till lite i förväg?

Skönt i alla fall med två vardagar så här mittemellan. Så jag får lite koll på veckodagar, datum och dygnsrytm!

Lovis och jag hade fantastiskt trevligt i ishallen. Hon har verkligen fattat grejen och åker, och åker och åker. Fikat med saft, kaffe och prinskorv uppskattades förstås det med - ungen älskar kall prinskorv.

Men varför heter de prinskorv? Någon som vet? Min Lilla ger sig inte - hon vill veta!

F.ö noterade jag avsaknaden av mammor i ishallen. Den som har behov av att ragga engagerade pappor kan bege sig till närmsta ishall när det är fri åkning - det är där alla pappor är tydligen.

Artiga och trevliga verkad de också vara, jag och Liten fick åka lite för oss själva och ingen sköt puckar på oss när vi tränade piruetter, (givetvis läste jag fel idag igen - fri åkning utan klubba var på förmiddagen... Men man blir lätt vilsen på datum när det är lov.)

Sen undrar jag om alla mammor håller sig borta för att de inte kan åka? Sånt gillar jag inte, det är viktigt att barnen ser att vi inte kan allt så himla bra jämt vi heller. Men att vi försöker och faktiskt har en smula roligt under tiden. Man ska vara snäll mot sig själv tycker jag, och lita på att man duger som man är. Jag är kass på att åka skridskor men är en jäkel på att plocka svamp tex.

Nu städar Julia rummet, Linn umgås med kompis och Lovis är på strålande humör. Själv ska jag laga middag. Tråksysslan nummer ett.

Julskinka... Hade en hel kvar som vi liksom glömde bort. Man kan bara inte kasta bort 2½ kg skinka.

Så vad skulle vi göra med den?

Testade att skära den i lite tjockare skivor, strök över lite tomatpuré och så på med ost och oregano. Gratinerad i ugn. Jo, det blev så gott att den där skinkan kommer bli uppäten det lovar jag!



Som ni ser hann jag smaka lite innan jag tog bilden.... Som trogen LCHF:are har jag lite bea-sås till, gott!

Så ni som har en stor bit julskinka över kan ju testa, det är ju ekonomiskt och miljövänligt också det här med att inte slänga mat.

Ledig idag igen!

Sen jobbar jag två pass (ser det som ett tillfälle för Liten att vara på fritids och prata öronen av någon annan än mig), sen är jag hemma fyra dagar till. Snacka om jullov! Härligt.

Igår var flickorna och jag på stan. Linn ville handla. Julia följde med efter löfte om go-fika. Jag och Julia var de som handlade mest?! Mycket otippat men väldigt roligt. Nya stövlar till mig för två hundra kronor - jag är mycket nöjd!
Roligt också att det knappt var en endaste människa mer än oss på stan. På mellandagsrean fick jag och Liten panik och gömde oss i en mataffär....

Idag ska jag överraska Lovis med att dra till ishallen igen. Hon hade verkligen roligt där med sina nya skridskor men märkligt nog inte bett om att få åka ner igen. Men bättre förekomma än förekommas heter det väl?

Om någon vill hänga på är det fri åkning utan klubba efter tolv - då är vi där!

Lovdag för mig och barnen, Martin har återgått till arbete.

Vi har sovit ut idag igen, Liten och jag. De Stora ska jag gå upp och puffa på nu så ska vi ta en tur in till stan. Vad ska vi annars hitta på med när regnet står som spö i backen?

Älskar nyårsdagen.

Det är helt ok att bara skrota runt. Och det gör vi. Martin har klämt ner sig bredvid mig här i soffan, som en kelsjuk katt.
Han ligger fasligt obekvämt men sover ändå ♥

Ute är välden vit. Nästan 20 cm nysnö har roat barnen hela förmiddagen.

Alla våra goa vänner som firade in nyåret med oss har farit och lämnat oss här med våra traditioner - pizza och Ivanhoe.

Som sagt, älskar nyårsdagen!

 Herr Snygg



I år väljer han rätt kvinna, det är jag säker på för jag orkar inte gråta ett år till över att han tar Lady Rowena!