På väg mot självförsörjning.

Sommarjobb. Det allra första betalda.

Tre veckor inbokat, anställningsavtal skrivet.
Det är på riktigt.

Allt i allo uppe i Frykerud. Stolthet i mamma-hjärtat. Förhoppningen om att hon från nu lär sig att det lönar sig att jobba.


Liten stund av lycka

Det händer inte ofta men just precis nu har jag ingen smutstvätt. Ingen!

Lyckan är ju kortvarig, redan ikväll kommer ju dagens underkläder, jympakläder mm att dimpa ner. Men nu är korgarna tomma och det ska jag glädja mig åt någon timme.


Pyssel

Jag var bättre förr, idag fick Lovis för första fången en hemgjord Play-Doh deg. Till Julia och Linn gjorde jag en ny varje månad när de var små. Men bättre sent än aldrig!
Så här har det skapats i sjukstugan. Gjorde lite trolldeg när jag ändå var igång så nu får Barbie lite påfyllning i köket.


Sömngångare

Igår hände det, vårt lilla barn gick i sömnen. Första gången någonsin i mitt liv jag sett fenomenet.

Jag var nästan klar för natten och satt på toa (förlåt ärligheten).

Hörde snabba lätta steg i trappan och trodde att Julia kom ner.
Så susar det in ett yrväder i nattlinne, hon gjorde två snurr på mattan och muttrade:
- Jag....( mummel).....måste... (mummel)

Så ryckte hon upp dörren på badrumsskåpet, tog sin tandborste, satte på kranen, blötte borsten och sög sedan girigt på den som om det var en kräfta. Två gånger. Ögonen var öppna men blicken var tom.
Allt det här gick så fort att jag bara satt och tittade på henne.

- Men lilla hjärtat, vad gör du, fick jag till slut ur mig

- (mummel)....måste....(mummel)

Så gjorde hon två piruetter till.

Då ropade jag på Martin.

- Lägg henne, hon går i sömnen!, sen skrattade jag så jag höll på att ramla av toaletten.

Han trodde mig inte men jag frågade henne om det hela idag och hon har verkligen inte ett minne.
Jag var klar och uppe i hennes rum en halvminut efter att Martin bäddat ner henne och hon var helt väck.

Lite kul. Bara det inte blir en vana, hört många historier där barnen gör mycket märkliga saker som kan bli farligt. Går ut mitt i natten mm.

Men nu ler jag bara åt det hela, att ha fått se en äkta, riktig sleep walking!


Höjden av otur

Julia är i Gävle på stort, rikstäckande elevrådsmöte. (Hon är ordförande, fråga mig inte hur det hände, på min tid var det bara nördar och pluggisar i elevrådet. Men lite stolt är jag ju förstås)
Åkte tåg upp i torsdags och tanken var att hon skulle komma hem imorgon.

Men igår blev hon krasslig i halsen och jag försökte peppa hemifrån. I morse fanns två sms i telefonen av desperat karaktär. Martin har slängt sig i bilen för att hämta hem henne.

Men vilken otur! Våra barn är som jag sagt förr i princip aldrig sjuka och så händer det en sån här helg som hade kunnat bli så himla rolig för henne.

Och jag har dåligt samvete över att vi sovit för länge, jag sover nästan aldrig längre än till åtta ens när jag är ledig och känner att jag förlängt hennes lidande med flera timmar. Dessutom hade jag inte tagit med mobilen upp så jag vaknade inte av meddelandena heller.

Lilla gumman 💕


Tapper

Det är inte lätt att vara liten och trött en fredags kväll och fara iväg på glöggkväll. Om man dessutom somnar en stund i värdsängen och sen släpas upp för att åka hem på fyrhjuling i nattmörker och spöregn kan det ju bli så att man somnar om på hallgolvet....

Goding!


Lite stolt

Lovis imponerade på mig igår. Våra vänner har en flicka som är annorlunda. Jag väljer att använda det ordet, tycker inte om diagnoser och det är obegripligt för Lovis i alla fall om jag  radar upp medicinska ord. Jag har alltid använt den termen när vi stött på någon som är just annorlunda, oavsett orsak, i vår värld. Också försökt förklara att sånt händer och att vi inte ska vara rädda för det.
 
Så min förberedels inför mötet var kort och gott att hon är längre än du men mindre på insidan. Så hon skulle få chansen att få en egen uppfattning.
 
Hon var avvaktande först men efter en ganska kort stund accepterade hon situationen fullt ut och anpassade sig till de förutsättningar de hade för att umgås.
 
Vid läggdax kom många frågor. Givetvis. Det uppstod en och annan situation som inte Lovis förstod sig på. Både jag och Martin tog oss tid till en längre nattning än vad vi brukar och hon somnade sedan gott.
Jag lovordade henne om hur hon varit mot vår gäst. Trots sina unga år kan hon konsten att överbrygga hinder i kommunikation  och acceptera att regler och ordningar tillfälligt sätts ur spel. Det verkar som att empati har börjat utvecklas och det känns riktigt bra i mammahjärtat. 
 
 
 

Jaga kompis

Studiedag.

I en lugn och sansad värld skulle Liten sova länge och sen pyssla med sitt i lugn och ro.

Men hon går upp tidigt och vill till varje pris ha hit en kompis.

Hoppas vi får fatt i någon.


Språkresa

Jag vill få iväg mina stora flickor på språkresa. Kanske vill jag leva min egen dröm genom barnen. Jag ville så gärna men den ekonomiska förutsättningen för det fanns inte. Så det blev inte av. Det var å andra sidan ingen annan kompis i min närhet som reste så jag led inte särskilt av det. Men jag ville.
 
Vi är inte alls stenrika, sparar dock en liten slant varje månad. Känner att allt inte behöver sparas till dagen de ska flyga ut,  en del kan användas till ett roligt ungdomsminne redan nu.
Tycker jag.
 
Mina tjejer är ju inte helt övertygade. Den ena är möjligen lite sugen medan den andra redan tänker på att hon ska köpa en härlig soffa till sin första egna lägenhet. Suck.
 
 Häromdagen kom en reklambrochyr från den mest kända arrangören av språkresor. Jag låter den ligga framme och lockar med bilder från Malta, spanska kusten och London. 
 
Om ni stöter på mina flickor kan ni väl hjälpa mig att övertyga dem om att två-tre veckor utomlands utan mamma och pappa är skitkul? Träffa nya människor, uppleva nya ställen.
 
De har ju dessutom fördelen att kunna stödja sig på varandra om de vill, de kan åka till samma ställe och det kanske kan lindra resfeber och senare hemlängtan.  En av fördelarna med att ha barn tätt är att de även nu är aktuella i samma åldersgrupper som när de var små. Lovis den stackarn kommer få klara sig själv på ett helt annat sätt.
Men det problemet kommer senare. Nu ska jag försöka få iväg de stora först och främst.
 
 

Pang!

I julas fick jag en sån där ängel i en glasboll av Lovis i julklapp. Hon stod allvarligt bredvid mig när jag öppnat paketet och visade mig hur vacker den var.
Jag, som inte är särskilt förtjust i prydnadssaker, höll god min. Martin berättade sen att Lovis såg den direkt hon kom in i affären och att det var det vackraste hon någonsin sett - och den skulle mamma ha i julklapp. Punkt slut.
 
Efter det har jag börjat tycka om den lite. Men har den högt placerad - har inte velat skylta med julpyntet året runt men inte haft hjärta att ta bort den.
 
Idag ville Lovis titta lite på den. Och så gled den ur hennes lilla barnahand. Glas och vatten i halva vardagsrummet.
 
Att just föremålet i sig gick sönder var inte hela världen för mig - men attans vad flickan grät! Det ruskade om mig däremot.
 
- Förlåt mamma, förlåt! Det var inte meningen!, snyft, hulk och massa tårar.
 
Förklarade att vi säkert kan köpa en ny, bara det blir dax för affärerna att plocka fram julsakerna igen (typ slutet av september), så fina änglar har de nog i år igen.
 
- Jag har inte råd med en ny, den var jättedyr!, snyftade hon vidare. (Enl M kostade den nånstans mellan 50-80 kr).
 
Jag har lovat och försäkrat vår lilla att vi kommer ta oss råd (!) att köpa en ny så fort vi hittar en. Och hon kom till ro och lyckades somna efter detta löfte.
 
Ikväll var första gången hon blev uppriktigt ledsen för att hon varit skyldig till att något gått sönder. För mycket har gått sönder i hennes närhet genom åren, helt naturligt i livet med barn. Men hon har som pliktskyldigast sagt förlåt och ryckt lite på axlarna. Kanske har hon nu nått den mognadsgrad när empati börjar ta lite form?
 
Och jag anar att hon själv vill ha en sån där boll med något vackert i, så jag ska också leta upp den finaste jag hittar och ge en till Lovis i julklapp. Så hon har en egen,  efter dagens händelse är jag övertygad om att hon kommer hantera den varsamt!

Ännu ett år

I strålande solsken föddes hon för fjorton år sedan. Förstår inte vart åren tar vägen men hon är stor nu, en ung kvinna. Av barnet ser jag inte längre någonting. Det är lite skrämmande men stoltheten i bröstet är större - hon växer upp till en vacker och klok människa.
 
Grattis älskade Linn!
 
(Linn vill inte gärna vara med på bild i bloggen vilket måste respekteras).

Min bästa bild i år?

Lovis med en kompis härom dagen. Varmt och skönt, solskydd och bikini.
 
På väg mot smultronen i backen. Lycka!
 

Överallt på en gång

Hyggligt väder, kan väl inte begära mer, tyvärr. Barfota med rejäl vindjacka vill Lovis göra allt i Mariebergsskogen på en gång.
Jag vill sitta på en bänk och dricka kaffe...


Så var det dax IGEN

Sommarens första åskväder igår. Blixtar och dunder.

Poff i den bärbara telefonen, det hände troligen i första smällen för Martin var hemma och sprang efter den knallen och drog ur allt.


Vi nås på mobilerna!


Gränser

Mitt och Martins sovrum har genom alla tider varit Vårt.
Absolut förbjuden lekyta, utan undantag. Självklart har barnen fått sova hos oss om de velat komma på natten och de stora tjejerna lägger sig ibland och ser på film. Men inte en leksak får komma över tröskeln. Och det har verkligen gått in, hahaha!


Lite trist

Martin borta på jobb, kommer hem imorgon. Växlande väder. Tog med mig några barn till Bergvik och jag handlade lite växter.

Väl hemma igen så regnar det, således ingen plantering.

Lovis är dock överlycklig efter en titt i frysen då det oväntat dök upp nästan åttio glasspinnar!


Plötsligt händer det

Kom äntligen ihåg att blommorna i köksfönstret behövde bytas ut. Har behövts sedan i julas...

Och bättre blev det ju!


Linjal

Lovis har hittat och förstått hur linjal kan användas. Hon mäter, räknar och drar streck.
Blir ju jättefint! Det ska färgläggas sen har jag hört.


Snart är det dax!

Lovis första skolavslutning. Många fjärilar i magen nu!


Panik-klipp

Vid storrengöringen av Lovis såg jag det tydligt - hennes hår skiftade i grönt.
Så kan det bli för blondisar som impregnerar sitt hår i poolvatten en hel vecka men jag är en driftig mor...
Klipp, klipp, bort med gamla toppar och hoppas på det bästa inför Lovis första skolavslutning på onsdag. Det blir nog bra, hon var ju trots allt inte självlysande!

Tidigare inlägg
RSS 2.0