Annars då?

Drygt tre år sedan jag skrev här senast. Nästan fyra år sedan till och med.
 
Så häromdagen berättade mellanflickan - hon hade varit ute på bloggen, tittat på bilder, hon visade, vi skrattade och mindes. Och jag saknade.
 
Mitt senaste inlägg här är fortfarande laddat att läsa för mig. Det var en oerhört turbulent period och mer turbulens följde åren efter. Vi har haft öar att andas på men på det stora hela har vi varit ganska tappra i detta hushåll de senaste åren på olika sätt och vis. 
Fast alla har växt på sina sätt och jag insåg häromdagen att jag måste kunna vara fri att skriva vad jag vill i min dagbok, så vi kan skratta och minnas framöver. Så jag testade lösenordet - och Tada! Jag kom in! Så jag är tillbaka.
 
Kanske borde titeln bytas? Vi är nog mer 2½ tjej i den här familjen numera.
Eller 1½ tjej och en medelålders.
Den stora flyttade nämligen hemifrån 1/11. Hon Flög Ut. Bort. Till eget bo. Magknipet slår till och det klappar dubbelt (eller står över ett slag) i mammahjärtat emellanåt men egentligen helt i onödan. Jag vet ju att hon fixar det här galant! Hon är samvetsgrann, självförsörjande och hyggligt uppfostrad (kan ju inte skriva att hon är superbra uppfostrad, det är att lägga för mycket ljus på oss föräldrar, hahahaha!). Men... Ja, hon får ringa om recept och husmorstips. 
 
½-an får vara mellanflickan. Hon som kommer och går, med sin myndighetsålder och sitt färska körkort rör hon sig fritt. Mer borta än hemma ibland, soffhängare med oss andra perioder. Längtar förstås till sin student och att få göra som systern, bygga eget bo. Inte lätt att vara tätt efter sitt större syskon och nästan kunna göra samma skaker samtidigt som henne.
 
Minstingen då? 
Jo, hon går oförfärad genom livet tror jag. Nu i åk fem. Dansar. Ser på youtube. Har en kanin. Älskar övernattning med kompisar. Tänker ut väldigt svåra frågor till mig. Älskar dock när hon frågar om kroppen - då kan jag leverera! 
 
Mannen? Ja han har bytt jobb ganska frekvent en tid, spelar innebandy och är väl i stort som vanligt. Lite gråare i håret kanske? (Så skönt att vara blond själv, jag har ännu inte ett enda grått strå även om åldern gör att tyngdlagen hittat mig).
 
Och jag? Valde att innan bitterheten bitit sig in allt för svårt eller att betongväggen skulle möta mig en gång för alla att sätta mig i skolbänken igen.
Jag älskade min avdelning, det vet alla ni som känner mig, men jag orkade inte leverera allt mer var dag. Inte på det sätt jag ville med den kvalitet jag ville. Ständig samvetsstress. 
Så jag har bara några flämtande veckor kvar - sen är jag distriktssköterska. Att läsa på halvfart har den stora nackdelen att det tar en förfärlig tid!! Är sedan drygt ett år tillbaka på en vårdcentral. Ett annat liv. Jag håller fortfarande på att vänja mig vid att jag hjälper många fler varje dag, med mindre åkommor förvisso men ändå. Samtidigt som jag har rast punktligt varje arbetsdag. Och aldrig har dåligt samvete när jag går hem. Jag har en fungerande mage, sömn och familjeliv. Efter mer än 20 år med skiftgång behövde hela min organism det här. 
 
Fö är Figaro (katten) död och Klara är sedan en månad tillbaka blind på sitt ena öga. Men hon är glad ändå. När Figaro försvann för snart två år sedan blommade hela hon upp. Umgås, småpratar med oss och allt möjligt som hon aldrig gjorde tidigare. Tror hon var kuvad. Så hon får gå här nu, med sin stora fina mage, gråa öga och njuta tills det blir dags för Sankte Per. Hon är gammal så dessvärre blir det väl inte hur länge som helst vi har henne kvar.
 
Givetvis har vi grejat här hemma också under åren. Men det får komma inlägg med bilder och historer med tiden. Kan inte bli ett allt för långt inlägg så här i början. 
 
Men det känns härligt att skriva här igen. Min blogg. Min dagbok, min ventil, mina historier från ett helt vanligt liv. 

Slutat blogga?

Nej, det har jag inte men min app i telefonen fungerar dåligt. Väldigt dåligt - inte alls. Har uppdaterat och laddat upp ny men icke. Den vill inte.

Dator då? Jo, visst. Vi har två bärbara hemma - jag brukar komma sist i kön till dom. Men ibland är de ju lediga - då brukar vårt bredband vara ur funktion... (vilket säkert är anledningen till att de är lediga, vad ska man ha en dator till om man inte är uppkopplad liksom. Skrivmaskin?)
 
I övrigt pysslar vi på rätt duktigt, uthusen är klara för året (ska bara slabba på lite svart på dörrarna någon dag). Till helgen måste vi göra ved. MÅSTE! Gode gud, ge oss uppehållsväder!
Massor av festligheter är på gång, grannen doktorerar, 60-års kalas, skolavslutningar, konfirmation, bröllop x 2 mm.... Sa jag att jag önskar mig en tjockare, fetare plåbok?

Dax att jobba. Ja, det här skrevs på jobbet, ledig dator och rejäl uppkoppling till nätet.

Premiärer och andra funderingar

* Grusrallar-premiär

* Gräsklippnings-premiär

* Grästrimmer - premiär

* Frukost på altanen - premiär

Så, livet består av arbete och nöjen. Snart dags att fixa till sig inför jobbhelg. Är lika sugen på det som att skjuta mig själv i foten. Men så är det och när jag väl är där går det ju fort - senaste tidens arbetsklimat får ju timmarna att gå i rasande takt. På bekostnad av att hinna gå och kissa, tänka eller prata med kollegor och patienter.... Vården i vårt land går på konstgjord andning. Nån som kan tänka sig att betala lite mer i skatt så vi kan öppna fler vårdplatser igen? Och anställa fler?

VAB

Diffust sjukt barn. Kvittrande glad ena sekunden, dämpad, blek och till synes orkeslös i andra.
Snorig näsa, hon fräser ur flera liter i timmen men ingen feber. Men lekarna är stillsamma.

Hade någonstans i min lilla själ önskat fint väder om vi nu ändå skulle vara hemma och göra ingenting en hel dag. Jag menar, glass och kaffe i en solvägg läker ju ut i princip vilken sjuka som helst.
Log i arla morgonstund när solen letade sig in i springan mellan vägg och rullgardin. Yes! Äntligen!

Men så blev det ju inte. Nu är solen långt bakom molnen, det blåser som bara den och temperaturen har med nöd orkat passera 10 plus.
Film. Så får det bli. Jag har inte sett "Sune i Grekland" än, det har visserligen Liten men hon har då aldrig bangat att se en film mer än en gång.
Tänk om det funnits godis hemma!

Lördag

Det är lite kyligt ute men det verkar som att det har slutat regna. Förhoppningsvis håller det sig så hela dagen.

Tänkte ta itu med rabatter idag. Dom blir mer och mer eftersatta för varje år som går, jag har fått in både kvickrot och kirskål så snart ger jag upp och gräver ur allt och börjar om. Några år höll jag i alla fall samma takt som ogräset men jag tror jag förlorat. När jag tittade häromdagen insåg jag att massor av mina perenner nu inte finns utan att de blivit mördade genom kvävning av sattygen. Inte roligt alls med dessa gapande hål (som ingalunda är tomma men fyllda med fult grönt som inte ska vara där).

Jaja, drar på mig stövlarna och kliver ut - snart.

Mer kaffe är ju aldrig fel en ledig dag.

Sanningar

Jag är i själen skakad. Nästan förtvivlad. Lyckligtvis kan jag förneka fakta ett litet tag till....

I onsdags var vänner här på lite mys, vi grillade, åt så magen stod i fyra hörn. Efterrätter och snacks. Vin. Hög stämning och glada skratt.
Så kom samtalet in på optiker då mellanbarnet här hemma nu ska fixa lämp till moppekortet. Två herrar har glasögon 24/7, två av vännerna satt med sina läsglas på nästippen.
- Ja, jag har då perfekt syn, eller, jag är ju översynt sedan barn men det är ju inget problem alls, sa jag, stärkt av vin.

- Prova mina!, Det är en ganska låg styrka på dom här läsglasen, säger Putte glatt.

Tog dom på mig och nappade åt mig en tidningsartikel som tidigare gått runt bordet. Vet inte vad jag förväntat mig, troligen ingenting alls. Ingenting alls skulle hända när jag, ännu inte fyrtio fyllda, sätter på mig läsglas från macken.

Men det gjorde det. Oj va stora fina bokstäverna blev! Raka fina kanter hade dom också.

Fast vem behöver såna? Inte jag ialla fall! Spelar väl ingen roll om bokstäverna är små och lite suddiga i kanten, hahahaha!

Fast dom är ju billiga så det går ju att skaffa hur många par som helst för inga pengar alls....

Valborgs funderingar

En trist dag. Ska jobba även denna lilla korthelg. Hur jag tänkte när jag la schemat vet jag inte men bra blev det inte.

Är in i märgen trött. Mentalt.

Läste något spännande på en kompis blogg för några dagar sedan.

1 -1 - 1.

Att vuxna ska vara barnlediga en dag i veckan, en helg i månaden och en vecka om året. För att ladda batterierna.

När jag hör sånt blir jag nästan gråtfärdig. Finns det någon som på fullaste allvar har det så? (Obs, det har inte vännen heller!!)
Och så funderade jag. Jo, jag är allt barnledig en del helger - när jag jobbar.
Jo, vi har varit utomlands korthelger jag och Martin de sista åren - men då har faktiskt Martin jobbat och vi har fått umgås med icke egenvalt resesällskap. Känner inte att det räkans.
Någon natt på hotell har vi haft genom åren - erkänner. Men det skäms jag inte för heller.
Jag är så tacksam för den hjälp vi fått under åren för de små andningshålen utan barn som inte har varit arbete.

En veckas barnfri ledighet har vi haft en gång de senaste 16 åren, det var för tretton år sedan. Cypern.

På nåt sätt känns det som vi har mindre egentid nu, jag och Martin, än när barnen var små. Då la de sig tidigt och vi hade kvällarna för oss själva. Med film, spel och inte minst för samtal.

Nu är alltid någon vaken och närvarande. I varje vrå av huset. Det finns ingen möjlighet att ha ett vuxet samtal här hemma. För allt ska inte barn höra även om det inte rör sig om några stadshemligheter. Någon sorts barnfri sfär måste ändå få finnas.

Samtidigt är jag så glad att de är här hemma för de kommer vara hemma även ikväll. På en av de största ungdomsfylle-kvällar som finns. De trivs ju här på något bakvänt sätt även om vi bråkar så rutorna bågnar i bågarna ibland. De bjuder hem vänner hit och umgås och myser.
Så ska det vara. När jag räknar lite så har vi gjort mer än hälften. Av våra barnår. Om 13 år är garanterat även Lovis på väg ut genom dörren och då får vi all tid och tystnad i världen till vårt förfogande.

Nu ska den trötte och bittra helgarbetaren göra sig iordning. Och börja tänka mer positivt. 13 år går jättefort och någon natt innan dess kanske hon lyckas sova någon annanstans efter att systrarna flyttat hemifrån? Så redan om fem år finns den nog där - egentiden och tystnaden.

Fredag

Lugn morgon här på jobbet. Någon märklig helgkänsla har infunnit sig. Fast den inte alls borde.
 
Avdelningen är alldeles för belagd för att vara så långt gången fredag. Jag har allt för många på min alldeles egna lista som jag jobbar med (fast inget händer), jag har bokat mig att jobba dubbelt imorgon samt den egna söndagsturen ovanpå det. Tredje jobbhelgen i rad - känn på den liksom (eget misstag).
Borde därför inte ha den allra minsta helgkänsla. Men det är nåt i luften.
 
Tja, med hyggligt pass framför mig imorgon och en Liten unge på disco ikväll hoppas jag att det finns ork till ett litet glas vin framför tvn ikväll. Sen tidig nattning och så får jag träffa familjen på söndag eftermiddag.
 
Tur att jag trivs med mitt jobb.
 

Ingenting går enkelt

Kollade försäkringskassan idag. Har aningen färre dagar än vad jag räknat med. Eller om Martin har mer egna dagar än vad vi visste. Tokigt blev det ialla fall.
Så nu blir det väl gnäll i flera led men jag måste få till sommaren för vår familj. Lovis ska inte behöva vara en minut på sommarfritids där hon vantrivdes så kollosalt förra året.
Var och en är sig själv närmast. Så är det. Men just nu blir nog inte mitt sommarschema till belåtenhet för alla. Rent formellt. I teorin blir det samma sak - jag blir borta i sex veckor. Punkt.
Fast jag kommer säkert få försvara det och frågan är om jag orkar med det. För jag har inte något större tålamod med att försvara mig just något.
Jag vill bara att livet ska fungera - hyggligt. Har inte ens kravet att det ska vara utomordentligt.

Irritation

Igår hade jag blogglust. Kom på säkert tio slagkraftiga, roliga små inlägg med bild och allt.
Då fungerade inte appen. Slängde den och hämtade en ny, Nej. Inte.

Fungerar inte idag heller så några bilder hur jag har det här hemma blir det inte. Fritt fram för fria fantasier för er med andra ord. För jag orkar bara inte med att ladda över och hå och hej. Jag är en väldigt bekväm människa.



Prata först och tänka sen

Idag ska jag till Sunne. Till en inspirationsdag om äldres hälsa.

Jättekul tänker ni kanske.

Absolut. Om det inte varit så att ett missförstånd till slut gick så långt att jag ska stå och inspirera i 20 minuter. JAG!

Min chef misstolkade och blandade ihop flera olika mail och plötsligt hade jag inte bara blivit anmäld till Stockholm utan även till Sunne - tokigt. Sa i ett svagt ögonblick att om nu alla ändå redan tror att jag ska prata i Sunne så kan jag väl lika gärna göra det... Dumt.

Så nu sitter jag här hemma med hjärtklappning. I fel kläder. Ville ha klänning, känner mig alltid fin och välklädd i klänning men regnet vräker ner och det blir inte bra med den våriga söta med solkyssta nylonstrumpor till. Det känns nästan upproriskt.

Nu måste jag verkligen göra mig så fin jag kan.

Ironi..

Jag har fler besökare varje dag som jag inte skriver än när jag gör det...

En längtan

Till riktig vår. Till sommar.

Det är lite rörigt i mitt huvud så den där semestern fram i juli kommer sitta fint!

Ikväll blir det arbete, hoppas på en lugnare kväll än gårdagens dagtur.

Fredag

Annorlunda schema den här veckan, har gjort egna byten för att gå på begravning i eftermiddag.

Blir varken det ena eller andra men det går det med

Lusten att blogga finns just inte riktigt längre. Har fullt upp med livet i största allmänhet.

Det är först och främst för ni egen skull jag skriver och ni som läser här tror jag känner mej allihop, så det är ju bara att ringa om ni undrar något särskilt, hahaha!

Men jag lovar, jag går inte på baler i främmande, spännande länder. Rör mig mest mellan CSK, Ica, tvättmaskinen och motionsrundan.

Kunde vara roligare men det kunde också vara värre.


Det var då själva fan!

Förlåt kraftuttrycket men en viss bitterhet ligger bakom.

Rökstoppet håller i sig och jag sväller, sväller och sväller.

Försöker verkligen att röra på mig mer och mer men det hjälper inte! Fluffet sprider sig i rasande fart.

Jag har inte råd med en helt ny garderob. Snart finns inget kvar i byxväg för mig att klä mig i på morgonen.

Så igår startade kriget mot rökstopps-kilon. Noll kolhydrat. Fem km PW med handledsvikter efter jobbet (brukar inte orka på eftermiddagarna men nu får det bli så).

Idag cyklade jag totalt två mil för att få hem tvättmedel, nu njuter jag av en brunch för väl utförd morgon motion.

"Man går inte upp så mycket i vikt när man slutar röka" - största myten?

Visst har jag ätit mer men inte i förhållande till viktökningen. Inte på långa vägar.
Min metabolism är helt vilse.


På väg....

Tändare i fickan. Gummistövlarna står startklara i hallen.

Trädgårds-kläderna framplockade och de passar.

Blir glad när jag tänker på att min vän kommer flytta till dessa kläders hemort. Som ofta har världens rea. Vännens konto kommer få eget kortnummer för penga-överföring, fniss.

Nu ska det eldas!


Sköna söndag

Slut på påsklovet. Några flämtande timmar kvar.
Ser ut att bli fantastiskt väder. Jag ska greja i trädgården idag om det är lika skönt som det ser ut där utanför. Lätt att vilseledas när man som jag sitter med fötterna på värmegolv och gott kaffe i handen. Då har jag det så bra att kg glorifierar övrig omgivning.

Martin ska byta till sommardäck på min bil idag. Hoppas nu innerligt att vintern är slut!
Men imorgon ska min lilla pärla besiktigas och det gör jag alltid med sommardäck. Varför vet jag inte, jag har utomordentligt bra vinterdäck så det skulle inte bli minsta påpekande på dom heller.
Men traditioner är traditioner. Tyvärr kan jag inte komma med nytvättad bil imorgon om det inte är superlugnt på jobbet då förstås.
Jag har som det ser ut inte många minuter mellan min slutajobbettid och min besiktningstid. Hoppas det inte blir något oväntat vid tre imorgon!

Nä. Lite påtår nu så ska jag få ut och greja lite sen.

Ha en fin söndag alla!


Första

Martin och jag tog en promenad igår efter middagen.
När jag kom hem mötte jag Lovis på farstun.
- Jag går upp till F och I (grannungarna), jag skrev en lapp! Fast.... Den stämmer ju inte längre... Solen gick i moln och då frös jag.

Men sött är det tycker ju jag som mamma.




Sista rycket

Utslitna fötter. Ett konto dom tömts i lavinartad fart. Som en elmätare tickar upp när det är -30 grader, fast tvärtom. Å så en liten längtan till dom där hemma. Igår satt jag och J och tittade på kort på Lovisen - saknad!

Ni förstår.

Vad vi ska göra idag vet jag inte riktigt. Det ska vara ganska underhållande, gärna billigt och helst inomhus för det här landet har då inte bjudit på någon vårvärme kan jag garantera.


Sista rycket

Utslitna fötter. Ett konto dom tömts i lavinartad fart. Som en elmätare tickar upp när det är -30 grader, fast tvärtom. Å så en liten längtan till dom där hemma. Igår satt jag och J och tittade på kort på Lovisen - saknad!

Ni förstår.

Vad vi ska göra idag vet jag inte riktigt. Det ska vara ganska underhållande, gärna billigt och helst inomhus för det här landet har då inte bjudit på någon vårvärme kan jag garantera.


Tidigare inlägg
RSS 2.0