Vinter

Ja, nu är vintern här. Kallt som i frysen, snökaos i Stockholm och här helt hanterbart - mest som ett lager florsocker dammar snön runt fötterna. Längtar till jul växelvis som jag inser att den snart är här. Har ett examensarbete som ska klaras av innan.
Ligger bra till där, vår seminarieversion ska bara justeras. Sen är den klar, en vecka innan utsatt tid. Skönt. Skriver med en som tänker som jag - bättre i tid än i sista sekund, ett vinnande koncept. Allt ska vara spikat och klart 6/12 vilket glädjer mig. Jag som väntat med vidareutbildning just på grund av D-uppsatsen kommer anse mig som klar med hela utbildningen till jul. För då är den klar, borta, gjord och ska aldrig göras om. En stor seger. Kommer ge mig ett lugn inombords. I över två år har den gnagt i huvudet. Legat som en blöt disktrasa i ansiktet och stört mig. Men om mindre än en månad läggs den bakom mig. Sååå skönt! Så jag längtar till jul. Även om mycket ska fixas. Typ julklappar. Nu är det svårt till den minsta. För stor för leksaker, för liten att uppskatta bara bra att ha prylar.
Igår sa hon själv - nya slalomskidor, det behöver jag nog! - och jag drog en suck av lättnad. Vilken superbra ide!
Men allt brukar lösa sig. Det brukar till slut ligga så mycket klappar runt granen att ångest över överflödet infinner sig. Men det är ju så roligt att ge!
Nej, nu får det bli lite glögg! Tack snön att du kom så jag kan njuta länge i år! Arkivbild - har ej lyckats knäcka hur jag laddar upp nya.


Bilder

Well. De har ändrat allt i den här appen sen sist. Har ingen aning om hur jag ska då in nya bilder. Känner mig plötsligt väldigt gammal. Finns ett arkiv med alla gamla bilder men ingen koppling till mitt eget bildarkiv i telefonen? Känner mig förvirrad och på nätet finns ingen hjälp att hitta.


Att mata småfåglar

Plötsligt byttes den milda hösten då flugor och andra småkryp aldrig ville gå till vila (ses på mina fönster) till isande vindar. Då vill jag rädda småfåglar. När vi flyttade hit var de sällsynta gäster. Utan träd och buskar som skydd sågs nog vår trädgård som livsfarligt område. Två katter spatserade omkring också. Men nu är de gärna här.

Häromdagen satte jag ut lite nötter och två talgbollar. Har fina paraplyer som pryder trädet samtidigt. Idag satt en skata på marken, med en stor boll som hen lyckats få ner, med plåtparaply och allt. Inte en mes eller vad de nu är inom synhåll. Varför jag inte vill mata skator och kråkor vet jag egentligen inte.
Kanske för att de små är söta och aldrig har rivit ut någon soppåse över hela gården?
Har nu väldigt osnyggt satt bollarna i grenverken med förhoppning att de stora fåglarna inte törs landa. Håll tummarna med mig att det fungerar!


Annars då?

Drygt tre år sedan jag skrev här senast. Nästan fyra år sedan till och med.
 
Så häromdagen berättade mellanflickan - hon hade varit ute på bloggen, tittat på bilder, hon visade, vi skrattade och mindes. Och jag saknade.
 
Mitt senaste inlägg här är fortfarande laddat att läsa för mig. Det var en oerhört turbulent period och mer turbulens följde åren efter. Vi har haft öar att andas på men på det stora hela har vi varit ganska tappra i detta hushåll de senaste åren på olika sätt och vis. 
Fast alla har växt på sina sätt och jag insåg häromdagen att jag måste kunna vara fri att skriva vad jag vill i min dagbok, så vi kan skratta och minnas framöver. Så jag testade lösenordet - och Tada! Jag kom in! Så jag är tillbaka.
 
Kanske borde titeln bytas? Vi är nog mer 2½ tjej i den här familjen numera.
Eller 1½ tjej och en medelålders.
Den stora flyttade nämligen hemifrån 1/11. Hon Flög Ut. Bort. Till eget bo. Magknipet slår till och det klappar dubbelt (eller står över ett slag) i mammahjärtat emellanåt men egentligen helt i onödan. Jag vet ju att hon fixar det här galant! Hon är samvetsgrann, självförsörjande och hyggligt uppfostrad (kan ju inte skriva att hon är superbra uppfostrad, det är att lägga för mycket ljus på oss föräldrar, hahahaha!). Men... Ja, hon får ringa om recept och husmorstips. 
 
½-an får vara mellanflickan. Hon som kommer och går, med sin myndighetsålder och sitt färska körkort rör hon sig fritt. Mer borta än hemma ibland, soffhängare med oss andra perioder. Längtar förstås till sin student och att få göra som systern, bygga eget bo. Inte lätt att vara tätt efter sitt större syskon och nästan kunna göra samma skaker samtidigt som henne.
 
Minstingen då? 
Jo, hon går oförfärad genom livet tror jag. Nu i åk fem. Dansar. Ser på youtube. Har en kanin. Älskar övernattning med kompisar. Tänker ut väldigt svåra frågor till mig. Älskar dock när hon frågar om kroppen - då kan jag leverera! 
 
Mannen? Ja han har bytt jobb ganska frekvent en tid, spelar innebandy och är väl i stort som vanligt. Lite gråare i håret kanske? (Så skönt att vara blond själv, jag har ännu inte ett enda grått strå även om åldern gör att tyngdlagen hittat mig).
 
Och jag? Valde att innan bitterheten bitit sig in allt för svårt eller att betongväggen skulle möta mig en gång för alla att sätta mig i skolbänken igen.
Jag älskade min avdelning, det vet alla ni som känner mig, men jag orkade inte leverera allt mer var dag. Inte på det sätt jag ville med den kvalitet jag ville. Ständig samvetsstress. 
Så jag har bara några flämtande veckor kvar - sen är jag distriktssköterska. Att läsa på halvfart har den stora nackdelen att det tar en förfärlig tid!! Är sedan drygt ett år tillbaka på en vårdcentral. Ett annat liv. Jag håller fortfarande på att vänja mig vid att jag hjälper många fler varje dag, med mindre åkommor förvisso men ändå. Samtidigt som jag har rast punktligt varje arbetsdag. Och aldrig har dåligt samvete när jag går hem. Jag har en fungerande mage, sömn och familjeliv. Efter mer än 20 år med skiftgång behövde hela min organism det här. 
 
Fö är Figaro (katten) död och Klara är sedan en månad tillbaka blind på sitt ena öga. Men hon är glad ändå. När Figaro försvann för snart två år sedan blommade hela hon upp. Umgås, småpratar med oss och allt möjligt som hon aldrig gjorde tidigare. Tror hon var kuvad. Så hon får gå här nu, med sin stora fina mage, gråa öga och njuta tills det blir dags för Sankte Per. Hon är gammal så dessvärre blir det väl inte hur länge som helst vi har henne kvar.
 
Givetvis har vi grejat här hemma också under åren. Men det får komma inlägg med bilder och historer med tiden. Kan inte bli ett allt för långt inlägg så här i början. 
 
Men det känns härligt att skriva här igen. Min blogg. Min dagbok, min ventil, mina historier från ett helt vanligt liv. 

Adjö

Fyratjejer i familjen kommer inte uppdateras mera. Sorg i hjärtat. Stor sorg. Jag har aldrig tidigare haft en dagbok som varat så länge.
 
Att det har varit en officiell dagbok, utlagd på internet så hela världen kunnat skåda, har ju givetvis gjort att jag starkt begränsat innehållet i den.
 
Jämmer och elände är det absolut första som jag varit mycket återhållsam med. Gnäll, uppfostringsproblem, relationsproblem, pengar, riktiga känslor av negativ sort rent allmänt har inte fått stå här. Glädjeyttringar har fått större utrymme.
 
I fri skrift i ett forum där jag velat hylla det goda i mitt/vårt liv för vår skull, att gå tillbaka och läsa om det glada, de roliga funderingarna, det är ju det jag har velat.
Jag har uppenbarligen varit mycket naiv i min tro att alla underförstått vet att vi får samma sparkar av livet i vardagen som alla andra.
 
Så därför kommer det inte skrivas mer här. Jag försvinner till en annan plats, där bara jag kommer ha tillträde under en lång tid. Där ska jag under mina 36-timmars dygn vältra mig i lyx och överflöd.
 
Kanske dräller ni in där av misstag - då är ni välkomna.
 
Fyra tjejer kommer ligga kvar, jag tar inte bort den för som sagt - jag har så mycket minnen, glada minnen, nerskrivna här.
 
Tack till er som varit med genom åren! Alltid roligt när ni kommenterat och ibland när jag i efterhand hört att jag fått någon att skratta åt våra dråpligheter. Kommer sakna er.

Förvirrad

Livet är ut och in. Eller bak och fram. Upp och ner kanske?
 
Det får bli så här på obestämd tid.
 

Vackert väder

Solen vräker fram på ett fantastiskt vis. Det är redan varmt och jag har ytterdörren på vid gavel så katterna kan gå in och ut som de vill.
Vilket är en fantastisk lösning för oss alla tre, på mornarna vet de aldrig var de vill vara så det är ett ständigt öppnande och stängande av dörrar. In, ut igen, in, tillbaka ut, den leken slipper vi nu.
 
Idag tar vi ett race med veden igen och hoppas vi blir klara. Vi ligger efter i år och det har många orsaker. Den största heter tidsbrist, den näst största riktigt dåligt väder när jag varit ledig samt ett viss mått av förnekelse att vi måste göra den där veden.
 
Men igår drev vi på duktigt och håller kroppen idag så kanske vi hinner färdigt. Nu är iaf jag planerad ända fram till semestern, varenda helg är det något. Börjar dessutom heltid imorgon så tid här hemma är en stor, stor bristvara framöver.
 
Men semestern är nära nu, fem veckor bort bara. Och med tanke på allt som vi ska göra innan dess lär det bara smälla till så är vi där.
 
Ha en fin dag ni alla! Jag är inte så bitter för vi gör ved i strålande sol så jag kan jobba lite med brännan!

Mors dag

Sitter i köket med en kaffekopp. Kan inte sova och har inte gjort på hela natten. Så kan det bli ibland.
 
Jag vill hylla alla mammor därute idag. Ni som stöttar, tröstar, packar gympakläder, åker på träningar, kommer ihåg frukten, bannar, fostrar, plockar lego och trycker i era barn hälsosam mat. Ni som märker upp barnens kläder med namnlappar till dagis/fritids och en tröst till er som inte hinner - det blir lite svinn men det får man ta!
 
Alla ni som pusslar och somnar för sent och vaknar för tidigt.
En hyllning till alla oss som vet att vi borde köpt aktier i företag som tillverkar hushållspapper och rengöringsmedel den dag vi blev gravida.
 
Kommersen kring morsdag gillar jag inte alls. Men förra året blev jag helt bortglömd och då blev jag ganska ledsen vill jag minnas. Så jag ska ringa min mamma och min mormor idag. Visa att jag tänker på dom och uppskattar det de gjort här i världen. Fostra barn är inte lätt!
Och hoppas, hoppas att jag slipper köket idag. Om min familj ställer sig vid grytorna idag, fast jag är hemma, vore guld värt!
 
 
 

Slutat blogga?

Nej, det har jag inte men min app i telefonen fungerar dåligt. Väldigt dåligt - inte alls. Har uppdaterat och laddat upp ny men icke. Den vill inte.

Dator då? Jo, visst. Vi har två bärbara hemma - jag brukar komma sist i kön till dom. Men ibland är de ju lediga - då brukar vårt bredband vara ur funktion... (vilket säkert är anledningen till att de är lediga, vad ska man ha en dator till om man inte är uppkopplad liksom. Skrivmaskin?)
 
I övrigt pysslar vi på rätt duktigt, uthusen är klara för året (ska bara slabba på lite svart på dörrarna någon dag). Till helgen måste vi göra ved. MÅSTE! Gode gud, ge oss uppehållsväder!
Massor av festligheter är på gång, grannen doktorerar, 60-års kalas, skolavslutningar, konfirmation, bröllop x 2 mm.... Sa jag att jag önskar mig en tjockare, fetare plåbok?

Dax att jobba. Ja, det här skrevs på jobbet, ledig dator och rejäl uppkoppling till nätet.

Premiärer och andra funderingar

* Grusrallar-premiär

* Gräsklippnings-premiär

* Grästrimmer - premiär

* Frukost på altanen - premiär

Så, livet består av arbete och nöjen. Snart dags att fixa till sig inför jobbhelg. Är lika sugen på det som att skjuta mig själv i foten. Men så är det och när jag väl är där går det ju fort - senaste tidens arbetsklimat får ju timmarna att gå i rasande takt. På bekostnad av att hinna gå och kissa, tänka eller prata med kollegor och patienter.... Vården i vårt land går på konstgjord andning. Nån som kan tänka sig att betala lite mer i skatt så vi kan öppna fler vårdplatser igen? Och anställa fler?

VAB

Diffust sjukt barn. Kvittrande glad ena sekunden, dämpad, blek och till synes orkeslös i andra.
Snorig näsa, hon fräser ur flera liter i timmen men ingen feber. Men lekarna är stillsamma.

Hade någonstans i min lilla själ önskat fint väder om vi nu ändå skulle vara hemma och göra ingenting en hel dag. Jag menar, glass och kaffe i en solvägg läker ju ut i princip vilken sjuka som helst.
Log i arla morgonstund när solen letade sig in i springan mellan vägg och rullgardin. Yes! Äntligen!

Men så blev det ju inte. Nu är solen långt bakom molnen, det blåser som bara den och temperaturen har med nöd orkat passera 10 plus.
Film. Så får det bli. Jag har inte sett "Sune i Grekland" än, det har visserligen Liten men hon har då aldrig bangat att se en film mer än en gång.
Tänk om det funnits godis hemma!

Hahaha!

"När en man är riktigt förkyld..."
 
Ja, ni vet väl nåt så när allihop vad som händer. Nu är min man förkyld. Ska säga att han är sjuk extremt sällan. Har inte haft en sjukdag från jobbet så långt jag kan minnas, typ sen han skadade fötterna 2001. (Idag är han på jobbet ändå, så som han gör).
 
Men ialla fall. I lördags satt han i soffan, lite blek, lite snorig. JÄTTE(!?)ont i halsen minsann. Men åt och pratade som vanligt.
 
- Hur går det med dig, frågade jag artigt vid nio-tiden.
 
- Jadu, värre än så här kan det nog inte bli....., sa min man rätt ynkligt.
 
Tittade på honom. Seriöst?? Vad menar karln? Tror han att han kommer dö nu, av det här?
 
La upp ett gapflabb. (Givetvis, jag är ju frisk).
Frågade sen när jag lugnat ner mig:
 
- Du måste ju på riktigt fundera på varför det finns sjukhus?, hahaha. - Om det här är det värsta tänkbara man kan råka ut för som människa menar jag, hahahaha!!!!! - Du har ju inte ens feber!!, hahahaha!!
 
Det har sina sidor att vara gift med en sjuksköterska. Den snälla ompysslande människan bor nog mer ofta i en icke sjukvårdsutbildad person. Det ska mycket till innan mina omvårdande instinkter vaknar.
Nu kan det inte bli värre? Som syrra på en akutavdelning har jag några minnen om tillstånd som var liten aningens värre än rodnad i halsen och snor i näsan, hahaha.
 
 
 
 
 
 

Lördag

Det är lite kyligt ute men det verkar som att det har slutat regna. Förhoppningsvis håller det sig så hela dagen.

Tänkte ta itu med rabatter idag. Dom blir mer och mer eftersatta för varje år som går, jag har fått in både kvickrot och kirskål så snart ger jag upp och gräver ur allt och börjar om. Några år höll jag i alla fall samma takt som ogräset men jag tror jag förlorat. När jag tittade häromdagen insåg jag att massor av mina perenner nu inte finns utan att de blivit mördade genom kvävning av sattygen. Inte roligt alls med dessa gapande hål (som ingalunda är tomma men fyllda med fult grönt som inte ska vara där).

Jaja, drar på mig stövlarna och kliver ut - snart.

Mer kaffe är ju aldrig fel en ledig dag.

"Semester"

Långledighet. Fem dagar här hemma och vi försöker fixa så mycket som möjligt.
 
Målar, byter brädor på uthuset, ska få in ved, bör göra ved, ta hand om kött....
 
Vi har inte många helger tillsammans och kvällarna orkar vi inte mycket. Det är inte lätt efter en tuff arbetsdag att ta itu med sysslorna på en gård - som inte ens är i bruk! Obegripligt att den behöver så mycket omvårdnad i alla fall, hahahaha!
Men vi behöver göra annat också. Så grillen går het och vänner välkomnas mer än gärna om kvällarna. Så vi  inte slutar leva. Så vi inte står kvar på ställningen när natten kommer.
 
Visst kan man sprida ut sysslorna över året. Fast i år har vi flera händelser som gör att vi vill ha ordning på torpet denna månaden.
Grannen har sin doktors-fest i vår lada, sen går J ur nian (lilla studenten här, mycket viktig händelse), och så Linn som konfirmerar sig i början av Juli.
Samtliga dessa händelser kommer troligen bidra till mer trafik än vanligt här hemma och jag är så fånig -  vill ha fint överallt.
Så nu gäller underhåll, städning och tillsnyggning, inga nya stora projekt få påbörjas. För det har vi verkligen inte tid till!
 
Nu blir det stan med alla flickor. Fixa avslutningskläder och sommarsandaler x 3 står på listan. Sen mataffären och fixa lite extragott inför kvällens grillning med vänner från grannkommunen i väst (? Kan var något annat också, inte min grej det där med kartor och väderstreck).

Sanningar

Jag är i själen skakad. Nästan förtvivlad. Lyckligtvis kan jag förneka fakta ett litet tag till....

I onsdags var vänner här på lite mys, vi grillade, åt så magen stod i fyra hörn. Efterrätter och snacks. Vin. Hög stämning och glada skratt.
Så kom samtalet in på optiker då mellanbarnet här hemma nu ska fixa lämp till moppekortet. Två herrar har glasögon 24/7, två av vännerna satt med sina läsglas på nästippen.
- Ja, jag har då perfekt syn, eller, jag är ju översynt sedan barn men det är ju inget problem alls, sa jag, stärkt av vin.

- Prova mina!, Det är en ganska låg styrka på dom här läsglasen, säger Putte glatt.

Tog dom på mig och nappade åt mig en tidningsartikel som tidigare gått runt bordet. Vet inte vad jag förväntat mig, troligen ingenting alls. Ingenting alls skulle hända när jag, ännu inte fyrtio fyllda, sätter på mig läsglas från macken.

Men det gjorde det. Oj va stora fina bokstäverna blev! Raka fina kanter hade dom också.

Fast vem behöver såna? Inte jag ialla fall! Spelar väl ingen roll om bokstäverna är små och lite suddiga i kanten, hahahaha!

Fast dom är ju billiga så det går ju att skaffa hur många par som helst för inga pengar alls....

RSS 2.0