Bilder

Well. De har ändrat allt i den här appen sen sist. Har ingen aning om hur jag ska då in nya bilder. Känner mig plötsligt väldigt gammal. Finns ett arkiv med alla gamla bilder men ingen koppling till mitt eget bildarkiv i telefonen? Känner mig förvirrad och på nätet finns ingen hjälp att hitta.


Ljust!

Har sedan denna vintern sovit utan att dra ner rullgardinen. Får lite stads känsla när ljuset från utelampan letar sig in, hahaha!
Men nu är det nog dax att dra ner den. Fast jag inser ju att de har rätt de där som säger att man är pigarr om man vaknar till det naturliga ljuset istället för att väckas av klockan. Jag var hur pigg som helst klockan sju. Fast jag ville inte det...

Hur som helst. Jag älskar den årstid som kommer nu med mer ljus och kanske lite värme.
Nu ska jag plantera om några blommor, jaga lite damm, få PW, dricka kaffe i solsidan. Sen är nog klockan ett och Lovis åter från skolan.

Vad vi ska hitta på är ännu oskrivet =)


Phu!

Tre intensiva arbetspass är över. Nu ledig i två dagar, sen är det jobbhelg.

Oerhört lyxigt idag. När jag kom hem stod M i köket och hade börjat med maten så jag bytte raskt om och tömde ut hjärnan utefter mitt fem-kilometers spår före maten.
Nu ska jobbet glömmas bort. Bollarna dom låg kvar i luften får någon fånga imorgon. Jag har jonglerat färdigt. Inte ofta paniken kommer men de sista tre passen har jag inte haft 100% koll på allt och det gillar jag inte. Men det har gått bra, kommunerna har skött sitt föredömligt och det underlättar ju mycket. Även kollegor har förstått och gjort själva istället för att be om mer hjälp. Jag vill så gärna göra allt men klyva sig går bara inte.

Nä. Nu ska landstingslukten tvättas bort. Välunnat soffhäng hägrar. Bra tv. M ska spela innebandy så soffan blir nog bara min.
Och vem vet? Kanske ligger det lite rött och skvalpar i botten på baginboxen?


Överhettade höfter

Kunde inte motstå en liten promenad idag. Solljus efter jobbet... Omöjligt att stanna inne. För kallt att bara sitta. Gå! Inte milen men fem kilometer hann jag med innan solen försvann bakom granarna.

Men det har nog blivit en för hård start. Gjorde ont i går. Ondare idag och det liksom kliar och värker samtidigt i alla musklerna i höfterna. Priset för att jag halkat runt både i skidspår och utefter vägar sista veckan.

Imorgon får det bli vila. Blir bra det. Kanske på onsdag också. Så kanske jag kan unna mig en riktigt lång promenad på torsdag när jag är ledig.

Jag har en plan! Och första dagen utan socker har gått fint.


Dagen D

Inte för att jag tänker på det hela tiden men... Jag har varit helt nikotinfri i tretton timmar. Jodå, så är det. Smygstartade rökstoppet redan igår kväll, struntade i att gå ut alla reklampauser.
 
Hur det går? Hur det känns?
Jo, det går bättre än förväntat. Jag tänker på rökning men utan egentligt sug.
 
Tackar en vän för det som gav mig sina kvarvarande sluta röka tabletter. Det är inget placebo, de fungerar, så är det.
 
Jag njuter av att det går lätt idag, jag kommer få det kämpigt en och annan gång framöver, jag är inte naiv och tror annat.
Men för varje timme blir jag mer glad, mer motiverad och stolt.
 
Tänk att jag, den inbitne nikotinisten, är på väg att bli en icke rökare?

Onsdag

Åh Gud vilken förlamande trötthet! Jag har använt huvudet så mycket de senaste arbetspassen att om hjärnan vore en hårddisk vore det läge för en formatering.

Ikväll är jag gräsänka och innan jag flippade ut över det igår skyndade sig Martin att berätta att:
-Jag har fixat det, mamma kommer och tar hand om Lovis på torsdag morgon!

Tur att det redan var löst för problemet med att vara på jobbet 6.45 imorgon när fritids öppnar 6.30 är mer än jag klarar av just nu.

Flexade ut lite tidigare då Julia fortfarande inte är frisk. Vab behövs ju inte men nog behöver även en femtonåring lite tillsyn. Egentligen är jag osäker på om jag kunde gå hem men hjärnan gjorde ordentligt uppror. Dom får hänga mig imorgon, aktiv dödshjälp känns helt ok på något sätt just nu.

Nu dax att hämta på fritids. Laga middag, stöka runt på det där vanliga viset. Läxläsning. Orka. Lite. Till.


Biter ihop

Jag vet inte vad som hänt på jobbet men just nu är det helt galet.
 
Men jag biter ihop, härdar ut och räknar ner. 14 arbetspass kvar till mitt livs längsta jullov. Jag klarar det. Det går. Jag låtsas inte om äppelmoset i huvudet vid dagens slut, jag bryr mig inte om att jag inte ser slutet på en enda favoritserie för att jag somnar ifrån. Jag låtsas att jag är pigg och alert när klockan ringer. Jag ignorerar huvudvärken, jag ser bara den 23:e dec  kl 15.00 framför mig.  Då går jag av helgpasset och åker hem.
 
Jag kämpar mot målet, på ett sätt som får mig att minnas när jag pulsade upp till stallet i midjehög lössnö. Det går inte fort, det är inte lätt men det kommer en fin belöning!
 
Delmål 1:
Julbordet i Norge nästa vecka.
Delmål 2:
Julbordet med släkten den 16:e
 
Och morgonen den 25:e december är årets bästa dag. Näst efter kvällen den 23:e. Själva julafton är barnens, som mor tycker jag den är rätt kaotisk men den 25 - då är det bara mys som gäller.
 
 

Stress-hantering

Jag har två orosmoment. Eller nästan tre.
Det är när mina nära flyger utan mig, när de är nersövda och om de är ute och åker i dåligt väglag. (Två har med transportering att göra och är väl nästan samma sak).
 
Ikväll har jag äkta maken i luften. Således under viss oro.
 
Jag har genom åren insett vad jag gör och varför. Därför är det inte sjukt beteende, eller hur? Bara fåniga saker som man gör och förnekar är sjukligt.....
 
Jag städar. Plockar undan och gör fint. Av den enkla anledningen att poliser inte kommer och meddelar dödsfall i välstädade tomtebo-pysslade hem. De kommer inte och raserar en idyll.
Inte i min hjärna ialla fall.
 
Självklart vet jag att inte verkligheten fungerar så alls. Olyckan skiter fullständigt i om mina golv är beströdda av leriga tassavtryck och bänken är full i disk eller inte. Om den kommer så kommer den med ett hånflin och sparkar hårt rakt i magen. Skoningslöst.
 
Men jag låtsas, det har fungerat bra hittills och jag har något att göra medan jag väntar på samtalet att landningen gått som en dans. Som bonus blir det rent lite här och var här hemma. Således skadar det ingen.
 
Så jag fortsätter att fåna mig.
 
 

Tecken på ålderdom?

Igår kväll hände något som aldrig hänt mig förrut.
 
Jag somnade i soffan. Till en bra film. Det inträffade dessutom ganska tidigt på kvällen. Vaknade till när filmen var slut, M muttrade något om att jag missat en bra film, jag borstade tänderna i sömnen och somnade om som en stock i sängen snudd på omedelbart.
 
Somna till filmer i sängen är mer regel än undantag för mig men att somna i soffan!? Illa.
 
Har varit så stolt över att jag alltid håller mig vaken bara jag inte befinner mig i sängen men det är kanske blott ett minne nu.
 
Dessutom sov jag till strax efter åtta och känner mig fortfarande trött. Hoppas innerligt på en lugn och rolig arbetshelg!

Att vara glad

...har sina sidor.
 
Börjar inse att det som förr hette skrattrynkor och kom fram när jag skrattade som bäst sitter i ögonvrårna hela tiden och när jag faktiskt ler blir det djupa fåror.
 
Fast jag är hellre glad än slät som ett strykjärn i ansiktet =)

Höst

Den är här nu. Men det känns ok. Tänder ljus och kurar i tröja. Härom kvällen lyckades Martin få igång vedspisen i köket igen. Den har rykt in och sotaren har kollat men inte sett något galet.
Och vad det nu än var som ändå var galet finns det inte längre.

Så när jag kom hem från jobbet tände jag för att få bort den råa luften och nu står morgondagens middag och puttrar. En mustig köttgryta, det hör hösten till!

Svårast med hösten är väl det plötsliga mörkret på morgonen. Imorse gäspade jag hela vägen fram till kaffebryggaren på jobbet. Jag behöver ljus för att vakna, alternativt en liter kaffe...


Borde

Strålande sol ute och ledig. Perfekt dag för svampplockning eller trädgårds arbete.
Men för att göra en lång historia kort är en spiral som varit på rymmen upphittad och utbytt. Ryggläge och en god bok får räcka med lite kafferast vid solväggen.

Det är inte alltid roligt att vara kvinna.


Klick!

Förra veckan dök det upp en sån där upplysnings-skylt om fartkamera på en sträcka där vi kör dagligen. Men ingen kamera.
Förrän idag då. Jag kom när de precis satt upp den, såg polisbilen och hann sakta ner men tydligen inte tillräckligt för plötsligt kom en ordentlig blixt. Världen blev vit.
 
- Helvetessatansjävlar!
 
Ingen tvekan om att det gällde mig - jag var ensam där på vägen.
 
Skakig på benen uträttade jag mina ärenden i byn och begav mig sedan hemåt. Laglydig som aldrig förr och det var ju bra, att jag inte tänkte att jag var på säkra sidan efter en blixt i nyllet. För visst hade de vänt den och tog bilder från andra hållet när jag skulle hem!
Två böter på samma dag hade inte varit roligt.
F.ö har jag bara fått en parkeringsbot under mina år med körkort (och det var för att jag stod åtta meter från en korsning och inte tio, hallå, kan ni markera trottoarkanten eller ska man ha hur bra ögonmått som helst??). Det är iofs ett under att jag inte fått fortkörningsböter förr, jag har mycket svårt att hålla 70 och 90.
 
Men nu seglade jag in lite för fort på femtiosträckan och det blir nog jättedyrt är jag rädd. Har en klump i magen. Undrar när brevet (eller snarare böteslappen!) kommer. Undrar hur fort det gick och vad det kommer kosta. Undrar hur Martin kommer motta denna nyhet. För säkerhets skull har jag gjort en liten statusuppdatering på FB så han hinner lugna sig innan han kommer hem....
 

Ta hand om sig

Efter 20 års observations-studie av mig själv har jag insett att jag till 98% smörjer in mig i ansiktet på kvällen. När jag sminkat av mig.
I 20 års tid har jag bara ägt dagcreme att smörja ansiktet med. Jag är lite osäker på var skillnaden ligger på om det står dag eller natt på tuben/burken men eftersom de alltid märker ut vilken tid på dygnet den ska användas så har det säkert någon betydelse. Eller?
 
Så härom dagen slog jag till och köpte mig en burk att ha just på kvällarna. Stirrade på burkarna och insåg att jag nog faktiskt uppnått mogen ålder även om jag inte själv varken vill eller tycker det. Så burken blev dyr. I alla fall mycket dyrare än vanligt.  Men det kostar att köpa föryngrings-serum, det begriper jag ju.
 
Men nu kommer det roliga, den ska stärka huden och göra den upp till 35% fastare, mindre rynkig och helt fantastisk.
Räknade lite på det och mitt ansikte kommer att elimineras på 13 år. Fantastiskt. Jag kommer se ut som 24 år efter fyra veckors användning! För det tar fyra veckor för mirakel att uppnås. Det känns rimligt....
 
Om jag ser ut som 24 år när semestern är slut ska mormor få enburk av mig. Så kan vi ha ett lite skojigt med hemtjänsten.
Mormor kommer efter mitt sätt att räkna få den hy hon hade som 60 åring. Vilket kommer förbrylla en smula för ny personal som förväntar sig en dam som för en god tid sedan passerade 90-strecket.
 
Ni som ser mig får väl berätta om min föryngringskur fungerar. Och jag lovar att inte ta illa upp om ni inte alls känner igen mig nästa gång vi ses, hahahaha!
 

Det går bra!

Vaknade till klockan och tog mig ur sängen. Kom ihåg matlådan och passerkort. Bilen startade (!) på första försöket, en lampa lyser än men bilen går som vanligt.

Kom ihåg alla mina lösenord.

Igår önskade jag att jag hade den riktiga, långa sommarsemestern. Men det är sex veckor kvar dit. Och just precis nu känns det som att det kan gå bra!

Tjej-dag

Den hemliga aktiviteten var i Kristinehamn - Gokart! Har jag bara gjort en gång förr, inomhus.



Jag blev som ett barn och vinnarskalle visste jag inte om att jag hade! Men jag skulle förbi alla. Värt att notera är att jag hann köra tio varv på våra nio kval-minuter.... =)

image description

Och visst - jag körde på i finalen också och fick min guldmedalj!


Efter alla våra fantastiska insatser på gokart-banan blev det poolhäng. Att säga att vi mådde gott allihop är ingen överdrift.



Mer vin, god mat och många skratt. Sen skrällde Sverige till och vann melodifestivalen också som final på en fantastisk dag!


Spa-timme?

Idag kom jag på det. Hur jag ska få en smula lugn och ro före arbetet.

Jag lämnar plasma!

Har varit avstängd eftersom jag fixade tatueringen och det halvåret har ju gått nu. Fast jag har glömt att starta upp igen.
En timme i rygglägge med färsk skvaller-blaska känns riktigt motiverat efter helgens bravader. Så nu är jag inbokad.

Dax att börja dricka vatten.

Skål!

Klenben

Skulle ha varit med på Vårruset ikväll men ballat ur.

Vägrar att både gå och springa i ösregn. Istället har hela familjen städat, riktigt kul, vad fort det gick när alla hjälpte till! Ett pass kvar så är det helg sen. Hoppas jag slipper två olika jobb imorgon!


Nej....!

Är helt fast i godisträsket igen. Så går det, om man varit beroende och sen tror att det ska gå att äta på lördagar.

I lördags hade vi gäster och galet mycket godis. Varken vi eller fem barn mäktade med att få i sig allt. Så det blev kvar i skåpen här.

Och min förmåga att låta bli finns inte. Karaktär noll, nästan minus på en skala. Idag tog jag faktiskt en kärleksmums på jobbet. Den var bakad i morse av en av våra studenter. Fortfarande ljummen vid frukostfikat.

Jättegod.

Nu gäller det att få ordning på det här illa kvickt. Jag vill inte mumsa godis i tid och otid. Så nu är frågan - frossa i allt som finns i skåpen eller slänga det? För att sedan ta en veckas av-sockring. Sedan noll-tolerans för sockersuget och total avhållsamhet.

Det går, det går alldeles utomordentligt bra - om inte skåpen är fulla till vardags!

Kvällen frosseri...Jättegod den med!

Sliten

Gårdagskvällen på jobbet var perfekt, dagen idag mindre bra.

All tid utöver arbetet har spenderats röjandes i uthuset och vår kommunala soptipp. Tredje jättelasset är på och vi kan nu med hygglig säkerhet konstatera att det blir fyra.... Men sen är precis allt gammalt skräp borta.

Nu ska jag unna mig en lång dusch, krypa i pyjamas och kräva filmkväll. Imorgon ledig, om det är regnfritt planerar jag att kratta lite vägkanter och lyssna på en dokumentär och fullständigt tömma huvudet.


Tidigare inlägg
RSS 2.0