Har nu varit på "huset" i en evighet känns det som. Vändan hem i sängen var knappt märkbar. Har ändå haft bra skift, spännande.... Sprang som en gasell (läs elefant) till röntgen igår kväll när en av mina patienter passade på att krampa där. När jag kom upp med injektioner hade krampen släppt och jag behövde nästan lägga mig ner....

Ringde till Lovis förut och sa att jag längtade efter henne.
-Längtar du efter mig? Varför då?
-Jag vill mysa med dig lite älskling...
-Jaha, jag vill ringa Felix nu!

Så saknad är jag när jag är borta, känns så där.