Laddad till max steg jag in i klassrummet. Stålsatte mig inför mötet. Var nästan lite nervös.

Väntade mig en sur och snorkig fröken som skulle läxa upp först mig och sedan Linn.

Men nej!

Hon var hur trevlig som helst, drog t.om ett och annat skämt. Oväntat trevligt möte.

Kritik som kom fram var jag tacksam att få veta, och i övrigt är hon en helt normal unge. Good to know.
(Den kritik jag hade mot skolan tog fröken inte personligt utan höll med och skulle vidarebefordra till de som har större beslutsrätt än hon själv).

En lustig sido historia i det hela. Eftersom Martin jobbade fick jag släpa med mig Lovis till skolan. Julia skulle vara inne på fritids och passa henne medan vi andra hade möte. (Så har vi gjort sedan Lovis föddes och hon är hela fritids lilla kelgris).
Igår var det en kille på knappa 20 år som praktiserade på fritids. Han har aldrig sett vare sig Lovis eller Julia.
Lovis knallade världsvant in och började prata med Julia och Linns kompisar.

Killen såg helt underbart förvirrad ut.

- Vem är detta, vem har hand om henne??!! utbrast han.
- Jag, sa Julia myndigt.
- Går du här?
- Nej, säger Julia glatt och fortsätter in som om det regnade ute.

Det tog emot, men jag var tvungen att förklara för honom hur det låg till. Han blev synbart lättad. Hade varit roligt att se vad han skulle ha gjort.... När han helt plötsligt fick ansvar för en okänd tre-åring.
Jag, Linn och fröken skrattade gott åt det hela.