Bad Martin hämta Lovis på dagis idag för att hinna ranta runt i lite affärer. Finns ju någon här hemma som fyller halvjämt till helgen, så lite ansträngning krävdes.

Hade idé-torka hela dagen. Fick hjälp från oväntat håll och har nu en superbra present! Tack och lov!

Förutom att ha det avklarat fick jag tag i varsin ny klänning till mig och stortjejerna inför julbordet. Klänningarna uppskattades, det är alltid ett vågspel nuför tiden att handla utan att de är med. Har jag dem med brukar de få sådan beslutsångest att det vanligen slutar med att inget blir handlat.( Även kallat Moment 22)

Efter att ha sprungit runt var det dags att mycket nöjd åka hem. Efter att ha ätit en minimal lunch var blodsockret lågt och eftersom Martin kom hem tidigare visste jag att maten fanns klar här hemma.

Kommer ut på motorvägen och trafiken flöt på fint - i 30km/tim!
Blodtrycket steg i motsvarande grad som blodsockret sjönk.....
Väntade på att få se lite blåljus efter vägen men icke.

Visst, det snöade och temperaturen var strax runt nollan, men är man så in i bänken rädd för att köra bil på vintern finns det buss! Jag "kärringkör" själv men detta var att ta i. Inte förrän jag kom till Hynboholm släppte proppen (var det du kära K som var ute...?)

Nåväl, jag är lyckligt hemkommen, mätt och full i kaffe. Nu ska jag mysa med maken innan han försvinner för evigheter framöver!