Vi är ensamna hemma ikväll, tjejerna och jag.

Det är inget stort problem alls, det går helt enligt planerna 99/100 kvällar. Ändå känner jag en viss stress när jag är själv. Jag vill röja undan, annars kan jag inte koppla av för att sova. Röja = se till att tvätten är under kontroll, dammet något sånär tuktat, att barnen är i säng kl 20.00 (viktigast av allt) helst både mätta och rena.

Idag efter jobbet har jag hittills hunnit handla, hämta Lovis, mocka x 2, laga creepes från grunden, och sitter nu med andan i halsen.
Nu ska jag iväg och hämta en flicka på rymmen (min egen, hon har bestämt med sin pappa att det var ok att åka idag, han som inte ens är hemma), hämta massa underkläder som är sålda för ridklubban som ska sorteras och delas ut.

Så ska hästarna in, Lovis ska tvångsmatas med kvällsmat och helst vill jag själv komma in i hygienutrymmet på övervåningen innan jag är medvetslös....

Jag är trött redan.

Därför hamnade jag här. En sorts förlamning eller försvarsmekanism som slagit klorna imig och bara gjorde mig helt apatisk. (Gött)
Fatta vad mycket tvätt jag hunnit vika de minuter jag suttit här! Bäst att börja, så jag är klar till kl 21.00!! Bra TV!!