Mina tre sista arbetspass går till historien. Inte sedan jag var ny exad har jag haft så mycket i huvudet. Fått totalt släpp flera gånger idag, stått i korridoren med en injektion och inte vetat vart jag skulle gå med den. Tillbaka till expeditionen, läsa pärmen, sedan låtit ett mantra gå i huvudet, 3:2, 3:2 gå till 3:2..... Inte så kul.

Trots att jag varit så stressad att jag hade sprängt en telemetri om jag haft en sådan på mig, blev jag kallad ängel av en långliggande farbror som har gjort sig ovän med alla med sin butterhet. Det tog jag till mig, som arbetsdagens absoluta höjdpunkt.
Vid ett tillfälle idag ringde jag till Martin. Han lovade att hämta Lovis och handla så jag kunde åka rakt hem för att vila upp mig för ikväll. Han lät så rar och go att jag var tvungen att lägga på, håll på att börja grina. Då är man för trött.

Men nu ska jag powerladda mig, snygga till mig så gott jag kan och ta och släppa alla tråkiga vardagsbestyr. Om 2½ timme ska jag vara hos Anna och åka med henne till stora stan. Bra med ammande vänner.....