Idag var nya schemat klart. Vi är kort om folk i fem veckor till.

Jag vet inte om jag orkar "sommar-tempo" så värst länge till. Blir så tröttsamt i längden att alltid gå på max.

Full fart utan att förlora säkerhet, full fart och stå vid sängarna och lyssna som om jag hade all tid i världen. Full fart varje dag och kasta i sig maten. Avsky anhöriga som bryr sig om, för att jag måste ta tiden, som inte finns, för att informera dem om deras kära.

Jag trivs på MAVA men detta går inte. Nu kommer snart en student till mig och jag vill lära ut något, inte låta denna gå som en svans efter mig.

Vad ska jag göra?

Byta avdelning, byta till ambulansen (finns inga tjänster där och jag har trots allt fast tjänst idag), plugga ett tag, byta inriktning helt?
Tittade för ett tag sen på utbildningar till trädgårdsarkitekt. Finns bara i Skåne. Ingen i familjen, absolut ingen, inte ens jag, vill bo där i tre år. Veckopendling går inte med det avståndet.

Ta familjen och åka på typ SIDA jobb? Är så hemkär att det aldrig skulle funka. Jag är för feg också.

*SUCK*