(Nej, inte hela livet men ute.)

Kommit hem från jobbet, ätit. Inser att det inte är någon idé att gå ut. Strax är det kolsvart här ute på landet.

Nu känns det väldigt avlägset att få höra vårfåglar, höra takdropp av smältande snö under dagsmejan, se gruset skymta fram på vägen under snön (som förhoppningsvis kommer, men jag vill ändå inte alls ha den....Ja, jag är knäpp).

Och så glädjen när dagarna blir några minuter längre för var dag som går, och man hinner få en liten solstråle på sig efter jobbet. När man känner i hela kroppen att nu, nu kommer våren!!


Nu är november snart här och det stora vemodet ang. vädret och mörkret lägger sig i mitt sinne. Någon som varit med om en "fantastiskt fin november"?

Inte jag heller.....