Sittvila hemma med en jättespännande bok.

Sedan lite magiska ord:
- Jag är trött. Kan vi vila lite, mamma?

Vi sover inte middag här särskilt ofta, och idag hade det varit skönt.

- Visst älskling, vi lägger oss här i soffan och sover lite.

Vi lägger oss till rätta, jag blundar och på bara några sekunder är jag på väg in i underbar middagslur.

- Mamma, ska vi gå och hämta posten?
- Nej, inte nu, sen.

Tystnad i säkert en halvminut.


- Nu då?

-Nej, vi vilar nu, blunda.

15 sekunder går. Sedan små fingrar i ansiktet som bänder upp mina ögonlock.

- Jag kan inte se dig. Där är du! *jättefniss*

Vilan är slut, inser det. Men det kunde ha varit jätteskönt! Nu går vi och hämtar posten.....