Inför den stundande helgen gick jag ut i gäststugan och hämtade hallowen-pyntet. Lovis hann inte få på sig skorna och stannade kvar på altanen.

Inne i gäststugan drog jag på mig Martins gamla Ailen-mask och återgick med en kartong mot huset, i stort sett blind, rolig upplevelse...

Hörde ett ganska högljutt rumsterande på altanen medan jag gick över gräsmattan. När jag kom upp på trappan frågade jag;

-Var är du Lovis? (Jag såg liksom ingenting...)

Tystnad.
Sen mycket tyst och försiktigt;

- Mamma....?

En skräckslagen, gråtande Lovis kryper då fram från sitt gömsle under altanbordet.... Hon hade blivit livrädd när hon såg mig gå över gräsmattan, och oväsendet jag hört var när hon gömde sig, stackarn! Jag var tvungen att ta av mig masken... Men nu är den rolig!