Ikväll har jag bara två barn hemma. Väldigt skönt.

Vi har ett mellanbarn som just nu är, för att inte överdriva, arg. Ikväll har hon själv flytt oss, hem till farmor och farfar. Där visar hon aldrig sin aviga sida, tack och lov, utan uppför sig som vi önskar att hon gjorde hemma. Kul att uppfostran visar sig någonstans....

Går inte att säga många meningar till henne innan hon far i taket. Troligen hormoner. Men oavsett orsak så är det väldigt tyst när hon inte är hemma. Är hon inte arg på mig eller Martin så är hon arg på Julia. Lovis klarar sig än, men hon har börjat lära sig retas, så hon får nog snart hon med....

Är hon inte arg så är hon som en tejp-bit under strumpan. Är med överallt. Vill bara vara hemma med oss. Inte särskilt besvärlig, men det irriterar efter ett tag (precis som en tejp-bit under strumpan) att hon inte kan lämna mig ifred ett ögonblick. Pratar en del. Hälften är riktigt roligt att lyssna på, det som har någon mening. Men om det blir för tyst pratar hon iallafall, om de mest underliga saker. Gärna vad hon tänker på, hela tiden!

Jag vet att den här peridon tar slut, och hon kommer ut snart på andra sidan . Då är hon min goa, rara, söta Linn igen. Jag längtar till det. Hon skymtar fram då och då, den där fina, goa (vilket är tur, annars skulle hon ha varit såld för länge sedan...).