Att jag så om de bortglömda barnen i Manilla, igår kväll innan jag somnade.

Avskyvärt!

Små barn som sattes i fängelse för att de var fattiga och sov på gatan. Det såg inte fint ut inför alla turister. 

Stora sovsalar utan madrasser där barnen sov i skift för att det inte fanns plats för alla att ligga samtidigt. En liten flicka i Lovis ålder grät och sa gång på gång -"min mamma hemma, min mamma hemma...."

Men mer kunde hon inte uttrycka, så hon hölls kvar, fanns ingen mening med att försöka hitta denna mamman... Sjukt!

Lika sjuk som kyrkans syn på preventivmedel.

- Vi är för livet här på Fillipinerna, sade en högt uppsatt kyrkonisse. Därför var det kriminell handling att sprida och dela ut preventivmedel...

Jo, men om alla kvinnor hade möjlighet att begränsa antalet barn så kanske de inte skulle vara så attans fattiga! För fattigdomen, det var enbart regeringens fel....

Jag tror att även mina barn skulle få sova på gatan om de var 14 stycken, jag och Martin var utan arbete och det inte fanns något socialt skyddsnät.

Människorätts organisationer jobbar på att förbättra för de här hundratusentals barnen. Frågan är om de kan vinna över kyrkan, då den har ett grymt grepp på befolkningen.