En nära och mycket god och kär vän till mig opereras idag.

Långt, långt bort är hon, så jag kan inte ställa mig hysteriskt utanför op och fråga hur det går.

Ingen jätteoperation, inget hjärtbyte eller så, men en operation ÄR en operation. Hon ska sövas på konstgjord väg. Jag som har narkosfobi vill inte ha någon jag känner sovandes på det viset.

Det värsta är att jag inte fick "Pep talka" med henne igår. Hon hade ringt hem till mig  och min käre man tog inte hennes nummer på sjukhuset. Mobilen hade denna duktiga kvinna förstås stängt av..... Ringde då i förtvivlan hennes man. Han hade inte heller hennes nummer.... (vad är det med karlar??)

Till dig vännen:
Jag håller alla tummar så hårt jag kan. Önskar få höra från dig snart.
Hoppas att din man kommer ihåg att hälsa i alla fall.....