I förmiddags såg det ut så här vid problemområdet...



Rosor fulla med ogräs.

Martin åkte iväg och lånade en leksak, som sparade enormt med tid


Lyfte upp rosorna och "spadvände" jorden på ett ögonblick...

Och så avspolade rötter (förhoppningsvis helt fria från brännässlor och annat sat-tyg) på rosorna, ner tillbaka tillsammans med sina nya grannar.....




Jag är som synes inte klar, men det är min rygg. Får greja klart imorgon.

Nu hoppas jag att rosorna överleder den brutala behandlingen. Får återkomma med en bild någon gång i juli.


Detta lilla projekt görs av två själ. Dels insyns-skydd (det är ett evigt promenerande förbi oss på sommaren, alla som har sommarstugor häromkring måste tydligen passera oss och vi lever som i ett skyltfönster då),
dels för att skydda små cyklande barn.
Fyra ungar har vrålat;
- Hjälp, jag kan inte stanna!!, och brakat rakt in i rosorna.

Detta har hänt varje år i vi haft fem-åringar på gatan....
Varje barn har bara gjort vurpan en gång - de lärde sig snabbt hur man använder bromsarna. Kostade en hel del tårar dock.
Nu är snart fyra ungar till fem år så jag hoppas att tujorna ska vara lite skonsammare mot bara armar och ben.


Nu blir det en välförtjänt dusch (i gamla vanlig badrummet) och sedan färsk tekaka med kokt ägg på. Mmmm!