Hahahaha!

Nu kom Lovis in med en trasig kikare.

Jag vet inte hur många kikare Martin haft sedan vi fick barn, fler än de flesta har under en livstid, helt klart. Den här var en sån där Bra kikare. Som han varit rädd om. Den har stått högt, högt upp.....


- Pappa, förlåt, jag har haft sönder den här litegrann. Men du kan ju limma den, jag vet vart limmet finns jag!!, kvittrar Lovis, (som inte förstår någontings värde och tur är väl det).

Felix står förundrat och tittar på.
- Det kom inget blod ialla fall, säger han sen. (Ett uns av besvikelse anas, det hade ju varit fränt med några droppar)

- Det var ju tur det, säger Martin lite pressat, ler krampaktigt mot barnen och tar fram limmet.