Vår katt Figaro har krupit upp i Martins knä här i soffan. Slog en knut på sig själv, så som bara katter kan och la sitt huvud mellan Martins lår och soffkudden.

- Men, vill du inte se hockeyn Figaro?, undrar Martin, fullt allvarlig.

Jag blir lite full i skratt. Den katten var orsak till stormiga gräl innan han kom hem till oss. Martin var väldigt emot honom. Nu är de bästisar. Figaro har vridit på huvudet för att göra pappi glad så nu ser de på hockey ihop.

De har till och med jagat ihop de där två. (Helt sant, tillhör Martins bästa jaktminnen, fråga honom vid tillfälle men ni behöver gott om tid för att höra svaret...)

Den enda av manligt (nästan) kön Martin har att stödja sig emot här hemma.