Timmar, dagar och veckor bara rusar fram.

Nu vill jag stanna naturens framfart en smula. Det är så vackert nu när allt spricker ut! Tyvärr är det över på ett ögonblick, jag skulle vilja njuta av detta längre än någon vecka. Dungar fyllda med vitsippor, björkarna som ser ut att vara överhängda med fin grön spets, de små grässtråna som kommer upp ut allt det torra. Allt gör mig glad!

Här hemma har Martin planterat sina potatisar.  Alla besökare i juli, augusti och september kommer att bli bjudna på potatisrätt.  Jisses vad han har planterat!
Jag har sått i lite gräs där jag grejade häromdagen.
Sen var kvällen slut.

Visst är det ljust länge än men det gäller att orka också.... När klockan ringer i ottan dag in och dag ut denna veckan (liten schema-miss av mig, först en kväll sen fem tidiga mornar, (IDIOTI)) så är jag inte så kaxig när kvällen kommer.

Nu är det skräp-tv och soffa för mig resten av kvällen (efter nattning av hästar, dusch och kvällsmat då...).

Innan jag går ut igen ska jag sitta i TV rummet lyssna noga så Lovis inte smyger sig upp och häller ut några mer dyrbara droppar. Väntar på den totala tystnaden....